Ledare 22-1

Jag sitter och funderar över vad Ledaren skall innehålla. Det är ju så mycket fruktansvärt som händer runt omkring oss. Men det finns redan tillräckligt många, som både visar och beskriver dessa händelser! Det måste ju finnas en hel del annat att skriva om? Speciellt sådant som är positivt och som vi ser fram emot? Kanske kan vi alla ”hänga med” på en morgonpigg tur, runt Maltes stig, från tidig vår till prunkande sommar.

Vi är några som, vid åttatiden på morgnarna, nästan dagligen, möts på stigen och byter tankar och händelser med varandra. Vi delar naturens tecken med varandra. Och vi gläds åt att naturen visar sina bästa sidor för oss, och gör så att sommaren kommer oss närmare för varje dag. Redan, den 12 mars, såg vi flera ”svanplogar” över oss, på väg norrut under ett ljudligt trumpe-tande. Vi hörde också på mycket nära håll hur ett par hackspettar slog sina trumvirvlar mot ”torra” träd. Vi såg också mesar av olika slag, som ”sjöng ut” sina varningsläten när vi närmade oss deras bon eller planerade bon. (Jag hade då också hört att man redan observerat lärkor och tofsvipor på Fale-bys gärden). Redan den 14 mars observerade vi de första strandskatorna i ”Sandviken” längs Maltes Stig. Strandskatan är Färöarnas nationalfågel och kallas där ”Tjaldur”. Den, firas av färingarna varje år när den återkommer till öarna. Det brukar vara, redan, den 12 mars, och det är också är en ”färöisk” helgdag, och räknas som vårens början. Jag tycker, att det är dags, att vi knyter starten av vår bohuslänska vår/sommar till ”Tjaldurs” ankomst till Gullmarsfjordens stränder.

För några veckor sedan såg jag en märklig syn. Det var ett underligt ”blad”, som flöt mot strömmen. Då bladet kom närmare land kunde jag se, att det var ryggfenan på en stor lax. Den var sakta på väg mot stranden där vi stod. Den halvmeterstora laxen syntes tydligt i det klara älvvattnet och den kom alldeles intill stranden. Där låg den strax under vattenytan! Den kunde troligen se mig, för efter någon minut hade den fått nog, och sjönk sakta ner i djupet och försvann.

Vid våra promenader brukar vi, redan väldigt tidigt på våren, observera sommarens första huggormarna. De brukar ligga och sola sig på ”vissa, återkommande platser” längs stigen. Det är oftast hanarna som är tidigt ute och ”lapar i sig” vitaminer i solskenet. Så småningom ”drar” de från sina övervintringsplatser, som de kan dela med flera andra ormar, till sina respektive revir. Dessa kan ligga upp till en kilometer från övervintringsplatsen.

Efter den första skira vårgrönskan kommer den mer prunkande sommargrönskan. Träd, buskar och växter tävlar om att slå ut och att förändra landskapet till dagens sommargröna hav av alla sorters blad och växter. Vi som möts på stigen brukar berätta för varandra om de växter och djur som vi observerar. Vi för-söker ibland till och med ”snitsa till det” med de latinska namnen på, framför allt, växterna. Strax intill det övre vindskyddet växer en kraftig bok. Det verkar som om den på något sätt kan styra värmen i sig, för om man ”klappar” på barken kan man känna att den har olika temperaturzoner. Det verkar nästan som om den kan styra viss värmeproduktion inom sin egen stam?

Vissa forskare hävdar att träden kan kommunicera med varandra genom sina fina rottrådar? Tänk om man kunde tala med träden? Tänk vad mycket de har att berätta. Längs stigen finns flera hundraåriga askar. De kunde säkerligen berätta mycket för oss om livet förr. Människorna som levde här, när askarna var unga, hade det säkerligen mycket svårare än vi har det idag! Men de njöt förmodligen lika mycket av sommaren, som vi gör idag. Denna sommar hoppas vi skall bli en riktig ”höjdare”. Vår förhoppning är att vi skall få Kaserna att blomstra med traditionellt midsommarfirande (Wiknerspelen) med utställningar, tal, gudstjänst, fika med lefsor, etc. Det blir också traditionella danser och lekar runt midsommarstången. Vi hoppas på en riktigt härlig sommar då vi kan ladda våra batterier!