Lantbrevbäraren

Sune Pettersson, lantbrevbärare

Jag sitter hemma hos Doris och Sune Petterson i deras vackra hem i Munkedal. Bordet står uppdukat med kaffe och flera sorters hembakade och välsmakande kakor. Medan vi fikar talar vi lite om Sunes arbete som lantbrevbärare.

Sune föddes 1931 på gården Solberg i Håby socken. Efter skolan arbetade Sune med föräldrahemmets jordbruk.

1951 blev Sune tillfrågad om ett vikariat som lantbrevbärare i Håbygård, som på denna tid hade en egen post- och järnvägsstation. Stationen var bemannad av Gull Pettersson och Alice Jonsson. De delade en tjänst som både post- och järnvägstjänsteman. Lantbrevbärarlinjen utgick från Post-/järnvägsstationen i Håbygård och gick via Skådene, Solberg, Lerberg, Harska, Hällungsbacka, Bäckevall åter till Håbygård.

Håbygård hade vid denna tid inte bara ovan nämnda post- och järnvägsstation, utan även Apotek, två skolor, läkarmottagning, flera affärer, bilverkstad, bensintapp och en mycket livaktig idrottsförening. 1956 startade Stig Sjöberg från Brastad Sveriges första ”motell” enligt amerikansk modell.

Sunes arbetsdag började på den egna gården, där djuren skulle ha sitt, etc. Vid åttatiden började arbetet i stationshuset där posten skulle sorteras. Efter sortering skulle posten distribueras till ett åttiotal hushåll längs linjen. Det var inte bara posten som skulle distribueras utan även dagens tidning med rykande färska nyheter. Ibland ville ”kunderna” utnyttja posten som bank och ta ut pengar eller betala för levererade paket. Det hände till och med att brevbäraren fick hjälpa någon som var sjuk med att rasta hundar, etc. Sune har alltid haft god hand med djur. Men vid ett tillfälle blev han, trots detta, attackerad av en hund som bet sig fast i benet ända till Sune lyckades skrämma iväg hunden med den skramlande kassalådan. Då först släppte hunden och Sune kunde fortsätta sin brevbärartur. Ofta var också lantbrevbäraren ”skickebud” för att handla mat och andra förnödenheter. För det mesta använde Sune sin egen lättviktare, en Monark 98-kubikare med växel på tanken på sin dagliga posttur. Sune körde sin lättviktare omkring 1500 mil. När Sune, efter sin posttur, återkom till post-/järnvägsstationen var det dags att återvända hem till jordbruksarbetet. Så det blev långa arbetsdagar.

Ibland kunde det vara omöjligt att ta sig fram på lättviktaren på grund av mycket snö och oplogade vägar. Då körde Sune ut posten med sin egen häst och släde.

Så småningom byttes lättviktaren mot en ny, starkare motorcykel, Monark med 150-kubiks Ilo-motor.

Under ca 25 års tid vikarierade Sune på olika lantbrevbärarlinjer, för det mesta i Håby, men även i Munkedal, Röd, och Hattefjäll. Vidare körde Sune ibland linjerna Fisketorp, Hedekas och till och med Hallinden, Brastad och Dingle.

Sune berättar att Hattefjällslinjen, som han körde omkring 1956 var ca 6-7 mil. Linjen startade i Munkedal, gick över Saltkällan, Hattefjäll, Vågsäter, Tåkan, Ödsmål, Barhult och åter till Munkedal. Linjen omfattade ca 150 hushåll. Sune körde denna linje under ordinarie befattningshavares semester. Sune kommer också ihåg linjen Munkedal, Röd, Torreby, Munkedals hamn, Gårvik. Denna linje var nog den med mest post, speciellt under sommartid. Dessa linjer körde Sune med egen bil.

1975 blev Sune ordinarie lantbrevbärare på heltid på linjen Munkedal, Gläborg, som i stort sett var densamma, som linjen som utgick från Håbygård post- och järnvägsstation (se ovan), plus Gläborg mot Hallinden. Denna linje, som var 75 kilometer, körde Sune med egen bil fram till 1990 då Posten inköpte de välkända gula postbilarna.

Under de år Sune arbetade heltid utarrenderades hans jordbruk och kom så småningom att försäljas.

Den 30 december 1992 slutade Sune vid Posten. Brevbärarturen tog extra lång tid denna dag då många ”kunder” utefter linjen ville tacka Sune för all fin service och engagemang under många år. Väl tillbaka i postens lokaler fortsatte firandet med blommor och presenter från kollegor och arbetsgivare och inte minst en specialkomponerad visa.

Efter pensionen har Sunes stora intresse för energiproblematiken medfört att han både tilläggsisolerat huset och försett detsamma med både värmepump, treglasfönster. Vidare har Sune och Doris odlat och planterat i den egna, vackra trädgården. De har också, under många år, gjort fina turer och semesterresor med sin husvagn som de sålde för ett par år sedan.

Jag tackar Doris och Sune för den goda fägnaden och en mycket intressant berättelse om hur det var att arbeta som lantbrevbärare ”förr i tiden”.

Text: Håkan Grundberg