Snus Malis stuga
Stugan låg i bergen mellan Frötorp och Munkedals Hamn på gården Bergs mark. Torpet hette egentligen Spetsberget. Andra torp i området var Klamphuset, Fläskberget, Botten, Åberget och Brunås.
Det stora berget där Fläskberget låg sprängdes bort under 2005, för att ge plats åt den nya motorvägen, som invigdes i juni 2008.
Snus Mali var mycket fattig och försörjde sig nödtorftigt genom dagsverken hos bönder i trakten. Sitt smeknamn fick hon då hon på skogsarbete fick snus av skogshuggarna för att hålla den värsta hungern borta. Hon var också konstnär och målade tavlor. En jul hade hon inte möjlighet att skaffa julgran. Då målade hon vintermotiv och en julgran på väggen i rummet.
När jag var liten på 1950-talet gick mina grannar om söndagarna till området för att plocka svamp och titta på konsten i Malis stuga.
På trettondagsafton 2007 gjorde jag tillsammans med min fru Annica och barnbarnet ”Natti ” en utflykt till platsen där stugan legat. Där hittade vi en del plåtar från köksspisen som låg staplade i en hög. Vi tog hem en plåt. Detta berättade jag för min vän Kay Lennerling, 82 år, som har skrivit en del om torpen i området.
Vår lilla utflykt kunde inte Natti glömma. Hon ville dit igen och en solig vårdag 2009 gjorde vi en utflykt till. Där hämtade vi en plåt till Natti och en till Kay. Efter en tid fick jag låna två fotografier på huset vilka Kay har i sin ägo. Dessa får komplettera den muntliga och skrivna historien om Malis stuga
Text: Björn Jacobson
Mera fakta om Snus Mali.
Vi har frågat Ragnar Nilsson och Britta Hermansson, som träffade henne varvid följande framkommit.
De minns att som barn var man lite rädd för Mali. Hon var stark och tog ofta hårt i hand. Hon kunde gräva sina fickor efter något hon kunde ge bort. Ibland blev det en Eucalyptuspastill. Mali var dock snäll ,så det fanns nog ingen grund för barnens rädsla. Britta Hermansson berättar att en gång kom Mali ner till Brittas mamma, som bodde på Munkedals hamn. Mali skulle bjudas på middag och det var färsk makrill som serverades. Men det gick inte att få Mali till att äta den eftersom hon sett att makrillen var människoätare. Hon hade nämligen långt tidigare arbetat i en familj och när hon då rensade en makrill hittade hon en bit av ett människofinger i fiskens buk…. Så det fick bli annat än fisk till middag för Mali.
Ragnar Nilsson som bodde granne med henne minns hur han ofta hämtade posten och lämna den till Mali. Han fick då nästan alltid något litet av henen. Postlådan fanns vid Bergs gård. Han minns att en jul hade hon inte fått tag på någon gran, men hon visste på råd och målade helt enkelt en julgran inne på väggen
Britta som växte upp på Munkedals hamn minns hur Mali gick dit till konsumaffären och handlade.. Hon berättar också att de inte kallade henne för Snus Mali utan bara ”Mali på skogen”. Och hon berättar vidare att Mali tidigare hade arbetat på Småröds gård. Mali tillverkade soplimmar och vispar. Hon var även lite snickarkunnig och tillverkade bord och stolar som hon målade i skogens färger och med dekorationer på.
I sockeninventeringen, som bygger på fakta ut kyrkböckerna, finner vi följande uppgifter. I husförhörslängden 1928 -38 kom Amalia Olsdotter till Spetsberget. Hon var född 15 maj 1866 i Skredsviks socken. På Spetsberget fanns då Johan August Johansson och dennes son Karl Adrian. Två andra söner bodde där tidvis. Det är troligt att Mali kom dit när Johans fru dog och då som en slags hushållerska. Johan August dog 1935 men hans hushållerska Amalia bodde kvar. Amalia fick flytta till Kamstorp 1947 och hon dog där 27 november 1949.
Efter att Snus Mali lämnat stugan övertogs den av en man som man då bara kallade ”Mali gubben”. Han lär ha kommit flyttande dit från Kinkhem i Hede socken och var en ganska skygg person som helst vill hålla sig för sig själv.
Här bodde också en man som hette Leander Karlsson, för en del känd som ”Petter i Berget”.
Text: Red