Folkskoleväsendets utveckling i Foss socken

Fil:Folkskoleväsendets utveckling i Foss socken.pdf

Rättelser.

Sid. 6 rad 8 uppifrån står Isaack, skall vara Isaak.

»   13  »   2  nedifrån står Lars  Andersson, 
                               skall vara  Lars  Andreasson. 
»   15  »   2  uppifrån står rättade, skall  vara räknade. 
»   21  »   2  nedifrån står även, skall vara  ännu. 
»   23  »   4  uppifrån står jungfrun, skall vara  jungfru. 
»   42  »  11  nedifrån står Sörenson, skall vara  Sörensen. 
»   47  »   5  nedifrån står 1880, skall vara 1850. 
  » 49  »  22  nedifrån står stavningslära, 
                               skall vara  rättstavningslära. 
»   54  »   2  nedifrån står h. t. 1892, skall vara v.  t. 1893. 
»   56  »  17  uppifrån står v. t. 1870, skall vara h. t. 1870. 
 »  58  »  16  nedifrån står h. t. 1925, skall vara v. t. 1926. 
  » 59  »   8  uppifrån tillägges  (utom v. t. 1926). 
»   59  mellan  rad 8 och  9 uppifrån tillägges 
                               Kerstin Lundgren   v. t. 1926.

HISTORIK utgiven med anledning av folkskolans 1 00-årsjubileum år 1942 av ERLAND FORSHULT På uppdrag av Foss folkskolestyrelse

Förord.

  Vid det    gemensamma   sammanträdet  med folkskolestyrelsen och lärarkåren i Foss skoldistrikt på  våren  år 1941 föreslog folkskolestyrelsens ordförande,  riksdagsman Gustaf  Karlsson, att en  historik över skolväsendet i Foss skulle utgivas med anledning av den obligatoriska folkskolans hundraåriga tillvaro år 1942. Sedermera fick undertecknad i uppdrag att söka utarbeta denna  historik. 
  Ur protokoll och  andra tillgängliga .handlingar har jag försökt att få fram den huvudsakliga  utvecklingen av skolväsendet i Foss under det gångna  skolseklet. Av den  svenska  folkskolans allmänna utveckling har endast medtagits  det som varit nödvändigt för att sätta vår skola i samband med  folkskolan i övrigt. 
   Jag är  fullt ,medveten om att  brister i olika ayseenden vidlåda denna  lilla historik och är därför tacksam för rättelser och för sådana upplysningar  som kunna  komplettera densamma. 
   Till alla dem som bidragit med  upplysningar  under skriftens utarbetande  och  som ställt protokoll och andra handlingar  till förfogande  samt utlånat fotografier, uttalar jag ett varmt tack. Ett särskilt tack riktas till folkskollärare Olof Strand, som författat avsnittet FOSS SKOLOR VID HUNDRAÅRSJUBILEET samt deltagit i korrekturläsningen. 
   Munkedal  i maj 1942.

ERLAND FORSHULT.

Folkundervisningen före år 1842.

   Den   dansk-norska  tiden.   Folkundervisningens    utveckling  i

Sverige, Danmark och Norge följde på 1500-1600-talen i stort sett samma linje. Man kan dock märka vissa särdrag i denna utveckling. Detta gäller bl. a. Bohuslän, som före är 1658 tillhörde Danmark— Norge.

   På  denna tid förekom  endast katekesundervisning.   I    Danmark

hade man redan under reformationstiden börjat använda klockaren ' som biträde åt prästen vid barnundervisningen, och i Danmarks kyrko- ordning av är 1537 funnos också föreskrifter om hans skyldigheter i detta hänseende. Denna kyrkoordning gällde även i Norge, som först år 1607 fick en egen kyrkolag. Den svenska kyrkoordningen av är 1571 innehåller inga motsvarande bestämmelser om barnundervis- ningen.

   Enligt den norska kyrkoordningen,   som ju även gällde  Bohuslän,

vore klockarna skyldiga att en dag i veckan undervisa ungdomen i katekesen. En klockare, som inte själv kunde katekesen, måste avgå från klockartjänsten. I Norge var det pä grund av den mycket låga lönen ofta svårt att fä tjänsterna besatta med dugliga innehavare. I många församlingar i Bohuslän funnos därför tidvis inga klockare.

   Den  norske biskopen över Oslo  och Hamar, Nils Glostrup,  gjorde

under åren 1620-1635 flera visitationsresor i Bohuslän. För varje besökt församling skrev han ned några ord på latin om resultatet av katekesförhöret med ungdomen: År 1620 besökte han bl. a. Foss och Krokstad. Hans betyg åt dessa församlingar är inte särdeles smick- rande. Ty där fann .han ungdomen mycket okunnig, och försam- lingarnas präster lingo allvarliga förmaningar att visa större nit. I de övriga socknar, som han då besökte, kunde de unga i allmänhet de fem huvudstyckena i Luthers lilla katekes utantill.. Då Glostrup är 1635 gjorde sin sista visitationsresa i Bohuslän kunde ungdomen på de flesta ställen även Luthers förklaring till de fem huvudstyckena.

    Tiden  1658-1800.  Den  kyrkliga  försvenskningen  av  Bohuslän,

som vidtog efter dess införlivning med Sverige år 1658, genomfördes med kraft trots allmogens motstånd. Foss pastorat inom Vikornas kontrakt tillhörde vid denna tid Karlstads stiff.. Barnen undervisades i svenska språket, genom att klockaren lärde dem den svenska kate- kesen vid s. k. läsemöten, till vilka barn frän sex till tolv eller fjorton är vore skyldiga att infinna sig. Varje socken var indelad 1 ett visst antal rotar: Prästen kungjorde vid gudstjänsterna vilken eller vilka rotar, som under veckan skulle förhöras av klockaren. På söndagarna måste barnen infinna sig i kyrkan, och de placerades då framme i koret. Efter predikan kontrollerade prästen, vad de lärt sig på »läse- mötena».

  Genom  1686 års  kyrkolag  påbjöds, att prästerna skulle »med all

flit driva därpå, att barn, drängar och pigor lära läsa i bok och se med egna ögon, vad Gud i sitt heliga ord bjuder och befaller». I vilken utsträckning klockarna skulle vara skyldiga att sköta denna under- visning var emellertid oklart. Deras avlöningsförmåner voro mycket skiftande i olika delar av landet. I Bohuslän voro klockarna i fråga om boställsjord sämre ställda än i det övriga Sverige. De måste själva söka sig boställen bäst de kunde, och kornmo därför ofta att bo långt frän kyrkorna. Detta bidrog inte till att öka deras intresse för skol- undervisningen, och prästernas intresse för denna var ofta minimalt. Allt bidrog till att det i de fiesta församlingar på Bohusläns lands- bygd inte fanns någon barnundervisning alls. Klockarna i Foss hade emellertid bättre ställt än sina kolleger 1 de flesta pastorat i Bohuslän. De bebodde och brukade klockarebolet mtl Säleby. En av de tidi- gast kända klockarna i Foss hette Christian, och han levde i slutet av 1500-tn1Pt. Sedermera kom klockartjänsten att anses som ärftlig inom en och samma släkt. De två sista klockarna ur denna släkt voro Knut Nilsson och Hans Knutsson. Sedan den sistnämnde avlidit på 1240-talet utan att efterläxrma någon vuxen son, tillsattes år 1847 en fullt kompetent klockare, Johan Petersson, som också övertog klockarebostället

    Den första läraren i Foss. Utom den undervisning, som klockarna

nödtorftigt meddelade ungdomen, fanns säkerligen ingen barnunder- visning i Foss under gångna tider. I de bevarade sockenstämmo- protokollen frän 1600-1700-talen firms i varje fRli ingenting, som tyder på en sådan undervisning. På sockenstämman den 4 augusti 1799 in- lämnades emellertid »en Skrift av Herr Studiosus Ahlberg, i hvilken Han anhöll om Sexton Skillingar på Hvarje helt hemman i Foss soc- ken till beqvämlige Schola-rums uprättande». Denna begäran bevil- jades också. Vid samma sockenstämma var den nyutnämnde kyrko- herden Magnus Lönberg ordförande för första gången. Han var kyrkoherde i Foss till sin död är 1830. Hela tiden visade han ett varmt Intresse för folkundervisningen men fick tyvärr inte se sina ansträng- ningar krönas med någon större framgång.

    I oktober år 1802 fick »fattiga Mannen Ahlberg» tillåtelse att »gå

ikring på Gårdarne i Pastoratet i höstas till wintern i synnerhet i Foss sokn, där så behöfwdes at efter öfwerenskomelse få börja, med at lära unga barn läsa i och utan bok, samt skrifwa, de som åstunda». Säkerligen var »Herr Studiosus Ahlberg» och »fattiga Mannen Ahl- berg» samma person. Tydligen har han halt någon slags högre skol- bildning, men hans ekonomi var, som man kan förstå, inte lysande. Han var alltså Foss församlings förste kände skolmästare. Hur han skötte sin undervisning, och hur länge han bon på med den, framgår inte av några protokoll, men det är tydligt, att hans arbete inte kunde vara tillräckligt. M 1805 bestämdes också på förslag av prosten Lön. berg, att pastoratets ungdom »nödwändigt må skickas till Soknarnas skickelige Klockare, at lära läsa i bok, och den lilla Catechesen». För detta arbete skulle klockarna få särskild ersättning utom av de allra fattigaste. Den• som inte kunde läsa kunde inte bli konfirmerad.

   Ett misslyckat »skolproject». Ar 1814 höll Foss på att få ett ge-

mensamt skol- och fattighus. Det var lagmannen och riddaren Werlin på Atorp, som kom upp med förslaget. Han inlämnade på socken- stämman den 2 januari 1814 ett noggrant utarbetat förslag för byg- gandet av nämnda hus. Detta skulle vara 20 alnar långt, 14 alnar brett och 5 alnar högt, d. v. s. omkring 12, 8% och 3 m. Det skulle fin- nas »en stufva och kammare på hvardera ändan, samt förstufva och kök midt på. Scholtemästaren bor på den ena, samt de fattige på and- ra sidan om förstufvan». Det var meningen, att byggnaden skulle uppföras på »Prästegr&rdens utmark vid Landsvägen vid sidan (midt- emot) om Ahlbergs Torp». Tydligen var det någon plats i närheten av Pålh.uset, som avsågs. Lagman Werlin hade också räknat ut, på vilket sätt huset skulle finansieras. En del av kostnaderna skulle sockenborna frivilligt tillskjuta. Resten skulle dels erhållas från de andelar I sakören (böter), som de fattiga bade rättighet att uppbära, dels uttaxeras på hemmanen. Skolmästaren skulle få lika stor lön som klockaren. Varje »Mirba.li» skulle han sålunda av varje U-dels hemman erhålla »5 sätting stridt korn»'. För denna lön skulle han lära barnen läsa samt undervisa i katekes och biblisk historia. Ons- dagar och lördagar skulle han vara ledig för att då mot särskild be- talning lära de förmögnares barn skriva och. räkna. •

   Sedan lagman  Werlin redogjort för detta förslag, yttrade sig övers-

ten och riddaren Bonde på Torreby, häradshövding Unger, ägare av Saltkällan, och landssekreterare Natt och Dag på Smedberg. Allå tre instämde med många vackra ord i lagman Werlins förslag. De lovade också att skänka tegel, bräder och timmer till byggnaden samt var- dera 10 rdr b:co2 årligen. Prosten Lönberg lovade också att skänka

Fotnot: Sätting var ett speciellt bohuslänskt rymdmått. 1 sätting skäppa 113 tunna.

 2) riksdaler banco. 1 riksdaler  48 skilling (sk.)

10 rclr b:co till de fattigas underhåll samt årligen bidraga med säd eller något av sitt matskottl.

    »Församlingens hederwärde  Ledamöter  af  Allmogen» yttrade sig

också. En del voro mycket betänksamma, men de flesta förklarade sig nöjda med förslaget. Man beslutade därför bygga skol- och fattig- huset enligt lagman Werlins »project». Herr Bergström på Holmen fick i uppdrag att utöva tillsyn vid husets byggande, vilket uppdrogs åt åboen Isaack Jacobsson på Skulevik.

Man  hade  nu väntat, att Foss skulle ha fått sin första skola inom

en inte alltför avlägsen framtid. Men det blev inte så. Det visade sig t. o. m. omöjligt att fä någon som justerade ovannämnda socken- stämmas protokoll, trots att ingen ändring i detsamma påfordrades. Slutligen justerades det dock av lagman Werlin. De flesta hade väl vid närmare eftertanke funnit förslaget för dyrbart.

    Nya försök att ordna   barnundervisningen. Då   prosten Lönberg

ånyo tog upp frågan om barnundervisningen i socknen, beklagade han, att det tilltänkta skolhuset varit omöjligt att, uppföra. Man ansåg sig inte kunna höja uttaxeringen på hemmanen, vilken bl. a. gällde »dryga brandstodsavgifter» och arvoden åt riksdagsmän samt inte minst kost- naderna för byggandet av stenbron över Kviströmsälven. Ar 1819 be- slutade man emellertid att tillsätta en »stadgad, kunnig och snäll Läromästare», som skulle lära socknens barn läsa rent i bok, lära dem katekesen °ch. bibliska historien samt även undervisa de äldre barnen skrivning och räkning. Läromästaren skulle antingen läsa med barnen i sin bostad, vilken då borde ligga mitt i socknen, eller också hålla ambulerande skola i socknens olika rotar.

   Tyvärr lyckades man inte anställa någon sådan  läromästare, utan

i stället förordnades socknens hjälpklockare att sköta barnundervis- ningen. I denna borde alla barn deltaga mot en låg avgift till klocka- ren. För de fattigas barn betalade församlingen. De förmögnare fingo själva ordna sina barns undervisning, om de ville. Om denna undervisning verkligen kom i gång, framgår ej av några protokoll. Men då hjälpklockarens namn, Brogren, nämnes flera gånger i andra sammanhang, är det troligt, att han åtminstone en tid undervisat Foss sockens barn och ungdom. Han var också »vaccinateur» i Foss och Häby. Den ordinarie klockaren var den förut nämnde Knut Nilsson. Denne avled är 1823 och efterträddes av sonen Hans Knutsson, som »ägde försvarliga kunskaper i läsa, skrifva och räkna samt tillika för-

Fotnot: 1) Matskott var ett sammanskott av matvaror, oftast smör, som sockenborna på bestämda dagar lämnade prästen och klockaren. Sedan år 1862 förekommer matskott ej någonstans i Sverige utan har utbytts mot bestämda penningbelopp.

värfvat sig kännedom i vaccinering och åderlåtning samt Choral- sången».

   Vid sockenstämman  den 13 jan. 182.2 meddelades, att »en beskedlig

man, Torparen Olof Helgesson under Admuneröd utfäst sig att villja blifva Barnlärare för 4de 5te och 6te Rotarne i Socken, och han trod- des äga egenskaper att kunna lära Barn det nödigaste i den spädare åldern». Han antogs också härtill och fick rättighet att uppbära en ersättning av 1 rdr rgsi i månaden för varje barn. Fjärde, femte och sjätte rotarna voro området väster om örekilsälven.

   Vid samma  tillfälle meddelade »Torparen under Önnebacka   Fred-

ric Olsson att hos honom boende inhyses änkeman Andreas Månsson redan förlidet år och förut, börjat med Barnundervisning att lära de spädare läsa i bok och lilla Catechesen och det i 2dra och 3je Rotarne». Andreas Månsson uppmanades att fortsätta därmed.

   Prosten Lönbergs arbete på att skaffa Foss  en ordnad barnunder-

visning hade trots lovvärda försök krönts• med ringa framgång. I »Götheborgs stifts Historia och Herdaminne», som utkom är 1835, med- delas, att barnundervisningen i Foss pastorat »werkställes dels genom föräldrarna sjelfwe, dels genom Församlingarnes Klockare, och al kringwandrande Skolmästare».

   Foss  sockens första skolinrättning. Prosten Lönberg efterträddes

av kyrkoherden.'.och prosten Carl Gustaf Ekman, som verkade i Foss åren 1831-1851. Kontraktsprost blev han år 1837. Han stod inte sin företrädare efter! att nitiskt arbeta för skolundervisningens ord- nande. Han lyckades genomdriva inrättandet av en skolinrättning för fattiga barn, vilken bekostades av den s. k. Sjöritzka donationen.

   Änkefru  A. E. Gillblad hade år 1828 testamenterat   markegångs-

värdet av sex tunnor råg och sex tunnor korn, som årligen skulle utgå av hemmanet Sjöritz och dels utdelas åt Foss sockens fattiga samt dels användas till en skola för fattiga barn. I ett tillägg till testamentet medgavs, att om så ansågs behövligt, hela den donerade inkomsten kunde få användas till en skolinrättning,, Änkefru Gillblad avled re- dan år 1829.

   Sedan  kyrkoherde  Ekman installerats i sitt ämbete, tog han genast

upp frågan om denna skola. Vid en sockenstämma i september år 1832 lyckades han få sockenborna att besluta anstMla en skolmästare, som skulle ambulera mellan tio rotar. En månad om året skulle under- visningen pågå i varje rote. Han skulle avlönas, genom att varje lär, junge erlade en avgift av 12 sk. rgs i veckan. För de fattiga skulle betalning erläggas ur den nyssnämnda Sjöritzka donationen. Lämp- liga skolrum skulle upplåtas av hemmansägarna ute i rotania, vilka också kostnadsfritt skulle lämna skolmästaren kost och husrum.

Fotnot: 1) riksdaler riksgälds.

Vid en sockenstämma i början av är 1833 behandlades skolfrågan ånyo. Men nu kommo sockenborna med mänga invändningar mot de vid föregående sockenstämma fattade besluten. Särskilt var det beslu- tet om skollärarens underhåll, som de ville ha upphävt. De ansägo, att om de själva undervisade sina barn, och dessa därför inte behövde besöka skolan, borde de inte vara skyldiga att underhålla läraren. De ville inte heller upplåta skollokaler. Prosten Xigman framhöll det ohållbara i denna uppfattning. Det kunde ju gä sä, att läraren finge vandra frän gärd till gärd utan att bliva mottagen någonstans. Dess- utom påpekade han, att barnen visst inte undervisades på ett tillfreds- ställande sätt av sina föräldrar. Årligen måste ett stort antal barn av- visas från konfirmationsundervisningen, emedan de inte ens kunde läsa innantill. Trots detta förklarade församlingen, att den på socken- stämman inte ville antaga någon lärare, »utan att den kunde honom antaga, som honom behöfde».

