Georg Mobergs uppväxt på Torreby

Minnesanteckningar från intervju med George Moberg, 2003-03-25, kommunhuset Forum, Munkedal.

Minnesanteckningarna gjorda vid samma datum som ovan av Håkan Grundberg

(Övriga deltagare vid intervjutillfället var Jan Hognert, Ingemar Johansson, Tomas Enarsson, Christer Karlsson, Lillianne Silberg, Ryno Olsson och Göran Sörensson).

Intervjun med George Moberg gjordes 2003-03-25.

George föddes på Torreby 1908-11-04 och dog endast några månader efter intervjun. Han var vid intervjutillfället ca 95 år med glasklart minne för namn, datum, händelser, mm.

Allt som noterats nedan, är muntligt återgivet av George Moberg, vid intervjutillfället. (George Moberg var under väldigt många år ”Marknadsgeneral” för Rabbalshede Marknad).

Georges pappa kom till Torreby, anställd som förvaltare, 1892-11-01. Nils George Sörensson var hans arbetsgivare. Han kom med hästskjuts till Munkedal (Gästis) och fick därifrån, gående, leta sig till Torreby.

Nils George Sörensson var född i Dröbakk i Norge.

Tillsammans med en (svensk)? kollega förädlade han skog i Norrland och sålde vidare till Europa med stora förtjänster (de två var så kallade träpatroner).

De ägde gemensamt flera av de stora och kända sågverken i Norrland.

Så småningom kom de, utan ovänskap, överens om att de skulle ”gå skilda vägar” varvid den ene skulle lösa ut den andre.

De ”drog sticka” om vem som skulle göra vad.

Grosshandlare Sörensson vann (eller förlorade) och var den som skulle lösas ut.

Problemet var att de svenska bankerna saknade tillräckligt med kapital för ”lösensumman”, så Sörensson och hans kollega fick vända sig till några stora, tyska banker för att få hjälp med finansieringen.

Dessa kunde lösa problemet och grosshandlare Sörensson blev utlöst ur ”kompanjonskapet”.

Den aktuella ”lösensumman” lär i dagens penningvärde (2003) motsvara ett par milliarder kronor?

När Sörensson lösts ut anskaffade han en bostad i Stockholm, det så kallade ”Fersenska palatset”, som han köpt för 1,5 Mkr och renoverade för 1,0 Mkr.

Sörensson förvärvade också skogsegendomar vid Orrefors i Småland, såg i Karlstad och på några andra ställen, vänerskutor, trävarufabrik i Sävenäs, mm.

Mycket av virket hans industrier förädlade exporterades till England.

Grosshandlare Sörensson förvärvade Torreby, som han byggde upp till ett mönsterjordbruk. Han byggde nya hus (mejeri, bryggeri, orangeri, smedja i kombination med stallet för de privata rid-, och vagnshästarna, mm) och bostäder. Ny ladugård byggdes också.

Torpen (Vinterbacken, Vintern, Gylteröd, Porten, Träbenet, Skytten, Sveholmen och Holmen, m.fl.) revs och arbetarbostäder (statarbostäder) byggdes.

George Moberg växte upp i Torrebys förvaltarbostad.

(Han flyttade från Torreby och förvaltarbostaden 1930).

Den fast anställda personalen bestod av 8 statare, 4 ladugårdskarlar, en smed , en hel del ungkarlar, som ej var statare utan diversearbetare, skogshuggare, m.fl.

De anställda avlönades med 1 del lön + 600 kg spannmål + 3 liter mjölk per dag, potatisland, mm.

Mjölken hämtades i mejeriet, där mejerskan ”mätte upp”.

Ettåriga kontrakt var upprättade med alla arbetare på Torreby.

Arbetstiden på sommaren var från kl. 07.00 – 19.00 även lördagar.

Arbetstiden på vinterhalvåret var från 07.30 – 16.00 även lördagar.

Under grosshandlarens första tid på Torreby fanns inte slottet utan familjen bodde i den gamla herrgården.

De första åren fanns inte heller järnväg utan familjen med sin tjänarstab och allt ”pick och pack” åkte tåg till Göteborg. Därifrån reste sällskapet med bagage vidare i en chartrad båt till Torreby brygga.

