Skillnad mellan versioner av "Kalle Norder"
Lennart (diskussion | bidrag) m (Länk) |
Lennart (diskussion | bidrag) |
||
Rad 24: | Rad 24: | ||
Gustav Adolf | Gustav Adolf | ||
Rad 51: | Rad 52: | ||
Lyktgubben kan på ren djävulskap förvilla folk, så att de går vilse. Men är du snäll mot lyktgubben kan han också hjälpa dig att hitta hem när du tappat bort dig. Får du hjälp måste du vara både vänlig och tacksam, annars blir han arg och ger dig en örfil eller förvrider huvudet på dig så att du inte hittar in i ditt hus – även om du står bara en meter ifrån dörren. | Lyktgubben kan på ren djävulskap förvilla folk, så att de går vilse. Men är du snäll mot lyktgubben kan han också hjälpa dig att hitta hem när du tappat bort dig. Får du hjälp måste du vara både vänlig och tacksam, annars blir han arg och ger dig en örfil eller förvrider huvudet på dig så att du inte hittar in i ditt hus – även om du står bara en meter ifrån dörren. | ||
Rad 58: | Rad 60: | ||
[[Kategori:Munkedalsbygden]] | [[Kategori:Munkedalsbygden]] | ||
[[Kategori:Munkedalsbygden 13-2]] | [[Kategori:Munkedalsbygden 13-2]] | ||
[[Kategori:Personer]] |
Versionen från 20 december 2022 kl. 11.34
”Kalle Norder” - en av Lyktgubbar
Karl Johansson (19040613 – 19760206)
och hans fru
Tyra (19020330 – 19851109)
bodde i Karls föräldrahem på Slätthult / Vågsäter i Valbo-Ryr.
Karl och Tyra hade två barn, Gustav och Kent. Gustav flyttade sedan som ung till Göteborg medan Kent blev kvar i Munkedal och arbetade vid Munkedals AB.
Karl hade fem syskon:
Otelia (Otti)
Anna
Hilda
Johan och
Gustav Adolf
Dessa flyttade från Slätthult i unga år, men behöll sina äganderätter till första våningen i sterbhuset.
Karl, Tyra och Kent bodde i andra våningen i huset. Där, i deras lägenhet, fanns varken vatten, avlopp eller wc eller någon som helst bekvämlighet. Vattenbrunn fanns inte på tomten. Allt vatten fick hämtas hos grannen.
Karl hade en speciell övernattningslogi på sin källarvind, som han använde då han arbetade nattskift på sin arbetsplats vis Munkedals AB.
Karls arbetsväg var ca 5 till 6 km lång. Mestadels gick han till fot denna mycket oländiga och svårframkomliga sträcka på småvägar och smala stigar från Slätthult mellan Kvarndal och Stuvemyr- längs Mossarna – Stale tjärn över Stale Gård och till Bruket. Efter arbetspasset var det samma väg, men i motsatt riktning. Det tog minst 1,5-2 timmar per väg. Om man tänker på att denna vandring fick göras ofta i mörker, regn, snö och ishalka och kanske också ensam, så är det svårfattbart vilka prestationer som gjordes bara för att komma till och från arbetsplatsen. Arbetstiden i slutet på 1910-talet var 12 timmar per skift och 6 skift i veckan samt att man dessutom hade var tvungen att ibland arbeta med maskinunderhåll under helgerna. Tiden till och från arbete samt tiden på arbetsplatsen, dessa sammantaget dvs 15-16 timmar verkar för oss idag omöjliga med tanke på dygnets 24 timmar.
Namnet ”Lyktgubbar” kommer säkerligen av dessa som bodde på sådana ställen liknande Kalles. De var tvungna att lysa upp sina svårframkomliga stigar med hjälp av fotogenlampor. Därav namnet ”Lyktgubbar”.
Sommartid kunde Karl använda cykel. Vägsträckningen då gick över Kvarndal – Sandbacken via en smal stig, som kom fram vid Klebergs och vidare Klevavägen mot Bruket.
Det hände vid ett tillfälle, att en trampa gick av, men Karl brydde sig inte utan trampade vidare, så gott som det gick med en pedal, men så fort gick det inte.
Det sades ofta om Karl, att han var en ”snäll och tystlåten man”. Han satt ofta på en bänk framför sin källarvind och täljde på någon träklamp, under ivrigt visslande på någon egen påhittad melodi. Kom någon då och pratade till honom tittade han alltid åt ett annat håll nära han svarade.
Tyra förde mestadels och ofta Karls talan, även då Karl var närvarande. Han kunde då bli väldigt irriterad på henne. Hans inpass var så gott som alltid ”håll käften din jävla sugga”. Tyra brydde sig aldrig om dessa utan bara fortsatte och Karl fick alltid ge sig.
Karl hade ett speciellt sätt att äta sina smörgåsar. Arbetskamraterna sa att ”han äter som om han spelade ett munspel, snabbt och ryckigt”.
Var tilläggsnamnet ”norder” kommer ifrån känner jag inte till. Man kan anta att vädersträcket norr kan ha haft sin betydelse.
I den svenska folktron har lyktgubben en helt annan betydelse, nämligen att man under mörka nätter kan se Lyktgubben, ute på sankmarker och mossar, eller där det finns gamla vägar och stigar. Oftast ser man bara själva ljuset, men kanske kan man även skymta lyktgubben själv, ofta likt en liten figur med grå eller gröna kläder. Ljusskenet från hans lykta kan vara stort eller litet, det kan röra sig snabbt, men också mycket sakta – eller till och med vara blickstilla en lång stund. Håll dig dock på avstånd, det är inte bra att komma för nära en Lyktgubbe – man kan bli sjuk.
Lyktgubben kan på ren djävulskap förvilla folk, så att de går vilse. Men är du snäll mot lyktgubben kan han också hjälpa dig att hitta hem när du tappat bort dig. Får du hjälp måste du vara både vänlig och tacksam, annars blir han arg och ger dig en örfil eller förvrider huvudet på dig så att du inte hittar in i ditt hus – även om du står bara en meter ifrån dörren.
Enligt Rune och Ines Hansson, grannar med Karl och Tyra 2001-01-04
Leif Bergh