Muntlig tradition om Karl XV 89-1

Muntlig tradition om Karl XV

Karl XV  kom tidigt en  morgon in i en bondstuga och som  vanligt Yid sina

strövtåg på landsbygden var flan helt inkognito. När han stötte upp dörren

såg hart bara en Wen pojke där inne i det skumma köket. De vuxna var väl

redan  ute på åkern i arbetet.

   Den lille parveln hade klättrat upp på diskbänken och fattat grepp om en

mjölkbunke.

   Kungen klev raskt över golvet. "Vad är det du gör? Står du här och dricker

mjölk,  din lymmel?!"

   Men  pojken var mig en kavat gynnare. "Hå angår dä Mk", sa han. "Ä dä

di rhokk?"

   "Det skall du sannerligen få erfara om jag har med det att göra eller inte!"

   Och kungen grep tag i pojkens långa skjorta så häftigt att den gick sönder.

Pojken  tappade bunken, all mjölken skvätte ut. Ungen skrek av alla krafter.

Och  när kungen i  detsamma såg ut genom fönstret blev han varse barnets

föräldrar, de var redan på hemväg. De hade fötstås hört den lilles skrik och

kom  springande med långa  trehornade hötjugor. Kungen bleknade. Nu lig-

ger  du fan i mig ilia till,. kung Carl, sa han för sig själv. Men i sista stund

lyckades hart hejda dem.

   "Lugnen  eder", sa han,  skall jag ersätta såväl skjortan som mjölken."

Och  så tog han upp ett guldmynt och gav dem.

   Bondparet gjorde stora ögon. Det var som att vånda en hand. De förstod

att det var en fin karl de hade att göra med och visste strax inte hur val de ville

honom.  De  dukade  fram alit vad huset förmådde. Kungen lat sig väl smaka,

satt länge och pratade tried dem i all gemytlighet.

   Så småningom  kom talet in på kungahuset och gästen ville gärna veta vad

de t ex tyckte om kungen själv.

   "Ja, det är alit en fin gödkalv vi har att föda", sa gubben. Det vat den all-

männa   meningen.

   Gumman    protesterade livligt. "Kungen r. det finaste som finns", ansåg

hon.  "Och jag Skulk gärna ge bort Min bästa Mjölkekö bara jag fick se ho-

nomen   endaste gång."

   Nu  ligger, du fan i mig bra till, kung Carl, tänkte kungen för sig själv. Nu

har  du i utsikt att få en ko. Han skrockade.

   Men  hur det var ändrade han sig. Han beslöt sig för att inte göra anspråk

på kreåturet. Tyckte väl synd om det fattiga paret. När han tagit avsked och

tackat for välfägnaden presenterade han Sig for gummän. Titta nn, mor lilla,

så mycket hop vill, sa han. Och det kostar inte något. Kossan får ni behålla

och  alltsammans är gratis.

                                                           Sven Liguster