Ingrid Gamalielsson från Bärby berättar

Från MHF-Wiki
Version från den 12 juni 2022 kl. 18.10 av Lennart (diskussion | bidrag) (Bild infogad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
16 barn på 18 år, hur kunde det gå till. Idag tror man knappt det är sant men Ingrid Gamalielsson berättar hur det var. På bildens övre rad från vänster: Harry, Annie, Helga, Mary (pauls fru), Rut, Alma och Ragnar. Främre raden från Vänster: Algot, Herman, Anna och Paul
Gamalielsson Bårby (1).jpg


Ingrid är enda barnet till Helga och Ivar Pettersson i Bårby. Ivar köpte gården av sin morfar och mormor Edvard och Maria Andersson 1926.

Edvard hade planterat två äppleträd framför huset, ett med sommarfrukt ett med vinterfrukt. Dessa står kvar än i dag, och bär fortfarande frukt. Idag bor Ingrid och hennes man Bengt Gamalielsson i det ursprungliga huset bredvid, då sonen Jonny och hans familj tagit över gården. Dottern Helena bor i Uddevalla.

Modern Helga var född 1901 och äldsta barnet och dotter till Anna och Herman Hansson på gården Småröd, dit dom flyttade när Helga var 8  år. Hennes mamma  Anna födde 16 barn på 18 år. Fem barn inom loppet av 15 månader. Trillingar i december och tvillingar i mars året därpå. Trillingarna dog dessvärre, men tvillingparet Harry och Ragnar överlevde båda. Hon födde ytterligare tvillingar, endast Algot överlevde, och han bodde kvar på gården det mesta av sitt liv tillsammans med brodern Uno och hans familj. Helga fick hjälpa till att passa många barn under sin uppväxt kan man förstå, och sa, det är då ett som är säkert, jag skall  inte "ölägga" mig med en massa ungar. Därför fick inte Ingrid några syskon.

Ingrid gick i Stene skola från 1940 ­­- 1948,  och efter avslutad skolgång,  sedan Ljungskile Folkhögskola åren 1951-1952. När skoltiden var klar, fick hon ett erbjudande om jobb på Munkedals AB, på hamnkontoret. Det var ju nära och bra , cykelavstånd dessutom, så hon tackade ja. Det var ett ganska omodernt kontor, med utedass, men hon trivdes bra, det var full ruljans varje dag, och många gubbar omkring henne, trevliga arbetskamrater, aldrig långsamt trots att hon var ensam kvinna på arbetsplatsen. Hon hade fått lära sig lite engelska på Ljungskileskolan vilket passade bra, då det ankrade oljetankers löpande, med engelsktalande ombord. Det byggdes också flera oljetankar i hamnen, som både fylldes och pumpades ur. En dag minns hon alldeles speciellt. Året var 1955 och kungen kom med tåget ner till hamnen. Han hade  invigt den bredspåriga järnvägen från Bruket till hamnen med pompa och ståt. Många människor hade samlats för att få en glimt av Gustav VI Adolf. När han klev av tåget gick han fram till Ingrid som stod i det öppna fönstret på kontoret och tittade. Kungen tog henne i hand, och var intresserad av hennes jobb och berättade att han tyckte att detta var ett stort framsteg för både bruket, bygden och Gullmarsfjorden.

Ingrid berättar också att när hon var 18 år vann hon lite pengar på penninglotteriet. Dessa satsade hon på att anmäla sig till bilskolan i Håby och tog körkort. Inte så långt efteråt vann hon en ganska stor segelbåt på ett lotteri. Pappa Ivar hade redan en båt, och själv var hon inte speciellt båtintresserad, så hon sålde den till en lots från Lysekil. Nu hade hon pengar till insatsen av en bil  och köpte sig en Volvo PV. På lördagskvällarna kunde hon ta sig ut på dans utan svårigheter, ofta med många passagerare.

Ingrid och Bengt i danstagen

En enda gång åkte hon till Munkedals Folkets Park därför att det var ett mycket bra  band som spelade, Dalapoeten, med dans och allsång. En enda gång åkte också Bengt Gamalielsson från Ryr till Parken i Munkedal för att lyssna på detta speciella band. Det sjöngs och dansades och då alldeles särskilt med Ingrid. Han bad om lov att följa henne ut ur parken när kvällen var över och därefter följdes de åt hela livet. Gården Bårby fick han på köpet!!

Text Ingela Ingman