Bland 3000-åriga ristningar 80-1
Bland 3.000-åriga ristningar.
En kultepok, kan man kalla de otaliga teckningar, som utförts på blanka hällar, utmed bohuskusten och andra områden. De flesta ristningarna har tolkats som symboliska figurer, en religiös kult, som kom till uttryck i de facsinerande teckningar, vi överallt möter i landskapet. Socknen Tanum, äger enbart inom sin sockengräns cirka 300 teckningar. Dessa är utförda på blankslipad granit medan några i andra delar av landskapet har ristningar på gnejs, exempelvis på gården Lökeberg i Foss. Säkerligen finns många fler figurer i omgivningarna som äro täckta av jordlager och ännu inte "hittats" för friläggning.
Tolkningen av samtliga ristningar torde ändock vara svårtydd. Kanske en magisk innebörd, som skulle besvärja naturmakterna till god skörd och stridslycka, ty fejderna var många bland våra förfäder. I Tanum finns fyra större hällristningar: Vitlycke, Aspeberget, Fossum och Litsleby, den sistnämnda besökt av hembygdsföreningen i Munkedal, september 1979 Vid Litsleby är den mäktige spjutbäraren inhuggen, två meter hög och ristad över föregående motiv.
Bland insända bidrag till hembygdsföreningen, finns anteckningar från J. Jonasson, Vinbräcka i Brastad om ristningar på Stångenäs, m.fl. "Bland ristningarna kunde större manliga figurer räknas som gudar men även kvinnor räknades för gudomliga, men dessa förekommer mera sparsamt. På gården Backa i Brastad finns en mäktig ristning, den är ca 1.50 lảng, han håller en lyftad hammare, men han hotar ingen, där han står. Folket i bygden kallar honom för skomakare.
Figuren vid Backa, omnämnes i nordisk litteratur år 1627 och blev då undersökt och beskriven av en dansk arkeolog. Den fanns även avbildad vid göteborgsutställningen år 1923 tillsammans med lökebergsristningen i Foss. Ristningens märkligaste detalj, är den stora bilden på en gran i den vänstra delen samt närmare ett 30-tal skepp samt många skålgropar. Hällristningarna äro ytterst märkliga fornminnen i skilda delar av landet. I Bohuslän, har vi blivit rikt begåvade med dessa konstnärliga mästerverk. De äro en gammal kultur, väl värda att akta och vårda, så långt möjligt är, en skatt för framtiden.