Sigfrid Olofsson renässansmänniska

Sigfrid Olofsson - Renässansmänniska och Allkonstnär

Det finns ingen början och inget slut. Detta var Sigfrids föreställning om universum och tiden. Hans tankar var alltid sysselsatta med något projekt eller uppfinning, vare sig det var med något enkelt hjälpmedel för hem och trädgård, eller andra mera komplexa projekt.

Han var öppen för alla olika tankar och ideér, både om tillvarons stora frågor, men också i sitt arbete som innovatör/uppfinnare. Han kunde ofta ligga vaken om nätterna och fundera över lösningar till olika projekt han hade på gång. På morgonen hade han det hela klart för sig och gick ned i sin källarverkstad och började konstruera den eller de lösningar som han menade hade kommit till honom från “där ute” (universum). Det unika med honom var att han kunde föreställa sig sina visioner i huvudet och behövde sällan några ritningar.

Uppvuxen på en gård utanför Hällevadsholm var resurserna knappa under hans barn och ungdomstid och kanske det var därför han tvingades använda sin fantasi och komma fram till okonventionella lösningar. Ville han som barn ha något, var det inte tal om att köpa utan han fick tillverka det själv, vilket säkert varit till hjälp i hans uppfinnande. Det blev ett Kajsa Varg koncept, man tager vad man haver… !

Sigfrid hade otaliga ideer om det mesta och var inte begränsad till vissa områden.  

Ett litet axplock av hans produkter är bla;

·      Miljövänlig sprayflaska som pumpas upp genom en handtryckning istället för att drivas med freoner.

·      Automatisk dörrstängare  

·      Ett stabiliserande stagsystem för sjöfart (för undvikande av sjöolyckor orsakade av förskjutningar bland långtradare, lastvagnar med mera på tex bilfärjor)

·      Quickerpumpen som tillverkades av STIGA, en tvåstegs handpump som pumpar komprimerad luft på upp och neddraget.

Det som ändå intresserade honom mest var att konstruera och förbättra luftvapen, både luftgevär, luftpistoler och pumpar till dessa luftvapen. Han arbetade även som konsult för vapentillverkaren El Gamo i Barcelona och tillbringade under några år mycket tid vid fabriken där.  

En engelsk vapentidning, Airgun World var på besök hos Sigfrid i hans verkstad och blev helt fascinerade över de enkla hjälpmedel och verktyg han hade till sitt förfogande. Dessa verktyg tillverkade han för det mesta själv med bl a piporna till luftvapnen som räfflades i en sinnrik handdriven apparat där en cykelkedja och diverse cykeldrev var det mest iögonfallande för en utomstående.  Dessa pipor kunde inte särskiljas från fabrikstillverkade kvalitetspipor Man fastslog i reportaget att “Sigfrid Olofsson har så många smarta idéer att det är svårt att förstå att en man kan vara så briljant”. Han fick omgående stämpeln geni av den omtumlade reportern!

Sigfrid som människa framhävde aldrig sig själv eller sökte stå i fokus, trots att han i det tysta hjälpt många företag till stor framgång med sina konstruktioner. Ett exempel är palltillverkaren Aven Rabbalshede Pall som blev framgångsrikt och ökade sin tillverkning från trehundra till sextusen pallar per dag, tack vare en automatisk tryckluft-spikpistol som Sigfrid konstruerade.  

Han effektiviserade tillverkningen av köksinredningar för Solbergs Snickerifabrik i Munkedal, där han i unga år var anställd, genom att förbättra maskiner som fräste profiler. Dessa kunde nu utföra sexton moment på en gång istället för ett par stycken tidigare.

Sigfrid tyckte också om att experimentera med bilbyggande.

Efter andra världskriget då man fick tillgång till bensin igen blev den första skapelsen en 98 kubiks trehjuling med toppfart på 100 km/tim. Efter ytterligare två modeller, nu med fyra hjul, byggde han en bil han kallade SIMO. Denna hade stålrörsram, gjutna aluminiumfälgar och framhjulsdrift. Under huven satt en tvåcylindrig Jawamotor på 500 kubik som gav femton hästkrafter och en toppfart på 100 km/tim. Sigfrid fick blodad tand och byggde ännu en bil. Denna gång utgick han från en krockad Volkswagenbubbla som han försåg med en egendesignad kaross i glasfiber. Bilen var extremt låg, endast 110 cm hög. Besiktningsmannen imponerades av bygget och tyckte att Sigfrid skulle ägna sig åt bilkonstruktioner.

Men så blev det nu inte.  Hans hjärna var alltid upptagen med nya och banbrytande lösningar på i stort sett allt mellan himmel och jord och han kunde inte begränsa sig till några få områden. Trots sin frånvaro av högre utbildning kunde han se potentiella lösningar på det mesta, något som kan illustreras med vad en av hans nära samarbetspartners, Gösta Wickenberg, civilingenjör från Chalmers uttryckte det: ´Sigfrid är inte ”belastad” och bunden av vetenskapliga läror och teser utan ger sig i kast med sin uppgift utan förutfattade meningar, och det är det genialiska´.  

Det optimala enligt Sigfrid var att alla konstruktioner skulle vara så enkla som möjligt och helst ha så få delar som möjligt. Kanske detta tankesätt också var en spegling av hans enkla uppväxt på landet där, om inte direkt nöden, men ändå knappa kår var uppfinningarnas moder.

Sigfrid eller Sigge som han oftast kallades var oerhört fascinerad av universum och tillvaron i stort. Han tillbringade mycket tid med att blicka ut på himlen under stjärnklara nätter. Att det fanns liv på andra planeter, i en eller annan form, var självklart för honom

Han hade en optimistisk syn på det mesta och kunde inte låta sig tryckas ner av motgångar och bakslag som vi alla upplever ibland. Världsalltet var för honom så svindlande fascinerande  att det gav honom ny energi och optimism.