Syskonen Dahlqvist
Hemma hos Vally Johansson
En kall och snöig dag i slutet av februari 2018 var Börje Löfstrand och jag inbjudna att besöka Vally Johansson, född Dahlqvist. Det var skönt att komma in i Vallys varma och hemtrevliga hall. Efter det vi hälsat placerade vi oss vid kaffebordet där Vally redan dukat upp med kaffe och många sorters kakor. Jag packade upp mitt anteckningsblock och ”pratet” kom igång. Vally har ett kristallklart minne och kan berätta många dråpliga historier från Bostäderna i Munkedal och från sitt långa innehållsrika liv.
Vi har denna gång valt att berätta om när Vally tillsammans med syskonen Helny och Einar reste runt i folkparkerna med sång och pianomusik.
Vi vill gärna vid senare tillfälle återkomma med Vallys berättelser från Bruket och Bostäderna
Vallys mamma, Alfrida, kallad Frida var född 1882 och pappa Valter (1876) hade nio barn: Signe (1903), Ivan (1904), Ernst (1906), Rutger (1907), Helny (1910), Einar (1911), Vera (1913), Alf (1915) och yngst i syskonskaran Vally (1921).
Alla barnen var musikaliska. Några spelade instrument som Ivan (fiol) och Helny (piano). De andra hade fina sångröster. Einar och Vally var begåvade med särskilt vackra sångröster.
Medan vi fikade av alla sorters kakor berättade Vally om hur de ”halkade in” på artistbanan. Helny hade blivit ombedd att spela för en sångerska på turnéer i Västsverige. Helny blev kallad till Strömstad där folkparkscheferna hade samlats för att bestämma hur sommarens program skulle se ut. Helny tog med sig sina syskon, Einar och Vally, och de tre fick ”provuppträda” tillsammans. Folkparkscheferna blev mycket imponerade och ”trion” blev direkt antagna för folkparksuppträdanden i stället för den person, som Helny skulle ha ackompanjerat.
De fick träna in en helt ny, egen repertoar med kända klassiker, som låtar ur operetten ”Vita Hästen”, ”Cirkusprinsessan”, ”Det var dans bort i vägen”, ”Fjorton år tror jag visst att jag var”, etc. De inledde alltid sina uppträdanden med att sjunga några duetter. Därefter sjöng Vally solo. Sedan var det Einars tur att sjunga några solosånger. Slutligen sjöng de några duetter tillsammans, till exempel ”Oh vilken underbar morgon”, m fl. Uppträdandet avslutades alltid med bl.a. ”Dansvisa” av Felix Körling.
Under sommaren 1949 reste de runt i folkparkerna med sin uppskattade repertoar och gjorde mycket omtyckta framträdanden i Västergötland och Bohuslän. I Skövde hade de en jättestor publik. De besökte också Vara, Herrljunga, Skara, Vänersborg, Trollhättan med fl.
I Bohuslän framträdde de i Kungälv, Uddevalla, Strömstad och förstås också i Munkedals folkpark.
Det hände många roliga episoder. Gagerna var inte stora så de var tvungna att spara på utgifterna. De bodde ofta tillsammans på enkla pensionat eller övernattningsrum. På kvällarna åt de egna, medhavda smörgåsar, som de drack sockerdricka till.
Vid ett tillfälle bodde de i övervåningen på ett pensionat. I våningen under bodde värdparet, som hade många bekymmer av olika slag. När syskonen Dahlqvist, på kvällen, skulle äta sina smörgåsar, så öppnade Einar en flaska sockerdricka. Korken flög av med en kraftig smäll. Einar blev rädd och ramlade med en duns i golvet. Underifrån hördes en skräckslagen kvinnoröst ropa till sin man: ”Nu skjuter dom också …..”!
Några av syskonen var också med och bildade Munkedals jazzband, som bestod av Ivan på fiol, Helny på piano och Einar med sång samt Gunnar Rickardsson på saxofon och Andin Johansson på dragspel. Jazzbandet hade många spelningar i framför allt Dalsland. De höll på i flera år. Men det är en annan historia.
Text: Håkan Grundberg
Bilder: Börje Löfstrand