Stenehedspelen 1955

Program från Stenehedspelen 1955. Scannad version finns här.

Några utdrag ur innehållet:

Stenehedspelen 1995

Personer:

Namn	Roll
Sigbritt, drottning på Hud	Wilma Olausson
Rane, kung på Raneborg	Karl Nilsson
Ingegerd, kung Ranes moder	Märta Falck
Nils Sluge, Ranes fosterbroder	Osvald Jönsson
Sote Korte, Sigbritts förtrogne	Sven Ekstorm
Gunlög, tärna på Raneborg	Irma Olofsson
Blanche, tärna på Raneborg	Anna-Lisa Karlsson
Erik Bryte, bryte på Hud	Eric Carlsson
Urild, Erik Brytes hustru	Wanja Jönsson
Kroknos, bard på Raneborg	Tor Bergner
Löstunga	Thore Ericsson
Gorm, bryte på Raneborg	Johan Bengtsson
Ulf Ärrige, Tanumskämpe	A. Åblad
Ylva	Gun Lindkvist

Dessutom: tärnor, kämpar, trälar. Handlingen tilldrar sig dels på Raneborg, dels på Hud i Tanum under senare sagotiden.

Mellan  akterna 15  min. paus

Scener och avdelningar:

Första akten, scen 1. På   kungsgården   Hud.

Första akten, scen 2. På Raneborg, två dagar senare.

Andra akten, scen 1: Frustugan på Raneborg, tolv dagar senare.

Andra akten, scen 2: På Raneborg samma dag.

Tredje akten, scen 1: På Raneborg samma dag.

Tredje akten, scen 2: På Hud följande kväll.

Sagan om Kung Rane och drottningen på Hud

I de nordbohuslänska fornsägnerna förekommer ofta kunganamnet Rane. Sagorna förtäljer att Ranrike en gång benämningen på länets nordligaste del härleder från detta namn. Huruvida Ranarna residerat på olika platser inom bygderna berättar sägnerna ingenting om, inte heller kan man fastställa om Rane varit ett namn som  burits av flera sinsemellan obefryndade småkungar eller om namnet tillhört en enda ätt. Man har dock all anledning förmoda att det senare är det rätta. I gamla tider var det vanligt att förnamnen gick i arv från far till son. Sålunda berättas om den Alfiska kungaättan vilken enligt mångas förmenande givit namn åt Alfhem, Bohusläns sydligare del, att samtliga manliga medlemmar inom ätten bar namnet Alf.

Den kung Rane vi möter i kvällens fornspel residerade på Raneborg beläget på en plats inom Svarteborgs socken som icke med bestämdhet  kan angivas. Samtida med Rane levde på Hud i Tanum en sköldmö vars rikedom och makt var så stor att hon kunde räkna sig bland de mäktigaste inom "hela landet". Kung Ranes rykte nådde sköldmöns öron och hon beslöt att gifta sig med honom. Ett följe avgick från Hud för att förhöra sig om kung Ranes åsikt i saken. Kung Rane mottog budbärarna  från Tanum mycket väl och lovade drottningen äktenskap. En kort tid efteråt infann sig Tanumsdrottningen på Raneborg för att avtala tidpunkt för bröllopet. Men när drottningen anlände till Raneborg hade kung Rane ändrat sinnelag och givit sig ut på jakt. När drottningen inte fann sin tillkommande hemma på borgen blev hon  så förgrymmad att hon lät sticka Raneborg i brand varvid hon yttrade:

"Hittills har du hetat Raneborg men i fortsättningen ska du heta Svarteborg."

En kort stund efter det drottningen dragit bort från den ödelagda borgen kom kung Rane hem från jakten. Fylld av vrede satte han efter drottningen och upphann henne vid Stene hed där hon fann sin bane och där hennes kämpar sägs ligga jordade på det gravfält vi fortfarande finner här. Drottningens lik fördes till Hud där en bautasten anger hennes viloplats. Kung Ranes och drottningens på Huds saga förekommer i likhet med de flesta sagor i många variationer och torde vara en av de fornsägner som längst bevarats inom mellanbohuslänska bygder.