  Kyrkorådet  beslutade då att själv ordna skolfrågan utan att vidare

tillfråga församlingen. Nu tillsattes en skolmästare, förre studeran- den Peter Skoglund, som förut sysslat med privatundervisning i sock- nen. Han skulle under fyra månader under sommaren undervisa de fattigare barnen mot en lön av markegångsvärdet av tre tunnor råg och tre tunnor korn, och skulle då hälla sig med mat och bostad själv. Den lön, som Peter Skoglund första året utkvitterade, belöpte sig till 36 rdr b:co.

  Socknen indelades i fyra undervisningsdistrikt. I vart och ett av

dessa pågick skolan en mänad. - Barn frän Småröd, Svinebacka, San- den, Saltkällan, Sommartorn, Hensbacka, Kviström, Sir Kleva, Hede och Stale undervisades pä Sanden, barn frän önnebacka, ödsmål, Hult, övre Lycke, Elseröd, Nedre Lycke, Munkedal, Möe, Skaveröd, Jermun- neröd, Kaserna och Björid pä Björid, barn från Bråland och öbbön och hemmanen där omkring pä Kamstorp, samt barnen i den S. k. F.-asskroken på någon gärd där. Efter husförhörslängderna upp- gjordes en noggrann förteckning över de barn, drängar och pigor, tjänstegossar och tjänsteflickor, som hade rätt att åtnjuta undervis- ning i denna fattigfriskola. I varje undervisningsdistrikt blev det mellan 40 och 50 lärjungar. Vidare inköptes 15 ABC-böcker och 15 katekeser till de allra fattigaste barnen samt tabeller för innanläs- ningen. Foss första skola kunde så börja sin verksamhet. Det var pä sommaren år 1834.

  Peter  Skoglund var en   mycket nitisk lärare och skötte undervis-

ningen under åren 1834-1836. Skolmästare Broman var lärare under åren 1837-1839, Lesche är 1840 och Hans Winberg från Röstorp åren 1841-1846. Alla åtnjöto lön efter samma beräkningsgrund, som gällt för Peter Skoglund. Endast är 1843 översteg lönen 50 rår b:co. -

  Några  fä barn  erhöllo understöd  under den  månad de bevistade skolan.  Denna fattigfriskola var under tretton är Foss  församlings

enda skola. Visserligen var den en mycket of ullkomlig sådan. den var sä kort och lärjungarnas antal sä stort, att man har skäl att anta, att resultatet blev skäligen klent. Men då man vet, vilken avog inställning allmogen i många fall hyste mot all undervisning, och då man sett alla de fruktlösa försök, som under de föregående årtiondena gjorts för att ordna barnundervisningen i Foss, förstår man det bety- delsefulla, som skedde, då denna församlingens första skola kom till.

               Den första folkskolestadgan.

    Under riksdagarna omkring  är 1840 hade allt starkare framförts

kraven på en lagstadgad folkundervisning. Det var inte minst frän bondeklässen, som dessa krav på särskilda folkskolor kommö. Bland böndernas främsta förespråkare voro Nils Månsson i SkumParp och Per Sahlström från Södertörn. Sedan riksdagen fattat beslut om in- rättandet av folkskolor, utfärdades den 18 Ain' 1842 »Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga, angående folkundervisningen i Riket». •

   Enligt stadgan skulle inom fem  är inrättas minst ep skola i varje

stadsförsamling och varje socken på landet. Helst borde skolan vara fast. Men där medellöshet eller lokala förhållanden hindrade detta, finge barnundervisningen tills vidare ombesörjas av flyttande skolor. I varje socken skulle en skolstyrelse väljas 'flied kyrkoherden som ordförande. Lärarens lön skulle utgöra minst 16 tiumor spannmål, varav 8 tunnor skulle erläggas in natura,. talften i råg och hälften i annat sädesslag. De övriga 8 tunnorna skulle betalas med 53 rdr 16 sk. b:co (= 80 kr.)1 Vidare skulle han ha bostad, bränsle, nödigt sommarbete och vinterfoder för en ko samt trädgård. Värdet av hela lönen uppskattades till 300 rdr igs, En dränglön utgjorde vid den tiden förutom fri kost 150-200 rdr rgs.

   Församlingen   skulle tillsammans  med   skolstyrelsen  bestämma

skolåldern. Barnen borde dock börja skolan .senast vid slutet ailf det nionde året. Församling och skolstyrelse skulle också bestämma- om undervisningstiderna i skolan.

   Barnen fingo  inte sluta skolan, förrän de geuomgått minst följan-

de kurs: »Ren och flytande innanläsning av svenska språket, så latinsk som svensk stil, religionskunskap och biblisk historia till den grad, som erfordras för att kunna börja den egentliga nattvardsläsningen

   1) 1 rdr b:co utgjorde 1 kr: 50 tire i nuvarande mynt; 1 rdr rgs och

1 rdr rmt (riksdaler riksmynt) utgjorde 1 kr., allt frånsett penningvärdets fall.

hos prästerskapet, kyrkosång, med undantag för dem, som sakna alit anlag därtill, skrivning, och de fyra räknesätten i hela tal».

   Varje skoldistrikt skulle anskaffa tjänliga rum för skolorna. Till

lärarnas löner skulle dels varje skattskyldig person i församlingen lämna ett ärligt bidrag om minst 2 och högst 6 sk. b:co, och dels skulle varje barn, som begagnade skolan, bidraga med en viss avgift. Räckte inte detta, måste församlingen tillskjuta återstoden. Mycket fattiga församlingar kunde erhAlla understöd av statsmedel.

   De      första       åtgärderna   i  Foss   efter folk-skolestadgans tillkomst.

   Odllstämman   den 4 dec. 1842. Den  4 dec. 1842 hade prosten Ek-

man sarnmankallat Foss, Häby och Svarteborgs församlingar till all- män gällstärmna i Foss kyrka. Han höll därvid ett anförande och yttrade bl. a.: »Jag har i dag sammankallat detta Pastorats Försam- lingar till öfverläggning om ett ämne, som. i vigt öfvergär alla dem, hvilka allt sedan mitt tillträde af Pastoratet utgjort föremål för mina rådplägningar med Församlingarne, nemligen tillvägabringandet af en ändamålsenlig-undervisning för allmogens barn». Han yrkade pä in- rättandet av fasta skolor, emedan han ansåg, att församlingarna hade räd till detta. De allmänna utskylderna voro på den tiden nämligen ganska låga i Foss. Han framhöll också de fasta skolornas företrä- den framför de ambulerande. Han berörde bl. a. Lancasterrnetoden, som gick ut pä att läraren vid undervisningen till sin hjälp hade några av de äldre eleverna. Dessa kallades monitörer. Läraren instruera- de monitörerna, examinerade de högsta klasserna och höll allmän till- syn över skolan. En lärare, som använde sig av denna metod, kunde pä en gäng sköta undervisningen av ett par hundra barn. Detta blev naturligtvis omöjligt i en flyttande skola, emedan lokalerna, som måste anskaffas ute i rotarna, voro alltför små. Ur denna synpunkt var en fast skola att föredraga. Undervisningen blev också mera jämn och sammanhängande i en sådan än i en ambulerande, och den blev också lättare att inspektera.

   Om  församlingarna villa besluta uppföra fasta skolor, vore pros-

ten Ekman vfing att hos länsstyrelsen och domkapitlet begära tillstånd att för all framtid och utan ersättning för Foss fasta skola fä avstå ett stycke av prästgårdens mark samt för Svarteborgs fasta skola en del av torpet Stenane i närheten av komministerbostället

   Antalet barn mellan 8 och 15 år var är 1840 i Foss 474, i Håby 274,

I Svarteborg 326 och i 'rose 941. Nu räknade prosten Ekman med, att

Fotnot: 1) Tose var förr en mindre socken, som numera gått upp i Svarteborg.

inte dessa barn på långt när skulle kunna besöka skolan på grund av lång väg, fattigdom eller bristande fattningsförmåga. Dessutom kun- de säkerligen många barn erhålla avgångsbetyg före fyllda 15 är, och en del voro kanske så oumbärliga hemma på gårdarna, att de måste befrias från skolgång. På grund härav borde en fast skola för Foss och Håby vara tillräckligt stor, om den rymde 300 barn, och en för Svaxteborg och Tose, om den rymde 200 barn.

   Vid gällstämman  fattades emellertid inget beslut om inrättandet

av fasta eller ambulerande skolor, men man beslutade dela upp pas- toratet i två skoldistrikt. Foss och Håby bildade ett och Svarteborg och Tose ett.

   Förberedande  diskussioner och besZut.  Vid   sockenstämman  med

Foss och Håby församlingar den 12 febr. 1843 valdes den första skol- styrelsen. Denna bestod av nio ledamöter, en från var och en av socknarnas nio rotar, samt nio suppleanter. Mandattiden fastställdes till två år. Prosten Ekman var självskriven ordförande. Valda blew från Foss, suppleanterna inöm parentes: baron Akerhjelm, Saltkällan, (kommissarie Bårström, Kviström), Olof Dahlqvist, Möe (Andreas Pehrsson, ödsmål), Sliver Andersson, Alveden (Nils Amundsson, Ska- veröd), Olaus Johansson, Skree (Andreas Nilsson, Frötorp), befall- ningsman Nordberg för Berg (Hans Andreasson, Närestad) och Hans Jacobsson, Röstorp (Olof Nilston, ltöstorp) samt för Håby: mönster- skrivare Rathe, Gläborg (Peter Andersson, Dale), assessor Koch, Torp (Andreas Petersson, Lycke) och Jacob Andersson, ödsmål (Lars An- dersson, Hällungsbacka).

   Skolstyrelsen höll sitt första sammanträde den 14 juni 1843. Pros-

ten Ekman hade skaffat upplysningar från »3ne Lancaster-Schollärare I Uddevalla, Mölndal och Majorna vid Götheborg» angående de skol- hus, som funnos där. Han föreslog, att en skola liknande den i Ma- jorna skulle byggas på prästgårdens mark för en kostnad av 2153 rdr b:co ( = 3,230 kr.) samt att därjämte två ambulerande skolor skulle inrättas. Förslaget diskuterades, men styrelsen kunde ej enas om något gemensamt beslut, och hela frågan hänsköts därför utan ytt- rande till sockenstämmans avgörande.

   Vid  sockenstänunan tillstyrkte baron Akerhjelm och assessor Koch

prosten Ekmans förslag om inrättandet av en fast och två ambule- rande skolor, men befallningsman Nordberg och samtliga allmogens ledamöter ansågo, att tre ambulerande skolor voro alldeles tillräckliga. Då skolorna enligt skolstadgan inte behövde vara i gång förrän se- nast är 1847, bordlades frågan ett helt år på befallningsman Nord- bergs förslag. Denne hade emellertid också föreslagit att ett årligt sammanskott av 1 rdr b:co för varje helt hemman skulle göras. Detta kapital skulle sedan utlånas mot ränta, till dess summan stigit till 12

2,000 rdr b:co. Dä skulle den kunna användas till byggandet av en fast skola. Detta blev också sockenstänunans beslut. Häremot reser- verade sig baron Akerhjelm, som ansåg, att sammanskottet var alltför ringa för att ett skolhus skulle kunna byggas inom rimlig tid.

   Sammanskottet utgjorde är 1843 83 rdr 24 sk b:co. Detta var grund-

plåten till den s. k. stående skolfonden, vars belopp fonderades och sedermera användes till byggandet av de första skolorna. Det första sammanskottet utlånades till mönsterskrivare Rathe mot 6 % ränta och tre månaders uppsägning. Varje års sammanskott utlånades på samma villkor till olika personer i pastoratet. Det kunde vissa är hända, att någon låntagare inte anmälde sig, då sammanskottet in- kasserats, förrän lånemöjligheterna kungjorts i kyrkan.

  Den 7 juni 1844 togs skolfråganlnyo upp vid allmän   sockenStämma

med Foss och Håby församlingar. Man diskuterade frågan, huruvida en fast skola skulle byggas eller om endast ambulerande skolor skulle inrättas. Prosten Ekman talade varmt för den fasta skolan. Han kunde endast finna två skäl, mot densamma, nämligen den relativt höga kostnaden för byggandet av ett skolhus samt lång skolväg för vissa barn. Han framhöll, att ett skolhus i längden skulle löna sig samt att skolvägen i intet fall kom att överstiga en halv mil. Flera hemmansägare anmärkte emellertid, att en fast skola skulle komma att gynna de hemman, som låga närmast den, samt att bönderna på många gårdar. skulle bliva tvungna att anställa tjänstefolk, om deras barn måste gå i skolan hela året. De yrkade därför på att endast . ambulerande skolor skulle inrättas. Vid den följande voteringen lyc- kades bönderna att med något över 15 hela hemmans röster mot nå- got över 14 hela hemmans driva igenom sin mening. De flyttande skolornas antal bestämdes till tre.

   De s. k. skolpenningar, som barnen till »hemmansåbo»   .hade att

erlägga, bestämdes till 2 rdr b:co ärligen. Om två eller flera barn från samma familj besökte skolan, skulle de vardera betala 1 rdr 1 sk. b:co. »Obesutne» skulle för sina barn betala resp. 32 sk. och 24 sk. Fattiga barn skulle undervisas gratis.

   Det bidrag, som  varje skattskyldig person ärligen skulle erlägga

till skolan, bestämdes till 4 sk. b:co.

   Skolstyrelsen uppgjorde nu förslag till skolrotar." Foss kom att

utgöra två skolområden med örekilsälven som gräns och Håby ett skolområde. Varje område indelades i tre rotar med ett beräknat an- tal av omkring 50 lärjungar i varje. Denna indelning fastställdes av sockenstämman i början av är 1845. På förslag av assessor Koch och med instämmande av baron Akerhjelm och flera ledamöter av .allmogen uppsköts emellertid undervisningens början ännu ett år. Enligt folkskolestadgan behövde, som förut nämnts, skolan inte vara i gäng förrän senast är 1847.

   Avgörande beslut.  I januari är 1846 fattade man  äntligen avgö-

rande beslut i skolfrågan. Nu beslutade man anskaffa lämpliga skol- lokaler, en i varje skolrote i de tre skolområdena, genom auktion, vil- ken skulle förrättas av nämndeman Johan August Hansson i Lökeberg. Den som hyrde ut lokal, skulle ombesörja eldning samt anskaffa be- hövliga bord och bänkar. Samtidigt beslöts också att i pastoratets kyrkor kalla intresserade män, som vöre villiga att genomgä ett se- minarium och sedan tjänstgöra i församlingens skolor.

   Endast två  personer anmälde sig,   nämligen bröderna   Hans och

Carl Winberg från Röstorp. De trodde sig kunna genomgä seminariet i Göteborg pä en termin med början i februari månad är 1847. Hans Win- berg var, som förut nämnts, lärare i fattigfriskolan ären 1841-1846. Man förundrar sig över den korta tid, som de ansågo sig behöva för sin utbildning. Examensfordringarna vid seminarierna voro emeller- tid på den tiden ganska måttliga, d. v. s. folkskolans maximikurs samt kännedom i växelundervisningens metodik. Domkapitlet lämnade åt behövande och skickliga clever stipendier, vilka bröderna Winberg äm- nade söka. De antogos också till innehavare av två av de första »Scholläxare-tjensterna», om de genomgingo seminariet med godkända betyg. Den tredje tjänsten skulle ännu en gäng kungöras ledig i kyrkorna. Om nägon sökande då inte anmälde sig, skulle annons in- föras I Post- och Inrikes Tidningar.

   För vax och en av de ambulerande  skolorna  beslutade man inköpa

en fullständig uppsättning uppklistrade läse-, räkne- och skrivtabeller, räknetavlor, grifflar, konceptpapper till skrivböcker, skrivpennor, bläckhorn av bly samt material till bläckberedning. Dessutom skulle inköpas 50 katekeser, 10 exemplar av Lundgrens mindre bibliska his- toria, en bibel, uppklistrade globkartor och kartor över Europa och Skandinavien, Dinners psalmodikon med notbok, 1 exemplar av Lager- hamns geografi samt en svartmålad större tavla med cirkelmätt och vinkelhake. För de tre skolorna beräknades den sammanlagda kost- naden till 169 rdr b:co. Inköpen uppdrogos åt dåvarande seminaristen Hans Winberg.

   Ett psalmodikon  var en lång, fyrkantig resonanslåda, som var föi-

sedd med flera strängar. Det spelades med stråke. Gamla Foss-bdr leva ännu, som minnas, hur psalmodikon under deras skoltid användes vid psalmsången.

   Skollokaler hyrdes i de fiesta rotarna.  För lokalerna skulle en

månadshyra av 10 rdr rgs betalas. I första skolområdet skulle skola hållas hos befallningsman Nordberg på Sanden, Olof Hansson i Jer- munneröd och Andreas Andersson på Hede, i andra skolområdet hos Olof Nilsson i öxna, Lars Andersson på St Foss och Johanna An- dersson i Skulevik, samt i tredje skolområdet hos Anders Fr. Johans-

14

son i ödsmål (Håby), häradsdomare Christen Amundsson i Bäckevall och J. P. Johansson i Säleby.

   Det första skolreglementet. Vid skolstyrelsens sammanträde   den

26 april 1847 uppgjordes förslag till reglemente för Foss och Håby socknars flyttande skolor. Reglementet fastställdes sedan av dom- kapitlet.

   I detta  bestämdes, att läraren  skulle stanna  två  månader  åt

gången i varje rote och besöka rotarna i den ordning, som skol- styrelsen beslutade. Lästiden bestämdes till tio månader årligen, och lärarna hade ferier från den 15 december ena året till den 15 februari följande är. Lektionerna skulle sommartid börja kl. 9 och sluta kl. 5 med rast mellan kl. 12 och kl. 2. Vintertid skulle man börja kl. 9 och sluta kl. .2 med en halv timmas middagsrast.

   Flickorna skulle i regel inte deltaga   undervisningen  i allmän

historia, geometri och linearritning, och deras räkneundervisning be- hövde endast omfatta de fyra räknesätten i hela tal.

    Vid skrivningen borde först griffeltavlorna användas och  sedan

skrivark, på vilka man skrev med bläck.

   Offentligt förhör skulle anställas med barnen, då undervisningen

I skolroten slutade.

   Varje  lördag borde repetitionsförhör anställas med alla barnen i

de lediga skolrotarna. De barn, som uteblevo, kommo att kallas genom kungörelse i kyrkan, då även deras namn borde uppläsas.

    På  hemvägen från skolan skulle  några av de äldre och stadigare

barnen Ra uppsikt över de övriga. De kamrater, som bråkade, skulle anmäls för läraren.

    Aga fick inte förekomma  för bristande flit och  uppmärksamhet,

utan sådant skulle straffas med muntliga tillrättavisningar, nedflytt- ning under medlärjungarna eller placering på särskild plats i skolan, d. v. s. i skamvrån. Kroppslig aga fick endast förekomma vid upprepat trots och okynne. Den borde då först ske i enrum och, om inte detta hjälpte, i klassen. I senare fallet skulle prosten underrättas.

