XI. Om Luften och Nordljusningar

Tillbaka till Thet 10:e Capitlet

Scannade sidor

Thet 11:e Capitlet.

Om Luften ock Nordliusningar.

Sida 72

  Thetta Landet   ligger under Polens högd eller Gradu latitudinis 59 
tu l 60, hwarest Zona frigida wil liksom taga sin begynnelse  ock 
temperata nästan ändas, hwarföre Luften här i Landet är mera kall, 
än warm,  undantagandes i hetaste Sommaren, ty tå plär offta stor 
heta förorsakas i the diupa Dalar af Solenes strålar, som falla på 
the höge  Bärgen, som slå hetan ifrån sig, at Säden ock Gräset på 
kort tid wäxer ock mognar: Men wid siökanten, hwarest jämte Siö- 
gusten  winden blåser häftigt esomoftast, är Luften så kylaktig och 
ränsad, at om Sommaren fins knapt nå'gon ort kallare och friskare 
än här i Landet. Men ther emot är winteren både mörck, hård ock 
sträng som 1739 ock 1740, så at både Menniskior, Boskap ock Fis- 
kar til stort Tal måste lifwet tilsätia, tagandes sin Början i Oct. d. 
16 ock  warar mäst til Tiburtii dag eller d. 14 Apr. Dock under så- 
dana långa, kalla ock mörcka Nätter, när Månen  icke skiner, utan 
thet är Nedan ock klart wäder, pläga Nordliusningar, genom GUDs 
underliga Styrelse wara them resandom ock Siöfarandom, såsom 
en Pharos ock stor hielp at se wid. Thetta Sken ock Nordlius stiger 
mäst up i Norr ock går ibland öfwer hela wår Horizont längst Sö- 
der åt, såsom år 1707 syntes thet i Skåne ock på Zeeland, thet har 
en blekaktig ljus färg, men wisar wid upstigandet, åtskilliga Färgor 
liksom  uti Regnbogen, särdeles tå en tjock rödaktig dimba slår ned 
wid Horizonten,  bestående af swafwelaktige effluvier eller dunster, 
som intet äro så mycket resolverade,  hwarigenom thet stiger högt i 
wädret ock rörer sig  rätt hastigt up ock ned i mångfaldige Strim- 
mor, liksom Orgel-Pipor kunde stå hos hwar andra, hwilcket sker i 
en otrolig geswindighet, icke annorlunda än 2ne Krigs-Härar träffa- 
de mot hwar andra på thet häfftigaste, dock intet oftare än i stilla 
kalt klart wäder, ofta hela Natten, hwaref ter thet sedan stiger has- 
tigt ned ock blir aldeles borta, särdeles när thet börjar på at dagas.
  Altid  ser man thet stiga up mitt emot Solenes Nedergång. e. g. tå 

Sida 73

Solen går ned i Södwäst, som om Winteren, stiger Nord-Skenet up i Nordost: dock måste man göra skildnad emellan sielfwa Nord-liu- set ock Wäder-Skenet eller Nordliusningarna; Ty thet är thet stora Ljus, som står altid stilla ned wid Horizonten, sträckande sig efter ögnemärcket 1 aln högt ock tiockt som ett stort waxlius, wisande sig allenast för them, som bo i Zona frigida under Polen. Om thetta Nordlius har jag discourerat med Resande ock haft stor Brefwäxling icke allenast med then Lärda ock uti Physicis el- ler Naturliga saker mycket förfarna Matheseos Lectoren i Giöthe- borg Herr Mag. Wassenius; utan ock med then widtberömda ock Högwördige Biskopen Herr Hilarius Hagerup i Dronthem: Men then förra håller thet aldeles för en Chimera eller Ens rationis: Then senare berättar sig ingen kundskap ha här om, ty så skrifwer han på Latin tu l mig: (bb)

 Men the andre  Nordliusningar eller Wäder sken, äro  helt fina strå- 

lar ock gå ibland öfwer hela Himmelen.

  Hwarifrån thetta hus, såsom en   Moder tu l Nordliusningarnas Als- 

ter, har sin uprinnelse, synes mycket underligt, ock jag nog sökt at utgrunda, samt få the Lärdas Dissertationer här om i synnerhet ce- leb. Mathematici Horrebovii Cogitationes de Lumine Boreali, men här tils förgäfwes; ty intet,kan thet wara någon reflexion af Solens eller Månens Ljus, emedan ingenthera tå wisar sig på Himmelen, utan äro under wår Horizont hos Antipodes: Men kan icke eller weta, om under Nord-Polen skulle finnas så store Eldsputande

(bb) Lux illa, quam scire desideras, aquilonaris, mihi plane ignota est, & sine dubio redit ad fabulas. P. S. Hxc scripseram, accessit vir quidam navigandi peritus, qui pro certissimo tradit, lucem aquilonarem nihil aliud esse, quam ip- sum illud lumen, cujus phases vibrantes & fulgurantes interdum super nost- rum horizontem conspiciuntur; Sed NB. sub arctico Polo concentratum magis & quietum existit & existit continuo per totam hyemem. id quod Tibi dictum velim. Valeto Nidrosix d. 14 Sept. 1739.