När tjänstefolket på Torreby fått reda på vilken dag grosshandlarfamiljen skulle anlända, sändes en ”spejare” till toppen på utsiktsberget. Så fort fartyget siktades, ibland redan långt utanför Bornöarna, skulle flaggan hissas i den höga flaggstången på bergets topp för att välkomna grosshandlarfamiljen.

Familjen med resesällskap och tjänstestab skulle tas emot med vagnar och personal vid Torreby brygga för vidare transport till herrgården.

1905 var järnvägen mellan Göteborg och Munkedal klar och då hämtades grosshandlarfamiljen i stället vid Munkedals station. Det brukade bli en ansenlig samling av människor, hästar, åkdon, lastvagnar, mm. för att transportera familjen med sin tjänarstab och all packning från Munkedals station till Torreby.

Slottet byggdes 1887 och kostade 100 000 kr. Grunden levererades av Kullgrens Enka ”på plats” för 10 000 kr.

Friherrinnan brukade åka till kyrkan i Foss på somrarna. Hon tyckte dock att vägen var för ”backig och obekväm” så hennes man, grosshandlaren, lät bygga om landsvägen så att den blev jämnare och mer bekväm och inte så ”backig”.

På Torreby fanns ca 2 500 fruktträd. Dessa sköttes av Ture Antonsson, som 1908 fick åka till Småland för att lära sig allt om fruktodling.

Antonsson dog 1914.

Enligt George var det, bland andra barnen, som skulle hålla rent mellan fruktträden. Detta var svårt (och förmodligen också tråkigt, eftersom det fanns så mycket annat roligt barnen kunde hitta på runt den stora egendomen).

En stor fruktkällare byggdes (idag redskapshus för golfklubben).

Frukten såldes till många ”fina ställen” både i Göteborg och Stockholm. En av Torrebys ”fasta fruktkunder” var Operakällaren i Stockholm.

Grosshandlar Sörensson anskaffade en Jersey-besättning till Torreby. Korna importerades med båt direkt från England till Torreby brygga.

I stallet fanns 16 arbetshästar, 2 posthästar, 2 norska hästar (som herrgårdskusken Flink ansvarade för) samt 2 varmblod.

Turister, hushållningsgillen och många övriga delegationer kom med både båt och buss, från när och fjärran, för att studera mönsterjordbruket på Torreby.

Dingle lantbruksskola (nuvarande Naturbruksgymnasiet), besökte Torreby med varje kurs.

På Utsiktsberget finns, förutom den ovan nämnda flaggstången, även ett vattenmagasin (ett slags högreservoar) som rymmer 180 000 liter vatten. Vattnet pumpades till magasinet med en vindmotor. Från magasinet hade alla Torrebys hus ”rinnande vatten” genom självtryck.

Sörensson byggde också en damm som skulle förses med ett ”eget” elkraftverk.

Detta kom dock aldrig till stånd, eftersom Trollhätte krafverk började leverera elektricitet från omkring 1920, då dammen också stod färdig.

Istället användes dammen för nöjesrodd och fiske.

Grosshandlaren var också uppfinnare. Bland annat uppfann han det så kallade Torrbasystemet, som limmade trä på ett speciellt sätt.

Metoden innebar att man kunde ta ut mer trä ur varje stock vid sågningen.

Sörensson lät hugga in en minnestavla i Sankareberget 1914.

På tavlan kunde läsas ”Sommaren 1904 uppfanns i denna skogspark Torrbasystemet ………..”.

Tavlan höggs in av en Pettersson från Uddevalla, som fick 500 kr för sitt arbete, fast han bara begärt 50 kr.

I slottet fanns en iskällare, där man bl. a kunde kyla punschen.

På slottet var det varje sommar ett riktigt ”hov” med kokerska, köksa och underköksa. En betjänt, som hette Hammarberg, ingick också i ”hovstaben”.

Ibland fick även stockholmskusken hjälpa till med servering.

Vagnar, landåer, mm. fanns i dubbla uppsättningar (i Stockholm och på Torreby).

Torreby hade en egen postkörare, som hämtade posten i Munkedal och delade ut till adressaterna i Torreby. Postköraren, som hette Matsson, kunde bli ”yr i mössan” (han gillade starkvaror).

