Stora fiskar i Gullmaren

Stora fiskar i Gullmaren

Ibland händer det att jag får frågor om det finns stora fiskar i Gullmarsfjorden. Jag brukar då berätta om en händelse, som inträffade i slutet av 1970-talet vid Saltkällans badplats.

Vi hade ett möte på fastighetsavdelningens kontor i det gamla kommunhuset (Centrumhuset). I besöksstolen satt dåvarande ordförande i Tekniska nämnden, Bertil Karlsson, Karlssons & Strömbergs elektriska. Medan vi satt och talade ringde telefonen. Det var en person från Saltkällan, som talade om att det strandat en jättestor fisk vid kommunens badplats, och att någon måste komma och ta bort den så fort som möjligt.

Bertil Karlsson erbjöd sig att ta hand om fisken, eftersom han ändå skulle till Saltkällan på ett arbete och han hade redan sin släpkärra kopplad till bilen.

Nåväl. Bertil åkte. Allt var frid och fröjd, tills telefonen återigen ringde. Det var Bertil Karlsson. Han lät en aning chockad då han berättade att fisken inte rymdes på hans släpkärra. Han ville att någon, så fort som möjligt, skulle komma till Saltkällan och ”titta på eländet”.

En kollega och jag åkte omedelbart till Saltkällan, där vi fick se den jättestora fisken, minst fem - sex meter lång, liggande på stranden.

Efter lite funderande konstaterade vi att vi måste anlita ett specialfordon för att transportera bort ”vidundret”. Vi visste att Göte Thorin hade en lastbil med kran. Tänk om vi, på något sätt, kunde få tag i honom? Detta var långt innan mobiltelefonernas tid så vi fick helt enkelt försöka att leta upp honom.

Efter lite om och men och en stor gnutta med tur fick vi tag i Göte, som snabbt var på plats med sin lastbil med kran. Han backade till mot fisken och tillsammans kunde vi få in lyftstroppar under fiskkroppen.

Götes lastbilskran var godkänd för ca 1 ton. Kanske vägde fisken ännu mer? Göte lyfte försiktigt med kranen. Vi lirkade och vred på fisken.

Till slut fick vi upp den på lastbilsflaket. Där rymdes den knappt. En liten del av fiskkroppen (stjärten) låg utanför flaket. Men den fasthölls under transporten av stropparna och kranen.

Den stora fisken transporterades till sin sista vila på Munkedals soptipp, där skelettet förmodligen ligger kvar än idag, djupt ner i den gamla tippens innandöme.

Den döda fisken var en så kallad Brugd.

Det är ett slags haj, som normalt lever i norra Atlanten och Ishavet, mm.

(Se nedan).

Den lever, liksom många andra stora havsvidunder, på plankton och lär inte vara farlig för människan.

Se Wikipedia-text nedan:

Utseende

Brugden är brungrå till mörkgrå och har fem väldiga gälspringor som nästan möts undertill. Kroppslängden är normalt upp till 10 meter, ibland närmare 12 meter

Vikten hos ett 9 meter långt exemplar är runt 3-4 ton.  Man tror att ungarna är ca 1,6 meter långa när de föds. Den har flera rader med mycket små tänder, bara några millimeter långa.

Utbredning

Brugden förekommer längs kusterna av Atlantens och Stilla havets tempererade delar samt i Barents hav. Arten påträffas årsvis vid södra Norge och vid svenska västkusten. Brugden går normalt inte in i Östersjön, men ett exemplar fångades 11 januari 1960 vid Sadelöga nära Utö i Stockholms skärgård.

Ekologi

Brugden är liksom valhajen uteslutande planktonätare. Fisken lever i öppna havet, fritt från kustvatten och bottenskikt och samlas tidvis i flockar, ibland upp till 60 eller till och med 250 djur. Födosöket sker ofta i vattenytan med ryggfenan och ibland också nosen uppe över ytan, vilket har gett den det engelska namnet ”Basking shark” (av ”bask”, som betyder ”solbada”). Planktonet filtreras på ungefär samma sätt som hos bardvalarna, genom att brugden simmar makligt, vanligen i vattenytan, med vidöppen mun.

Eftersom brugden saknar barder använder den istället fransar på gälbågen, så kallade gälräfständer, som finns hos många planktonätande fiskar, bland annat sillfiskarna. Gälräfständerna byts ut årligen i november till februari. En del forskare menar att brugden under denna tid livnär sig på olika bottendjur, medan andra anser att den inte förtär någon föda utan lever på näring lagrad i dess stora lever.

Fortplantning

Brugdens parningstid infaller på våren till försommaren. Liksom de flesta hajar föder brugden levande ungar, och detta efter en dräktighetstid om drygt 3 år. Ungarna, endast en eller två vid varje födsel, är över en meter långa. Ungarna föds vanligtvis på sensommaren i kustnära vatten.

Text och bild: Håkan Grundberg

Informationen om brugdhaj inklusive bild hämtad från Wikipedia