När strömmen kom till Munkedal

Från MHF-Wiki
Version från den 12 april 2023 kl. 09.14 av Lennart (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'Hilding Blomberg (1904-1999), som    bodde på  Stale gård i   Munkedal  berättade hur han    mindes när bygden  blev  elektrifierad. Att  få tillgång   till elström   medförde en  stor   förändring.  Första världskriget hade just slutat. Det var ont om allting. Tilldelningen av olja till belysning räckte bara till fotogenlykta i stall och lagård. I bostaden hade vi karbidlykta som   komplement för att spara på olja. Lednings...')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Hilding Blomberg (1904-1999), som    bodde på  Stale gård i   Munkedal  berättade hur han    mindes när bygden  blev  elektrifierad.

Att  få tillgång   till elström   medförde en  stor   förändring.  Första världskriget hade just slutat. Det var ont om allting. Tilldelningen av olja till belysning räckte bara till fotogenlykta i stall och lagård. I bostaden hade vi karbidlykta som   komplement för att spara på olja.

Ledningsbygget  skedde  1919. Det var dåliga tider i stenbrotten då, så det var  stenhuggare  som   jobbade  med detta, antagligen som    beredskapsarbete.

Vi  flyttade in i det nya manhuset här  på julaftonen det året. Det var i stort sett bara köket och ett sovrum som var inflyttningsklart då. Far höll på   med•  inrednings-snickeriet i de    andra rummen     under  vintern. Ledningsdragningen   inne började efter nyåret 1920.  Eftersom köket  och sovrummet   var pappspänt,  målat och  tapetserat blev det  kuloledningar där. I övrigt drogs ledningarna i väggarna. På våren, vill minnas det var 20  mars, släpptes strömmen  på.  Far  var inte hemma  just då och    Mor tyckte vi skulle vänta med att trycka på ljusknappen tills han kom   hem, och  så blev det. Oj, vad ljust det blev, ja så ljust att det gick att läsa borta i spisvrån! Det  var annat än   fotogenlampan, som  inte lyste upp  stort mera än  där den  stod. Ja, taklampan lyste ju upp bättre förstås. Men inte som  det elektriska. Ändå var det nog inte starkare lampa än 40 watt, men jag tror att strömmen kan ha varit starkare då för att det inte var så stor belastning. För det blev väldigt ljust!

Efter den första  stormen    som inträffade därefter låg ledningsstolparna utefter gärdena. Stolparna hade inte satts ner tillräckligt djupt. Så det blev strömavbrott ett tag. Det gjorde inte så mycket då, för det var bara ljuset som  gick på  ström. I den gamla lagår'n  hade vi inte ström   överhuvudtaget. När ny lagård togs i bruk 1934 blev det ström där, men bara en-fas de första åren. Jag drog in kraft till logen 1937 och då byttes det gamla tröskverket, som  drevs  med hästvandring, ut  mot ett motordrivet självrensande  verk. (Vandringen  var f ö rätt ny och jag vill minnas att Otto i Järmunderöd    köpte den). Det  blev ett nöje att tröska när det kom  ren spannmål   direkt i säcken. 1938 grävde  vi   brunn här och  drog  in vattenledning till manhus och lagård, och hydrofor skaffades. Innan bar vi ju vatten till hushållet från kallkällan (vid Önnebacke-bäcken) och korna  vattnades sommar  som vinter i bäcken. Till hästarna körde vi hem vatten i tunna.

                                                          Bengt Blomberg

Vi efterlyser mer information om när elektriciteten kom till Munkedal. Vi lånar gärna bilder. Kontakta någon i styrelsen.