Lärarminnen från 50- och 60-talen
Ove Kihlborn, Lars Ahlberg och Kurt-Erik Blücker är tre spelmän i Svarteborgs spelmanslag som alla hanterar fiolen med bravur. De är också välkända lärarprofiler i Munkedal och som alla varit med i skolans värld alltsedan vi började gå nio år i skolan. Skolan har förändrats mycket sedan de började att arbeta som lärare. Det är säkerligen tusentals f.d. elever som har minnen av dem.
Lärarminnen
Vi har slagit oss ner vid det stora bordet i Munkedals Hembygdsmuseum och dessa tre lärare sitter snyggt på rad bredvid varandra och ”förhöret” kan börja, nu med ombytta roller. Vi börjar med att titta på ett gammalt skolkort från den sal vi sitter i och där Carl Josefsson var lärare på 1950-talet. Alla har vi minnen av denne store man som bl.a. var känd för sin stora skicklighet att deklamera poesi men också prosa och specialist på att läsa Frödings dikter på värmlandsmål
Ove Kihlborn berättar att han började som lärare på Tjörn och flyttade sedan till l Munkedal. År 1956 tog han över en 7:e klass från läraren Strinning, som var tjänstledig ett år från sin tjänst på Lycke skola. Han minns mycket väl den första klassen och räknar lätt upp flera namn. De första åren fram till 1963 var Ove folkskollärare med särskild uppgift att undervisa i det för folkskola nya ämnet engelska. De äldre lärarna hade inte denna behörighet. Efter en första tjänstgöring på dåvarande Bruksskolan kom han 1963 till Centralskolan och Realskolan.
Lars Ahlberg kom till Munkedal som nybliven lärare höstterminen 1961. Det första läsåret hade han en 6:e-klass som gick i Vita huset. Han berättar att året därpå fick han tre f.d. sexor som slogs ihop till en 7:e-klass med totalt 34 elever. Det var två sexor från Munkedalsskolan och en sexa från Håby. Från sexorna hade många elever gått vidare till första året i Realskolans klass R7. Höstterminen 1962 var det dags för Lars att gå över till realskolan och undervisa där i ämnen som biologi, teckning och gymnastik.
Kurt-Erik Blücker anställdes 1955 som kommunens första speciellt utbildade slöjdlärare. Han berättar att det kom en ny bestämmelse som sade att man skulle ha specialutbildade lärare i detta ämne. För dem som skulle ha syslöjd var Maj-Lis Flodin den nya lärarinnan. Hemkunskapen sköttes av Gunnel Olsson gift Bornmalm som efterträtt Maja Lännsjö. Tidigare var det folkskollärarna som hade denna uppgift. Det ingick i deras utbildning att undervisa i slöjd. Ove minns att det i utbildningen för folkskollärare ingick att man hade fem timmar slöjdundervisning på lördagar. De manliga fick lära sig träslöjd och pappslöjd medan de kvinnliga lärarkandidaterna lärde sig syslöjd och hemkunskap.
Kurt-Eriks slöjdsal fanns för Munkedalsskolans del i Vita husets källare vid sidan om skolkökslokalen. För Bruksskolan fanns slöjdsalen i Lycke småskolas källare, nu på Färgarevägen 10, innan nuvarande skollokaler byggdes. På den tiden var det inte bara att lyfta på telefonluren eller skicka ett e-mail om att man behövde mera slöjdvirke. Han minns när han vackert med mössan i hand vördsamt bad rektor Olof Strand om att få köpa kryssfaner till Lycke. Detta beviljades och backande ut ur rektorsexpeditionen fortsatte han sedan på sin cykel ner till Sohlbergs för att med rekvisitionen i hand få ut skivan av kryssfaner. Sedan ställdes skivan på ena cykeltrampan och med cykeln som transportredskap bar det av till fots upp till Lycke slöjdsal.
Lars Ahlberg berättade att han liksom några kollegor bodde på Lindéns pensionat under den första tiden han kom till Munkedal. De åt sin lunch/middag nere på Gästis vid Kviström till priset av kronor 3,35. På Lindéns pensionat fick man nämligen ingen lagad mat.
Kurt-Erik bodde också på samma ställe något tidigare och han minns att han började dagen med frukost nere på Gästis, där han gjorde i ordning smörgåsar som han sedan kunde ta med sig att äta under dagen.
Vi frågade hur eleverna tilltalade sina lärare på denna tid. Här i Munkedal sade man ”magistern” eller ”fröken”. Lärarinnorna tilltalades ju fröken oavsett civilstånd. Ove minns det lustiga i att när hans fru och lärarkollega Lill Kihlborn berättade något om Oves elever, kallade barnen dessa för ”Frökens mans barn”, vilket i moderna öron kan låta lite konstigt.
Några fakta om skolformer vid denna tid
Munkedals kommun lär ha varit en av de första i landet som genomförde reformen med enhetsskola. I början av 1950-talet fanns obligatorisk tvåårig småskola och femårig folkskola samt en sexveckors kurs i fortsättningsskola under det åttonde året.
Munkedals kommun fattade beslut att bygga en ny skollokal bredvid det som i dag allmänt brukar kallas för ”Vita huset”. Den nya tegelbyggnaden fick namnet Centralskolan och togs i bruk 1954. Då användes byggnaden först för folkskolans klasser. Året därefter, dvs. 1955, startade Munkedals i Folkskolan inbyggda realskolelinje som alltså skulle bli treårig. Första kullen som tog realen gick ut vårterminen 1958.
