Vad mor berättat 91-1
Vad mor berättat
Det är en vårdag år 1900. I korridoren i B.C. Rodhes Småskoleseminarium i
Goteborg står en grupp unga seminarister och studerar ivrigt ett anslag, som
berättar om möjligheten till anställning, när höstterminen börjar. Bland dem är
min mor, Berta Gunnarson. Öland! Varför inte? Bättre förekomma an före-
kommas! En smula gripen av stundens allvar knackar hon på expeditionsdör-
ren och blir vänligt mottagen av Rektor Lindeqvist. Hon förklarar sig villig att
söka till Öland men avbrytes av den annars så stränge rektorn: "Inte skall vi
skicka Gunnarson till Öland! Jag har något bättre här." Så plockar han fram
brevet från Munkedal med förfrågan om lämplig lärarinna till småskolan i den
nystartade Bruksskolan (eller, som den också kallas, FabriksskoLan). Rektorn
lovar an rekommendera sin elev, och lätt om hjärtat går hon att göra sitt bästa
under den tid, som återstår vid seminariet
Så gick sommaren, och i augusti kunde mor gå• ombord på ångaren Munke-
dal, som tagits i bruk några år tidigare, och vars huvudsakliga uppgift var att
frakta papper till Goteborg f.v.b. Det var en spännande resa, men inte kunde
mor ana, när Mollösund passerades, att hon där skulle finna sitt öde om några
år. Ankommen till Munkedals hamn förmodar jag, att resan gick vidare med
det s.k. 11112 tåget, eller kanske mötte kusken August med häst och vaga Nu
skulle snart arbetet i skolan börja.
Bruksskolan, som kommit till på direktör Carlanders initiativ var av B1 typ,
dvs tre läraravdelningar med två klasser samtidigt i varje avdelning Alla av-
delningarna hade till att börja med kvinnliga lärare.
Intressant kan vara att berätta om de dåvarande lönerna. De båda folkskollä-
mrinnoma hade i kontant lön 800 kronor om året + bostad. Småskollärarin-
nans lön var 400 kronor. Någon bostad for henne var ej planerad. Skulle hon
hänga i luften? Mor fick småningom bostad i sidobyggnaden vid Herrgården,
det s.k. Fågelboet, och fick som ersättning for bristande bostad 10 kronor i
månaden. Då den lagstadgade lönen for folkskollärarinna var 665 kronor/året
och for småskollärarinna 300 kronor/året ansågs de av Munkedals AB beviljade
lönerna generösa. Samtliga lärare saknade dock pensionsrätt
Kommer mina jämnåriga läsare i håg sin första läsebok? Minns ni den gula
pärmen med bilden av en liten flicka, som läste i en jättestor bok? Det var BC
Rodhes läsebok, utgiven av grundaren av det förut nämnda Rodhes Sernina-
rium. Nog fanns det mycket i den boken, som kunde diskuteras Att t ex lära
in bokstaven "I" med hjälp av bilden av en igel eller "U" med bilden av en
klocka (ur) kunde nog sätta myror i huvudet på en liten nybörjare. Men sådan
var Rodhes läsebok. Märkligt nog kunde de fiesta faktiskt läsa hjälpligt vid
höstterminens slut Man får nog ge hemmen en del av äran härför. Samlings-
platsen kring mor och syskon i kökslampans sken, långt före radio och TV har
säkert haft sin stora betydelse. Rodhes läsebok användes på många ställen
ända fram till 1920-talet, då den ersattes av Sörgården med fortsättningen "I
Önnerno"
1907 ingick mor äktenskap och flyttade till Mollösund. Efter endast två års
äktenskap dog min far och mor stod ensam med en 1-åring Efter ett kortare
vikariat i Göteborg fick hon veta, att tjänsten som småskollärare i Munkedal
åter blivit ledig Munkedals AB hade då överlåtit skolan till kommunen, skol-
formen blev A-form, och lärarna fick pensionsrätt
Det var med stor förhoppning mor sökte och erhöll sin gamla plats Nu fick
hon (eller jag får väl säga vi) bostad i skolan Den andra bostaden disponera-
des av fröken Elin Gerdes, som (liksom mor) kom att tjänstgöra i Bruksskolan
ända till pensioneringen
Som "Frökens" barn har jag givetvis svårt att avge ett omdöme om mor som
lämrinna. Jag tror mig dock veta, att hon försökte vara rättvis och ej favorisera
mig, vilket kanske legat nära rill hands. Ännu minns jag, att jag blev utvisad ur
klassrummet, for att jag pratat. Då skämdes Birgit Mol&n.
Ja, detta var några glimtar huvudsakligen från den tid, då seklet var ungt Mor
blev 92 år, vital in i det sista. Intresset for skolan släppte hon aldrig
Birgit Lönn qvist