Ledare 17-2

Våra föreningslokaler

Natten till den 21 april 2017, som är en fredag, får vi besök vid Foss kyrka och församlingshem. Någon halar kyrkans flagga och hissar upp en nazistduk. Det är för att hedra Hitler på hans födelsedag. Fortsättning följde i juni månad. Då kom lika ovälkomna besökare till Kaserna och ställde till elände. Med rödfärg målade man stora hakkors på gångplattorna framför bagarstugan. Dessutom målade man över fönsterrutorna med samma tjocka röda färg. Fönstren på friluftsscenen slog man sönder.

I juli kom vandalerna tillbaka. De började i Örekilsparken där de ristade in hakkors på lekplatsen, skruvade bort säkerhetsluckor på lyktstolpar och gjorde annat ofog. Därefter fortsatte de till Kaserna där de skar sönder det gråpapper vi tillfälligt spänt upp för att tillfälligt ersätta de sönderslagna fönstrens glasrutor. Dessutom grep de tennljusstakar som brukar användas vid gudstjänster och kastade ut dem i det höga gräset. ”Varför? Man undrar varför detta görs, finns det någon mening med att förstöra för en ideell förening med många pensionärer som jobbar för att hålla Hembygdsgården trivsam för alla.” Så undrar en insändarskribent i Bohusläningen 19 juli.

Nej, ideella föreningars arbete värderas inte alltid särskilt högt. Det har vi märkt i år. Som vi skrev om i förra numret av Munkedalsbygden har Munkedals kommun ställt hyreskrav på hembygdsföreningen för arkivet på Bruksvägen. Eftersom vi inte ingått något hyresavtal ansåg vi oss inte behöriga att tillmötesgå kommunens begäran. Vi beslöt i stället ( i juni) att skänka allt arkivmaterial till kommunen och upprättade ett gåvobrev. Efter det har föreningen även fått hyreskrav för hembygdsmuséet (lokaler i Önnebacka gamla skola); sammanlagt rör det sig om 68 000 kronor. Tidigare har vi - genom hembygdsnämndens förmedling - enligt skolstyrelsens beslut 15 dec 1960 disponerat lokalerna hyresfritt.

Vid ett möte 30 aug beslutade kommunen för det första att tacka nej till gåvan och för det andra uppmanades hembygdsföreningen att utrymma bruksarkivet ”med det snaraste”.

Munkedalsborna reagerade med bestörtning. Det var många som hörde av sig och tyckte att kommunledningen agerade oseriöst. På Bohusläningens insändarsida skrev Mikael Lindahl 11 augusti om ”Orimligt högt hyreskrav” och signaturen Gunnar Json (Björn Jacobson) följde upp den 17:e med artikeln ”Munkedals kulturarv måste värnas”. Björns budskap till politikerna var: ” Var rädd om de ideella krafter som arbetar med att bevara och levandegöra vår lokala historia!” Och i ett brev till Munkedals kommun av den 22 augusti framhöll hembygdsföreningens styrelse att den inte har rätt att fatta beslut om eventuellt hyresavtal utan att ett sådant beslut måste ske på ett årsmöte. Dessutom framförde man önskemål om ett sammanträffande med företrädare för kommunen för att diskutera saken.

Efter många om och men kom ett sådant till stånd 26 september. Representanter för hembygdsföreningen och Munkedals Jernväg fick träffa kommunstyrelsens arbetsutskott.

Kommunalrådet Åsa Karlsson satt ordförande. Hur gick det till när hembygdsföreningen fick tillgång till Önnebacka skolhus och kunde använda det som museum?

Sverker Balksten berättade för politikerna hur det hela började: Under första hälften av 1900-talet verkade Foss hembygdsförening. Framsynta munkedalsbor, av vilka vi i första hand bör nämna Axel Helmer Svahn, samlade in kulturhistoriskt intressanta föremål och dokument. Eftersom de inte hade något lämpligt ställe där de kunde placera sakerna packade de ned dem i stora lårar som de tillfälligtvis ställde in i den gamla och tämligen förfallna Wiknerstugan på Kaserna.

Så småningom självdog föreningen och Munkedals Hembygdsnämnd, som tillsattes 1960, tog hand om samlingarna.

Man kan alltså säga att kommunen äger en hel del av våra museiföremål.

Eftersom nämndens första uppgift var att renovera Wiknerstugan flyttades sakerna över till Hede lada, en förrådslokal som kommunen använde på den tiden.

Vid ett av nämndens sammanträden var den kände landsarkivarien Åke Fredsjö närvarande. Han förklarade att föremålen borde sorteras, prepareras och förvaras i en ändamålsenlig lokal. Men var fanns en sådan? Hembygdsnämnden vände sig till kommunalnämnden som föreslog kommunalfullmäktige att hänvisa till skolstyrelsen i denna fråga. Skolstyrelsen sammanträdde 15 december 1960 och beslutade att ställa en större och en mindre lärosal i Önnebacka skola till hembygdsnämndens disposition. Under 1961 flyttade nämnden allt hembygdsmaterial från Hede lada till skolbyggnaden. Så småningom överlät den ansvaret för samlingarna till den 1964 bildade Munkedals Fornminnes- och Hembygdsförening.

Och så har det varit till dags dato. Kommunen äger byggnaden där en kommunal nämnd har anlagt ett hembygdsmuseum.

Frågan är varför en ideell förening skall betala hyra för den. Åsa Karlsson meddelade att en utredning tillsatts för att få klarhet i frågan (och det gäller naturligtvis också bruksarkivet). Utredningen leds av Margareta Hjort-Svensson och uppgiften är att fastställa framtida principer för föreningsbidrag och relationen mellan kommun och föreningsliv.

Utredningen skall vara klar till årsskiftet 2017-18.

Då får vi se hur det går!

Text: Yngve Carlsson