Vildkaprifol 82-1
Bohusläns landskapsblomma
Vildkaprifolen är representant för Nordens lianer: periclymenum betyder omslingrande på grekiska. Med sina smala stammar slingrar vildkaprifolen upp kring stöd, där sådana står till buds, eljest ligger den i lösa härvor på marken. Vildkaprifolen är en högerslingrare, d.v.s under tillväxten kröker sig skottspetsen medsols runt stödet.
Vildkaprifolen har stora vita eller rödlätta, slutligen gulvita blommor. På dagen är blommorna nästan luktlösa, men mot aftonen börjar deras utsökta doft att göra sig märkbar. Under de ljumma sommarnätterna blir doften bedövande stark och lockar tusentals nattfjärilar, som förmedlar pollineringen.
Efter blomningen, som börjar i juli fälles kronorna men fodret stannar kvar och finns ännu i behåll på de mogna körsbärsröda bären. På hösten har vildkaprifolen sin andra, svagare blomning, som slutar först vid vinterns inträde.
Vildkaprifolen hör hemma på västkusten: i Bohuslän och Blekinge. Som vild påträffas den också i de angränsade delarna av Småland, Västergötland och Dalsland. Den förekommer i hagmarker, busksnår, i bergens branter och skrevor. Odlad vildkaprifol uppskattas högt prydnadsväxt. Lika ofta odlas emellertid en närstående art, den sydeuropeiska Lonicera caprifolium, som i Sverige kallas vårkaprifol som eller "äkta" kaprifol.
I Europa är vildkaprifolen en tydligt "västlig" växt; i öster går den icke utanför Tyskland och Italien