                  Den lagstadgade folkskolans första årtionde.

   Undervisningen börjar.   Det gällde nu blott att anskaffa en tredje

skolmästare, för att skolan skulle kunna börja sin vetksamhet. Detta lyckades ocksk,till'slut,'och den 29, juni 1847 valdes vid sockenstämma »ex. seminaristen» Johan Carlsson till skolmästare I tredje skolområ- det. Vid samma tilIfälle upplästes bröderna Winbergs seminarie-

betyg. För att undvika allt besvär med de i folkskolestadgan upp- rättade naturaförmånerna bestämde man lärarnas löner till 200 rdr b:co. Dessa skulle utbetalas kvartalsvis av pastor, sedan skolpenning- arna, vilka lärarna hade att inkassera av barnen, avdragits.

   Den lagstadgade folkskolan i Foss   och Håby  börjde sitt första

verksamhetsår den 15 juli 1847. Det året hölls ingen fattigfriskola, men de Sjöritzka donationsmedlen kommo sedermera skolbarnen till godo på annat sätt.

  Inkomsterna för skolan  är 1847 utgjorde 557 rdr 38 sk. b:co.  Av

denna summa voro 160 rdr b:co ett av församlingarna inkasserat

                         (Porträtt: Carl Winberg)

sammanskott till undervisningsmateriel.- 349 rdr 10 sk. b:co utgjorde 1846 års halva personliga skyddsavgiftl. De av barnen erlagda skol- penningarna belöpte sig till 14 rdr. 4 sk. b:co i ödsmål (Håby), 12 rdr 10 sk. b:co i Jermunneröd och 22 rdr 14 sk. b:co i Skulevik.

   Skollärare Carl Winberg  undervisade i första skolområdet.   Han

var en sträng lärare, som inte sparade på rottingen. Han var fåordig och blev med tiden litet egen. Då han blev tillfrågad, gav han ofta tvära, litet förargliga svar. Bland de elever, som han hade under sin första tid som lärare, var Pontus Wikner.

   Den  äldre av  bröderna Winberg,   Hans Winberg,   tjänstgjorde i

andra skolområdet, och Johan Carlsson i Håby.

   Det var säkerligen inte något lätt arbete, som dessa tre lärare hade.

   1) Den personliga skyddsavgiften var en personell skatt, som förr ut-

gick: 1844/45 års riksdag bestbåde; .att halva den personliga skyddsavgif- ten skulle utgå som folkskoleavgift till församlingarnas skolväsen.

16

Barnantalet var stmt., lokalerna små, och intresset för skolan var hos elever och föräldrar i regel mycket ringa. Att flytta mellan olika rotar var också synnerligen tröttsamt. När läraren hunnit så långt med bar- nen, att han skulle kunna lära dem litet mer än det allra elementäraste, voro de två månaderna gångna, då. skolan skulle pågå i roten. Då var det till att packa ihop alla skolans böcker .och andra tillhörigheter I en stor skolkista, som forslades till nästa rote, där läraren fick börja på nytt igen med andra barn. Med matfrågan var det också besvär- ligt. Om möjligt försökte läraren gå fram och tillbaka till sitt hem varje dag. Men var det för långt, fick det räcka, att han var hemma och provianterade en gäng i veckan. Under vardagarna fick han laga sin enkla mat själv. Barnen besökte bite skolan i den utsträckning, som de voro skyldiga till. Ofta infunno sig inte ens hälften av barnen, och av dem som verkligen kommo, stannade endast en fjärdedel kvar i skolan under de bestämda två månaderna. De flesta tyckte, att en månads skolgång kunde räcka. Från predikstolen tillhöll prosten Ek- man allmogen att sända sina barn till skolan och hotade att vidtaga stränga åtgärder, om det inte blev någon bättring i skolgången. För att uppmana de barn, »hvilka bägge månaderna flitigt besökt Scholan och der sedigt sig förhållit samt gjort försvarliga framsteg», inköptes 800 exemplar av Evangeliska Sällskapets ströskrifter, vilka vid exa- men skulle tilldelas dessa barn.

   Då mänga  barn  på grund av  fattigdom inte kunde besöka skolan,

beslutade kyrkorådet att anslå de Sjöritzka donationsmedlen till under- stöd åt fattiga barn, som flitigt kommo till skolan. På förslag av lä- rarna bestämde kyrkorådet, vilka barn, som skulle få detta understöd. Ofta infunno sig föräldrar vid kyrkorådets sammanträden och begärde skolhjälp. Denna utdelades en gång i veckan och uppgick till mellan 1 och 4 rdr b:co för två månaders skolgång. Understödet indrogs, om barnen inte besökte skolan nöjaktigt.

   Skolmästare Johan  Carlsson i Hå.by fick år 1849 anställning i Sol-

berga socken, och en ny lärare måste därför anskaffas. Detta visade sig ganska svårt, då tillräckligt antal lärare ännu ej utexaminerats från seminarierna. Undervisningen i Håby sköttes- delvis av vikarier och delvis av bröderna Winberg, som då måste göra uppehåll i sin tjänst- göring i Foss. Då Hans Winberg under denna tid var sjukledig över ett halvt år, låg undervisningen flera månader nere i både andra och tredje skolområdena. I september år 1850 blev emellertid Jacob Lin- der lärare i H.åby, där han stannade till sin död är 1854.

   Misslyckade förök att få   en fast skola till stånd. Till socken-

stämman den 23 mars 1847 inlämnade baron Akerhjelm, kapten Bel- frage och assessor Kock en skrivelse, i vilken de föreslogo byggandet av en fast skola.. Prosten Ekman meddelade, att riksdagen anslagit

halva den personliga skyddsavgiften till kommunernas folkskolor. För Foss oCh Häby skulle detta belopp årligen utgöra omkring 400 rdr b:co, vilket på fem är simile' täcka kostnaderna för uppbyggandet av ett skolhus, som beräknats kosta 2,000 rdr b:co. Vidare hade major Koch på Vågsäter lovat att till en fast skola i Foss skänka 200 rdr rgs. Men allmogen ville inte gä med på något skolbygge. Kommis- sarie Bårström pä Kviström ansåg det också rådligt att vänta med byggnaden ännu några år, vilket också blev sockenstämmans beslut.

  :Fir 1849 behandlade   sockenstämman ett förslag från skolstyrelsen,

som föreslog byggandet av tre mindre fasta skolor, en i vart och ett av de tre skolområdena. De äldre barnen borde då gä i skolan under den kallare årstiden och de yngre under den blidare. Då finge de äldre barnen tillfälle att hjälpa till hemma med jordbruk och vall- tjänst under sommaren. Omkring 300 rdr rgs betalades i årlig hyra för trånga och ofta mörka lokaler. Det vore både bättre och i längden billigare med fasta skolor. Befallningsman Nordberg hade insänt ett skriftligt anförande, i vilket han gick med på byggandet av tre mindre fasta skolor. Hans ord brukade väga tungt, då han oftast hade allmo- gen på sin sida. Men då inga kostnadsförslag uppgjorts, bordlades frågan tills vidare.

Till sockenstämman    den 7 okt.  1849 hade skolstyrelsen upprättat

kostnadsförslag. Kostnaderna beräknades till 2,161 rdr 24 sk. b:co för varje skolhus. Detta ansågs emellertid för dyrt, och skolstyrelsen fick I uppdrag att uppgöra nya kostnadsförslag, som inte fingo överstiga 1,200 rdr rgs. Lämpliga platser för de blivande skolorna ansåg man vara Stale eller önnebacka i första, Skree i andra samt Skädene i tredje skolområdet. Dä emellertid Stale var militieboställe och Skå- dene änkesäte till pastorsänkan i Foss och således inte enskilda egen- domar, beslöt man att hos vederbörande myndigheter begära kostnads- fri upplåtelse av tomtplatser för de nya skolhusen.

    Bröderna Winberg  begärde vid samma  tillfälle löneökning med 40

rdr b:co till 240 rdr b:co. Carl Winberg var nämligen erbjuden plats I Solberga med högre lön än i Foss. Men han förklarade, att han skulle stanna kvar utan löneförhöjning, om han snart erhölle en fast skola samt ett tunnland jord till trädgård. Deras anhållan ayslogs, och man påpekade möjligheten ay att fasta skolor snart kunde komma att uppföras.

  Sergeant L. G. Ström hade på skoIstyrelsens förfrågan meddelat si-

na villkor för upplåtande av tomt för ett skolhus på Stale. Villkoren ansägos oantagliga. Doktorinnan Lönberg hade också vägrat att upp- låta tomt för en skola på Skädene ägor. Då dessutom skolstyrelsens nya kostnadsförslag slutade på 1,181 rdr 8 sk. b:co för varje byggnad, förföll hela frågan om de tre fasta skolorna.

   Folkskolan på 1850-talet. År 1850 voro fortfarande många   skol-

barn försumliga, då det gällde att besöka skolan. Föräldrarna till des- sa barn kallades till prosten Ekman och fingo allvarliga förmaningar att låta sina barn begagna undervisningen. I skoldistriktet funnos samma är 84 tjänstehjon över 15 år, som voro okonfirmerade. Av dessa voro 44 över 18 år. De voro också skyldiga att gå i skolan för att undervisas i innanläsning och kristendom. Men de infunno sig sällan och försvarade detta med att de av sina husbönder inte till- lätos gå hemifrån. Man beslöt därför, att de endast på lördagarna behövde infinna sig vid de repetitionsförhör, som då höllos med barnen från de lediga skolrotarna.

   År 1852 begärde domkapitlet sockenstämmans   yttrande,  huruvida

församlingen vore villig lämna bidrag till en pensionsfond förfolk- skollärare. Man ansåg emellertid, att lärarna voro så väl avlönade, att de själva både kunde betala sina pensionsavgifter och spara för framtiden. Något bidrag lämnades sålunda inte. Frågan togs åter upp är 1858 med samma resultat.

   Då  skolkassans inkomster gäng efter annan  inte räckte till, utan

extra uttaxering hade måst företagas, beslöt man på gällstänuna den 29 maj 1853 att ändra grunderna för skolpenningarnas erläggande. Nu bestämdes, att föräldrar och målsmän skulle erlägga skolpenningar, vare sig deras barn besökte skolan eller ej. Detta gällde också okon- firmerade personer. Avgiften kunde då sänkas till 6 sk. b:co för förs- ta och andra barnet i samma familj. Ett lägre belopp betalades för tredje och följande barn. Skulle de erlagda avgifterna inte räcka, måste man som förut företaga extra uttaxering. Skolåldern bestäm- des samtidigt till mellan 8 och 13 år mot 10 och 15 år, som förut gällt. Barn under 8 är eller över 13 år kunde dock med lärarens och prostens samtycke få besöka skolan, om de så ville.

   Nya lärare.  Skollärare Jacob Linder  avled i oktober år 1854. En

brorson till bröderna Winberg, Johan August Winberg, vikarierade i Håby, till dess den nye läraren där, August Paulsson, tillträdde sin befattning i oktober år 1855. J. A. Winberg, som ännu inte var exami- nerad lärare, fick under sitt vikariat inte full lön men tilldelades se- dan 25 rdr b:co i gratifikation för att kunna genomgå seminariet i Göteborg. Efter sin examen där fick han plats som lärare i Drags- mark.

    Hans  Winberg, som  länge varit  sjuklig, begärde och erhöll av-

sked från sin tjänst fr o. m. den 15 januari 1856. Han efterträddes av Sven Johan Lidell från Jönköping, som tjänstgjorde t. o. m. april år 1861, då han efter avlagd organistexamen blev klockare i Forshälla. Han var säkerligen mycket omtyckt, ty då han flyttade, cirkulerade

en subskriptionslista ute i rotarna. F.iir de insamlade medlen inköptes en silverpjäs som minnesgåva ät honom:

   Den   ambulerande  lärartjänsten i  andra  skolområdet  uppehölls

under ett halvt är av 0. E. Are!!, till dess Johannes Österberg är 1862 tillträdde ordinarie befattning där. Han kom frän Särestad i Skara stift. För honom utfärdades ett förordnande, som försågs med stämpel till ett belopp av 25 öre rmt, som Österberg fick betala. In- för skolstyrelsen fick han sedan avlägga tro-och htildhetsed samt tjänsteed. I protokollen är antecknat, att även andra av församling- ens lärare sedermera fått avlägga sådan ed.

                 De första fasta skolorna.

   Hede  skola.  Efter  prosten   Ekmans  död blev  Gustaf   Wilhelm

Carlsson kyrkoherde i Foss är 1853. Närmast hade han då varit legationspredikant i London. Prost blev han är 1865 och kontrakts- prost är 1867. Han var en ordningens man, sträng men rättvis. Han vek inte en tum från det han ansåg rätt och fick därför ofta bittra motståndare. Det fanns mänga krogar i Foss på 1850- och 1860-talen, och dem fick han så småningom bort. I data nykterhetsarbete hade han god hjälp av Carl Winberg. Prosten Carlsson var mycket spar- sam både med egna medel och socknens. Själv skötte han en tid jord- bruket på prästgården, som under hans ledning blev en mönstergård. Liksom sina båda företrädare utförde han ett intresserat och gag- nande arbete för skolan, som under hans tid utvecklades på många sätt. Ar 1856 beslöt sockenstämman sålunda att låta uppföra ett skol- hus på Hede, där tomt skänktes av Olof Dahlqvist. Skolstyrelsen fick i uppdrag att se sig om efter passande byggnader, som kunde nedrivas och sedan uppföras till skolhus. Två anbud gjordes, det ena av An- ders Rasmusson i Högsäter i Krokstads socken och det andra av Olof Johansson i Utängen i Hede socken. Det förstnämnda huset inköptes för 700 rdr b:co, i vilken summa även ingick transporten till Hede. Det var 17 alnar långt, 14 alnar brett och 6 alnar högt, d. v. s. ungefär 10, 8,2 och 2,8 im

   Uppförandet  av skolhuset ,uppdrogs åt Olaus Olsson i Björid, som

till sin hjälp fick anställa så mänga snickare, som han behövde. Skor- husets uppsättning och inredning kostade ytterligare 800 rdr b:co. För uppförandet av vedbod, andra uthus och diverse arbeten på själva skolhuset utbetalades under de följande åren ytterligare några hundra riksdaler. Till den nya skolan skänkte befallningsinan Nordberg de skolbänkar och bord, som använts i skolan på Sanden, samt sex trä- stolar.

20 (Foto: Hede gamla skolhus)

  Utgifterna för  skolhusbygget täcktes av den stående skolfonden,

som vid 1856 -års början uppgick till 1,516 rdr b:co. De utestående länen sades upp, och nya kunde inte beviljas. Till den stående skol- fonden fördes också sådana böter, som okonfirmerade personer måste erlägga. Innan dessa böter utdömdes och indrevos, blevo dessa drängar och pigor kallade till kyrkorådets sammanträden och erhöllo yarning för grov okunnighet i kristendom och tredskande försummelse att be- söka lördagsskolan. • Troligen togs Hede skola i bruk den 1 juli 1857, och dess förste lärare blev Carl Winberg, som nu slapp ambulera mellan första skol- distriktets rotar.

    Håby skola. År 1859 beslutade församlingarna att låta uppföra

eft nytt skolhus nära Håby kyrka. Då den stående skolfonden inte räckte till, beslöt skolstyrelsen att upptaga ett amorteringslån på 2,000 rdr rmt, som brukspatron James Dickson i Göteborg lovat utlåna mot 6 procents årlig ränta. Jakob Olsson i Lycke övergård skänkte både tomtplats och ett område lämpligt för anläggande av en trädgård. Skolhuset var färdigt att tagas i bruk år 1861 och hade då kostat orii- kring 3,300 rdr rmt. August Paulsson var den förste läraren i Håby fasta skola.

   Foss skola.  Under år 1864 påbörjades uppförandet  av  skolhuset

vid Foss kyrka. Då skolhusbygget diskuterades, ansåg prosten Carls- son denna plats som den mest lämpliga. Han framhöll också, att skolsalen skulle kunna användas såsom sockenstuga där kyrkostämmor och kommunalstämmor kunde hållas, och där nämnder och styrelser kunde sammanträda. Salen bleve också lämplig att användas vid förhören med nattvardsbarnen. Förslaget gick också igenom utan vidare diskussion, och befallningsman Nordberg upplät beredvilligt mark för huset. Detta blev 26 alnar (15,4 m.) långt och 14 alnar (8,3 ni.) brett. Skolsalen gjordes 13% alnar (8 m.) i fyrkant. Dessutom ' innehöll byggnaden förstuga och bostad ät läraren. Skolan öppnades den 19 juli 1865 med Johannes österberg som lärare. Huset hade då kostat omkring 2,700 rdr rmt.

                     De första småskolorna.

   Manliga  rotskollärare. En man  vid namn    Lars Andersson  frän

Bråland hade är 1858 på eget initiativ undervisat mindre barn från Stuveryr och Skaveröd i läsning. För denna s. k. rotskola erhöll han särskild ersättning ur skolkassan. Han anställdes sedan som rotskol- lärare under åren 1860-1862 och flyttade dä sin skola mellan Skave- röd, Ödsmål, Stuveryr och Hensbacka.

   Ar 1861  tilldelade Hushållningssällskapet Foss och Häby försam-

lingar ett premium på 250 rdr rmt för det berömvärda sätt, varpå de ordnat sitt folkskoleväsende. Ett ärligt bidrag på 70 rdr rmt hade sedan några är erhållits av Hushållningssällskapet, som samtidigt höjde anslaget till 120 rdr rmt med villkor att en ambulatorisk skola upprättades i »fjällbygden» samt att undervisning i trädgårdsskötsel meddelades. Genom prosten Carlssons outtröttliga nit hade skolväsen- det i Foss, jämfört med de övriga lantkoimmunerna i norra Bo- huslän, blivit ordnat på ett särdeles tillfredsställande sätt. Folkskol- inspektör C. J. Meijerberg skriver också -Berättelser om Folkskolorna i Riket för åren 1861-1863, att skolväsendet i Foss pastorat »på bästa sätt vårdas af skolstyrelsen och dess öfrige medlemmar». Den 1 sep- tember 1861 besökte han Håby skola, där sju s. k. överåringar under- visades. Han skriver harom: »Af desse kunde 4 låsa någorlunda in- nantill, de 3 öfriga undervisades ännu i stafning. Åsynen af dessa 20- 30-åringar, sittande på skolbänkarne var högst sorglig. Det kunde likväl ej annat än glädja mig att erfara, det skolstyrelsen sträckte sin omsorg älven till äldre personer, hvilka i yngre åren försummat att lära sig läsa, och hvilkas antal inom Foss pastorat för ej lång tid till- baka varit betydligt, liksom det är det även inom åtskilliga andra för- samlingar uti Bohus län.

