Foss socken och Munkedal 89-1

Ur Lysekilsposten N:o 93 Fredagen den 18 juni 1936

Foss socken och Munkedal

          En  rapsodi   av G. Alvar  Lindh   (1887-1948)

En av Bohusläns  vackraste och bördigaste socknar är Foss, ett  omdöme,

som redan gav av Bohusläns störste häradtecknare Axel Emanuel  Holmberg

på den tiden han var prost i Tanum_ Socknen har givetvis sedan dess ofalt-

ligt utvecklats, bl a har Munkedals pappersbruk, landskapets största indust-

riella anläggning, tillkommit. Foss socken har 5.000 innevånare, varav ett

par tusen kommer  på  Munkedal.

  Foss utgör sydligaste delen av Tunge härad och bildar liksom häradet i sin

helhet en övergång från kustland till skogsbygd. Redan i de gamla hävderna

finna yi Foss socken omnämnd. Vid Foss kyrka dräptes 1157 kung Östen på

det s:k Galgberget, och än I dag finnes den källa, S:t Östens eller Heliga

Korskälla, som sägnen förmäler ha runnit upp ur jorden på den plats, där

konungen  blev dödad. Snorre Sturlassori omtalar, att Foss kyrka var invigd

åt Johannes  Döparen.

18

  I Foss socken hade år 1317 kung Håkan V till S:t Mikaelskapellet i Töns-

bergshus skänkt 1/2 markabol i Torreby. Och till biskopsstolen i Oslo hörde

1396 en del av gården Röd.

  En stor del av de gårdar, som funnos på denna tid, alltså för fem sekler se-

dan, finnas ännu i gott stånd såsom: Kamstorp, Närestad, Stene,  Lycke,

Björid, Hede, Brevik, Frötorp, Röd,  Smedberg, Skree  och  Jermunneröd.

Till Dragsmarks kloster hörde enligt anteckning för år 1604, gårdarna Mun-

kedal, Stale, Kvistrum, Kvarndal samt Skälleröd.

   Munkedals numera   tätbebyggda samhälle har en synnerligen •stor areal

och sträcker sig från Kvistrum i söder till Kaserna och Stallmyr i norr. Kvist-

rum tillhörde mera historiskt beryktade, platserna i Bohuslän på grund av de

strider, som stått där, varav den Gyldenlöfska fejden, är den namnkunnigaste.

Passagen mellan Kvistrum  och Saltkällan, den s k Kvistrumsdalen är bekant

för sin fägring och Kvistrums gästgivaregård var förr i världen ett synnerli-

gen gouterat och välrenomerat näringsställe. Numera har en för samhällets

utveckling avogt stämd fullmäktigeinstitution lagt en hämsko på rörelsen ge-

nom   allehanda restriktioner och förordningar. Kvistrum är vidare bekant

som en uråldrig tingsplats. I ett hus intill gästgivaregården satt författarin-

nan Emelie Flygare-Carkn  och skrev sin bekanta bok "Skjutsgossen". Be-

byggelsen vid och omkring  Kvistrum har på senare år starkt tilltagit, den

gamla  Kvistrumsbron har grundligt restaurerats och en stor skyddsmur upp-

förts, och allmänna landsvägen åt Sörbygden håller f n på att rätas och bred-

das. Ovanför gästgivaregården ligger det nya imposanta Tingshuset, Bohus-

läns största och dyrbaraste i sitt slag.

  Strax ovanför Munkedals   bruk finna vi torpet Kaserna, där Pontus Wik-

ner tillbragte sin barndom. Pontus Wikner,  filosofen, skriftställaren och

universitetsläraren föddes 1837 på Kikerud på Dal, men kom vid nio måna-

ders ålder hit. Wikners uppfostran bekostades av dåvarande ägaren till Mun-

kedals bruk, kronofogde Herman  Julius Nordberg, under vilken Wikners fa-

der var torpare och sedermera gårdsrättare. (För dem, som närmare äro in-

tresserade av Wikner och Kaserna, hänvisas till filosofens skrifer.)

  I början av denna  artikel nämndes att Munkedal i sitt tidigare skede till-

hört Dragsmarks kloster. 11709 års jordebok står Klosterhemmanet Munke-

dal antecknat såsom ett år 1692 från ett till ett halvt förmedlat hemman med

trenne åbor, varjämte upptages ett halt hemman Kvarndal. Efter att ha varit

i bondehänder och  drivits uteslutande som jordbruk inköptes gårdarna på

1820-talet av kronofogde Nordberg (född 1790, död 1880) vilken efter hand

omdanade  detsamma till manufakturverk.

  I Lignells beskrivning över "Grevskapet Dal" inhämtas i detta samman-

hang följande: "Den  18 maj 1761 erhöll Kornetten Hans Gabriel Natt och

Dag tilstånd att i en bäck uti ängen till frälsehemmanet Sandviken få uppföra

en  manufaktursmedja  med ett vattenhjul för en räckhammare och 2 spik-

hammare  vid en stock där  av köpstångjärn förädla 150 skeppund årligen.

