Thomas Thorild
THOMAS THORILD är den store bildstormaren i svensk litteratur, den kanske mest omskrivne och omstridde personen under senare hälften av 1700-talet, en banbrytare inom skaldekonst och samhällssyn. Med sitt fräna sätt och ett temperament av ovanligt slag, satte han genom sina skrifter hela samhället i gungning och blev åtalad för landsförräderi, ett brott för vilket straffet var döden.
Barndom och studier
Thomas Thorild föddes på gården Blåsupp i Svarteborgs socken i Bohuslän den 18 april 1759 som ett av sju barn till kronolänsmannen Jöns Olsson och hans hustru Börta Thomasdotter. Föräldrarna dog när han bara var ett par månader gammal och Thomas och hans syskon omhändertogs av släktingar.
Vid sex års ålder kom han till Kungälv där brodern Olof tog hand om honom. År 1766 påbörjade Thomas Thorild sin skolgång i Kungälvs trivialskola, en skolform vilken närmast kan jämföras med realskola men som även inkluderade småskola och folkskola.
Efter avslutade studier i Kungälv kunde Thorild, tack vare stipendium ur Hvitfeldtska donationsfonden, läsa vidare vid Göteborgs gymnasium. Hösten 1775 påbörjade han akademiska studier vid Lunds universitet. I december 1778 avlade Thorild sin juridiska kandidatexamen.
Skandal och åtal
Thorild flyttade till Stockholm 1781 där han förtjänade sitt uppehälle som informator. Han hade länge haft planer på att bli författare. 1782 debuterade han. Det var en debut som skrällde och inledde en bitter och långvarig — för att inte säga livslång — fejd med det gustavianska etablissemanget.
Bakgrunden var att vitterhetssällskapet Utile Dulci hade utlyst en litterär pristävling; drivande kraft i detta sällskap var Johan Henrik Kellgren. Thorild som förväntat sig första pris fick endast ett tröstpris — och blev rasande. Så var den litterära fejden igång. Thorild gick till storms mot inte bara det gustavianska etablissemanget, utan skrev dessutom på ett provocerande sätt mot kung och överhet och blev kallad till förhör hos justitiekansler greve Wachtmeister där han fick motta en yarning.
I mars 1787 flyttade Thorild till Uppsala. Han hade beslutat sig för att tentera för doktorsgraden. Men tentamen gick inte bra. Thorild muckade gräl med den professor som skulle tentera honom och någon doktorsgrad blev det inte.
Hösten 1788 lämnade Thorild Sverige, bitter och besviken. England skulle bli hans nya hemland. Men efter bara två år, med ökade skulder och i övrigt föga framgångsrika, löste en vän skulderna och ordnade plats på en båt till Sverige. Väl hemma i Stockholm fortsatte han utge skrifter, flera av dem med formuleringar som var starkt provocerande för överheten.
Den 21 december 1792 häktades Thorild. Orsaken var att han stod som författare till skriften Om det allmänna förståndets frihet.
Det rådde vid denna tid skräck och allmän misstänksamhet mot all opposition. Tidigare samma år hade Gustav III dött efter skottet på maskeradbalen och i Frankrike rullade revolutionen vidare. Det ryktades om sammansvärjningar och jakobinerklubbar i Stockholm. Thorild ansågs med sina skrifter vara en uppviglare.
Det processen i första hand kom att handla om var innebörden av formuleringar som: "Giv oss då det allmänna förståndets frihet, ärligen och rent innan det med blod och våld tages." Låg det inte hot bakom detta, resonerade åklagaren, hot om upplopp och folkvälde? Och formuleringar som "fånar och mesar och kungliga högfärdens joller", var det inte att betrakta som majestätsbrott? Detta dessutom i en skrift som skulle spridas, hamna i händerna på folk som kunde förledas till oroligheter och kanske resning.
Thorild skulle dömas till döden som landsförrädare, ansåg åklagaren. Men Högsta domstolen dömde för uppvigling och straffet blev landsförvisning.
Tiden i Greifswald
Den 22 mars 1793 reste Thorild, förvisad ur landet. Han steg på båten i Helsingborg med Köpenhamn som första anhalt Med sig hade han sin blivande hustru, Gustava Carolina Steilich von Kowsky. De bodde i Köpenhamn en kort tid men där trivdes Thorild dåligt. Därefter flyttade de till Hamburg, men inte heller där fann han sig tillrätta. Hösten 1793 bosatte de sig i Lübeck. Där utarbetade Thorild skriften Rätt eller alla samhälles eviga lag. Skriften inleds med devisen: "Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större."
Thorild och Gustava levde ihop som ogifta. Under tiden i Lübeck fick de två barn, en dotter och en son. 1795 flyttade familjen vidare till den lilla staden Greifswald i det svenska Pommern, där Thorild fick tjänst som universitetsbibliotekarie. Landsförvisningen avkortades till två år, men Thorild valde att stanna kvar i Greifswald. Han tillträdde en professur i svensk litteratur och ägnade sig mer åt filosofiska arbeten än åt skaldande. 1797 gifte han sig med Gustava.
Thorilds sista år blev oroliga. Sverige deltog i kriget mot Napoleon. 1807 besatte fransmännen staden och militären inkvarterades i hemmen. Även Thorilds hem blev våldgästat.
Men han slutade inte dikta. Ett av hans sista verk är samlingen Götmannasånger, tillkomna av allt att döma under vintern/våren 1806. Tidens oro förhindrade dock publicering.
Den 1 oktober 1808 dog Thomas Thorild. Han begravdes på en liten lantkyrkogård i Neuenkirchen några kilometer utanför Greifswald.
Två publikationer har utgivits av Thorildsällskapet: Thomas Thorild, skalden — rebellen, författare Kenneth Gustafson. Antologin Talekonst och passion, skalden och filosofen Thomas Thorild, redaktör och medförfattare Kenneth Gustafson. Båda utgivna med stöd av Svenska Akademien och Kungliga och Hvitfeldtska stiftelsen.
Thomas Thorildsällskapet
www.thomasthorild.se
Vi välkomnar nya medlemmar. Årsavgift 150 kr. Bg 232-2204