När författaren i sitt önskemål att åt sin hembygd skapa ett friluftsspel att uppföras varje eller vartannat åt, fördjupade sig i bygdernas sagoskatter gjorde han den  vemodiga iakttagelsen att bohusläningen på sin tid kanske en av landets yppersta berättare numera i det närmaste förlorat kontakten med den muntliga berättaretraditionen och svunnen tid. Iakttagelsen är ingalunda begränsad till provinsen. Med detta i tankarna synes det oss — författare, arrangörer och medverkande  så mycket  angelägnare att åt eftervärlden bevara kännedomen om denna speciella Svarteborgssaga.

I fornspelet nämnes en Långben Rese på Stångenäset, enligt sägnen ävenledes en väldig kämpe, vilken uppges ligga jordad på Brattöns skog på Stångenäset.  Sägnen om Långben Rese  —  "femton alnar lång och som sov femton  år i stöten" — är emellertid höljd i ett ännu djupare dunkel än kung Ranes saga. Detsamma gäller de förmodligen vid samma tid som kung Rane och sköldmön på Hud levande mellanbohuslänska småkungarna: Horne i Kville och Römer i Roll vilken uppges ha haft sitt säte i Bullarebygden.

Författaren av fornspelet "Kung Rane och drottningen på Hud" har i största möjliga mån sökt följa de gamla sagorna. Fornspelet gör inget anspråk på att återge någon  historisk eller etnografisk verklighet utan nöjer sig med att vara en fri omdiktning av de gamla sagorna kring ett konunganamn för evigt förenat med det forntida Bohuslän.

Willy Walfridsson

Minnen och sevärdheter inom Svarteborgsbygden

"Bland de mellanbohuslänska socknarna utgör Svarteborg den bygd inom vilka det gamla längst bevarats", säger Tanumsprosten Johan Ödman i sin under 1700-talets  början utgivna Bohuslänska beskrivning. Allmogemusiken ägde stark förankring inom  bygden — så ock sagan och sången. Det berättas att man ännu på 1820-talet här sjöng en  visa om "Römer i Roll" en småkonung samtida med Rane. Ödman uppger att Svarteborg fordom hetat Raneborg emedan där i forntiden bott en kung Knut Rane — denne Rane skulle enligt samma källa ha givit Ranrike dess namn. Huruvida Knut Rane verkligen levat eller icke kan historien ej med visshet avgöra. Att åtminstone delar av Svarteborg varit befolkade sedan den grå forntiden torde däremot vara ställt utom varje tvivel.

   Att på dessa korta rader lämna en förteckning över Svarteborgs märkligare minnen är uteslutet. Här må endast nämnas Slottsberget vid Skaneröd där sagokungen  Kane sägs ha hållit hov. Minnena kring Stene hed återges i en av programmets särtexter. Kyrkan —  "näst  Kongahälla länets äldsta fylkeskyrka" —  är prydd med    målningar av Schönfeldt. Tidigare fanns inom socknen annexförsamlingen Toses kyrka samt enligt traditionen ett kapell å Aspång. I äldre ortsbeskrivningar nämnas olika fornminnen bl. a. å Gesjes, Rambergs, Skåneröds och Hökärrs ägor. Svarteborg rymmer inom sina gränser ett av Bohusläns mest omtalade sagoberg, Boråserödsberget med "ryttareskåran" eller "Karl VII:s skåra". I berget finnes en fördjupning den s. k. jättedörren som enligt sagan leder in till jättarnas guldskimrande salar.

Den store tänkaren Thomas Thorild föddes på Blåsopp i Svarteborg där Föreningen Vikarvet rest en sten till hans minne. Som en kuriositet må nämnas att Svarteborg äger länets sannolikt minsta sätesgård —  Ramberg. Den italienske ädlingen Johan Baptista Pinello, född i Genua 1682, död på Ramberg 1775 adlades 1751 och antog namnet Pinello till Ramberg. Gårdens anor som sätesgård är emellertid av ännu äldre datum. I 1659 års jordabok nämnes Ramberg adelsgods och ingick vid denna tid bland Bohusläns genom tiderna största jorddrotts, Dorothea Bjelkes, ägogårdar.