22

    En stor olägenhet  för undervisningen i folkskolan var det, att

barnen inte kunde läsa innantill, då de kommo dit. Lärarna måste ägna en stor del av sin tid åt bokstävernas inlärande, stavning och renläsning. Lars Anderssons arbete i sin rotskola var långt ifrån till- räckligt och berörde endast en del av socknen. Föräldrarna undervi- sade i de flesta fall inte alls sina barn. På en sockenstämma i mars år 1862 beslutade församlingarna på befallningsman Nordbergs för- slag, att föräldrarna till barn, som inte kunde läsa, då de började skolan, skulle erlägga böter till skolkassan. Hemmansägare skulle • erlägga 1 rdr rmt och »obesutne» 50 öre nut. Om sådana böter verk- ligen utkrävdes, framgår dock inte av räkenskapsböckerna.

    Lars Andersson    upphörde på grund  av  ålderdom och  oförmåga

med sin undervisning, och någon annan lämplig person lyckades man inte till en början anskaffa. Sedan emellertid Hushållningssällskapet påmint om sina villkor för det årliga understödet, beslutade man i januari år 1864 att inrätta en rotskola, som skulle ambulera i Odsmål- och Jerimumeröd-trakten samt trakten omkring Hensbacka och Salt- källan. Denna skola skulle liksom folkskolan vara i gång under tio månader årligen. Lärarens lön bestämdes till 100 rdr rmt. Dessutom skulle han erhålla fri bostad och kost på det ställe, där skolan hölls.

     Som  sökande till lärartjänsten vid rotskolan anmälde sig »f. d.

Handelsbetjenten» Knut Olsson, smeden Andreas Larsson under Jer- munneröd och nyssnämnde Lars Andersson. Sedan undervisnings- prov hållits, valdes .Andreas Larsson till rotskollärare med tre måna- ders ömsesidig uppsägning. Några särskilda bord och bänkar an- skaffades inte till denna skola, eftersom skrivning och räkning inte skulle förekomma där.

   SmaskoZkirarinnor  anställas. Då den  av Andreas  Larsson skötta

rotskolan eller småskolan, som den nu kallades, visat sig mycket än- damålsenlig, beslöt man är 1866 att inrätta en sådan även i andra skol- distriktet, vilket skulle omfatta sex småskolerotar. Man beslöt också, att lärarinnor skule kunna anställas i rotskolorna. Den första lära- rinnan I Foss var jungfru Anna Mathilda Snygg från Ljung. Innan hon beslutade sig för att bli lärarinna, hade hon arbetat som mejerska. Hon var lärarinna först i andra skoldistriktet och sedan i det nyinrättade fjärde skoldistriktet t. o. m. år 1876, då hon slutade sin anställning för att gifta sig med• hemmansägare Nils Andersson på Frötorp. Skolrådet uttalade sin erkänsla för det utmärkta nit och den skicklighet, varmed hon fullgjort sina åligganden inom församlingen och framhöll, att hennes plats blev svär att fylla. Hon lär också ha varit •särskilt duktig och energisk. Hennes son är nuvarande kyrk- värden Axel Nilsson, Atorp.

  Ar  1866 erhöll Andreas Larsson  ett bidrag av   församlingen för

att kunna genomgå Seminarium för bildandet af Rotskolelärare i Ud- devalla. Sedan han tagit examen där, begärde han aysked med april månads utgång är 1867 och efterträddes av jungfrun Johanna Mathilda Långström maj 1867—maj 1870 och jungfru Augusta Maria Schröder juni 1870—dec. 1884.

 Småskollärarinnornas löner voro under den första tiden 100 rdr rmt

årligen samt mat och husrum i de rotar, där de befunno sig. De voro tillsatta med tre månaders ömsesidig uppsägning. Lästiden var tio månader om året. Under de två månaderna på vintern, då skolan inte

(Porträtt: Matilda Snygg)

pågick, hade lärarinnorna ingen bostad. Man försökte ordna det för dem så, att de under denna tid skulle få fri bostad och kost hos olika hemmansägare »mot någon lindrig undervisningsskyldighet endast för deras barn». Men detta var säkerligen inte så trevligt varken för hemmansägarna eller lärarinnorna.

   För att befordra sambandet   mellan folkskolan och   småskolorna

beslöt skolrådet år 1867, att barnen i de sistnämnda skolorna en dag varje månad skulle samlas i folkskolans lokaler och där undervisas under folkskollärarnas uppsikt.

   År 1875 beslutade    kyrkostämman att inrätta två nya småskolor. •

Nu indelades socknen i fyra skolområden, vardera bestående av tre rotar. Första skolområdet omfattade trakterna omkring Saltkällan, Stuveryr och Önnebacka, andra skolområdet Munkedal, Skaveröd och Jermunneröd, tredje skolområdet Bråland, St. Foss och Röstorp och

24

fjärde skolområdet Åtorp, Stene, ödsby och Torreby. Två nya lära- rinnor anställdes året därpå. De hette Carolina Charlotta Olsson och Hedda Andreasson och undervisade i andra och tredje skolområdena. Augusta Schröder fick första skolområdet på sin lott och Mathilda Snygg fjärde skolområdet.

      Folkskolan på 1860-1870-talen.

   Folkskoleavgifter.  Redan år 1855  hade räkningen 1  rdr rmt   =

100 öre införts och använts jämsides med rdr rgs. År 1862 bestämdes, att det belopp, som årligen skulle uttaxeras av alla mantalsskrivna personer, skulle utgöra 15 öre rmt.

    januari  år 1864  fattades åtskilliga beslut beträffande skolpen-

ningarna, som barnens föräldrar hade att erlägga. Hemmansägare eller personer med motsvarande inkomster skulle erlägga 2 rdr rmt pr år för vart och ett av sina barn. Föräldrar med lägre inkomster skulle för sina barn erlägga 1 rdr rmt. En viss avkortning för två eller flera barn i samma familj bestämdes för de senare. Endast så- dana barn, som undervisades vid läroverk eller i hemmen av privat- lärare, godkända av skolrådet, befriades frän skolpenningarna.

   Fr. o. m. år 1878 betalade alla barn 50 öre årligen i skolpenningar,

och någon nedsättning för två eller flera barn i samma familj bevilja- des inte. En kunglig kungörelse av är 1883 bestämde emellertid, att skolpenningar icke vidare skulle utgå, utan kostnaderna för skolväsen- det skulle hädanefter bestridas genom skatter.

   Kommwnalkigarna.   År   1862 utfärdades de nya  kommunallagarna.

Dessa skilde på den kyrkliga och borgerliga kommunen. Enligt dessa lagar kommo folkskoleärendena att tillhöra den kyrkliga kommunen. Det blev nu kyrkostämman, som hade att besluta i skolans angelägen- heter. Verkställande myndighet för kyrkan blev kyrkorådet och för skolan skolrådet. I Foss kom det att bli gemensamt kyrko- och skol- råd fr. o. m. är 1863.

   Nytt skolreglemente.    Håby församling hade år 1865  begärt att

få utgöra eget skoldistrikt fr. o. m. är 1866, vilket en gemensam kyrkostämma också beslutade. Ett nytt skolregiemente för Foss uppgjordes därför och godkändes av domkapitlet. Enligt detta måste de barn, som vid 13 års ålder inte undergått avgångsnrövning, varje lördag infinna sig i skolan, tills de kunde avlägga examen med god- kända betyg. Uteblivande kunde straffas med böter. Vidare förbjödos lärarna att utdela någon som helst kroppslig aga utan beslut av skol- rådets ordförande. Förut hade lärarna haft rättighet att i enrum

tilldela trotsiga barn aga. Den skärpta bestämmelsen berodde pä att Johannes Österberg vid flera tillfällen uppträtt synnerligen obehärskat i skolan. Beträffande skolsalarnas rengöring bestämdes, att dessa minst två gånger om året skulle skuras av kvinnor, vars barn under- visades kostnadsfritt.

   Särskilda tillsyningsmän, en för varje rote, hade är 1865 utsetts

för att biträda skolrådets ledamöter genom att besöka skolan och se till att barnen infunno sig där regelbundet.

   Vi som numera  äro så vana vid att uppdela vår skoldag i lektioner

med raster mellan varje, förundra oss över att någon bestämmelse om kortare raster inte finnes införd i det allra första skolreglementet. Är 1863 läsa vi emellertid i skolrådets protokoll följande: »För att bereda skolbarnen någon liten vederqvickelse under deras läsning uti skolan, beslöts att de hädanefter skulle erhålla 5 minuters rast, under vintermånaderna 2:ne gånger, och under sommarmånaderna 4 gånger om dagen.»

   Kortare årlig lästid. Enligt länsstyrelsens beslut efter besvär av

Johannes Österberg skulle lärarna i folkskolan uppbära särskild ersättning för den lästid, som översteg åtta månader. Vid den kyrko- stämma, som år 1866 behandlade beslutet, yttrade sig bl. a. befallnings- man Nordberg. Han ansåg, att då i mänga kommuner lästiden endast uppgick till åtta månader, så kunde också Foss reda sig med denna kortare lästid. De två månader, som lärarna pä så sätt voro lediga, kunde de använda till privatläsning med barn, vars föräldrar voro villiga lämna särskild ersättning härför. Detta blev också kyrko- stämmans beslut.

   Sedan  emellertid anslag  av statsmedel erhållits till ökade löner

åt lärarna, utökades lästiden till nio månader redan året därpå och omfattade då tiden 1 mars-1 december. I december är 1871 bestäm- des om en månads ledighet under sommaren.

   Folkskollärarnas löner  hade höjts flera gånger  och utgjorde år

1874 600 rdr rmt årligen samt två tunnor spannmål för den nionde läsmånaden. Småskollärarinnornas kontantlön utgjorde dä 150 rdr rmt.

   Donationsmedlens   användning.   Ar 1870   meddelade lärarna, att

de understöd, som fortfarande beviljades åt barn ur den Sjöritzska donationen, ibland av föräldrarna användes på sådant sätt, att barnen inte fingo nytta ay. dem. Skolrådet beslöt därför att i stället för kontant understöd åt barnen för en del av medlen inköpa räg och låta baka bröd. Även salt sill inköptes. Brödet och sillen skulle utdelas åt fattiga barn i skolan till ett värde av 10 öre pr barn och dag. Under somrarna, då sillen lätt ruttnade i tunnorna, utbytte man den först mot mjölk och sedan mot ost av en sort, som kostade

26 25 öre pr skålpund. Snart indrogs dock sillen, för att medel skulle bli tillgängliga för inköp av kläder till de fattigaste barnen. Bakningen av rågbrödet uppdrogs först åt lärarna. Men dessa aysade sig snart uppdraget. Sedan bakades brödet av fru Boberg och bagare Dahlgren, båda på Kviström. Brödet var ofta så hårt, att det måste slås sönder med stenar, innan barnen kunde äta det. Men detta gjorde de i alla fall med god aptit.

   Hemmansägaren    Johannes Jakobsson  i Småröd  och  hans  hustru

Maria Bryngelsdotter hade genom testamente den 15 maj 1868 för- ordnat, att efter deras död 1100 rdr rmt skulle tillfalla Foss försam- lings fattiga skolbarn. Mannen dog strax därefter, och hustrun dog år 1870. Då emellertid testamentet överklagades av arvingarna, dröjde det ända till är 1875, innan det trädde i laga kraft och—fonden kunde användas till fattiga skolbarns beklädnad.

   Ar 1881 utdelades  för första gången   medel ur den s. k.  Nord-

bergska donationen. En del av räntan anslogs till premier å 2 kr. till barn, som flitigt besökt skolan. Många erhöllo också skodon ur denna fond, som donerats av framlidne befattningsman Nordberg.

   De första blyertspennorna.  Sedan Johannes Österberg   genomgått

en ritkurs i Uddevalla, beslutade skolrådet, att undervisning i ritning skulle meddelas i Foss skola en å två timmar varje vecka. Därför inköptes en del ritmateriel, såsom fyra cirkelbestick, ett dussin lin- jaler, ett dussin vinkelhakar samt ett dussin blyertspennor och ett dussin radergummin. Att inte blyertspennor använts förr, väcker vår förvåning, då vi tänka på den användning, som blyertspennorna ha i skolorna i våra dagar. I stället för att skriva med blyertspennor på papper, var det billigare att använda griffeltavlor. I skrivböckerna skrev man även med bläck och gåspenna. Det var en viss konst att formera en sådan, så att den inte plumpade vid skrivningen. Bläck bereddes av bläckextrakt. Men barnen tillverkade också ofta själva sitt bläck. Ur s. k. ekäpplen pressade de ut saften, som de blandade med rost. De fingo på det sättet ett blekt, gråaktigt bläck.

   Betyg.  Sedan år  1871 hade följande betygsgrader använts: 
   For kunskaper: Berömlig   (A), Godkänd  (B), Försvarlig (C), 
                  Otillräcklig (D). 
   För  uppförande: Godt, Oklanderligt, Dåligt. 
   För flit: God, Försvarlig, Ringa. 
   En del lärare hade  dock  använt  andra betygsuttryck.   Men  då

varken dessa senare eller de ovannämnda överensstämde med hus- förhörslängderna, föreslog prosten Carlsson är 1875, att följande betygsuttryck hädanefter i stället skulle användas:

   För kunskaper:  Berömlig  (A),  Med  beröm    godkänd (AB), God- 
                   känd  (B), Försvarlig (BC),  Hjelplig (C),  Svag 
                   (CD), Otillräcklig (D). 
   För uppförande: Hedrande   (A),   Mycket  godt  (AB), Godt  (B), 
                   Stadgadt  (BC), Oklanderligt  (C), Dåligt (D). 
   För flit: Berömlig  (A), Mycket god  (AB),   God (B), Försvarlig 
             (BC), Hjelplig (C), Ringa (D).                                     4 
   De nya  betygsuttrycken fastställdes sedan av domkapitlet. 
   Vilka principer lärarna följt vid betygssättningen är inte gott att

veta. Betygsskalan var då i varje fall betydligt lägre än nu. C var under 1860- och 1870-talen det vanligaste betyget. A förekom ytterst sällan, och även B gays sparsamt. I flit och uppförande var det också låga betyg.

   Så småningom    höjdes  dock betygskalan. I flit  och uppförande

var t. ex. är 1883 B mycket vanligt. Under 1890-talet förekom allt oftare både AB och A. Vid sekelskiftet är A regel, och numera är detta betyg normalbetyg i uppförande och ordning i Foss skoldistrikt. Många skoldistrikt i värt land ha dock B som normalbetyg.

   Ny  lärare i Hede.  Carl  Winberg erhöll är 1865 aysked  från in

tjänst för att i stället sköta sin gård på Möe. Denna gärd övertogs

(Porträtt: Johannes Mien)

sedan av sonen Gottfrid Winberg, som bl. a. var kyrko- och skolkassör. Carl Winberg avled är 1907. Johannes Wilen från Byarum valdes till lärare vid Hede skola, sedan han avlagt undervisningsprov i alla de ämnen, som förekomma 1 folkskolan. Han flyttade sedan till den

nybyggda Nedre Lycke skola. Frän sin tjänst fick han år 1883 aysked på grund av sjukdom. Han erhöll då en sjukpension på 360 kr. om året. Han hade redan under sin lärartid förvärvat en gård, 5/12 mtl Hede. Denna gärd skötte han sedan, så långt hans krafter tffläto. Han drev också en lönande kvarnrörelse. Han blev ledamot i det förenade kyrko- och skolrådet, där han blev vice ordförande är 1891. Trots att han var smålänning till börden, kände han sig helt som bohuslänning. Han lade t. o. in. bort att skorra. Han avled är 1906. Hans båda barn, sonen Hildebrand ViAn och dottern Ellen, gift med häradsdomaren C. G. Johansson, bo fortfarande kvar i Foss.

              Undervisningen i en skola i Foss-

                        på 1860-talet.

   Barnen gingo på 1860-talet endast i skolan varannan dag, pojkarna

ena dagen och flickorna den andra. På lördagarna var den vanliga skolan inställd. Då undervisade läraren sådana äldre barn, som av en eller annan anledning inte avlagt avgångsexamen och därför inte kunde bli konfirmerade. Uppdelningen i klasser skedde inte efter ålder utan efter kunskaper. Många äldre barn gingo sålunda i lägre avdelningen. Detta berodde bl. a. därpå, att de en stor del av året voro befriade från skolgång för att kunna ta valltjänst. De allra fattigaste barnen komma sällan till skolan. Alla frånvarande anteck- nades i en dagbok. Trots att mänga skolpliktiga barn saknades, var skolsalen fylld till bristningsgränsen, då barnen marscherat in. Bän- karna räckte inte till för alla, utan en del fingo sitta på vanliga lång- bänkar. Skolbänkarna voro av den gamla typen med gemensam sitt- bräda för flera barn.

   När lektionerna  skulle börja, ringde läraren  med en  liten ring-

klocka, och barnen stormade in. De behövde inte ställa upp i led först, och därför kunde det hända, att de sprungo omkull varandra, om det gällde att vara först inne.

   Vid    morgonbönen läste läraren en bön,  och  barnen sjöngo  en

psalm, under det att läraren spelade på sitt psalmodikon. Sedan var det läxförhör i katekes eller biblisk historia. Barnen måste kunna texten »som ett rinnande vatten», och det blev inte roligt för den som stakade sig. I bästa fall fick han stä i skanivrån framme vid kakel- ugnen. Eller också blev det stryk, och sedan kunde upp till tre bänk- rader få sitta kvar för denne endes skull. Det var naturligtvis nöd- vändigt med denna stränga disciplin, för att lärarna skulle kunna hålla ordning på alla eleverna och hinna med åtminstone minimikursen under den korta tid, som barnen gingo i skolan.

29 29

   Kxistendomsunciervisningen var förstås viktigast av ämnena.  Se-

dan kom innanläsning, skrivning och räkning.

 - I läsning använde man först tabeller,  och  barnen läste  mycket

ofta i kör. Sedan användes nya testamentet och olika läseböcker för övning i renläsning.

   Välskrivningen skedde  först på skiffertavlor, och det gällde att

forma bokstäverna sä lika föreskriften som möjligt. Lyckades man inte riktigt bra, var det bara att spotta på tavlan och sudda ut skriften med en trasa, som man hade fastbunden vid tavlan. Barnen fingo inte använda rockärmen eller klänningsfållen. Ibland gnisslade det till, då något litet sandkorn nötts fram till griffelns spets, och då blev det rispor i skiffertavlan, som inte gingo bort. När barnen kunde skriva alla bokstäverna, fingo de skrivå med gåspenna och bläck I skrivböcker. Mänga av barnen hade hemmagjort bläck.

