Ledare 22-2

Naturens under sker varje år och varje dag längs med den natursköna Maltes stig runt Rödberget. Vi hoppas att det får fortsätta på samma sätt i många, många år, utan att påverkas av människans krig och elände och sug efter makt och pengar.

Det är inte klokt hur tiden rusar iväg. Jag tycker det var som igår, då jag satt och funderade på vad jag skulle skriva om i förra numrets ledare. Vad var på sin plats att berätta om och vad fanns att tycka om. Inte var det så att det saknades ämnen, då världens befolkningar dagligen försåg oss med hemska nyheter. Än från Ryssland och Ukraina, än från Nordkorea, Iran m.fl.

På den fronten tryter inte ämnena! Tillräckligt många beskriver dagligen och i alla media dessa ruskiga och hemska händelser, som pågår både när och fjärran.

Men jag vill hellre hitta, och berätta för er, om de lugna och fina händelserna, små som stora i vår närhet, som vi kan följa dagligen och stundligen och glädjas åt. Jag försöker därför återknyta till ledaren i förra numret och den fantastiska Maltes stig. Som Ni kanske kommer ihåg, relaterade jag då till naturens händelser och skeenden runt stigen under våren och den kommande sommaren. Jag tänker fortsätta på det sättet. Den trogna grupp, som nästan dagligen, tidig morgon, promenerar på stigen, möts och berättar om dagens upplevelser för varandra. Det vi ser vid denna årstid är det motsatta mot vårens händelser. Bl.a. ser vi flera stora flyttfågelssträck som »går« söderut. Flyttfåglarna tar med sig sina sånger så att området vid och runt Maltes stig blir ganska tyst. En del fåglar flyttar inte. De kan höras ibland när de ropar sina varningsläten när någon gående stör deras plats.

Inte bara fåglar syns längs med stigen. Flera av våra »medvandrare« såg för några veckor sedan en säl som låg på rygg med en stor lax mellan framfenorna. Han åt njutningsfullt på laxen. Hela händelsen utspelade sig bara några meter från stranden i närheten av båtplatsen. När vi kom till platsen var det redan för sent. Både sälen och laxen var borta. Inte ens laxens benskelett fanns kvar. Några dagar senare lyckades vi däremot se en ca meterlång lax bara någon meter från strandkanten, intill den stora stenen som ligger i vattnet (det så kallade Hallankart).

Vi har också, för några veckor sedan, i samband med de första älgjaktsdagarna, sett en ensam älgko röra sig i området.

Men det som framför allt gör oss förstummade är lövträdens mängder av blad och deras färgprakt under hösten. Löven antar alla palettens färger. Bladen kan samtidigt vara gula, röda, gröna o.s.v. En del blad sitter kvar medan andra dalar ner på marken. Och de ligger i mängder på och längs med stigen. Jag undrar hur många blad det finns på ett representativt träd som kantar Maltes stig? Jag har försökt beräkna antalet efter olika formler man kan hitta på nätet, men det finns ingen bra räkneformel. Jag är dock övertygad om att någon, någon gång räknat trädens blad! (Enligt uppgift från »nätet« har ett ordinärt äppleträd ca 12 000 blad).

Så småningom antar de fallna bladen markens färg och lägger sig som ett skyddande täcke över mängder av små organismer, som hjälper till att finfördela löven till näring för kommande vår då trädens sav stiger, löven spricker ut igen för att ta emot de långväga gästerna som kommer flygande och flyttandes till vårt land igen, som det har skett under kanske tusentals år. Cirkeln är sluten.

Håkan Grundberg