Idrottsturneringar
Lars minns hur man på 60-talet i realskolan hade korgbollsturnering. Alla klasser mötte alla, tjejerna för sig och killarna för sig. När Lars tog initiativet till detta fanns det ingen boll i skolan. Vid förfrågan till rektorn om inköp av sådan ansågs detta för dyrt, varför ha lånade ut sin egen. Turneringen pågick i dagarna tre. Vinnande elevlag fick möta lärarlaget. Korgboll ersattes av basketboll 1965. Det var inte bara namnen som skilde sig åt utan även reglerna var olika. Samma sak hade man gjort även tidigare med. Fotboll.
På bilden ser vi det vinnande laget från 1960. Troligen vann lärarlaget över eleverna.
Lektioner
På denna tid var ju skolan statlig och kontrollerades hårt av länsskolinspektörerna. Det var för många lärare lite nervöst när dessa kom. Det var s.k. flygande besiktningar som inte föranmäldes. Namn som Thorslund, Nordkvist och Dagmar Lundkvist dyker upp i minnet.
Morgonbön hölls varje dag i 10 minuter. Senare blev det morgonsamling där läraren kunde läsa något uppbyggligt eller intressant. Det kunde bli ganska tjatigt att läsa samma text för ena klassen efter den andra så Lars hade skaffat en Norton bandspelare privat och spelade in upplästa stycken ur någon biologibok. Så småningom skaffades en enda skolbandspelare av märket Tandberg. Innan dess fanns speciella skolradioapparater som stod i klassrummen för att klassen skulle kunna lyssna på skolradio. Andra hjälpmedel de mindes var spritduplikatorn och nymodigheten OH-projektor. I varje skolsal fanns också en tramporgel som läraren skulle kunna spela på. Vid skolstart på höstterminen gällde det att se till att alla orglar fungerade. Därför hade man anlitat klockaren i Hede Arnt Isaksson, som på cykel kom med sina verktyg och lagade orglar. Med en tandborste rengjordes så orglarna och eventuella hål på bälgarna lagades.
Om det var fel på någon annan utrustning vände man sig till skolvaktmästaren Göran Andersson som kunde laga det mesta ─ om han ville.
Skolmaten
När man byggd den nya Centralskolan man låtit bygga skyddsrum av betong i källaren. Dessa användes som matsalar. Det var ju en lokal som i dag hade förvånat många. Det var lokaler helt utan fönster och endast med stora järnluckor för öppningarna. Det var lite kallt och man satt vid långbord och åt sina medhavda smörgåsar och varma choklad. År 1967 fick skolan en ny rektor i Kjell Knutsson. Då blev det också bestämt att eleverna skulle serveras mat. Det kostade dock kommunen ökad kommunalskatt på en krona. Maten tillagades och levererades från Gästis på Kviström. Alla elever gillade kanske inte den mat de fick . Detta avhjälpte ”Korv-Claesson” genom att öppna sin korvkiosk en timma mitt på dagen. Kiosken låg ungefär där Strömstadsvägen i dag passerar Lindéns pensionat. Det var dock ett problem med detta. Eleverna fick nämligen inte lämna skolområdet under dagen, men det fungerade ändå på något sätt.
Elever till realskolan
Till realskolan i Munkedal kom elever från platser även utanför Munkedals dåvarande kommungränser. Det kom elever från Bullaren, Kville, Fjällbacka. Dessa fick bo inackorderade hos någon familj. Således var det en del som bodde i det som nu heter Villa Breidablick och som då ägdes av Erling Sahlsten. Även många andra familjer ställde upp och hyrde ut ett rum.
I början av 1960-talet var det få elever som, kom från Hedekas, Hällevadsholm eller Dingle. Från Dingle och Hällevadsholm kunde man åka tåget. Det var dock många elever som i början valde att fortsätta ända till Uddevallas Lägre Allmänna läroverk. Lars Ahlberg berättar att det kan ha haft en viss betydelse att Svarteborgs kommun tävlade med Munkedals kommun i att få bygga Realskolan. Munkedal vann denna strid och detta kan nog ha påverkat en del familjer på nämnda orter.
Arbetsmiljön
Vi frågade om man som lärare upplevde stress på denna tid. Både Ove och Lars svarade att den stora stressen var ju att ”rätt böckerna”. På den tiden var det naturligt att alla lärare var korrekt klädda. Kvinnorna hade ofta kjol eller dräkt, och skor med klack. Männen hade fluga eller slips och ofta kavaj eller kostym. Trots detta kunde man ju umgås med eleverna utanför lektionstid, men då gällde det i idrottstävlingar eller friluftsaktiviteter.
Lärarkollegor
Vi frågade om lärarkollegor från denna tid och då speciellt från Realskolan. Många av de manliga kollegorna finns på bilden ovan. Tyvärr saknar vi samlat foto på lärarinnorna men några namn som nämns är: Naemi Strand, som var utöver lärarsysslan även var bibliotekarie
Helene Åstrand som var språklärare, Gunnel Olsson Bornmalm som hade hemkunskap, Ulla Pettersson som bl. undervisade i franska, textillärarna Maj-Lis Flodin och Ann-Marie Glinde, Kerstin Germsjö gift Persson och Britta Gunnarsson.
Den första musikläraren på realskolan var Thorild Thyren även kallad för Jompom. Han var även organist i Foss.
Nu har vi fått några återblickar från skolans värld vid den tid då Munkedals kommun gick över från den gamla skolformen via försöket med enhetsskola och fram till den obligatoriska grundskolan infördes med skolplikt för alla att gå nio år.