Minnen från Minnesfjället vid Lugnås 80-3

Minnen från Minnesfjället vid Lugnås.

Den traditionella utflykten för alla hel- och deltidsanställda vid Kaserna och inom hembygdsföreningen, ägde i år rum den 9 augusti. Målet denna gång, var Lugnås Minnesfjäll, inte långt från Mariestad och Vänern. Besöket gällde ett kvarnstensbrott i det fjäll i trakten av Lugnås, där brytning ägt rum i ca 200 år och som upphörde år 1919. Sevärt var det framförallt, men ett hårt och slitsamt arbete uppstod kring denna näring, ett yrke som skapade lungsot och stendammslunga och skördade åtskilliga offer. Men ända var det många som sökte anställning i berget, det sades att gubbarna köpte in sig i laget med en omgång brännvin och så hade man säkrat sin arbetsplats. Kvarnstensmaterialet skulle framställas ur sandstensberget, annat material dög inte, brotten under jord försiggick i gångar på flera hundra meter. Berget måste vara sprickfritt, annars kunde flera veckors arbete gå till spillo.

Men varje sommar drar många turister och besökare sina färder till Minnesfjället i Lugnås för att studera området för brytningarna och känna den underjordiska svalkan från de fuktiga gångarna. Lugnås är ett av Västergötlands s.k. platåberg och kallas i folkmun för "Kinnekulle lillasyster". Synd bara, att skogen omkring området växt sig alltför hög och skymmer sikten, annars hade det gåt att se en bit av Vänern och den naturskyddade Klosterängen där munkarna en gång slog sig ner. Det som de flesta lade märke till vid besöket, var skifferlagren som glimmade i brotten och fossilerna i taket - rester av urtidsdjur.

Inte bara stenbrottet i Lugnås besågs, man hann besöka Rörstrands porslinsfabrik, där intresset mest kretsade i de stora utställningshallarna och deras montrar. Här fanns rariteter från svunna tidsepoker och föremålen kunde inte ens köpas för penningar. I försäljningsavdelningen kunde man däremot bli av med sekinerna, där fanns porslin i alla möjliga former att tillgå.

Tiden medgav även ett besök vid Husaby kyrka och där det fanns en vida beryktad vattenkälla, där det enligt sägen har berättats, att Olof Skötkonung där har släckt sin törst vid ett bestk därstädes år 1008.

Efter allt som resenärerna sett och upplevt under denna dag. smakade det utmärkt med ett middagsmål och detta intogs på värdshuset Brännebrona vid Götene, varefter färden ställdes mot hemorten. Ciceron under bussfärden var föreningens ordförande Jean Ohlson, äsom ven tackade samtliga för gott och redbart arbete i hembygdsföreningens tjänst.