Några data kring Stene hed

De erfarenheter och rön Karl XI gjorde under femårskriget kom honom att efter freden söka stärka landets försvarsberedskap, skriver Major Hugo Uddgren i "Bohusläns Regemente och dess hembygd". Valet av mötesplatser beredde militärerna betydande svårigheter särskilt Bohuslän där naturen "icke varit gifmild på stora fält". År1692 finner vi Weinholtz dragoner installerade å Stene hed nära gränsen mellan Svarteborg och Kville vid norra stranden av Koltorpsvattnet. Dragonskvadronen förfogade över mellan 5- och 600 hästar — området nordöst om den västliga Stenehedsgården å vars ägor friluftsscenen ligger benämndes också enligt major Uddgren tidigare "stallet", men fick sedan heta hästbivacken.

1720 påbörjades emellertid en nyorganisation av Bohusläns dragonregemente. Stene hed avmilitariserades och Backamo blev i fortsättningen Bohusläns regementes  mötesplats beroende på art Backamoheden lämnade utrymmen åt militära byggnader och militära övningar på ett helt annat sätt än Stene hed.

Nuvarande ägaren till västra Stenehedsgården — för att  fortfarande citera major Uddgren —  är Karl Andersson som genom att upplåta plats för friluftsscenen gjort en  betydande insats för att spelen kunnat komma till stånd. Gården är en gammal släktgård som varit i samma släkts ägo minst trehundra år. Här i nära grannskap av de bautastenar och gravhögar under vilka drottningens från Hud kämpar sägs ligga jordade har Föreningen Hällevadsholmsbygden blivit i tillfälle skapa den scen å vilken förening och författare hoppas kunna göra årets spel och eventuellt något följande med intim anknytning till bygdens historia till en tradition.

Föreningen Hällevadsholmsbygden

Föreningen Hällevadsholmsbygden vill verka för tillvaratagande av Hällevadsholms och omgivande bygds intressen, ekonomiska, trafiktekniska, allmänt samhälleliga och kulturella.

Under årens lopp har föreningen åstadkommit åtskilligt för samhälle och bygds dels genom direkta åtgärder bekostade av egna eller insamlade medel dels genom att indirekt verka som en kraftigt pådrivande kraft i den kommunala och samhälleliga verksamheten. Som exempel på den utveckling som direkt eller indirekt blivit en följd  av föreningens verksamhet må nämnas utmärkta tågförbindelser, ny bussförbindelse med Bullaren, bättre vägar i samhälle och bygd, tandläkarpraktik, förstklassigt friluftsbad med simundervisning, utökad vägbelysning i samhället, byggnadsplan, byggande av hyreshus samt utbyggnad av flera etapper av vatten och avlopp. Detta senaste har haft till följd en kraftig byggnadsverksamhet utan motstycke i Hällevadsholms historia. Genom förläggning av industrier till Hällevadsholm görs stora insatser för att motverka avfolkningen i dessa trakter. Sedan någon tid arbetar en på föreningens initiativ startad bostadsförmedling. Idrottsplan och tennisplan  står  inför sitt snara förverkligande och nya hyreshus planeras.

Förutsättningar har skapats för en snabb utveckling av näringslivet. Goda möjligheter finnas att till bygden få nya industrier och ny serviceverksamhet. I det allmänna  medvetandet ingår Hällevadsholm mer och mer som ett framtidssamhälle, ett samhälle på. marsch. Detta innebär samtidigt en bygd i utveckling.

Som ett led i föreningens allmänt kulturella arbete ingår att bevara och vårda de värden, som representeras av bygdens fornminnen, traditioner sagor och sägner.

I fortsättningen som hittills vill Föreningen Hälievadsholmsbygden verka i bygden,

      GENOM BYGDEN — FÖR BYGDEN

                                     Föreningen  Hällevadsholmsbygden.