Genom resolution den 17 december  1813  bortflyttades 75 skeppund till Rå-

danefors. Den 6 november 1826 bortflyttades återstående 75 skeppund ge-

                                                                     19

nom resolution. för kronofögde H. J. Nordberg till det nya järnbruket i

Munkedal i Foss socken.. Enligt .husförhötslängderna-för Foss (1799L-1805)

finner man vid denna tid bruksskrivaren Peter Norenberg boende på Munke-

dal. Enligt samma längder för åren  1804-1811 äro fältVåbeln M. Åhlander

och hans  maka M  Cronander  bosatta 1 Munkedal.

   Kronofogde  Nordberg unlade nu en stångjärnshammare   med tryckhärd,

privilegierad till 500 skeppund -smide (nedlagt 1 november 1858) en stålugn

för 300 skeppund -tvenne kniPp- och sex spikhamrar saint en pliddlingstign .

(nedlagd 1859). Detta var den första industrien i Munkedal.

  Vidare anlades nu två kvarnar Med tillsammans nio par sammälds- och ett

par siktestenar, en såg med två dubbla finblads- och en enkel grovbladsram,

en vadmalsstamp med   färgeri (av Erik Lignell, då boende i nuvarande Eriks-

berg under Nedra  Lycke) samt  ett oljeslageri och bakom nuvarande stall-

och ladugårdsbyggnader  ett brännvinsbränneri. Vid  gamla Benker  fanns

dessutom  vid denna tid en linbana för tillverkning av tågsnören etc. Kvar-

narna och sågen drevos av Munkedalsälven som strax ovan Gamla  Smedbru-

ket då ägde en fallhöjd av 18 meter.

  På  1840-talet innehades Munkedal till en början av bröderna Gustaf Åke

och Johan  August Knut Belfrage, båda söner till major Å.G. Belfrage. Mun-

kedals bruk taxerades 1847 till 45.000 rdr banco. Såsom lantegendom hade

den dock mindre  värde. År 1871 bildades Munkedals aktiebolag och driften

omlades  nu genom anläggandet av trämassefabrik och pappersbruk. Brukets

specialitet har varit spännpapp och dess varumärke "Munken", känt för -sin

överlägsna kvalitet, behärskar en stor del av den inhemska marknaden.

  Att gå in på en historik över pappersbruket, som i år fyller 65 år låter sig

inte .göras i en kort tidningsartikel som tillika skulle utgöra en rapsodisk be-

handling av FoSS.socken: Pappersbruket SysSelsätter cirka 500 arbetare, var- .

av 100 kvinnliga, och dess chef är direktören Olof Vincent Bildt (av den kända.

bohuslänska släkten). 1911 efterträdde denne Albert Harald Carlander.

  Munkedals  bruk och dess samhälles senare störa utveckling är övervägande

grad  direktör.Olof Bildts förtjänst: Aktiernas övergång på ett fåtål händer

och de utomordentligt  .gynnsamma  konjunkturförhållandena ha i förening

med direktör Bildts frikostighet och framsynthet visat vad som kan uträttas

när ålla goda vägar löpa in i samma mål. Utom att själva fabrikationen ut-

vecklats genom nya .och moderna  maskiner • i nästan ålla avdelningar med

därav följancle-ökad tillverkning av bolagets olika fabrikater, har han hurinit

med att omgestalta själva samhället på ett sätt, som. medfört trevnad för alla.

  Jordbruket har kommit i  hög kultur, vägväsendet har förbättrats överallt,

personalens bostadsförhållanden hat; genonigått en revolutionerande omda-

ning: I bolagets bostäder. bor ett 60-tal familjer medan antalet egna hem •

överstiger 3.00. Bolaget stöder egnahemsbyggarna ekonomiskt och låt oss inte

glömma   det — estetiskt: Ett utmärkt. badhus, tvättstuga tried torkvind; en

vacker  föreläsningssal, som också-användes för kyrkliga gudstjänster ni m.

Dessutom   har dir B. låtit iordningställa en idrottsplats; som torde vara en av

de bästa i Bohuslän och i Omedelbar närhet därav en folkpark med ett idea-

20

liskt läge å den s k Skansen, vilken torde vara den ståtligaste i landskapet.

F n håller det på att tillbyggas en avdelning för barnen med skjutbana, karu-

sell o dyl. Det blir ett Liseberg i miniatyr. De olika organisationerna ha fått

nyttjanderätten till parken men äganderätten tillkommer Munkedals bolag.

