När strömmen kom till Munkedal
Hilding Blomberg (1904-1999), som bodde på Stale gård i Munkedal berättade hur han mindes när bygden blev elektrifierad.
Att få tillgång till elström medförde en stor förändring. Första världskriget hade just slutat. Det var ont om allting. Tilldelningen av olja till belysning räckte bara till fotogenlykta i stall och lagård. I bostaden hade vi karbidlykta som komplement för att spara på olja.
Ledningsbygget skedde 1919. Det var dåliga tider i stenbrotten då, så det var stenhuggare som jobbade med detta, antagligen som beredskapsarbete.
Vi flyttade in i det nya manhuset här på julaftonen det året. Det var i stort sett bara köket och ett sovrum som var inflyttningsklart då. Far höll på med• inrednings-snickeriet i de andra rummen under vintern. Ledningsdragningen inne började efter nyåret 1920. Eftersom köket och sovrummet var pappspänt, målat och tapetserat blev det kuloledningar där. I övrigt drogs ledningarna i väggarna. På våren, vill minnas det var 20 mars, släpptes strömmen på. Far var inte hemma just då och Mor tyckte vi skulle vänta med att trycka på ljusknappen tills han kom hem, och så blev det. Oj, vad ljust det blev, ja så ljust att det gick att läsa borta i spisvrån! Det var annat än fotogenlampan, som inte lyste upp stort mera än där den stod. Ja, taklampan lyste ju upp bättre förstås. Men inte som det elektriska. Ändå var det nog inte starkare lampa än 40 watt, men jag tror att strömmen kan ha varit starkare då för att det inte var så stor belastning. För det blev väldigt ljust!
Efter den första stormen som inträffade därefter låg ledningsstolparna utefter gärdena. Stolparna hade inte satts ner tillräckligt djupt. Så det blev strömavbrott ett tag. Det gjorde inte så mycket då, för det var bara ljuset som gick på ström. I den gamla lagår'n hade vi inte ström överhuvudtaget. När ny lagård togs i bruk 1934 blev det ström där, men bara en-fas de första åren. Jag drog in kraft till logen 1937 och då byttes det gamla tröskverket, som drevs med hästvandring, ut mot ett motordrivet självrensande verk. (Vandringen var f ö rätt ny och jag vill minnas att Otto i Järmunderöd köpte den). Det blev ett nöje att tröska när det kom ren spannmål direkt i säcken. 1938 grävde vi brunn här och drog in vattenledning till manhus och lagård, och hydrofor skaffades. Innan bar vi ju vatten till hushållet från kallkällan (vid Önnebacke-bäcken) och korna vattnades sommar som vinter i bäcken. Till hästarna körde vi hem vatten i tunna.
Vi efterlyser mer information om när elektriciteten kom till Munkedal. Vi lånar gärna bilder. Kontakta någon i styrelsen.