Sägner från bygden 88-1
Det var en gång en från Håby, som hade köpt en gammal släktgård i närheten av
Trollhättan. Några bekanta följde med honom upp, och en av dessa hade pd
kvällen varit ute och festat en smula, thott han var en del livad, når han gick hem.
När han kom in i trädgården, som omgav huset, så mötte han en dam. "Är frö-
ken ute och går så sent?" sade hart. Hon talade da om, att hon gått så i fyra hund-
raår och att hon inte fick ro, emedan det inte blivit leant, vem som mördat henne.
Hon rev upp klänningen för bröstet och visade honom ett blodrött, gapande sår,
och så försvann hon. Men mannen blev 54 sjuk efter mötet att han måste ligga till
sängs i ett par dagar.
Sedan lick de reda på, att den kvinnan brukade visa sig varje gång som gården
bytte ägare, men aldrig oftare.
Håby. A.O.
19
Vid nordvästra stranden av Klevvattnet liner ett högt berg med namnet Uroskul-
len. Vid dess fot som vetter di sjön till finnes en kammare, av allmogen benämnd
Tjuvommen (Tjuvugnen). Där skall enligt sägnen en tjuv uppehållit sig en längre
tid. Han hade troligen rymt från något krig, ty han var väl försedd med vapen och
ammunition. Tjuven var illa sedd av allmogen, enär han stal från dem allt vad
han behövde och ingen vågade förhindra honom. Femtio riksdaler blev utfäst till
belöning för den som kunde döda honom. En julkväll i slutet av 1700-talet lade
sig en bonde från Roane på lur i närheten av ugnen. Tjuven kom för att hamta
vatten i sjön. Pang! Tjuven föll, därvid yttrande orden: "Hade jag trott dig om
detta at —". Ehuru han ej var värre träffad än han kunde draga sig in i ugnen på
alto fyra, ljöt han inom en kort stund döden. Tjuven hade släktingar i Rimseröd i
Navetstad. De föranstaltade om att en kista blev gjord, som dock utan ceremoni-
er blev stående i ugnen. Än idag finnas rester i ugnen efter tjuven och hans kiwi.
Krokstad
En gammal gumma här i Etärfendal berättade om enflicka som drank: sig i bock-
en här. Hon fick ej begravas på kyrkogården utan begrovs på ett ställe i närheten
av backen, men sedan ropade hon alltid mot väderombyte, och en del kunde se
henne vid bäcken, hon satt där och kammade håret.
Bärfendal. M.E.
Det var en gång på ett ställe som det hende sig att en silversked kom bort. Då
de ej kunde hitta igen den, så började de tro, att den var stulen och beskyllde
pigan på garden för att ha gjort detta. Och den, som var svårast till att göra
detta, var dottern i huset. Men så dog denna dottern och en tid därefter, så
flyttade den drtingen, som hade vart där och de fick en ny dräng på gården.
Första kvällen som denne var clan så var han nere i ladugården och fick då se
en vit skepnad, som gick omkring därnere. Delta fortsatte varenda kväll, så
till slut vågade drängen knappast gå ner i ladugården. Han rådfrågade några,
som sade till honom, att nästa gång sorn han fiat se spöket, skulle han säga till
det: "Alla goda andar prisa Herren, och vad vill du mig?" Det sade han
också, och då talade anden om, att hon var den döda dottern, och att pigan
var oskyldig till stölden, ty skeden hade fallit ner i en springa vid köksspisen,
och nu ville hon att drängen skulle omtala detta, och få ställt till rätta dessa
sakerna. Detta gjorde också drängen och sedan såg han aldrig till några spö-
ken nere i ladugården. A tt den förste drängen ej såg henne, berodde på att det
ej är alla personer, som kan se spöken.
Hede. A.O.