   Rättskrivningen bedrevs ofta  som tyst övning, och man   använde

den i annat sammanhang nämnda Zachrissons rättstavningslära. Diktamensskrivning förekom sällan.

Vid räkneundervisningen   kom  kuLramen  ofta till användning. Bar-

nen räknade på sina skiffertavlor efter tabeller. Facitböcker funnos, där barnen själva kunde kontrollera, om de räknat rätt eller ej. Var talet fel, måste de räkna pm det. Framstegen i räkning voro mycket olika, och flickorna behövde inte kunna mer än de fyra räknesätten i hela tal lör att bli godkända.

   De fattigaste bland gossarna och de fiesta av flickorna deltogo inte

i undervisningen i historia, geografi och naturlära. Det var inte heller många, som fingo betyg i dessa ämnen. De flesta hade streck, och betyg över C gåvos ytterst sällan. Vid geografilektiönerna fi använde man sig bl. a. av globkartor. För att visa solens, jordens och månens rörelser hade skolan inköpt ett tellurium.

   I kyrkosång sjöngos, som man förstår, endast psalmer och andliga.

sånger. Blott några få av barnen dettogo i trädgårdsskötsel. Äm- nena teckning och gymnastik funnos ännu inte upptagna på skolans schema. Gevärsexercisen sköttes av soldaten Krans.

   På   rasterna dansade flickorna   ringlekar. Men  pojkarna  voro

mera våldsamma av sig. De slogos ofta. En och annan hade kanske också en »munharpa» med sig och underhöll kamraterna med musik.

             Gymnastik och. militärövningar.

   1 1842 års folkskolestadga finns bl. a. den föxeskriften, att blivande

folkskollärare »böra äga skicklighet att undervisa uti enkel Gymnas- tik». Men barnantalet var i regel så stort, att någon undervisning utöver de vanliga läsämnena omöjligen kunde medhinnas i skolan. På.

30 30

landsbygden funnos inga gymnastiksalar. Det var endast i de större städerna med deras gymnastiksalar och mindre klasser, som någon gymnastik inomhus kunde förekomma. Landsbygdens lärare voro dock inte ointresserade för gyrnnastik, och de besökte gärna gymnas- tikkurser, som höllos runt om i landet. Även lärare i Foss deltogo i sådana kurser.

   I lolkskolestadgan av är 1882 står, »att undervisningen i gymnas-

tik även omfattar enklare militärövningar». Men redan under sep- tember månad år 1863 hade antagits i Foss en soldat Krans att öva skolbarnen i militärexercis. För detta erhöll han en ersättning av 75 öre rxrit för varje timma. Då dessa övningar sköttes bra och intres- serade barnen, beslöt man är 1864 att utsträcka denna underyisning till att omfatta större delen av året. övningarna förekommo vid Hede •och Håby skolhus samt på kyrkplanen vid Foss kyrka. De trägevär, som behövdes vid övningarna, tillverkades till en början av Adolf Linderot i Håby och Johannes Olsson på Bråland för 28 sk. rgs pr st. I Berättelser om Folkskolorna i Riket för åren 1864-1866 säger folkskolinspektören C. Leidesdorff, att bland de få församlingar, som låtit soldater öva barnen i vapenövningar, är Foss socken, »der ung- domen från alla skolorna vissa dagar i veckan öfvats i större trupp .samt såväl i gevärsexercis som enkel manöver gjort vackra framsteg».

   Pojkarna voro  i regel mycket intresserade av »exisen» och tyckte,

att det var roligt att leka krig. Soldat Krans höll sträng disciplin och lärde in gevärsföringen ordentligt.

   Då emellertid  lärarna ansågos  kompetenta att själva  öva skol-

barnen i gymnastik och militärövningar, överlämnades exercisen åt dem fr. o. m. år 1866. Men säkerligen hade de inte något större intresse för denna undervisning. Det blev mest små marscher, som pojkarna fingo företaga. Från Foss kyrkskola ställdes marschen •oftast mot den s. k. Hult-stugan. Ofta stannade läraren kvar vid skolan och lät någon av pojkarna ta befälet. När den lilla truppen hunnit till Hult-stugan, dröjde det inte länge, förrän slagsmålen voro i full gång mellan pojkarna från Foss och bruket. Där både gåvos och togos hårda törnar. Trägevären voro livligt i farten och trätoff- lorna också. Många gånger återvände truppen blodig och sönderri- ven till skolan.

   Vapenövningarna  upphörde  dock så  småningom,  och lärarna för-

sökte i stället bedriva vanlig gymnastik även inne i skolsalarna. Men det blev mest fristående övningar.

   I folkskolestadgan av år 1921 finns ingenting nämnt om  militära

övningar. Där kallas ämnet för gymnastik med lek och idrott. Tyvärr har bristen på gymnastiksalar i Foss gjort, att gymnastikundervis- ning i de flesta skolorna inte kunnat bedrivas så som vore önskvärt.

31

                          Syskolorna.

  Folkskolinspektör  Leidesdorff föreslog   år 1873  inrättandet av

s. k. syskolor för flickorna. Hushållningssällskapet lovade bevilja anslag för inköp av sybehör. Skolrådet beslutade därför inrätta en syskola, och prosten Carlssons två äldsta döttrar lovade sköta under- visningen under maj—augusti månader är 1874 i skolhuset vid kyrkan. Lektionerna förlades till lördagarna mellan kl. 12,30—kl. 6. Men då många flickor anmälde sig, var man tvungen att uppdela dem på två avdelningar med undervisning i både Hede och Foss skolor. Frän Hushållningssällskapet erhölls första året ett anslag på 60 kr. Tyg in. m. hade inköpts för en summa av 50 kr. 92 öre. Det återstod alltså 9 kr. 8 öre av anslaget. Detta belopp överlämnades till små- skollärarinnan Augusta Schröder, som flitigt biträtt vid undervis- ningen i syskolorna. Prostens döttrar erhöllo däremot ingen lön för sitt arbete.

    Under de följande somrarna sköttes undervisningen helt och hållet

av småskolans lärarinnor, som fingo särskild ersättning härför. De klädespersedlar, som blivit förfärdigade, utdelades som belöning åt de flitigaste flickorna. Ur den Sjöritzska donationen erhöllo sysko- lorna vissa anslag. Fr. o. m. är 1877 bortskänktes kläderna till fattiga, välartade barn.

  Småskollärarinnorna ville, att undervisningen i syskolorna skulle

ske på andra tider än lördagseftermiddagarna. Då denna begäran avslogs av skolrådet, aysade de sig dessa lektioner. Till lärarinnor utsågos dä år 1878 hustrun Augusta Snarberg från Hede, hemma- dottern Clara Fägersten från Hede samt skräddaren Jakob Hanssons hustru och dotter från Stora Foss Västergård. Är 1881 antogs i stället för hustrun Snarberg vik. skollärare J. E. Johanssons hustru, Christina Johansson, som lärarinna i syskolan. Då skräddare Hanssons hustru avlidit år 1895, efterträddes hon av hustrun Emeli Jakobsdotter.

  Även i Stene och Saltkällan blev det så  småningom också syskolor.

Syskolan i Stene sköttes åren 1896-1899 av Abela Andreasdotter och år 1900 av Julia Hansdotter från Närestad. Maria Svensson var lära- rinna i syskolan i Saltkällan år 1896.

    Ar 1881 bestämdes, att förfärdigandet av kläder till fattiga skol-

barn skulle upphöra i syskolan. Flickorna skulle i stället få syssel- sätta sig med arbeten för egen räkning. I stället skulle skräddare och sömmerskor sy kläder åt de fattiga barnen. Det var starka och rejäla kläder, som dessa erhöllo. Pojkarna fingo mollskinnsbyxor och flickorna klänningar av något röd- eller blåaktigt tyg.

    På 1890-talet indrogs vissa år det anslag,  som landstinget och

Hushållningssällskapet beviljat syskolorna. Intresset för slöjden hade

32 32 «

också blivit ringa, och endast med stor svårighet kunde man förmå barnen att begagna sig av undervisningen. Då sedan landstingets bidrag definitivt upphörde, indrogos syskolorna år 1901, sedan de varit . verksamma i 27 år.

Skolväsendets utveckling under 1 800-talets

                      sista årtionde.

  Nedre  Lycke skola. la 1877 beslöt  kyrkostämman att låta uppföra

ett nytt skolhus på Nedre Lycke ägor. Dåvarande löjtnanten, seder- mera kaptenen. Laurell vid Munkedals Aktiebolag erbjöd sig att kostnadsfritt lämna tomt för bygget. Han hade utarbetat ett förslag till en byggnad, som skulle inrymma två skolsalar, två rum och kök för läraren, ett bostadsrum för lärarinnan samt ett matrum för barnen. Han beräknade kostnaderna till 6500-7000 kr. för ett icke timrat hus. Ett timmerhus skulle kosta 1000 kr. mera. Efter många diskussioner både i skolrådet och vid kyrkostämmor beslöt man att bygga ett skolhus »af resvirke med inre och yttre brädfodring samt tätning af papp» för att få erfarenhet av icke timrade bus. Många ogillade emellertid detta, och besvär anfördes över kyrkostäxnmans.beslut. Då kapten Laurell sedan flyttade från Foss till örebrotrakten, upphävde man det tidigare fattade beslutet och beslöt i stället uppföra skolhuset av timmer. Ett 20-årigt amorteringslån upptogs för byggnadskost- nadernas bestridande, och Johannes WilM, som flyttade från Hede, höll skola i Lycke för första gången den 16 febr. 1880.

   Nya skolhus diskuteras. Hede skolhus var nu i ganska dåligt skick.

Det var på sin tid uppfört av gammalt virke, och varje är hade mer eller mindre omfattande reparationer måst företagas. Då beslutet fattades om att Nedre Lycke skola skulle byggas, visste man inte riktigt, vad man skulle göra med skolhuset i Hede. Man diskuterade bl. a. att antingen låta bygga om det på sin gamla plats eller också flytta det till Saltkällan, där »Herr Pettersson i Saltkällan» lovat uppiåta fri tomt. Kostnaden för ombyggnaden beräknades till 3300 kr., men skulle huset flyttas, kom den att uppga till 6350 kr. Den kommitté, som hade frågan om hand, föreslog därför det förstnämnda alternativet.

   Vid  en kyrkostämma   i augusti år  1879 skulle frågan  avgöras.

Ingenjör Zettersten vid 'Munkedals Aktiebolag påpekade då, att Hede skola icke låg i mitten av skolområdet. Mellan Lycke och Hede var det endast 118 mil, »en anordning, som man med skäl kunde kalla makalös, då barnen, åtminstone en stor del af dem, finge öfver 54 mils

33

promenad till detta Hede skolhus». Han yrkade därför på att ett skolhus skulle byggas i Saltkällan på någon vacker plats, där träd- gård kunde anläggas, vilket han ansåg omöjligt i Hede. Ingenjör Zettersten slutade sitt tal med följande ord: »Skolan blir då icke något ställe, som är fruktadt, utan snarare, hvad det också bör vara, en lustgård, dit barnen gerna och med gladt mod ställa sina steg». Vid företagen votering segrade ingenjör Zetterstens förslag med några få fyrktalsröster. Majoriteten utgjordes uteslutande av Munkedals Aktiebolags och. dess tjänstemäns röster endast med tillägg av folk- skollärare österbergs 30 fyrktalsröster.

   Skolbygget i  Saltkällan uppsköts dock två år.  Då  därför skol-

vägen för barnen från Hensbacka, Saltkällan och trakten där omkring till Lycke skola var alldeles för lång, beslöt man att låta undervisa dessa barn i f. d. lärarbostaden i Hede skola, till dess Saltkällans skolhus var färdigt. Frågan om. Hede skolhus framtida öde -uppsköts därför tills vidare. År 1880 inrättades där en mindre folkskola med småskollärare Johan Edvard Johansson från Skredsvik som lärare.

   Sedan  år 1882 var G. Jakobsson kyrkoherde i Foss pastorat. Under

hans ordförandeskap diskuterades i slutet av år 1882 uppförandet av både det förut beslutade skolhuset i Saltkällan och ett skolhus i »Fosskroken». Herr Pettersson i Saltkällan hade redan tagit tillbaka sitt erbjudande om fri tomt för ett skolhus. Men herr Ullman på Saltkällans egendom erbjöd i stället församlingen ett tunnland jord på Carlstorps ägor mot förmånen av att för sig och framtida ägare av Saltkällan få disponera en särskild bänk i kyrkan, som han själv ville inreda. Detta anbud antogs med tacksamhet.

   Det  blev dock inte Saltkällans skolhus, som först blev byggt, utan

det i »Fosskroken». De båda husen skulle i huvudsak bli lika stora, d. v. s. omfatta en skolsal för 36 barn, avklädningsrum och lärar- bostad. Om det sistnämnda huset uppfördes först, kunde man, under det byggnadsarbetet pågick, mera noggrant beräkna kostnaderna och avgöra, om Hede skolhus skulle flyttas till Saltkällan, eller om ett helt nytt hus borde byggas där.

   Stene skola.  Det gällde   nu att   bestämma platsen för den nya

skolan i »Fosskroken». Den borde ligga så centralt som möjligt och nära landsvägen. Flera platser föreslogos, bl. a. »Stene i August Petterssons kohage», »Olof Perssons i Pilegård beteshage» och »det åt Stene utstickande hörnet af Torreby. skog». Den förstnämnda platsen ansågs lämpligast, och August Petersson upplät mark och väg för en summa av 300 kr. Numera anse vi skolans läge mindre väl valt, och det har säkerligen varit mycket• besvärligt för barnen att särskilt vintertid sträva sig fram till skolan. Man har också vid flera tillfällen diskuterat möjligheten att flytta eller helt indraga skolan.

34

Men det relativt stora barnantalet i denna del av socknen har hittills nödvändiggjort skolans upprätthållande. Den var färdig att tagas i bruk fr. o. m. år 1884 med Arma Bohlin som lärarinna. Hon hade förut vikarierat i Foss kyrkskola.

   Saltkällans skola.  Då den  förut  nämnda tomten  på  Carlstorps

ägor ansågs ligga alltför ocentralt för den beslutade skolan för Salt- källans barn, lovade herr Ullman att i stället upplåta en lämplig plats på Breviks ägor vid foten av det s. k. Oxberget Man beslöt är 1.884 att påbörja skolhusbygget där. Nytt timmer skulle användas, och kostnaderna skulle enligt anbud uppgå till 5230 kr. Skolan togs i bruk v. t. 1886 med Josefina Boström från Istrums församling i. Skara- borgs län som dess förste lärare.

   Hede skola onibygges.   ,Man beslöt nu att neclriva Hede skolhus

och uppföra ett nytt på samrna plats med dugligt virke från det gamla huset samt nytt virke, allt för en kostnad av 1000 kr. Detta beslut överklagades ända upp i kammarkollegium men stod sig, och om- byggnaden utfördes.

   Då  Hede  skola v. t. 1886 var färdig, upphörde den mindre folk-

skolan där, och Hede småskolerote fick lokal i det ombyggda skol- huset, vilket till en början ej kom att utnyttjas mer än några månader om året.

• Lästiden i folkskolan. Barnantalet var tidvis mycket stort i f elk- skolorna, sedan dessa blevo fasta. Barnen kunde därför inte få daglig undervisning. --På 1860-talet gingo gossar och flickor varannan dag i skolan. Under 1870-talet var det t o .m. nödvändigt att tidvis indela barnen i tre klasser, som besökte skolan var tredje dag.

   Fr. o. m. är 1875 var lästiden för de fattigaste barnen 60 dagar

årligen. I vissa fall kunde den nedsättas till endast 50 dagar. Dessa barn togo i regel valltjänst under somrarna, och deras skolgång bestämdes av skolrådets ordförande.

   Ar 1878 beslutades  om s. k. sommar-  och vinterskola.  De äldre

barnen skulle besöka skolan under vintermånaderna varje dag och de yngre under den mildare årstiden. Överåriga barn skulle som förut komma till skolan en dag i veckan, tills de kunde avlägga avgångs- examen.

   Elolning och rengöring av skolsalarna uppdrogs fr. o. in. är 1878

åt lärarna mot särskild ersättning. Barnen skulle ha skyldighet att hjälpa till därmed. De indelades i städgrupper, som i tur och ordning städade efter lektionernas slut på dagen. Före skolarbetets början på morgonen skulle de också ha eldat. Barn med långa vägar be- friades dock från detta arbete. Under vintern, då pojkarna hade fullt

35 Foto: (Lärare och slaver utanför Nedre Lycke skola år 1893. På bilden märkas småskollärare J, E. Johansson och folkskollärare 0. N. Wingård.)

36

upp att göra med vedhuggning, var det mest flickorna, som fingo sköta städningen. I allmänhet tyckte barnen, att det var roligt att

 hjälpa: till med dessa sysslor. 
  4.r 1884 hade  kyrkoherden,  sedermera prosten, C. 0. Möller tillträtt

sin befattning i Foss. Under hans ordförandeskap beslutades samma år' om en del viktiga förändringar inom skolväsendet i socknen. Lästiden för både folk- och småskolorna bestämdes fr.: o." M. år 1885 till åtta månader. Fortfarande skulle det vara s. k..sOrinnar- och vinterskola. Vidare inrättades två fortsättn4ngsskolor, den eng i Nedre Lycke och den andra i Foss skola, fr. o. m. år 1886. Dessa skolor voro frivilliga och höllås vintertid mellan folkskolans höst- och Vårtermin.

    Förändringar rörande    småskolorna, Den första fasta sni.å.skolan i

socknen inrättades fr. o. in. år 1885 i »Rö'e Lyeke». Rotarna i samtliga

flyttande småskolor sanagia.nslogps samtidigt två i varje skol-område, varigenom lästiden för barnen ökgdes. År 1889 infördes på försök fast småskola i Saltkällan. Försöket utföll emellertid inte lyck- ligt, utan året därpå återgick man till flyttande skola mellan Salt- källans och Hede " rotar. Den: förra roten läste hos herr Ullman på Saltkällans gärd, och den senare fick lokal i det ombyggda Hede skol- hus. Fr. o. in. än 1904 inrättades emellertid två fasta småskolor i detta skolområde. Lokal i Hede skola fanns ju redan, men för att skaffa lämplig lokal 4 Saltkällan måste man tillbygga Breviks skola. Den nya skolsalen togs 1 bruk h. t. 1905. I Saitkällan läste de båda småskoleklasserna på skilda tider. Första årets barn undervisades under tiden 1/5-14/7 och 15/8-1/10 och andra årets barn under tiden 1/3-1/5 och 1110-1/12. I Hede och Munkedal var det däremot var- annandagsläsning.

