Ledare 17-1

Bruksarkivets vara eller icke vara

I början av 2000-talet hade Arctic Paper placerat en stor mängd arkivmaterial i herrgårdens ladugård. Det var packat i stora lårar. Hembygdsföreningen fick erbjudande att ta tillvara och rädda samlingen. Tidigare hade en del förvarats i ett hamnmagasin, blivit fuktskadat och skickat till soptippen. Nu gällde det att rädda det som var kvar.  En överenskommelse gjordes med Munkedals kommun om tillgång till en lokal i Kunskapens hus, f d skattekontoret, på Bruksvägen. Enligt en tjänstemansanteckning var det utnyttjandet vederlagsbefriat.

Så vi lastade in lådorna i våra bilar, körde ned till Kunskapens hus och bar in dem genom stora ingången, lånade nyckel i receptionen och bar ned samlingen till källarregionerna. Där stod ett tomt rum till vårt förfogande.

Ett kommunalt arbetslag under ledning av Svejde Lindblom snickrade ihop hyllställningar och Lilli-Anne och Yngve sorterade materialet och placerade det i olika fack. Det handlade om ritningar, protokoll, korrespondens, räkenskaper, personaluppgifter m m .Tillhopa mycket viktiga dokument som speglar pappersbrukets första verksamhetsdecennier. Lilli-Anne Sihlberg katalogiserade materialet.

Efter hand bildade föreningen en särskild bruksarkivgrupp som när den var som störst omfattade ett tiotal intresserade medlemmar. Eva Carlsson var sekreterare. Gruppen inledde sortering och katalogisering av bland annat Olof Bildts privata arkiv som tidigare förvarats i fabrikens huvudkontor.  19 stora trälådor förseglade med järnkätting skulle gås igenom Det installerades en ny dörr på byggnadens baksida så vi kunde gå direkt in i arkivet. En del av materialet användes som underlag till den utställning om Arctic Papers historia som arbetsgruppen presenterade i en av brukets lokaler. Den högtidliga invigningen ägde rum 14 december 2012 och förrättades av kommunalrådet Åsa Karlsson. Utställningen har under åren haft många  intresserade besökare.

Men 2017, i januari, fick vi reda på att kommunen hade nya planer för byggnaden. Det var fråga om ombyggnation för nya ändamål, Man tänkte flytta dit den rehabavdelning som finns på Allégården och även Familjecentralen på Lilla Foss herrgård. Därför ville kommunen att hembygdsföreningen skulle utrymma arkivet. Föreningen protesterade i ett brev till berörda tjänstemän och förklarade att inget annat lämpligt utrymme finns tillgängligt för ändamålet och att man i så fall inte hade annan utväg än att köra materialet till sopstationen. Man framhöll det kulturella och historiska värdet: ” Handlingarna utgör en ovärderlig skatt eftersom det finns så få liknande som är kompletta alltifrån denna tid då Sverige industrialiserades i snabb takt och fram till vår tid. Anledningen till att det kunnat bevaras är bl.a. att Bruket har haft kvar sin verksamhet på samma plats hela tiden och att vissa byggnader har fått vara kvar under så lång tid.”

-Det är en historisk guldgruva som vi har här, konstaterar Sverker Balksten (artikel i Bohusläningen 17 februari). De handlingar vi hittills tagit hand om omfattar ungefär 150 löpmeter.

Hembygdsföreningen vill betona att kommunledningen har ansvar för att allt som berör  bygdens traditioner och historia bevaras väl för att kunna förmedlas till kommande generationer.

Låt bruksarkivet vara kvar!