  Foss bildar tillsammans med Håby ett pastorat sedan 1921. Tidigare hörde

awn Svarteborgs socken till detta gäll. Foss kyrka är, som redan nämnts, ur-

åldrig och har under årens lopp genomgått många förändringar. En större

reparation gjordes på 1890-talet och den senaste restaureringen ägde' rum

1929, varvid bl a taket dekorerades med symboliska bilder av artisten Kristian

Lundstedt, Göteborg. I Munkedal planeras ett kapell å Möe egendom, vartill

tomt skänkts av numera avlidne hem äg  Gottfrid Winberg. Kapellstiftelsen

har f n ett belopp av 15.000 kronor och direktör Bildt har ställt i utsikt, att

Munkedals bolag  skulle bisträcka med en summa —  en  gåva som   kommer

att mycket uppskattas av bruksfolket. Pastoratsvården utövas av kyrkoherde

Carl Norborg, som sedan 1926 är kyrkoherde. Ständig adjunkt i  Munkedal

är pastor Evert Hjorth vilken tillträdde befattningen 1 maj 1934.

  Få platser i Bohuslän torde i fråga om naturskönhet  kunna tävla  med

Munkedal. De senaste åren har också gjorts mycket för samhällets utsmyck-

ning i alla ayseenden. De prydliga, nyuppförda boningshusen, med vackra

välvårdade trädgårdar, landsvägarnas goda kultur, bolagets   ekonomiska

stabilitet, allt har gjort, att den kris, som eljest rått i Bohuslän, i stort sett

gått Munkedal förbi. F n håller också järnvägsstationen på att moderniseras

och restaureras, varvid bättre utrymme kommer att givas den alltmera väx-

ande buss- och bilparken.

  Just nu står sommaren i sin fulla prakt, trafiken från och till Dalsland och

Norge som går genom  samhället är påtaglig; vid Gårvik, Munkedals  hamn

och Saltkällan råder ett rörligt badliv i Gullmarens goda vatten och trakten

är mycket besökt av campare.

  En idealisk sommarplats!                                         A.C.

Det hände att det en första maj skulle hållas möte i brukssamhället med en

okänd talare. Arbetare från lantbruk och skogsbruk var inbjudna att komma

och lyssna. Det kom inte många utifrån.

  Första maj var nämligen vardag, och då var det inte många som fick ledigt

från sina arbeten. En av två ogifta systrar, Emma och Augusta, som arbetade

på pappersbruket och bodde  gemensamt, hade en  "oäkta" son, som  också

arbetade på Bruket. Han strävade  allt han kunde för arbetarrörelsen, och

han var Mycket högröstad, spin agitator. Nu steg han upp i talarstolen och

gav med stark stämma  uttryck för sin socialdemokratiska tro och att arbe-

tarrörelsen blott genom socialdemokratin kunde tillkämpa sig fullständig

                                                                     21

medborgarrätt. När Alvar Lindh, så hette han, talat några minuter kom en

högre polis i sällskap med ortens fjärdingsman, drog ner honom från talar-

stolen och förde bort honom. Han var övertygad om att polismännen snart

måste släppa honom fri. Inte tolererade arbetarna sådana fasoner! Men han

fick uppleva en rejäl besvikelse. Arbetarna nedanför talarstolen förhöll sig

passiva. Ett fåtal av dem som tydligen inte begrep, vad det var frågan om,

skrattade och ett par till och med klappade händerna. Han kände igen dem

som ungdomssocialister. Djupare var alltså inte deras tro på arbetarrörelsen,

konstaterade han. övriga arbetare i närheten, som såg vad som hände, var

likaledes passiva. Fortsättningen blev, att Alvar Lindh efter mötets upplös-

ning släpptes med polisorder att gå hem, vilket han gjorde. Men på kvällen,

när han gick för att ansluta sig till ett lag ungdomar, mötte han ett par bo-

lagstjänstemän, som  bad honom följa med in  på bolagskontoret. Han för-

stod, var det var frågan om trots vänligheten, och ropade därför åt några

mötande arbetare att hålla sig i närheten av kontoret. Men de var tydligen inte

av den "rätta" sorten. De bara skrattade, vinkade åt honom och  fortsatte

sin väg. Inne på kontoret vankades stryk och bestämd tillsägelse att genast

sluta upp  med all socialistpropaganda. Eljest kunde han räkna med snabbt

aysked. De var tydligen underordnade tjänstemän. De  ledande högra tjän-

stemännen eller högsta cheferna skulle säkert inte burit sig åt på det viset.

  Tack, sa Alvar Lindh,  jag betraktar detta som aysked! Därmed tog han

sin halmhatt och gick. Nästa  morgon kom han  inte till arbetet.

   Han  hade inte bara slutat hos pappersbruksbolaget. Han tog under natten

farväl för alltid av arbetarrörelsen. Nästa dag fick han arbete i en högborger-

lig tidning. Där avancerade han snabbt på grund av sina mångsidiga kunska-

per och sin insikt i samhällsfrågor. Men politik av något slag befattade han

sig aldrig med. I framtiden tackade han nej till flera borgerliga tidningar att

bli chefredaktör.

  Tidvis bodde han hemma  hos sin mor och moster. Bruksbolaget utnyttjade

honom  efter många år, då allt var glömt, för visst författarskap. De tjänste-

män,  som  var med om den otrevliga händelsen, var då borta och glömda, i

annat fall hade inte Lindh åtagit sig något författarskap för pappersbruket.

                                              Henning  Wingård, Lysekil