  Redan  år 1854 hade på  en    gemensam sockenstämma   med   Foss  och

Håby församlingar diskuterats uppförandet av en sockenstuga. Håby- borna voro emellertid emot detta, varför frågan den gången förföll. Inte förrän är 1895 beslöt Fogs församling att bygga en sockenstuga vid Foss kyrka. Utom en större gal skulle den också inrymma en småskolesal samt lärarinnebostad. Den 22 oktober 1901 hölls kyrko- stämma där för första gängen. Förut hade Socken- och kyrkostäm- morna hållits i kyrkan eller kyrkskolan.

   Småskolan   i tredje  skolområdet ambulerade   sedan år  1885 mellan

Foss och Hoga rotar. En tid hölls i Foss rote småskolan i ett av folkskollärare Telnings bostadsrum i kyrkskolan, och en tid hölls skolan i den s. k. Halt-stugan. I Hoga rote uppläto hemmansägarna lokaler. Höstterminen år 1901 var det emellertid omöjligt att få lokal där. Undervisningen förlades då på. försök till den nya småskolesalen 1 sockenstugan. Fr. o. In. är 1902 blev småskolan där definitivt fast.

37

De båda klasserna undervisades på skilda tider liksom senare i Salt- källan.

    Småskolan i fjärde skolområdet  hade sedan   är. 1885 ambulerat

mellan ödsby och Torpets rotar. Varje är var det svårigheter med lokalerna, och det är i åtskilliga gårdar, som denna skola under årens lopp hållits. Men då Torreby enskilda skola är 1901 inrättades, korn endast ett barn att tillhöra Torpets rote. Då gjordes småskolan i ödsby rote fast fr. o. m. är 1901. Barnen i de båda klasserna låste varannan dag. I december år 1905 beslöt man uppföra en ny byggnad för småskolan i Stene pä samma tomt som folkskolan. Huset skulle vara färdigt den 1 mars 1907.

  I  Foss »fjälltrakter» ambulerade småskolan sedan  är 1885 mellan

Skaveröds och Jermunneröds rotar.

                           Nya lärare.

    Johan Edvard Johansson, som  var, anställd som lärare vid  Hede

mindre folkskola, var född är 1847 i Herrestads församling. Efter avlagd småskollärarexamen korn han till Skredsviks folkskolor, där han även tjänstgjort före examen. Efter åtta års tjänstgöring i

                  Porträtt: Småskollärare J. E. Johansson.

Skredsvik och en termins vikariat i Häby kom han v. t. 1880 till Hede. I lön hade han 500 kr. om året samt 50 kr. som ersättning för ved- brand. Dessutom erhöll han fri bostad i Hede skolhus. Ar 1886 flyttade han som småskollärare till den fasta småskolan i Munkedal

38

Den ärliga lönen sänktes då  till 300 kr. Han höll först skola i ett 
Munkedals Aktiebolag tillhörigt hus, '»Rö'e Lycke», strax intill Nedre 
Lycke skola.   Byggnaden  finns fortfarande   kvar men   är   numera 
bostadshus.  Sedan fick han några är undervisa i ett vindsrum i Lycke 
skola och något  är i Handelsföreningens hus i Önnebacka, tills  han 
år 1904 fick flytta sin småskola till Hede, där han hela tiden  haft

-sin bostad. Han gjorde sig allmänt omtyckt av barn och föräldrar.

Han var en verklig barnavän.  Han  såg till att de små hade ordentligt 
på fötterna och att de fått på sig sina kläder ordentligt, innan de vand- 
rade hem  från skolan, då denna var slut för dagen. 
    J. E. Johanssons lön höjdes vid flera tillfällen. Ofta tjänstgjorde 
han i församlingens folkskolor.  Då  han  vikarierade i Stene skola, 
måste han ta  matvaror  med sig för  en hel vecka och själv läga sin 
mat där.  Då   han  behövde uträtta ärenden  i Uddevalla, tillät hans 
kassa honom  sällan att hyra skjuts, utan åtskilliga gånger vandrade 
han med  tunga bördor  fram och tillbaka till staden. 
    År 1912 avgick han  med pension från sin tjänst och avled år 1934 
i en ålder av 87 är. En av hans söner, Oskar Heden,  var v. t. 1904— 
v. t. 1906 lärare i Stene och tjänstgör nu i Uddevalla. En annan son 
är kassör Gustaf Heden  vid Munkedals  Aktiebolag. 
    Då folkskollärare Österberg misskötte sin skola, tilldelades han 
flera varningar och måste till slut är 1882 avgå frän sin tjänst. Han 
kom  sedan till en Hallandssocken, där  han lär ha skött sig  bättre 
och trivts utmärkt. Som vikarie efter Österberg tjänstgjorde lärarin- 
nan Anna  Bohlin, till dess  folkskollärare Johan Peter  Telning till- 
trädde lärarplatsen vid  Foss  kyrkskola  är 1884.  Telning  var  en 
verklig  hedersman  och mycket   omtyckt av sina elever. Sedan   han 
är 1893 flyttat till Kristinehamn, brevväxlade han med flera av sina 
lärjungar ända till sin död för några år sedan.1 
    Sedan Johannes  Wilen  fått avsked från sin tjänst, valdes läraren 
i Håby, Albin Joakim Thorén,  till lärare vid Nedre Lycke skola. Han 
kom emellertid inte att tillträda sin plats förrän år 1885. Under hela 
år 1884 vikarierade i stället Wilen på sin gamla tjänst. Thorens lön 
var fr. o. m. är 1884 700 kr., husrum, kofoder och vedbrand för åtta 
månaders  lästid. De  andra lärarna hade i kontant lön endast 600 kr. 
om  året men i övrigt samma    förmåner som  Thorén. 
    Ar 1889 avled Thorén och efterträddes av Olof Natanael  Wingård. 
Denne  var  en mycket  duktig och rättvis lärare.  Liksom  de flesta 
lärare på den tiden var han  ganska  sträng, och han kunde   använda 
rottingen, om så  behövdes.   De  halvvuxna  pojkarna,  som  gingo i 
fortsättningsskolan voro inte så lätta att fä bukt med.  Tyvärr fick 
Wingård   inte tjänstgöra så  många är.   Han avled  nämligen  redan 
i början av är 1895, sedan han varit sjukledig en termin. 
    Lärartjänsten i Lycke  sköttes sedan  av vikarier, bl. a. av J. E.

39

Johansson, under flera terminer, eftersom inga sökande anmälde sig till den ordinarie tjänsten. Då platsen utannonserats fem gånger utan resultat, förklarade sig Munkedals Aktiebolag villigt att under tre år bidraga med ett ärligt lönetillägg av 150 kr. Då anmälde sig tre lärare som sökande, varav de två voro resp. 65 och 59 är gamla och den tredje saknade behöriga tjänstgöringsbetyg. Tjänsten utannon- serades därför för sjunde gången, och dä sökte vikarien på platsen, Maria Mathilda Skog från Göteborg. Hon valdes också och tjänst- gjorde som ordinarie tr. o. m. h. t.1897 t. o. ni. h. t. 1901. J. E. Johanson skötte sedan lärartjänsten v. t. 1902, under det försök

                 (Porträtt: Per Johan Johansson.)

gjordes att få en ny ordinarie lärare. Första gången tjänsten annon- serades, sökte folkskollärare Rickard Lindqvist i Håby, men denne blev av någon anledning förklarad obehörig. Hans son, Viktor Lind- qvist, var först vikarie i Lycke under h. t. 1902 och blev sedan ordinarie där fr. o. ni. v. t. 1903. Han flyttade sedan till önnebacka skola.

    Även i de andra folkskolorna hade skett lärarbyten. «Milan Peter

Telning i Foss kyrkskola efterträddes är 1893 av läraren i Svarteborg Per Johan Johansson. Denne var sträng och fordrande men mycket duktig som lärare. Han avled år 1906. Hans dotter; Sigrid Johansson, vår under mänga är småskollärarinna i lokalen i sockenStugan, och hans dotterdotter; Kerstin Lundgren, är lärarinna där sedan h. t1926.

   Anna Bohlin i  Stene  var en vek natur. Hon flyttade därifrån.år

1293 och efterträddes av Carl Anders August :Isacksson -h. t. 1894— h. t.-1896. Alma Heine blev ordinarie där är 1898 men avled redan i januari är 1900. Under vissa terminer fanns ingen ordinarie lärare

40 40

anställd, utan skolan sköttes av vikarier, bl. a. av den outtröttlige J. E. Johansson. Under den stora lärarbristen vid sekelskiftet var det -41 omöjligt att få någon sökande till platsen. Man funderade då t. o. m. på att helt indraga skolan en tid och hänvisa barnen till Foss skola. Slutligen blev dock Ragnhild Maria Nilsson ordinarie i Stene V. t. 1902—h. t. 1903 och Oskar Fredrik Hedén v. t. 1904—v. t. 1906.

  Josefina  Boström   avgick år 1898  från sin befattning vid Salt-

källans skola, där hon varit mycket omtyckt. Hennes efterträdare var Bror Hilmar Palmgren åren 1898-1919.

   övriga  lärare, som minst en  termin  sedan tjänstgjort och fort-

farande tjänstgöra vid Foss församlings folk- och småskolor finnas upptagna i den lärareförteckning, som återfinnes ä sid. 53.

                       Fabriksskolan.

    På  bolagsstämma  med Munkedals  Aktiebolag år 1896 diskuterades

för första gången inrättandet av en »bolagets enskilda folkskola». Man ansåg, att i kommunens skolor tillräcklig skolgång ej kunde beredas de vid Munkedals fabriker anställda arbetarnas barn. Folk- skolinspektör Leidesdorff, som även var aktieägare i bolaget, med- delade, att Foss församling ej kunde åläggas inrätta flera skolor. Han talade därför varmt för denna skola och ansåg, att bolaget vid sitt 25-årsjubileum är 1896 ej kunde fira detta vackrare än att låta bygga ett skolhus. På sin sida hade han .runnit dåvarande direktören I bolaget, Albert Coriander, som var en ideellt inriktad man. Ett för-

41

slagsanslag på 9000 kr. beviljades också. Detta belopp visade sig emellertid vara för lågt, varför anslaget år 1898 höjdes till det dubbla. Folkskolinspektör Leidesdorff hade låtit uppgöra ritningar till skolan, som stod färdig att tagas i bruk år 1900.

   Bolaget  hade  bestämt   de blivande folkskollärarnas löner till

665: — kr. om året samt bostad och bränsle: Det var, som förut nämnts i annat sammanhang, stor lärarbrist vid sekelskiftet. Då därför svårigheter att anskaffa lärare kunde uppstå, fick bolags- styrelsen rättighet att höja lönerna något, om så yore nödvändigt. Så blev det också. De första folkskollärarinnorna fingo i kontant lön 800 kr. om året för åtta månaders tjänstgöring. De saknade dock pensionsrätt. Småskollärarinnan Berta Gunnarsson-Molden hade 400 kr. i årlig lön.

   Skolans första terminsavslutning ägde rum den 29 maj  1900.  Vid

denna var dess inspektor, rektor Hörberg vid läroverket i Uddevalla, närvarande. Han besökte i regal skolan en gång i månaden, uppgjorde förslag vid lärarnas tillsättning och utfärdade tjänstgöringsbetyg.

   Prosten Möller hade  av bolaget erbjudits att bli inspektor, men

han villa inte komma ifråga. Han ogillade nämligen skolan och ansåg den »ingalunda framkallad af något verkligt behof, utan af ett omättligt begär efter skolor»:

   År  1902 undervisades i fabriksskolan 70 barn på folkskolestadiet

och 30 barn i småskolan. Där förekom också både goss- och flick- slöjd. Skolan var heltidsläsande i motsats till Foss församlings övriga skolor. I Nedre Lycke skola var barnantalet samma år U6, och i de båda småskolorna undervisades 82 barn. Det är uppenbart, att under- visningen i fabriksskolan kunde lämna bättre resultat än i de andra skolorna. Kritik emot. skolan saknades dock inte. Prosten Möller upphörde inte att klandra donna »högfärdsskola». Vid ett tillfälle sade han om heltidsläsningen: »Denna långa skoltid gör barnen lata och försoffade, drager dem ifrån arbetet i hemmen, hvilka skolan icke kan ersätta, och lemnar dem tillika mer än tillräcklig tid till för- öfvandet af okynne. 4 månaders årlig undervisningstid för hvarje barn är vida att föredraga och gifver, rätt använd, bättre resultat än fabriksskolans dubbelt längre». Han hyste den uppfattningen, att det antal barn, omkring 160, som före fabriksskolans tillkomst under- visades i Lycke, icke var för stort för en duglig lärare.

   Ar  1907 beslutade emellertid Munkedals  Aktiebolag  att upphöra

med sin enskilda folk- och småskola. Bolaget erbjöd sig i stället att åt kommunen kostnadsfritt upplåta fabriksskolan. Orsaken var, att man villa komma i åtnjutande av statsbidrag till lärarnas löner, vilket ej utgick till enskilda skolor. Vid en kyrkostämma i oktober är 1907 under kyrkoherde Cajanders ordförandeskap beslöt kommunen

42

att fr. o. m. år 1908 mottaga erbjudandet. Lärarna i fabriksskolan blevo senare valda till ordinarie lärare i församlingen.

   Fabriksskolan   är fortfarande  .Munkedals  Aktiebolags     egendom,

men skoldistriktet disponerar den hills vidare mot att det utför nödvändiga reparationer. Den årliga hyra av 5 kr., som skoldistriktet betalar till bolaget, är en pro forma-sak.

            Folkskolan i Foss under 1900-talet.

   Nya   skolor. Då   skolvägen  för barnen från  trakten  av  Jerrnun-

neröd och Skaveröd ned till Nedre Lycke skola var lång och särskilt vintertid besvärlig, beslöt kyrkostämman på sommaren år 1§06 att uppföra ett skolhus i Jermunneröd, där tomt inköptes för en summa av 200 kr. Andra platser för skolan hade också föreslagits, men den i Jermunneröd ansågs ligga bäst till. Skolan var färdig att tagas i bruk v. t. 1908. Fröken Alexandra Carlsson från Skälleröd, som sedan h. t. 1897 tjänstgjort i den ambulerande småskolan i »fjäll- bygden», blev lärarinna i den nu inrättade mindre folkskolan i Ter- munneröd. Denna befattning innehade hon, tills hon blev pensionerad år 1934. Då förändrades skolan till folkskola enligt B: 3-formen, och folkskollärarinna anställdes.

   Eftersom  barnantalet i Lycke   folk- och småskola var  alltför stort,

beslöt man år 1906 att anställa ytterligare en folkskollärare och en småskollärarinna i Munkedal. Så tillkom den tredje fasta småskolan där fr. o. m. v. t. 1907, och skolan hölls först i ett av lärarens bostads- rum i Lycke skola. För folkskolan måste emellertid en ny byggnad uppföras. Munkedals Aktiebolag upplät kostnadsfritt tomt för önne- backa skola, som kom att innehålla två skolsalar samt bostäder åt två lärare. Lärosalarna togos i bruk v. t. 1908.

   Torreby  enskilda  skola.  År 1901  inrättade grosshandlare   N.  G.

Sörenson på Torreby en enskild skola på Vässby för sina under- havandes barn. Särskilt intresserad av skolan var hans hustru, född friherrinna af Ugglas. Lärarinnan hette Laura Sandström, som tjänstgjorde hela den tid skolan upprätthölls, d. v_ s. t. o. m. år 1923. Skolanvar mycket välskött, och där funnos S. k. ensambänkar för barnen, vilket var ovanligt på den tiden.

   Heltidsläsning införes  i Munkedal.   I   samband  med  överlåtelsen

på församlingen av fabriksskolan föreslogs införandet av heltidsläs- ning för samtliga skolor i Munkedal. Skolrådet ställde sig emellertid avvisande till förslaget. Kyrkoherde Cajander utlyste ett föräldramöte i Lycke skola, där frågan skulle diskuteras. Skolrådet lät utdela

43

några fä skrivna lappar för att kalla: folk till mötet Direktör Carlander lät emellertid trycka liknande lappar, vilka sedan spredos överallt i socknen. Följden blev den, att skolsalen var fylld med folk, dä kyrkoherden öppnade mötet, vid vilket även folkskolinspektör Torbjörnson och direktör Carlander voro närvarande. Diskussionen fördes under något tryckt stämning, och det blev inte den opinion mot heltidsläsningen, som skolrådet väntat.

   Frågan   behandlades sedan vid    kyrkostämman  den 11  november

1907. Direktör Carlander föreslog genast införandet av heltidsläsning i skolorna i Munkedal, varefter en livlig diskussion följde. Vid vote- ringen avgåvos 10480 röster för direktör Carlanders förslag och 8471 röster mot detsamma. De många rösterna förklaras av att i början av 1900-talet den s. k. 5000-gradiga skalan ännu användes på lands- bygden. Lästiden bestämdes till åtta månader eller 341/2 veckor.

   Beslutet om  den  längre lästiden överklagades i domkapitlet, och

skolrådet instämde i besvären. Beslutet stod sig dock, och sedan v. t 1908 äro alla Munkedals skolor heltidsläsande.

   Lycke  småskola.  Efter framställning  från föräldrar i Skaveröd

och trakten där omkring, beslöt skolrådet år 1910 föreslå kyrko- stämman, att Nedre Lycke småskola simile flyttas till Stallmyr. Förslaget ayslogs emellertid, och senare framställningar frän för- äldrarna i denna fråga aystyrktes alla gånger av skolrådet pä grund av det ringa barnantalet i dessa trakter.

   I stället beslöt man är  1914 att i Nedre   Lycke uppföra  en ny

byggnad för småskolan, som även skulle inrymma bostad för lärarin- nan. I källarvåningen skulle bl. a. lämplig lokal inredas för slöjd- undervisningen. Samtidigt skulle Lycke folkskola grundligt repareras. Särskilt lärarbostaden var där i dåligt skick, sedan den använts både som lokal för småskolan och för undervisning i träslöjd. Vid höst- terminens början år 1915 kunde både småskolan och lärarbostaden tagas i bruk. De fyra fasta småskolorna i Munkedal voro nu belägna i Lycke, önnebacka och Hede samt i fabriksskolan.

   Ny   småskola i Foss. Även i Foss var barnantalet sä stort, att en

ny fast småskola måste inrättas. Det var år 1911. Under ett är hyrdes lokal pä Kamstorp, och under tiden v. t. 1912—v. t. 1929 hölls skolan i kyrkvaktare G. Alfredssons hus vid Foss kyrka.

