Stenehedspelen 1955

Program från Stenehedspelen 1955. Scannad version finns här.

Några utdrag ur innehållet:

Stenehedspelen 1995

PERSONER:

Karl Nilsson                                                            Wilma Olausson

     Sigbritt, drottning på Hud                                   Wilma  Olausson

     Kane,  kung 0. Raneborg                                       Karl   Nilsson

     Ingegerd, kung Ranes   moder                                   Märta   Falck

     Nils Sluge, Ranes fosterbroder Osvald Jönsson

     Sate Korte, Sigbritts förtrogne                               Sven   Ekstorm

     Gunlög,  tärna på   Raneborg                                  Irma  Olofsson

     Blanche; tärna på   Raneborg                              Anna-5th  Karlsson

     Erik Bryte, bryte på  Hud                                     Eric  Carlsson

     UriId, Erik Brytes hustru                                    Wan ja  Jönsson

     Kroknos, bard  på   Raneborg                                   Tor   Bergner

     Löstunga Thore Ericsson

     Gorm, bryte  på  Raneborg                                   Johan Bern isson

     Ulf Ärrige, Tanumskämpe                                            A. /lblad

     Ylva        .                                                  Gun Lindkvist

Dessutom: tärnor, kämpar, trälar. Handlingen tilldrar sig dels på Raneborg, dels pä Hud i  Tanum under senare sagotiden.

Mellan  akterna 15  min. paus

                                 

Första akten, scen 1. På   kungsgården   Hud.

Första akten, scen 2. På Raneborg, två dagar senare.

Andra akten, scen 1: Frustugan på Raneborg, tolv dagar senare.

Andra akten, scen 2: På Raneborg samma dag.

Tredje akten, scen 1: På Raneborg samma dag.

Tredje akten, scen 2: På Hud följande kväll.

Sagan om Kung Rane och drottningen på Hud

I de nordbohuslänska fornsägnerna förekommer ofta kunganamnet Rane. Sagorna förtäljer att Ranrike en gång benämningen på länets nordligaste del härleder från detta namn. Huruvida Ranarna residerat på olika platser inom bygderna berättar sägnerna ingenting om, inte heller kan man fastställa om Rane varit ett namn som  burits av flera sinsemellan obefryndade småkungar eller om namnet tillhört en enda ätt. Man har dock all anledning förmoda att det senare är det rätta. I gamla tider var det vanligt att förnamnen gick i arv från far till son. Sålunda berättas om den Alfiska kungaättan vilken enligt mångas förmenande givit namn åt Alfhern, Bohusläns sydligare del, att samtliga manliga medlemmar inom ätten bar namnet Alf.

Den kung Rane vi möter i kvällens fornspel residerade på Raneborg beläget på en plats inom Svarteborgs socken som icke med bestämdhet  kan angivas. Samtida med Rane levde på Hud i Tanum en sköldmö vars rikedom och makt var så stor att hon kunde räkna sig bland de mäktigaste inom "hela landet". Kung Ranes rykte nådde sköldmöns öron och hon beslöt att gifta sig med honom. Ett följe avgick från Hud för att förhöra sig om kung Ranes åsikt i saken. Kung Rane mottog budbärarna  från Tanum mycket väl och lovade drottningen äktenskap. En kort tid efteråt infann sig Tanumsdrottningen på Raneborg för att avtala tidpunkt för bröllopet. Men när drottningen anlände till Raneborg hade kung Rane ändrat sinnelag och givit sig ut på jakt. När drottningen inte fann sin tillkommande hemma på borgen blev hon  så förgrymmad att hon lät sticka Raneborg i brand varvid hon yttrade:

"Hittills har du hetat Raneborg men i fortsättningen ska du heta Svarteborg."

En kort stund efter det drottningen dragit bort från den ödelagda borgen kom kung Rane hem från jakten. Fylld av vrede satte han efter drottningen och upphann henne vid Stene hed där hon fann sin bane och där hennes kämpar sägs ligga jordade på det gravfält vi fortfarande finner här. Drottningens lik fördes till Hud där en bautasten anger hennes viloplats. Kung Ranes och drottningens på Huds saga förekommer i likhet med de flesta sagor i många variationer och torde vara en av de fornsägner som längst bevarats inom mellanbohuslänska bygder.

När författaren i sitt önskemål att åt sin hembygd skapa ett friluftsspel att uppföras varje eller vartannat åt, fördjupade sig i bygdernas sagoskatter gjorde han den  vemodiga iakttagelsen att bohusläningen på sin tid kanske en av landets yppersta berättare numera i det närmaste förlorat kontakten med den muntliga berättaretraditionen och svunnen tid. Iakttagelsen är ingalunda begränsad till provinsen. Med detta i tankarna synes det oss — författare, arrangörer och medverkande  så mycket  angelägnare att åt eftervärlden bevara kännedomen om denna speciella Svarteborgssaga.

I fornspelet nämnes en Långben Rese på Stångenäset, enligt sägnen ävenledes en väldig kämpe, vilken uppges ligga jordad på Brattöns skog på Stångenäset.  Sägnen om Långben Rese  —  "femton alnar lång och som sov femton  år i stöten" — är emellertid höljd i ett ännu djupare dunkel än kung Ranes saga. Detsamma gäller de förmodligen vid samma tid som kung Rane och sköldmön på Hud levande mellanbohuslänska småkungarna: Horne i Kville och Römer i Roll vilken uppges ha haft sitt säte i Bullarebygden.

Författaren av fornspelet "Kung Rane och drottningen på Hud" har i största möjliga mån sökt följa de gamla sagorna. Fornspelet gör inget anspråk på att återge någon  historisk eller etnografisk verklighet utan nöjer sig med att vara en fri omdiktning av de gamla sagorna kring ett konunganamn för evigt förenat med det forntida Bohuslän.

Willy Walfridsson