XII. Om Atte-backar, Jätte-Grafwar och Stenröstor

  Thet 12:te  Capitlet. 
          Om    Atte-Backar/    Jätte-Grafwar 
                     ock Sten-Rössior. 

I Hedendomen, tå inga Kyrckor eller Kyrckiogårdar woro, ha the här boende gamla utsedt stora Jordhögar ock Kullar til Grifter åt the dödas Kroppar, them the kallat Ätte-backar/ emedan hwar ock en Ätt eller Släckt hade sin Backe, then the gemenligen besatt med stora ock små upreste Stenar, alt som Ätten war hög eller liten, ock som hwar ock en i Krig wist sig tapper.

Thessa Ättebackar eller Högars Alder/ Haugs olld: aetas Collium 

synes ha sitt ursprung af Freyr then II Kong i Swerige, ty tå han efter Odin wile inbilla the Swänska, at han städse skulle lefwa, be- falte han sina Wänner, at the skulle förwara hans Lekamen efter döden i en högd, hwar om Snorre talar således: Da hans dödstim- me var förhanden, lode hans wenner ingen komma til ham, ined- lertid uprettede de en stor hög, hwarpå de giorde en dörr og tree håll, och då han havde upgiwet sin Aande/ bragte de hans Legeme

                                                           75 

�

 hemmeligen   ind udi samme hög,  og bildte de Swenske ind, at han 
 endnu levde  / sam  förwarade hannem  der udi  tre aar. Ther efter 
 fölgde hans wänner ock sina döda i högder begrofwo, som ses i för- 
 talet af hans Chrönicka. 
 Men  af Arildz Tid hafwa  the låtit sina döda bränna ock theras as- 
 ka i Urner eller Lerkrukor förwara  ock nedgrafwa, hwilcken tid, 
 the thet brukte, blef kallad Bruna 011d: /Etas combustionis, hwilc- 
 ket Snorre Sturlesson bewitnar med  thessa ord: Then första ålder 
 (säger han) blef kallad Bruna 01Id eller brände ålder, da blewe alle 
 döde förbrändte til aske. Ther efter kom Haugs-011d med högarna, 
 som  förbemält är. 
 Wid   sådana Begrafningar, blefwo ock uprättade stora Stenar, som 
 kallades Baute-Steine eller Lik-Stenar, dels til de dödas åminnelse 
 af stor Ätt ock Släckt, dels för theras skuld, som sig tappert hållit 
 emot  fienderna. 
 Then   Engelske   Scribent Sheringham   skrifwer therom således: 
 Thet  Nordiska folcket uprättade fordom åtskillige Monumenter af 
 Marmor  ock  armor Sten,  hwarpå blefwo  skrefne theras Bedrifter. 
 Sådana  Ättebackar  med  höga stora upreste Stenar finnas ganska 
 många i  hwart Pastorat, särdeles i Norrwiken. Ibland finnes wid 
 thessa en stor diup hola med bred stor Sten öfwer, dock så, at man 
 kan gå ther in ock stå raker: En sådan kallas här Dyr-Hus, antingen 
 ther af, at wildiuren i ondt wäder sig ther skylte, emedan folcket 
 kallar här på orten diur, Dyr, eller (som troligast är) efter the off- 
 rade diur i    Hedendommen åt sina afgudar på sådana Hallar, som 
 ther til woro helgade, icke annorlunda än Israels Barn, efter GUDs 
 befalning, offrade Påskalamb et etc. som  the igenom Traditioner 
 hördt ock  altså til öfwerflöd ofta offrade sina egna Barn, måtte 
 thet wäl heta Dyrhus/ pretiosa domus. 
 Under   sådana stora Hällar, wil man ock  säga, at Jättar, Kämpar 
 ock Resar haft  sina Grafwar til Äreminne,  dels för theras stora 
 wäxt  skuld, dels för theras Tapperhet  ock dråpeliga gärningar, 
 hwilcka förthenskuld kallas af gemene man jätte-Grafwar. 
 Märckelige  äro ock the otalige, store ock wide Sten-Rössior ock 
 Högar alt  med Kultersten mäst på höga  Bärg wid Siökanten ja ock 
 up  i Landet wid Pass, som man skal fara igenom, hwilcka ej i Syn- 
 dafloden, utan med flit af menniskio-händer  synes wara så ihop- 
 hämtade; ty tå the i gamla dagar hade   hwarcken krut eller kulor, 
 brukte the dels med    sådana Stenhögar stena  lefwandes  en hop 

-76 � Missgärningsmän, som tå torde wara många ihop, dels betiente sig här af at förswara sig emot sina fiender til Lands och Watn, särde- les then tid Näse-Kongarna här några 100de år regerade, brukte Af- guden, Wälde, Wåld, Rof, Brand, Orätt ock Lösaktighet på alt sätt, tå hwar ock en på sitt Näs, såsom ett litet Rike, e. g. Stångenäs, Sotenäs, Bokenäs, hade sina Jätter ock Resar, hwilcka tillika med Missgärningsmännen, som woro dömde af med lifwet, förmenes hafwa blifwit pålagde at frambära i en hög så många Stenar til många 1000de i hwar hög, mäst alla runda, hwilcket alt styrcker min mening.

Utom  thessa  Sten-Rössior, finnas ock på många  ställen i hårda 

Bärgen uthugna .Circkel-runda Gropar eller Holar, som folcket här i Landet kalla Bärg-kiälar eller kiätlar 3/4 aln mäst i Diametern el- ler breda ock 1 aln ock ibland mer ibland mindre diupa: Någre, dock få, äro fundne så store, at the äro 2 alnar twärt öfwer ock 4 alnar diupe, en sådan fins i Strömstad ock i Qwille på Gården Kalf- skin. Utom många flera större ock mindre på Wäröjerna i Tannin, item på Smörkullen i Skredswik ock Gården Röd: Men wid Sjö- Stranden äro otaliga små Holar altid ned under the höga Bärgen. Hwar til thessa utan twifwel med flit utarbetade Bärg-gryten want brukade, wet ingen at ge mig besked om.

At  the af Hafsens Böljor genom runda Stenar under  Synda-floden 

ock then efter kunna blifwit så formerade artificialiter rotunda fi- gura efter rättaste Circkel, thet går öfwer min horizont, dels i an- seende til theras diuphet, dels höga situation från Hafwet. Jag tror, at ingen utan i Krigs-tid betient sig af them, ock thet antingen för Torst skuld at samla watn i them, eller at koka i them, ty intet watn ge the af sig sielfwa, utan hwad från Himmelen ock Bärgen, som ligga öfwer them, kan i starckt regnwäder falla theruti: Hwilc- ket är min oförgripeliga mening, then jag dock med mera gärna hänskiuter til them, som i Physicis 8e arte hydraulica äro mer hem- ma än jag.

Sen jag thetta mer än för 5 år sen skrifwit, finner jag här om wara 

något anfördt af Dom. Studioso P. Kalm, hwilken thetta uti Kongl. Wetenskaps Academiens Handlingar, 1743 års 2dra Quartal p. 122 låtit införa.

                                                               77