    Förändringar beträffande skolformerna. Fr. o.  m. år 1913  beslöt

man införa Litt. a i småskolorna i önnebacka och fabriksskolan, d. v. s. lärarinnan hade endast en klass att undervisa. Litt. b, då två klasser undervisas samtidigt, skulle fortfarande bibehållas i Lycke och Hede småskolor.

44

   I folkskolorna   upphörde man   under   de   närmast  följande  åren

med de s. it. sommar- och vinterskolorna, och varannandagsläsning infördes i alla skolor utom dem i Munkedal, där man fortfarande skulle läsa enligt Litt. A-formen. I Jermunneröds mindre folkskola var det dock periodläsning t. o. m. v. t. 1930. Den förändrades till B: 3-skola h. t. 1934.

   Ar 1920  beslöt  man   införa heltidsläsning  i  Saltkällans  skola,

varvid alla fyra klasserna skulle undervisas samtidigt (skolform B:2). Litt. b infördes samtidigt i därvarande småskola.

   Dessutom  beslöts,  att alla  småskolorna  i Munkedal   skulle  läsa

enligt Lid. a. övriga småskolor voro fortfarande organiserade enligt Litt. c, d. v. s. barnen gingo i skolan varannan dag under tre är.

   Heltidsläsning enl. Litt. B: 2 infördes fr. o. m. h. t. 1939 även  i

Stene folkskola,- frän vilken tid alla folkskolor i Foss skoldistrikt äro heltidsläsande.

   Foss   nya  skola.  Redan   är  1908  väckte   kyrkoherde   Cajander

förslag om byggandet av ett nytt skolhus i närheten av kyrkan, emedan barnantalet i kyrkskolan var alltför stort. Det gamla skol- huset kunde sedan begagnas till en ny småskola och till bostad åt småskollärarinnan. En kommitté tillsattes att utreda frågan, som Ar 1910 behandlades av kyrkostämman. Förslaget avslogs emellertid, varvid kyrkoherden reserverade sig.

   Sedan  I olkskolinspektör Torbjörnsson   är  1916 begärt,  att folk-

skolan i Foss skulle förvandlas från halvddsläsande till heltidsläsande, togs frågan ånyo upp. Det blev till en början trots folkskolinspek- törens påstötningar föga resultat av kommitténs arbete. Den kom- pletterades åtta år senare. Den 11 april 1926 deltog inspektören själv vid frågans behandling i kyrkostämman. Fortfarande var man dock inte beredd att fatta beslut. Till kyrkostämman den 24 okt. 1926 inlämnade 96 familjeförsörjare en protest mot förändring av skol- formen. De ville bibehålla halvtidsläsningen i kyrkskolan.

   I februari är 1927  beslöt till slut kyrkostämman  att bygga   en ny

skola i närheten av den s. is. Klockekullen pä Lilla Foss mark. Skolan skulle bli heltidsläsande enligt Litt. B: 1-formen, där två klasser under- visas samtidigt, varför en ny lärartjanst rnäste inrättas. Samtidigt beslöt man utföra en omfattande reparation av kyrkskolan och där inrätta en halvtidsläsande skola för sådana barn, vars föräldrar inte ansågo dem behöva den längre lästiden. Även här måste en ny lärare anställas. Foss nya skola invigdes den 15 augusti 1929, och den hade då kostat omkring 60,000 kr. Då var även ombyggnaden av kyrkskolan färdig. Den nya skolan innehöll två salar för folkskolan, gymnastiksal samt en sal för den småskoleavdelning, som förut läst

45

i kyrkvaktare Alfredssons hus. I källarvåningen fanns utrymme för undervisning i gosslöjd och skolkök.

  Det  ökade barnantalet i stationssamhället nödvändiggjorde   dock

snart införandet av Litt. A-formen vid Foss nya skola. Detta skedde fr. o. m. h. t. 1935. För att få skolsalar till de två nya folkskole- klasserna måste man använda gymnastiksalen till lärosal. Småskole- avdelningen, som läst i nya skolan, måste flytta till kyrkskolan, där

•

                    Foss nya skola h. t. 1935.

C: 1-skolan samtidigt upphörde. Läraren där förflyttades till Foss nya skola, där dessutom ännu en lärare måste anställas. Samtidigt förvandlades de båda småskolorna vid kyrkan till småskolor enligt Litt. c-a.

   01.6nska donationen. Ar 1904  donerade skogsförvaltaren  Leander

Olhn från Hensbacka 1000 kr. till skolan. Halva årsräntan skulle användas till premier åt skolbarn, »som visa flit och god fattnings- förmåga samt äro välartade och göra sig förtjänta at uppmuntran». Premierna borde inte understiga 5 kr. Ur denna fond mottaga fort- farande de duktigaste eleverna i avgångsklasserna vid examen premier.

   Slöjdundervisningen.  Då  de  s. k. syskolorna år 1901 upphörde,

var det endast i fabriksskolan, som någon undervisning i manlig och kvinnlig slöjd förekom. Lärarinnorna skötte där flickslöjden. I

46

gosslöjd undervisade ett par år fru Johanna Ebbinghaus och sedan snickaren Fridolf Lindeblad. Sedan församlingen övertagit fabriks- skolan, upphörde emellertid all slöjdundervisning där. air 1912 inrättades emellertid en slöjdskola för gossar i bostadslägenheten i Lycke skolhus. Undervisningen meddelades av folkskollärarna i två avdelningar med -vardera fyra lektioner i veckan. Slöjdmaterial skänktes av- -Munkedals Aktiebolag. Sedan särskild slöjdsal inretts i Lycke småskola, har gosslöjden sedan h. t. 1915 förlagts dit. Sedan är 1920 finnas slöjdskolor för flickorna i Munkedals, Foss, Stene och Saltkällans folkskolor, där folk- och småskollärarinnorna sköta under- visningen.

    Ar 1924 fingo  även   gossarna  i kyrkskolan slöjdundervisning.

Lokal hyrde man hos byggmästare Axel Sohlberg. Sedan Foss nya skola blivit byggd, sker denna undervisning i den särskilda lokal, som inretts där.

    Då Saltkällans. skola år 1931 tillbyggdes, inreddes där också en

slöjdsal på vinden, och sedan dess ha även gossarna där undervisning i manlig slöjd.

   Fortsättningsskolan.  År 1907 beslutade  kyrkostämman inrätta en

fortsättningsskola i Saltkällan och en i Stene. Förut hade sådan endast förekommit i kyrkskolan och i Lycke skolå. Länge var fortsättnings- skolan frivillig, men allt starkare framfördes under 1920-talet kravet på att göra den obligatorisk. Efter långa kommittéutredningar och flera förslag beslöt kyrkostämman år 1926 om obligatorisk fortsätt- ningsskola. Den skulle tills vidare vara allmän för både gossar och flickor och omfatta två årskurser om vardera 180 timmar. I Munke- dal blev den t. v. aftonskola, men efter några år förlades den där liksom i distriktets övriga skolor till tiden mellan folkskolans. höst- och vårtermin. Genom att konfirmationsundervisningen då inställdes, korxuno denna och undervisningen i fortsättningsskolan ej att hindra varandra.

   Fr. o.  m.  november  år 1929 få flickorna i fortsättningsskolans

andra årskurs undervisning i husligt arbete. Under de första åren var denna undervisning endast obligatorisk för flickorna från Munke- dals och Foss fortsättningsskolor. Flickorna från övriga av försam- lingens fortsättningsskolor ägde emellertid företräde att få deltaga i de frivilliga skolkökskurser, som även anordnades. Sedan år 1931 är skolköksundervisningen obligatorisk för samtliga flickor i Foss och Håby skoldistrikt, som gemensamt anställt skolkökslärarinna. I Foss sker denna undervisning i Foss nya skola.

   Folkskoleärendena   till den  borgerliga  kommunen.    Från  och

med år 1932 ha folkskoleärendena i de flesta landskomnumer

47

överflyttats från den kyrkliga till den borgerliga kommunen. I Foss är det sedan denna tid kommunalfullmäktige, som besluta i folkskolans ekonomiska angelägenheter. Folkskolestyrelsen är verk- ställande myndighet för folkskolan och fortsättningsskolestyrelsen för fortsättningsskolan. Folkskolestyrelsen tillsätter också ordinarie lärare. Ordförande i dessa båda styrelser är sedan år 1932 riksdags- man Gustaf Karlsson.

  Strid  om längre  årlig Zästid. Ar  1937 gjorde  lärarkåren fram-

ställning till folkskolestyrelsen om förlängning av den årliga lästiden från dåvarande 344 veckor till 36% eller 39 veckor. Då folkskole- styrelsen emellertid inte ville fatta beslut i frågan, förrän måls- männens mening inhämtats, utlystes tvenne föräldramöten, ett i Folkets hus och ett i kommunalrummet. Båda voro talrikt besökta. På båda ställena möttes lärarkårens framställning av kompakt mot- stånd från föräldrarnas sida. I Folkets hus var diskussionen stund- tals ganska hetsig. Den riktade sig delvis mot lärarkåren och mot riksdagsman Gustaf Karlsson, som varmt talade för lärarkårens för- slag. Båda föräldramötena aystyrkte den längre lästiden, men folk- skolestyrelsens majoritet föreslog dock kommunalfullmäktige att införa 36% veckors lästid. Då frågan behandlades i kommunalfull- mäktige, var utgången emellertid på förhand given. Med 12 röster mot 6 beslöt man bibehålla den kortare lästiden.

   Ar 1940 togs frågan   ånyo  upp, och utan debatt beslutade  kom-

munalfullmäktige att införa 361/2 veckors årlig lästid vid kommunens samtliga folk- och småskolor fr. o. m. h. t. 1940.

                           Läroböcker.

   Det var inte så gott om läroböcker, då den lagstadgade folkskolan

började sin verksamhet. De som funnos voro i regel av litet format, ty dels voro kurserna, som skulle inläras, inte så dryga som nu, och dels hade barnen inte råd att köpa några dyrare böcker. Samma bok kunde användas av en hel syskonskara, ty täta ombyten av läroböcker förekommo ej på den tiden. Därför blevo böckerna alldeles utnötta och förstördes så småningom.

   I  Foss kunde   man  i mänga  fall  inte   förmå föräldrarna att

anskaffa annat än kristendomsböcker till barnen. Skolstyrelsen lät därför redan år 1880 inköpa och till skolbarnen till självkostnadspris tillhandahålla vissa läroböcker, som inköptes hos »Bokhandlaren Hallman i Uddevalla».

   Katekes och biblisk historia var ju det viktigaste ämnet.  Lind-

bloms katekes var den som användes mest i landet i mitten av 1800-

48 48

talet, och säkerligen har detta varit fallet även i Foss. Den var även

efter vår tids förhållanden en omfattande bok med sina 336 sidor och 
innehöll 371 stycken med förklaringar. Den slutade med de  välkända 
orden: »När hwar och en sin syssla skater, Sä går allt väl, ehwad oss 
möter.» 
    Under årens lopp ha mänga  katekeser sett dagen, vilka blivit allt 
enklare och mindre  till omfånget. Bland dem som   användes i Foss, 
märkes en av biskop Billing. Numera  äro  de fem huvudstyckena   ur 
Martin Luthers lilla katekes inrymda i den fastställda kristendoms- 
boken. 
   I biblisk historia ha åtskilliga läroböcker använts i Foss.  Den 
första var Biblisk Historia, utur den Heliga Skrift utdragen, af W. 
Lundgren.  Boken   hade belönats med  pris av Sällskapet lär växel- 
undervisningens befrämjande.   I bokens  företal skriver författaren 
om svårigheten »att skrifwa en lärobok nog  widlyftig för den första 
underwisningen».  Boken  omfattade  160  sidor berättelser ur gamla 
testamentet och  80 sidor ur  nya testamentet, och innehöll   mänga 
berättelser, som aldrig förekomma i nyare bibliska historier. 
    Efter Lundgrens lärobok  användes en biblisk historia utgiven av 
J. F. Åkerblom, som var prost och kyrkoherde i Skultuna.  Boken var 
tryckt med olika slags stilar, för att barnen skulle få övning i ren- 
läsning. Nedtill på   varje sida funnos  frågor  i anslutning till de 
bibliska berättelserna. Frågorna skulle barnen själva försöka besvara 
vid läxläsningen. I slutet av 1800-talet användes Bäckmans bibliska 
historia och i början  av 1900-talet en av Norlen-Lundgren.   Under 
måligi år  användes sedan Bibliska berättelser och texter av Hedberg- 
Holm-Lindskog.  För ett par år sedan fastställdes Folkskolans kristen- 
domsbok  av Ahlberg-Liedgren-Pihl som lärobok  i kristendom. 
   Vid läsundervisningen användes först tabeller med  tydligt tryckta 
bokstäver, stavelser, ord och meningar. Det gällde att enligt den s. k. 
bokstaveringsmetoden  stava  och lägga ihop.   Barnen stavade t. ex. 
be, a säger ba, kå, a säger ka, baka. Så småningom infördes emeller- 
tid nyare metoder, och åtskiliga ABC-böcker  och läseböcker för både 
småskolan och  folkskolan utgåvos. Några av  dem som  använts i Foss 
förtjäna att  omnämnas. 
    B. C. Rodhes  Läsebok för  barn i  hemmet och  småskolan  utkom 
första  gången år 1867 och fick snart stor spridning liksom den något 
senare utgivna Småskolans ABC-bok   av Fredrik Sandberg.  Den förra 
var uppställd efter den s. k. ljudmetoden och den senare var »lämpad 
efter så väl stafnings- som ljud- och skrifläsemetoden». Sörgården och 
I önnerno av A.  M. Roos ha  nu ersatts av  modernare läseböcker för 
småskolan. 
   Den    äldsta i Foss använda  läseboken utgavs  av Sällskapet för 
Wexelundervisningens  befrämjande.  Boken bestod av två kurser. Den

49

första innehöll tabeller för läsundervisningen samt religiösa berät- telser. I andra kursen funnos geografiska och historiska uppsatser, en kort räknelära och en hälsolära. En mängd ordspråk förekommo också.

   Nya  testamentet  användes   under vår folkskolas   barndom  som

övningsbok i renläsning. Så småningom upphörde man dock därmed.

   En bok,  som  kom att bli mycket omtyckt,  var  Läsebok i Natur-

lära för Sveriges .Allmoge av N. J. Berlin. I den berättades på ett trevligt sätt historier om djuren, och den var dessutom försedd med en mängd träsnitt. Boken utkom i många upplagor och finns fort- farande tillgänglig i skolbiblioteket.

   Ar 1868  utkom den s. k. Statens läsebok. Inom  kort  fanns den i

alla Sveriges skolor, där den i många år kom att vara den enda läse- boken. Den utkom i åtskilliga upplagor, antingen uppdelad i årsklasser eller också i ett band. Den innehöll sedelärande berättelser, forn- nordiska sagor, historiska och geografiska skildringar o. s. v. Statens läsebok blev mycket omtyckt, och den finns ännu kvar i mänga hem. Det är ofta den enda bok, som de äldre bevarat från sin skoltid.

   Förutom  Folkskolans läsebok läses i Foss skolor nu också Heiden-

stams Svenskarna och deras hövdingar och Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.

   En bland  de första  rättskrivningslärorna, som användes i Foss,

var Zachrissons stavningslära. Skrivningarna gingo så till, att eleverna skulle rätta en felstavad text samt sätta rätt begynnelse- bokstav efter skiljetecknen. Vad sägs t. ex. om följande övning (A-ljudet), som skulle skrivas om rätt? »en Osna mötte en hough varg, det var ett vodligt möte, de begynte sproka. av nod herr Hokan, Sade osnan — —». Bland senare tiders rättskrivningsläror märkas en av Alfred Dahlin samt den nu använda Arbetsuppgifter och rättskrivningslära på grundval av språkets vanligaste ord av Hassler-Göransson-Sjöholm-Almen.

   Zweigbergks   Lärobok i  Aritmetiken  och Junkers  räknetabeller

voro de första räknelärorna, som användes i Foss. Dessa följdes av Schmidts och Alfred Bergs räkneläror, av vilka den sistnämnda fick stor spridning och blev av stor betydelse för räkneundervisningen. I många är användes sedan Larsson-Lundahls räknelära, tills för ett par år sedan Ryden-Frank-Norgrens Folkskolans räknebok infördes i Foss skolor.

   I geometri ha  använts läroböcker av Siljeström, Segerstedt  och

Knutsson. Numera ingår geometrikursen i den fastställda räkneboken.

   Historia, geografi och naturlära behandlades förr så, att barnen

läste läxor ur de torra läroböckerna. Någon gång fick läraren kanske tid att berätta något för batmen, eller också läste man på läslek- tionerna ur t. ex. Berlins läsebok. Men man hann i regel inte med

50 50

så mycket som man tänkt. Det fanns många barn, som inte lärde stort mer i dessa ämnen, än det de inhämtade ur läseböckerna på läs- lektionerna.

   Bland  läroböckerna  i  Sveriges historia användes först  en  av

Winge och en av Dahm. Den senare var emellertid ganska om- fångsrik och lär ha innehållit många »faktiska oriktigheter och historiskt osäkra uppgifter». Man övergick därför sedan till mera vederhäftiga läroböcker i svensk historia, utgivna av Hägerman och Odhner. I många år har nu Grimbergs historia använts i Foss. Den utkom för några är sedan i en omarbetad och utökad upplaga.

   Den första   läroboken I geografi  var av  Lagerhamn,   men  den

utbyttes snart Mot Winges och Hägermans geografier, som voro de mest använda vid mitten av 1800-talet. Den danske geografen Erslev hade givit ut en utmärkt lärobok i geografi. Den hade 36 träsnitt och användes under några är i Foss, innan den • ersattes först av S. Almquists Geografi för folkskolan och sedan av Fridtjuv Bergs läro- bok i geografi. Den sistnämnda bildade epok i geografiundervis- ningen med sitt starka betonande av de geografiska orsakssamman- hanget. Nu använda vi i Foss Swedberg-Hagnells geografi för folk- skolan.

   Berlins lärobok och förut nämnda   läsebok i naturlära belönades

med högsta priset i en tävlan om lämpliga läroböcker för folkskolan år 1846. Läroboken var illustrerad »med 64 trädsnitt». Den var Foss folkskolors första lärobok i naturlära och användes i många är. Så kom Berg-LindCns naturlära, som omarbetats otaliga gånger. Den lärobok, som sedan ett par år användes, är Folkskolans naturlära av Bolin-Nordlund-Wetterfors.

       Foss   folkskolor     vid   hundraårsjubiléet.