(bb) Det där norrskenet, som de önskar få veta något om, är mig alldeles okänt, och det tillhör utan tvivel fablerna. P. S. Då jag hade skrivit detta, korn det till mig en man, vilken hade seglat mycket i sin dag, och han berättade som något alldeles säkert, att norrskenet inte är något annat än just det ljus, vars fladdrande och blixtrande strålknippen stundom syns över 'vår horisont. Men märk väl, vid nordpolen visar sig ljuset mera koncentrerat och lungt, och det framträder oavbrutet under hela vintern, något som jag ville ha sagt dig. Må väl! Nidaros (Trondheim) d. 14 sept. 1739.

                                                                 73 

�

==Sida 74==

Bärg, såsom Hecla på Island, at Lågan ther af kunde lysa mot Isbär-

gen ock therifrån gifwa en reflexion i Luften ock Skyen: Men  som 
man  förspordt, at sådane Eldsbärg, såsom Hecla, /Etna ock Vesuvi- 
us  hafwa stannat hela 30 år ock intet wist thet ringaste Teckn af 
Eld ock Ljus, är fåfängt at lägga orsaken til them. 
Om   thet är sant, hwad   Mercator in Atlante skrifwer, at i Grön- 
land gro gräs ock örter, i kraft af then underjordiska wärman, som 
qwecker them  så, at the af infallande Winterkiöld  ock Snö  icke 
bortdö, ock at samma underjordiska Eld  således upwärmer  Jorden, 
at Hafwet tätt omkring Grönland  icke tilfryser; tå är wäl troligt, at 
samma  underjordiska Eld  må  någorstädes hafwa sin öpning at ut- 
brista ock få Lufft, ty eljest kunde then ej mer brinna, än Eld i en 
med  Spiäll tiltäpt Kackel-ugn; dock lät wara, at under Nord-Polen 
skulle finnas brinnande Bärg, så kunde man äntå twifla, om  Nord- 
ljuset ock thess sken ther af kunde förorsakas, hälst man i gamla 
dagar aldrig wiste så mycket at tala här om, som nu, icke eller syn- 
tes så tidt ock ofta, hwilket, efter mitt  omdöme, synes    komma 
theraf, at nu äro flere Isstycke eller så kallade Isbärg, the ther efter 
Past. Barhovii wälbemälte Biskop Hagerups  K. Swågers Berättelse, 
tå han för en tid sen war hos mig wid återresan til Norrige från Kö- 
penhamn,  nu för tiden äro 40 61 50 Mil långa ock se ut som  höga 
stora Bärg, liknandes långt ifrån nu stora Slott, nu stora Skepp, alt 
som  Isbärgen äro stora til, dock ibland them alla är et thet högsta, 
liksom ett Spetz-Bärg med Torn   på, hwilket står mitt under Polen 
(cc); hwaraf jag föll på the Tanckar, at sielfwa Nordliuset nu intet 
annat  wore än Sptezen af thetta högsta Isbärget, som af Nord-Stiär- 
nan ock the andre Himmelens   Ljus, kastar, efter Tö-wäder ock Siö- 
gusten (som gör Isbärgen klara ock frija från Snö, then ibland hind- 
rar Nordliusningar) genom reflexion et  så starckt sken, såsom et 
stort stadigt brinnande Ljus ned wid Horizonten från sig up åt Him- 
melen ock tillika med alstrar i början thessa Nordliusningar af åt- 
skilliga figurer ock couleurer, hwita, gröna ock blå, hwilcka, efter 
mitt tycke, bestå af intet annat än resolverade particulis glacialibus, 
hwilcka per rarefactionem äro up under  Atmosphaera  eller Luften 
så fine ock små, som Atomi eller Solegran, kunnandes  altså intet 
stå stilla, utan liksom hafwet i stillaste wäder swallar, ock man 
ser wid roendet på  hafwet om natte-tid, huru ther lyser i watnet 
efter hwart Are-tag, så är ock Luften full, skiönt wädret är aldrig 

(cc) Conf. Past. Hans Egedes Grönlands Beskrifning An. 1741. p.28. &c. 

74 �

=Sida 75

så klart, med allahanda gläntzande Particler af åtskillige fårgor, the ther i Luften samlade ge ett sådant sken ifrån sig, at man kan ther wid se at läsa. Ibland synes GUD betiena sig af thessa Nordliusing- ar, til Teckn emot instundande Krig, Hunger, Sjukdom ock dyr tid, tå owanlige figurer af åtskillige slag wisas på Himmelen, såsom 1718 19-36-37, tå ned wid Horizonten syntes, under Lysningarna, Himmelen wara liksom full med Blod, hwilket dock utan twifwel hade sina naturliga orsaker, härrörande af en stor myckenhet Swaf- wel-dunster, som tå utur sina giömmer utbrusto, hwar med GUD wile warna ock upwäcka the syndsäkra menniskior at i tid upstå ifrån syndenes Sömn, innan werlden kommer med Eld ock Swaf- wel at upbrännas. -Alt thetta med mera, som kan hafwa sin grund i Naturen ock af förfarenheten, kan then Gunstige Läsaren skiärskåda ock ther af taga så mycket honom behagar, ock af thessa skiäl sig så länge be- tiena, tils någon lärd Mathematicus wid Academien wine ex pro- fesso thenna diupsinniga Materien afhandla ock thess rätta grund uppenbara.