En dag i tvättstugan

Att tvätta förr kunde innebära både 1 och 2 dagar nere i vår tvättstuga vid fabriken. Där fanns allt för att man skulle få en ren och nymanglad tvätt med sig hem.

Men det var inte bara att gå ner och ta en maskin och börja tvätta. Nej, jag minns att mamma gick in till Bad-Eva och beställde tid och vilken maskin hon behövde. Bad-Eva, Eva Alexandersson, var föreståndare och efter henne kom min farbror Calle Foss. Även Gottfrid Balksten har varit föreståndare för tvättstugan och badhuset. Tänk att vi hade badhus i Munkedal.

Allt ska ju gå framåt. Men i det fallet strävar kommunen bakåt. Inget badhus.

Tvätt-och badhuset låg nere vid fabrikens "Lilla Porten."

För att komma dit gick man ner Fabriksvägen, Fattigmansbacken eller vägen vid Syrdammen.

Det var två ingångar. Dels en in till själva tvätten och en in till där varmmangel och torkskåpen fanns. Sedan fanns en utbyggnad (cirkelformad), där kallmangeln var placerad. Där fanns också en brant trappa upp till vinden, där man kunde hänga tvätt. Torkmöjligheter fanns även ute under sommartid, då det fanns massor med tvättstreck ute på gräsmattan. Ja, allt detta fanns där det idag ligger en Naturgasanläggning. Och stigen bort till Futten, är nu för tiden borta.

I själva tvättstugan fanns en stor murad bassäng, med en stor slags tvättbräda. Där fick man stå och skura mattor och kanske "gubbens" blåkläder. Minns jag rätt, så var det bara kallt vatten i bassängen.

Sedan fanns det flera vagnar som gick på hjul. Dessa användes för att lägga tvätten i blöt. Så var det stora tvättmaskiner som sköttes för hand. Det var inte bara att trycka på en knapp, som man gör idag. Framme vid fönstret fanns det en tvättho. Där skrubbades allt för hand som inte tålde maskintvätt. Det fanns två centrifuger. Minns att Bad-Eva var sträng och höll efter fruarna, för det var bara en av dom, som fick användas för t ex mattor och blåkläder. Detta gällde även en av tvättmaskinerna. Ibland så hände det ju att en maskin gick sönder. Då skickades det bud till Mekaniska Verkstaden, för att få hjälp. Ofta var det min far, Knut Östlund, som fick komma och reparera skadan. När mamma, Aina Östlund, skulle tvätta, så började arbetet dagen innan själva tvättdagen. Då skulle all tvätt läggas i blöt. Pappa fick ta fram skottkärran och där lastades tvätten på och så bar det iväg ner för Fabriksvägen. Och det var så vilket väder det än var, solsken, regn eller snö.

Jag var i fyra-fem-årsåldern, som jag minns att jag fick vara med. Till en början fick jag sitta på en bänk och titta på. Men sedan fick jag börja "hjälpa" till. Och det var alltid roligt för då fick jag stå och tvätta för mig själv i "porslinshon" som jag tyckte var så fin. Jag fick även stå och skura mattor.  Men alla barn i början, så mamma fick allt skura färdigt.

Själva tvättdagen började ofta tidigt. Då skulle all tvätt som varit blötlagd, vit-, respektive kulörtvätt läggas var för sig i tvättmaskinerna och så var allt igång. Under tiden som maskinerna gick var det handtvätt som var på gång. Så det var full fart på tanterna. Jag kommer inte ihåg alla, men de jag minns bäst är "tant Gertrud" Siversson, Märta Forsberg, Märta, dotter till Bad-Eva och så var faster Ida med, för hon hjälpte Calle ibland.

Det blev många timmar i tvättstugan. Då kunde det smaka bra med kaffe och smörgås när maskinerna var igång. Det fanns en lång bänk i rummet där varmmangeln fanns. Den fick fungera som bord, och där dukades det upp. Och "lilla jag", fick också vara med på ett hörn. Det var mycket skratt och jag tror nog det var en del "skvaller" också. En gemenskap som inte finns så mycket av idag. Nu för tiden går många av oss in i badrummet, om man t ex bor i lägenhet, trycker på en knapp, så sätts maskinen igång. Men som alltid är det för och nackdelar med allt.

När fikastunden var över var det kanske dags för ett besök på ett "visst ställe". För, jo då, det fanns en toalett också. Belägen intill centrifugerna.

Att hänga tvätten i torkskåpen gick fort och lätt. Det var som en skjutdörr man drog fram, där det fanns ribbor i olika höjd. När det var torrt, var det dags att använda varmmangeln. Att mata in tvätten fick jag inte göra själv. Mamma var rädd att mina fingrar skulle åka med. Men jag fick stå på andra sidan och ta emot den släta och manglade tvätten, för att sedan vika ihop snyggt och prydligt. Men vissa dukar skulle rullas upp på "rullar" för att det inte skulle bli veck på dem. En sådan "rulle" har jag än idag. Ja, t o m två. Dom är klädda med något som liknar siden. Och i varje ände sitter stickade "mössor" som stoppar. Allt i en ceriseaktig färg. Väldigt tjusigt! - Jisses, dom kanske är antika? De är ju från 1940 talet.

När all tvätt var torr så var det dags att kallmangla. Där fick jag också hjälpa till. När t ex örngotten var vikta så skulle banden krusas. Det gjorde jag med en liten kniv. Den var inte vass. Resultatet såg väldigt fint ut. Jag tror mamma lärde sig detta, när hon som ung flicka, kom till en lärarfamilj i Laxarby. Man fick vara försiktig och inte rätta till tvätten när mangeln var igång. Då var risken stor för en olycka. Men det var det, som hände. En av "fruarna" stack handen in under den tunga stenen och så var olyckan framme. Efter detta, så kom det upp skydd utmed sidorna.

Nu lider dagen mot sitt slut. Dags att plocka ihop och lasta skottkärran för hemfärd. Så när pappa slutat sitt arbete på fabriken, fick han köra kärran hemåt. Då var det jobbigare, för då var det uppförsbacke hela Fabriksvägen.

Ja, så här kunde en tvättdag se ut. Stor skillnad från idag. Men jag tror ändå att det var med en härlig känsla och glädje när man var hemma och kunde plocka upp sin tvätt. Och säkert var det en fin gemenskap mellan de äldre och yngre "fruarna". En gemenskap som kanske saknas idag. Nu har alla så bråttom. För min del är jag tacksam, för att jag fått vara med på ett hörn. Det är många minnen som ”ploppar upp”.

Lite fakta om Tvättstugan.

Tvättstugan har säkert funnits sedan lång tid tillbaka. 1935 skall den ha legat intill baracken och sågen. Där fanns även en mangelbod. Denna uppgift finns på ett kort taget av Selma Sahlberg. Det behövdes en renovering av tvättstugan, den låg då på samma plats som badhuset. Renoveringen utfördes 1947. Troligen kunde man använda badhuset fram till 1974. Varmmangel och torkskåpen värmdes upp med ånga från fabriken. Likaså allt vatten. 1982 stängdes tvättstugan.

Idag kan man stå på gamla Fabriksvägen och blicka ner genom ett högt stängsel på en gasanläggning.

Ja, det vill säga det lilla som är kvar av vägen.

Mars 2018

Marita Östlund-Wennerholm