Ledare 08-2
Efter nitton år
Av de uppgifter jag har haft under mina nitton år som ordförande i hembygdsföreningen är det sockeninventeringen som kanske varit den mest intressanta. Vid starten 1989 hade föreningen en särskild torpinventeringskommitté. Till att börja med lade jag mig inte i dess arbete. Man hade på initiativ av Alfred på Skogen inventerat ett antal ödetorp. Det hade skett på måfå, lite här och där, än i Håby, än i Valbo-Ryr och givetvis i Foss.
1990 kallade jag kommittén till ett möte och förstod att det inte hänt så värst mycket. I det läget tog jag kontakt med Sverker Balksten, som jag visste var genuint intresserad av hembygdsforskning. Vi träffades en sommarkväll i muséet och beslöt att radikalt omstrukturera verksamheten. Vi ville gå systematiskt till väga och till att börja med delade vi in Foss socken i hemman och numrerade dessa från 1 till 82, i bokstavsordning från Amunderöd till Öxna.
Varje hemman tilldelades underenhetsnummer, d v s alla gårdar, torp och övriga bostäder som fanns inom hemmanets gränser antecknade och numrerades. En hemmanskarta upprättades och underenhetsnumren prickades in så geografiskt riktigt som möjligt. Vid numren skulle alla personer som bott på respektive ställe antecknas med födelsedag, in – och utflyttning, civilstånd, status och dödsdag. Tidsperioden uppskattades att gälla från cirka 1660 till 1952.
Så det var bara att sätta i gång! Skriva av kyrkböcker och husförhörslängder, intervjua personer med lokalkännedom. Och sedan - ut i terränglådan! Där var mycket att göra. Vi letade upp gamla grunder, vi besiktigade och beskrev befintliga byggnader, kröp in i källare och klättrade uppför halvruttna trätrappor.
Vi var uppe på höga berg och dokumenterade ristningar på branta klippväggar…
På 90-talet var mina följeslagare i skog och mark mestadels Helge Mehlin, Lars Flodstrand, Ragnar Wärme , Lisa och Gustav i Björid och framför allt Roland ”på Skälleröd” Johansson. På 2000-talet har Lilli-Anne Sihlberg följt mig på många äventyrliga utflykter, i år också på en av Skogsstyrelsens inventeringskurser - nämligen den i Grimeton. Det är också hon som datoriserat stora delar av det insamlade materialet. Detta är ganska omfattande; pappersversionen upptar utrymmen i två stora kassaskåp.
Sammanfattningsvis - efter arton år kan vi säga att Foss socken snart är inventerad. Arbetet är inte klart men vi har ganska god överblick över läget. När vi är klara med Foss står Håby socken i tur och efter det skall vi ta itu med Valbo-Ryr.