På upptäcksfärd 16-2
En vandring med Ingvar och Anita Lundqvist en vacker sensommardag i september.
Äntligen blev det av som vi talat om i flera år. Ingvar hade intressanta saker att visa och berätta om. Det handlade om brôtehôl, bortglömda vägavsnitt och brudklev. Vad är nu detta?
Kariehålan
Ett antal intresserade träffades vid Hembygdsmuseet för gemensam färd upp till Möe där Anita och Ingvar bor. Efter att ha skådat den vackra utsikten från deras fina hus så bar det av till vårt första mål den s.k. Kariehålan. Den ligger i en ganska djup ravin något hudratal meter norr om deras hus. Ingvar visar oss två stycken stensatta fördjupningar som ligger i anslutning till en lodrätt sluttande bergshäll. Hålan var ca 1 X 2 meter. Tre sidor med stenar, den fjärde sidan utgjordes av bergshällen. Detta var nog en brôtehôla eller lingrop som det så vackert heter. Den hade förr en viktig funktion i den process som omvandlade linet från linstrå till lingarn. När linet skördats lades det ofta ut på marken några veckor och där det fick bli blött och börja brytas ner. Innan man kunde behandla det vidare måste det dock torkas. Det är här lingropen kommer in i bilden. Man eldade i gropen och över den kan man ha lagt slanor med linet ovanpå Det gällde dock att elda försiktigt så att inte linet tog eld. Lingropar placerades ofta en bit bort från gårdens byggnader eftersom man var rädd för eldsvåda.
I Kariehålan hittade vi två stenlämningar som liknade en lingrop men också ett gammalt äppleträd, vilket tyder på att det faktiskt har legat ett hus här. Här bodde nog Kari kanske?
Vi lämnade så den djupa ravinen för att bli bjudna på kaffe med gott tilltugg av Anita. Sedan gick färden raskt vidare till Järmunderöd. Vi stannande bilarna på landsvägen omedelbart bortom avtagsvägen till Järmunderöd. Här steg vi ner i sluttningen mot Vassbottenviken för att träffa på en bit av den gamla vägen som gick mellan Munkedals och Valboryr. Ingvar berättade att han själv gått denna väg när han boendes på Ödsmål gick i skolan på Järmunderöd. Det var en osannolikt smal och extremt brant väg. Vid den gamla bron som finns kvar hade en häst vält med sin kärra rakt ner i bäcken. Undrar om hästen verkligen överlevde. Vid bron finns också en mystisk grund som vi ännu inte vet något om. Stackars hästarna förr i tiden som skulle dra ett lass på sådana branta vägar. Den gamla vägen mot Valbo Ryr var allmänt känd som mycket dålig. Min farbror, Axel ”Kusk”, berättade att han kört där och att det på många ställen var så dålig väg att hästskjutspassagerarna fick gå av vagnen t.o.m. om de var svårt sjuka. Ny väg kom omkring 1930.
Brudeklev
Upplastning i bilarna igen för att köra ytterligare några hundra meter förbi det ställe som heter Varpet och som ligger på stamfastigheten Ödsmål. Här känner Ingvar väl till ställena eftersom han själv ägt gården och förfäderna före honom. Vi stannade till på ett ställe där det hade tagits grus alldeles invid vägen. Ingvar uppmanade oss att ta med en sten var och en. Det var viktigt. Vi fick snart reda på varför. 30 – 40 meter upp i skogen kom vi fram till en liten stenhög och där skulle vi kasta våra stenar. Varför det? - undrade vi. Ingvar berättade att vi nu hade kommit till Brudeklev. Enligt sägnen, skulle på detta ställe en brud blivit ihjälslagen. När någon människa skulle gå förbi detta ställe var man skyldig att på platsen kasta en sten. Så har alltså stenhögen kommit till. Vi undrade när detta hänt och Ingvar gissade att det kan ha varit så tidigt som på 1600-talet. Några skriftliga källor har vi inte sett.
Lingropen vid Ödsmål
Utflykten fortsatte till Gården Ödsmål, alldeles intill gränsen mot Valbo Ryr och landskapet Dalsland. Gården har odlats av flera generationer Lundqvist. Några hundra meter bort från husen, i kanten av en åker, där skogen just tar vid, låg det en ganska väl bevarad lingrop. Ingvar hade röjt en del så att den skulle vara lätt att se. Han minns att den användes någon gång när han var liten. Den var av samma konstruktion som de i Kariehålan, d.v.s. en brant sluttande bergssida och en stensatt håla ca 1 x 2 meter.
Efter avslutad upptäcktsresa har vi nu blivit mycket duktigare på att identifiera hålor i marken ifall de utgör en lingrop. Vi kanske hittar många flera när vi vandrar i markerna tack vare Ingvar och Anita Lundqvists initiativ.
Text och bilder: Sverker Balksten