Visan om Zander och Tilda 22-2
»Vår egen« Yngve Carlsson har skrivit texten till visan om Zander och Tildas stormiga äktenskap på Sågekas i Hede socken och den återges nedan:
Melodi: »Niklasson i Skrällabo« av Skånska Lasse
Det var Alexander Christophersson,
Det är säkert – att Håby kom han ifrån.
Till Sågekas kom han som änkling med barn
och Olina blev galen i karln.
Det blev skriftermål, det blev giftermål
ty Olina var listig och hal som en ål.
Men en dag fram i mars så gick hon och dog.
Och en tredje hustru han tog.
Det var vilda Tilda som Zander fick,
det är säkert – i Hede fruntimret gick.
Kommandora var hon och styrde bestämt
och Zander hon mästrade jämt,
Ja, en gubbestut fick allt fan veta hut
och det hände ibland att han jagades ut
i skogen och där fick han ströva och gå
bland stenar och stickor och strå
Det var Zander som sökte att ta sig in
det är säkert – en natt uti stugan sin
Men Tilda var sniken och inte så snäll
och den utsvultne karlen fick smäll.
På en bänk fick han lägga händerna så
Med ett vedträ hon kunde få hamra och slå
hans fingrar till något som liknande mos
och Zander var blek om sin nos
Ett endaste år var där glädje och ro
det är fakta säkert – och gott att bo
För ett år fick hon sitta i fängsligt förvar
dömd för stöld – ja hon var inte rar!
Men hon kom ju tillbaka, snart var det som förr,
han fick sorgsen och grå stå vid tillbommad dörr
Och en dag han försvann och borta han var.
Hans skor stod på dörrstenen kvar.
Det var bröder två som fann Zanders kropp
det är säkert – ur sjön drog de mansliket opp.
De begrep att han fegt hade surrats med rep
och sänkts ned i ett svallande svep …
Obducenten skrev i kortfattat brev
att Zander hanterats från hjässa till skrev …
»hans huvud är hårlöst och krossat det är
Och i magsäcken finns tre blå bär«.
Det var Zander-Tilda som harvärjan drog
som amen i körka – när körkherren tog
fram boka med kloka och ledande ord
och försåtliga spörsmål om mord.
Men hon stal hans häst och i argaste sken
inom kort red hon bort över stock, över sten
Hon flydde till Norge och inte ännu
har vi hört något från denna fru.