På ”Munkedalska”

Ordspråk i Foss

Upptecknat av Yngve Grundberg, 1/3 1963.

Uppsamlat av Yngve Grundberg (under tiden omkring 1915-1963)

1. Allteng har en äne, kórven dän har två, kága har engen, ho går åd ändå.

2. Han rosar’nte mártnan.

3. D’ä sä sant sóm d’ä langt.

4. D’ä sá sant sóm amen i körka.

5. Dä faller å sä schól sóm gamle hus

6. Dä hus bler allri falit sóm bögges etter alles rå.

7. D’ä allt trávvelt far’en.

8. D’ä lätt å schäre remmar ur en a’ns hu.

9. Ho går ópp sóm e sol å ner sóm e pannekaga.

10. Lagom pálsa ä bäst.

11. Far möet å far lide schämmer allt.

12. D’ä vell en goe rygg te å bäre goe dar.

13. Dän hunn sóm ä drewen te skows bider ente mange.

14. Akta owene far knappane, sa gubben, dängde te käringa mä boxene.

15. Dä jeck sóm dä va smort, sa gubben, när märre schente.

16. Dä ska böjjas i ti, dä krogete ska bli.

17. Dä blir langt te han får harva, dä jä har plöjt.

18. Sån’t ä livet, sa Millingen.

Texten kommer från Håkan Grundberg, Yngves son