Historier från bygda 21-2
Historier från ”bygda”
En vandring utmed Bruksvägen från herrgården till Foss
Sist stannade jag till vid Grindtången och Torstens kur. Jag hann fotografera kuren innan den revs för att ge plats åt MIF:s träningsplan. Däremot missade jag att ta ett foto på Keratten som var en uppfordringsbana för ved ur älven.
Så kära läsare, om någon har ett foto på Keratten vore jag tacksam om ni hörde av er.
Nu går jag över Bruksvägen och hamnar vid entren till fotbollplanen. Från plan som vi sade förr har jag många minnen, även om jag aldrig blev idrottsman. Däremot hände det att jag och kompisarna besökte en fotbollsmatch ibland. På lördagarna när det var match rådde en riktig feststämning. Gubbarna kom dit uppklädda för att heja på sitt favoritlag.
En verkligt trogen besökare som jag minns var Birger Berntsson. Han bodde länge på Solliden samtidigt som han bedrev skomakeri i stationssamhället. Han var handikappad och tog sig fram med kryckor och en handikapputrustad motorcykel. Då han var en aning ”törstig” och dessutom hade en stor portion humor, går det många historier om honom.
En historia som har berättats inträffade vid Pressbyråns kiosk bredvid stationen. Kiosken låg mittemot Birgers skomakeverkstad vid ”Hanssons hörna”. Birger brukade ofta köpa dricka i kiosken, varvid han ofta slog sig i slang med folk. Då han hade ett sk ”fritt språk” var inte så omtyckt av kioskens föreståndare. Hon hette Olga Andersson men gick under namnet ”Vita hästen”. Då hon vid ett flertal tillfällen läxat upp Birger, ville han på ett lämpligt sätt betala tillbaka. Det rätta tillfället kom en morgon när han tittade ut genom fönstret på Solliden. Mittemot Solliden bodde Erling Sahlsten i det huset som idag kallas Bredablick. När Birger fick upp rullgardinen fick han se Olga plockandes blommor i Sahlstens trädgård. Nu tänkte Birger, har jag kärringen på gaffeln. När han senare på dagen kom till Pressbyrån, stack han in huvudet i luckan och ropade med hög stämma: ”Ho så inte den vide märre som sto i Sahlsens trägål i morse väl”. Det blev allmänt skratt från folk som stod och hörde på. Olga sprang bakåt i lokalen och gömde sig och Birger hade fått en ljuv hämnd.
Det var en liten utvikning, men nu skall jag fortsätta promenaden.
Strax efter fotbollsplanen låg ett litet rött hus. Där bodde systrarna Björkman. Hos systrarna växte Lasse Börjesson upp. Varför han bodde där har jag inte fått klart för mig. Han var några år äldre än jag och trots sin ålder bodde han ensam kvar i huset när systrarna hade gått bort. Huset kom senare att flyttas till hembygdsgården på Kaserna. Efter Björkmans hus följde fyra hus som var byggda efter standardritningar som bruket tagit fram. I det första huset bodde familj Gustav Hedlund. Jag brukade leka med deras barnbarn när hon kom på besök under somrarna. Hus nummer två beboddes av Holger och Meli Friberg. Deras vuxna dotter som kallasdes ”vackra Maj” kom ibland och hälsade på. Hon var annars anställd på Carlia i Uddevalla. Det tredje huset beboddes av Britta Andersson. Hon bodde där med sin son, Mats och hade någon av sina fastrar inneboende. Jag minns särskilt faster Frida som skötte hemmet medan Britta arbetade på landsfiskalskontoret. Mats var ett år yngre än mig så vi blev lekkamrater. Anders ”på Kvarna” och jag var ofta hos Mats och lekte med hans modelljärnväg. Mats hade på den tiden en rejäl Märklinanläggning och därför kallades han ofta ”Mats med tåget” av oss kamrater.
I det sista av de fyra husen, strax före ingången till folkparken bodde Harald Svärd. Han var skiftmästare på bruket och en av de få som hade bil på 1950-talet. Jag vill minnas att det var en svart Vanguard.
Det sista huset före bron över Örekilsälven beboddes av Johan Olsson ”Johan på Tången” tillsammans med sin mamma. Johan var en myndig herre med en basröst som ingav respekt. Han brukade förmana oss pojkar om vi hade gjort något som han inte tyckte om. Det kunde ibland bli vilda lekar när ”pojkflickan” , barnbarnet kom på somrarna. Mormodern ojade sig och tyckte att hon var för djärv medan Johan var mer bestämd.
Nästa gång tänkte jag gå tillbaka lite innan jag går över Tångebron och uppför Tångebacken. Jag tänkte då besöka folkparken som jag har många minnen ifrån, framförallt 1950 till 1970-talen.
Björn Jacobson