   Sedan i det föregående  lämnats en resumé över hur  skolväsendet

I Foss genom tider av växlande förståelse och motstånd har utvecklats till vad det nu är, skall här endast ges ett tvärsnitt av skolan i Foss vid hundraårsjubiléet. Det som här sägs, är nu väl känt av alla, men det kan ha intresse för kommande tider.

   Detta kapitel skulle haft ett annat innehäll, om inte storkriget

kommit och omkullkastat uppgjorda planer. År 1938 anslogo Foss kommunalfullmäktige omkr. kr. 300,000: — för uppförande av nya byggnader vid Munkedals bruk och vid stationssamhället. Utom nödiga lärosalar, bl. a. för en sjunde årsklass, som man samtidigt beslutade införa, skulle i byggnaderna inrymmas tidsenliga gymnastik- salar, specialsalar för naturkunnighet m. m. Allt detta har nu måst ställas på framtiden.

51

   Genom  en rad beslut under  det senaste årtiondet har Foss skol-

distrikt frön att ha utgjort en provkarta på nästan allt, vad som kan finnas av olika skolformer, fått sina skolor reducerade till tre typer. Munkedals brukssamhälle och stationsområdet ha skolor av A-formen, d. v. s. med en lärare för varje klass. I Saltkällan och Stene är skolan anordnad enligt andra B-formen med en lärare för hela folk- skolestadiet, medan Jermunneröds skola är av tredje B-formen med en lärare för samliga klasser. Hela folkskolestadiet är .alltså heltids- läsande. Genom ett nytt reglemente, som i är godtagits av folk- skolestyrelsen, bli också småskolorna praktiskt taget heltidsläsande, om man bortser från första terminen, där i vissa skolor barnen skola ha lov varannan dag. Ett sjunde skolår kommer enligt beslut att införas, så snart lokalfrågan lösts. Fortsättningsskolan är av allmän typ för gossar och yrkesbetonad i anslutning till husligt arbete för flickor.

   Under  de senaste  åren ha  nya  läroböcker  införts, varvid man

försökt få de mest tidsenliga och värdefulla, som kunna erhållas. Folkskolan vid stationen har erhållit statsbidrag för inköp av skol- radio, varför detta moderna undervisningsmedel där nu användes. En god filmapparat har under jubileumsåret inköpts, och början har gjorts med film i en del skolor, och denna form av undervisning skall snart komma distriktets alla skolor till godo. Vid varje folkskola finns numera också ett rikhaltigt skolbibliotek.

   För övrigt ha  skolorna relativt god utrustning av undervisnings-

materiel, vilken utökas för varje år. Även materiel för lek och idrott finnes, även om mycket behöver kompletteras, särskilt sedan frilufts- dagar införts vid skolorna.

   Fri skoltandvård  är införd för distriktets alla skolbarn.  Även

läkareundersökning förekommer årligen, förenad med `tbc-prov.

   All förbrukningsmateriel  är fri för  barnen.   För läroböckerna

bidrager skoldistriktet med halva kostnaden.

   Det   är tydligt, att skolan  nu har  helt  andra resurser i rent

materiellt avseende än i början. Skolans inkomster under det första egentliga verksamhetsåret, år 1847, voro, enligt vad som framgår av det föregående, 557 rdr och 38 sk. b:co. Enligt 1942 års stat beräknas inkomsterna till kr. 155,668: 40. Mellan dessa år ligger en kontinuerlig stegring av skolans omkostnader, som det skulle föra för långt att gå närmare in på.

   Det  har varit skolledningens strävan att inom en rimlig kostnads-

'ram, uttaxeringen är för är 1942 kr. 2,25 pr skattekrona, ge skolan en standard, som tillfredsställer rimliga krav på tidsenlighet och effek- tivitet. Största möjliga enhetlighet har eftersträvats. Styrelsen har sökt, att så långt det varit möjligt, ge samma förmåner och möjlig- heter för alla barn. Omständigheter, över vilka styrelsen ej råder,

t. ex. svagare skolformer i distriktets periferi, långa skolvägar för en del barn o. dyl. reducerar naturligtvis enhetligheten. Dessa svag- heter kunna elimineras endast genom skolskjutsar och indragning av utkantskolorna, men om så skall ske, har i varje fall tiden inte ännu ansetts mogen för detta. Framtiden kanske visar nya vägar och nya medel.

   Skolledningens  mål är att ge det bästa möjliga åt barnen  såväl

ifråga om undervisning som uppfostran till goda samhällsmedborgare. För detta fordras en tillfredsställande yttre apparat, goda lokaler, god utrustning o. dyl. Detta är dock inte det viktigaste. Detta kapitel kunde ayslutas med uttalande av en massa önskemål för framtiden. De finnas säkerligen i rikt mått med ayseende på det yttre. Men de skola här förbigås. Till slut skall i stället uttryckas den förhopp- ningen, att i Foss skolor under det nya skolseklet alltid måtte finnas en skara friska och vakna ungdomar, som i skolan icke blott begärligt förskaff a sig det vett och vetande, som livet kräver, utan även där erhålla den karaktärsfostran, som är ännu nödvändigare i den värld, som väntar dem. Till denna önskan sluter sig naturligt den, att Foss skolor, allteftersom de nu verkande lärarna åldras och flyttas undan, måtte tillföras skickliga och ansvarskännande lärarekrafter, värdiga arvet som förpliktar.

53 Förteckning

    över lärare och lärarinnor, som tjänstgjort eller fortfarande 
             tjänstgöra  vid Foss folk- och småskolor.

   Här  nedan ha endast  upptagits lärare och lärarinnor, som tjänst-

gjort minst en termin, i några fall större delen av en termin, vid Foss skolor.

   v. t. = vårterminen = 1/1-30/6, h. t = höstterminen   117-31/12.

                     I.  Fattigfriskolan. 
   Ambulerande   mellan  Sanden,   Björid,  Kamstorp och  den s. k.

Posskroken.

   Peter Skoglund   1834-1836 
   Broman    1837-1839 
   Lesche 1840 
   Hans   Winberg 1841-1846

              II.   Ambulerande       folkskolor. 
   Första  skolområdet. 
   Omfattande   trakten  öster  om Orekilsälven  samt Bastegiljan i

Håby socken.

   Carl   Winberg h. t. 1847—v. t. 1857

   Andra   skolområdet. 
   Omfattande   trakten  väster  om Örekilsälven   samt Lycke   och

Dale i Håby socken.

   Hans   Winberg h. t. 1847—h. t. 1855 
   Sven  Johan Udell v.  t. 1856—v. t. 1861 
   0. E. Arell h. t 1861 
   Johannes  Österberg v. t. 1862—v. t. 1865.

   Tredje skolontrddet. 
   Omfattande    Håby socken  utom de hemman,  som  tilldelats de två

andra skolområdena.

   Johan  Carlsson  h. t. 1847—v. t. 1849 
   0. Johansson h.  t. 1849—v. t 1850. 
   Jacob Linder h.  t. 1850—h. t. 1854. 
   J. A.  Winberg v. t. 1855 
   August  Paulsson h. t. 1855—h. t. 1860.

54

    Då  Håby   socken sedan   är 1866  utgör  eget skoldistrikt, ha  övriga

lärare i Håby inte medtagits. Paulsson undervisade fr. o. m. är 1861 i Håby fasta skola.

                               Fasta folkskolor. 
    Hede  skola. 
    Carl Winberg   h. t. 1857—h.  t. 1865 
    Johannes    Wilkn v. t. 1866—h.  t. 1879 
    Johan Edvard      Johansson v. t. 1880—h. t. 1885

    Foss   kyrkskola. 
    Johannes    Österberg  h. t 1865—h.  t. 1882. 
    Anna  Bohlin   v. t. 1883—h. t.  1883 
    Johan  Peter   Telning v. t. 1884—h.  t. 1892. 
    Per  Johan   Johansson v. t. 1893—v.  t. 1906 
    Maria  Nordström    h. t. 1906 
    Karl  Vilhelm     Nordström  v. t.  1907 
    Mitt Thorn    h. t. 1907—h.  t. 1908 
    Sven    Börjesson v. t. 1909—h.  t. 1917 
    Henning     Hasselgren v. t.         t. 1926 
    Olof Strand v. t. 1927—v. t. 1929 
    Sven Älveby   h. t. 1929 
    Harry    Karlsson v. t. 1930—v.  t. 1935

    Nedre  Lycke   skola. 
    Johannes    Wilén v. t. 1880—h.  t. 1884 
    Albin Joakim     Thorn v. t. 1885—v.  t. 1888 
    Piera vikarier  h. t.  1888 
    Olof Natanael   Wingård   v.  t. 1889—v.  t. 1894 
    Carl Christensson   h. t. 1894 
    J. E.   Johansson v. t. 1895 
    Elin Lanner   h.  t. 1895 
    J. E.   Johansson v. t. 1896—h. t. 1896 
    Maria    Mathilda Skog v. t. 1897—h.  t. 1901 
    J. E.   Johansson v. t. 1902 
    Viktor  Lindqvist h. t. 1902—v.  t_ 1908_ 
    August    Wilhelm Lidn   h. t.  1908—h. t. 1911 
    Eskil  Danielsson v. t. 1912—v.  t. 1913. 
    Anders  Andreasson   h.  t. 1913—v.  t. 1915 
    Axel E.   Karlsson  h. t.  1915—

    Stow  skola. 
    Anna  Bohlin   v. t. 1884—h.  t. 1892 
    Nils Krohn  h. t. 1893

55

J. E. Johansson v. t. 1894 Carl Anders August Isacksson h. t. 1894—h. t. 1896 J. E. Johansson v. t. 1897 Alma Heine h. t. 1897—h. t. 1899 J. E. Johansson v. t. 1200—h. t. 1900 Gustaf Sahlin v. t. 1901 Ragnhild Maria Nilsson h. t. 1901—h. t. 1903 Oskar Fredrik Hedén v. t. 1904 v. t. 1906 Karl Erik Palmblad h. t 1906 Maria Nordström v. t. 1907—h. t. 1908 Elin Thorén v. t. 1909—h. t. 1937 Märta Thorén-Möller v. t. 1937 Olof Strand h. t. 1937 John Johannesson v. t. 1938—h. t. 1938 Rolf Erhardsson v. t. 1939—

Saltkällans skola. Josefina Boström v. t. 1886—h. t. 1898 Bror Hilmer Palmgren v. t. 1899—h. t. 1919 Elin Sandtn v. t. 1920—v. t. 1929 Carl Josefsson h. t. 1929—h. t. 1941 Ragnar Norlin v. t. 1942—

Jermunneröds skola. Alexandra Karlsson v. t 1908—v. t. 1934 Birgit MolMn-Lönnqvist h. t. 1934—v. t. 1939 Ebba Berg-Rönnberg h. t. 1939—

Fabriksskolan. Botilda Bondesson v. t. 1900 Hulda Ringqvist v. t. 1900 Elin Gerdes h.. t. 1900--h. t. 1938 (utom v. t. 1927 och v. t. 1931) Cecile Svensson h. t. 1900—v. t. 1901 Ingrid Ahman h. t. 1901—v. t. 1902 Märta Westerberg h. t. 1902—v. t. 1907 Signe Dahl h. t. 1907 Axel E. Karlsson v. t. 1908—v. t. 1915 Anders Andreasson h. t. 1915—v. t. 1920 Hilding Gustafsson h. t. 1920—h. t. 1926 (utom h. t. 1921) Per Lundgren h. t. 1921 Henning Hasselgren V. t. 1927— Herta Nilsson v. t. 1927 Gunnar Croon v. t. 1931 Märta Schött v. t. 1939 Birgit Mold&I-Lönnqvist h. t. 1939—

56 56

   Foss  nya  skola. 
   Olof Strand  h. t. 1929—(utom   h. t. 1937) 
   Naemi   Strand  h. t 1937 
   Elin SanUn   h.  t 1929—h. t. 1933 
   Verner   Lundgren v. t. 1934—v. t. 1935 
   Harry    Karlsson I. t. 1935— 
   Erland   Forshult h. t. 1935— 
   Margareta  Johansson-Lindblom    h.  t. 1935—

                     IV. Ambulerande småskolor. 
   Den  första tillfälliga rotskolan. 
   Ambulerande    mellan Skaveröd,  ödsmål,  Stuveryr  och   Hensbacka. 
   Lars    Andersson 1858-1862

   Rotskolan i  första skolområdet. 
   Ambulerande   i   området  öster om  örekilsälven. 
   Andreas   Larsson v. t. 1864—v. t. 1867 
   Johanna    Mathilda Långström   h. t. 1867—v. t. 1870 
   Augusta    Schröder v. t. 1870—h. t. 1875

   Rotskolan  i  andra skolområdet. 
   Ambulerande   i   området västerl om  Orekilsälven. 
   Anna   Mathilda   Snygg h. t. 1866—h. t. 1875

   Småskolan   i första  skolområdet. 
   1)    Ambulerande  mellan Saltkällans, Stuveryrs och Hede  rotar. 
   Augusta    Schröder v. t. 1876—h. t. 1884 
   2)    Ambulerande  mellan Saltkällans och   Hede rotar. 
   Amalia  Lovisa   Lycklund v. t.  1885—h. t. 1893 
   Adelina   Charlotta Emanuelsson    v. t. 1894—h. t. 1895 
   Mina   Granat  v. t. 1896—v. t. 1901 
   Johanna   Charlotta Lundgren    h. t. 1901—v. t  1902 
   Hilma   Johansson h. t. 1902 
   Götilda  Lindberg v. t. 1903—h. t. 1903 
   Hedda   Andreasson  v.  t. 1904

   Småskolan   i  andra  skolområdet. 
   1)    Ambulerande  mellan  Munkedals, Skaveröds  och    Jermunneröds

rotar.

   Charlotta  Olsson v. t. 1876—v. t. 1879 
   Johanna   Petersson  h. t. 1879—h. t. 1884 
   2)    Ambulerande  mellan Skaveröds  och   Jermunneröds rotar. 
   Johanna   Petersson  v. t. 1885—v. t. 1888

57

Augusta Carlsson h. t. 1888.—v. t. 1891 Augusta Carolina Gustafsson h. t. 1891 Emma Christina Rydell v. t. 1892—h. t. 1892 Kristina Mellqvist V. t. 1893—h. t. 1893 Hilda Carolina Gustafsson v. t. 1894—v. t. 1897 Alexandra Karlsson h. t. 1897—h. t. 1907

Småskolan i tredje skolområdet. 1) Ambulerande mellan Foss, Hoga och Kamstorps rotar. Hedda Andreasson V. t. 1876—v. t. 1879 Charlotta Olsson h. t. 1879—h. t. 1884

2) Ambulerande mellan Foss och Hoga rotar. Charlotta Olsson v. t. 1885—v. t. 1888 Johanna Petersson h. t. 1888—h. t. 1893 Anna Elfrida Setterlind v. t. 1894—v. t. 1895 Clara Josefina Carlsson h. t. 1895—v. t. 1900 Anna Elisabeth Abrahamsson h. t. 1900—v. t. 1901

Småskaan fjärde skolområdet. 1) Ambulerande i den s. k. Fosskroken. Anna Mathilda Snygg v. t. 1876—h. t. 1876 Augusta Charlotta Berg v. t. 1877—v. t. 1884 Amanda Svensson h. t. 1884

2) Ambulerande mellan Torpets och ödsby rotar. Amanda Svensson V. t. 1885 Paulina Hagberg h. t. 1885—h. t. 1887 Mathilda Berg v. t. 1888—v. t 1897 Agda Josefina Johansson h. t. 1897—h. t. 1900

                 V. Fasta småskolor.

Första fasta småskolan i Munked Emma Christina Dahlqvist v. t. 1885 Martina Carlsson h. t. 1885 J_ E. Johansson v. t. 1886—h. t. 1893 Hanna Paulina Johansson v. t. 1894 J. E. Johansson h. t. 1894 Hanna Paulina Johansson v. t. 1895 J. E. Johansson h. t. 1895 Hanna Justina Johansson v. t. 1896—h. t. 1896 Signe Elisabeth Carlsson v. t. 1897 J. E. Johansson h. t. 1897—h. t. 1899 Sofia Hildegard Lindqvist v. t. 1900

58 58

  Ida Helena   Boman   h. t.  1900 
  J. E.  Johansson v.  t.  1901—h. t.  1901 
  Hilda  Maria    Gustafsson v. t. 1902 
  J. E.  Johansson h.  t.  1902—v. t.  1904 
  Johanna    Maria   Larsson h. t. 1904—

  Andra  fasta     småskolan i Munkedal. 
  J.  E. Johansson  h. t.  1904—v. t.  1912 
  Frida  Mård  h.  t.   1912—(utom h.  t. 1929) 
  Anna   Forsberg  h.  t. 1929

  Tredje  fasta    småskolan i Munkedal. 
  Selma  Karolina    Larsson v. t. 1907—v.  t. 1916 (utom   v. t. 4913D 
  Hildur  Teresia  Glans  v. t. 1913 
  Tekla  Harnell   h. t. 1916 
  Signe  Hasslöf   v. t. 1917—

  Fjärde  fasta    småskolan i Munkedal. 
  Berta  Gunnarsson-Mold    'en h. t. 1900—v.  t. 1907 
  Ellen  Olsson  h. t. 1907—v.  t. 1910 
  Berta  Molde'n   h. t. 1910—v. t.  1941

  Första  fasta    småskolan i Foss. 
  Anna   Elisabeth      Abrahamsson h. t. 1901 
  Sigrid Johansson   V. t.  1902—h. t. 1902 
  Maria  Elisabeth  Jönsson  v. t. 1903—h.  t. 1903 
  Sigrid  Johansson    v. t. 1904—h. t. 1925 
  Kerstin    Lundgren  h. t.  1926—

  Andra   fasta    småskolan i Foss. 
  Alma   Björlin v. t. 1911—h.  t. 1911 
  Hildur  Augusta     Henriksson v. t. 1912—h.   t. 1915 
  Hulda   Andreasson   v. t. 1916—v.   t. 1922 
  Klara  Nyqvist   h.  t. 1922—(utom   v. t. 1937) 
  Birgit  Ahlfors  v.  t. 1937

  Fasta  småskolan    i SaZtIccincia. 
  Amalia    Lovisa  Lycklund v. t. 1899—h.  t. 1899 (fast skola på försökt 
  Jeanette     Kroonholm  h. t. 1904 
  Olga   Larsson   v. t. 1905—h. t.  1906 
  Olga   Olofsson  v. t. 1907—h.   t. 1907 
  Hildur  Maria     Karlsson v. t. 1908—v.  t. 1912 
  Anna   Elisabeth  Karlsson    h. t. 1912—v.  t. 1928 
  Ester  Sand&I    h. t. 1928—

Folkskoleväsendets utveckling i Foss socken

Navigeringsmeny

Sök