Friherrinnan (fru Sörensson) talade med postkörare Matsson, som lovade att ”sluta supa”….

Affär fanns på Röd. De flesta torrebyborna handlade hos fru Valör på Röd.

Gästgiveriet på Röd var skyldiga ”att sätta över” folk till Sämstad. De, som kom från Sämstad, hade rätt att få hästskjuts till Munkedal.

Gästgiveriet fanns kvar på 1930-talet.

För Torrebys barn startade grosshandlaren en privat skola på Wässby, som för 24 000 kr införlivades med Torreby 1893.

Lärarinnan, som kom från Stockholm, var inte bra.

Ingen ordning!

Och inget riktigt schema!  

George gick i denna skola i 6 år.

Sista skolåret fick George gå för folkskollärare Hasselgren i Foss.

Hasselgren, som bodde i skolan, undervisade ca 100 barn.

Under första världskriget införde Friherrinnan skolbespisning i Wässby skola.

Grosshandlaren förvärvade Fätorp av Frans Pettersson (farfar till Jan Pettersson) samtidigt som Wässby.

På jul brukade hela familjen komma och stanna i någon vecka. Då bodde de i det gamla huset, som var lättare att värma upp.

I denna byggnad ”spökar” Rutger von Ascheberg ännu den dag som idag är.

Varje nyårsafton kommer han farande, exakt kl. 24.00, genom huset efter två svarta hästar.

Alla anställda på gården fick julklappar. Det var för det mesta ”in natura” men var och en fick också ett paket, oftast med kläder i.

Friherrinnan informerade sig sommartid om ålder och storlek på alla anställda så att de kunde få ”rätt” julklappar.

1928 var alla anställda bjudna på nyårsvaka hos Sörenssons. Där bjöds på kaffe och punsch.

1917 dog grosshandlare Sörensson. De pengar han hade i sin plånbok skulle gå till skor (för de anställda).

Grosshandlaren hade haft två systrar som båda var avlidna.

Dödsboet värderades till 7 Mkr.

Sörenssons ”blev av med allting”.

Grosshandlaren hade två söner, en major och en ryttmästare, samt en dotter.

Ryttmästaren fick sin systers arvedel. Så småningom förvärvade han även majorens del..

Ryttmästaren brukade komma till Torreby på hösten för att jaga.

Ryttmästarens söner Wilhelm och Nils tog över Torreby.

Wilhelm Sörensson umgicks flitigt med Greta Garbo och prinsen, som båda, enligt uppgift, besökt Torreby.

Wilhelms och Nils syster, Madeleine blev gift med sonen till hovstallmästaren Sager (Sagerska palatset)??

Madeleine hade också en son med en Wallenberg.

Och slutligen sålde Nils Sörensson Torreby egendom till Holger Areskoug.

Holger Areskoug sålde egendomen till Widell, som i sin tur sålde till Torrebyintressenter (golfklubben).

Idag ägs marken som golfbanan ligger på, samt slottet av ovan nämnda Torrebyintressenter.

Övrig mark, ca 600 ha skog mm ägs av Göteborgs stift.

Övriga noteringar i samband med intervju med George Moberg.

Arthur Hansson, född i Gläborg. Hade först en liten affär nedanför Sandklev (Håby). Skaffade sedan en större affär i Håby.

Köpte sedan affären i Munkedal (mitt emot Munkedals station). Hade också affär vid Munkedals hamn.

1923 byggdes affären i Munkedal om till järnhandel, speceri-, manufakturaffär.

Från början var järnaffären belägen i Hotellet (det hus där Silverehn, idag, har sin verksamhet och bostad).

Henning Hasselgren (folkskolelärare), kallad Pex, var filmpianist när biografen var hos Sohlbergs (nuvarande XL trävaruhandel).

Axel Persson, Öxna (bonde, jägare och fiskare), skulle ro till Amerika i en eka. Han påbörjade sin långa resa, men drev iland på Jylland. Därifrån skickades han tillbaka till Öxna.

Ljugar-Anders bodde på Torreby.

Julia, gästgiverska på Kviström, var väldigt populär. Man åkte dit med häst och vagn på söndagar för att äta lax. Julia hade en son, Ivar.

Bakom Gästis fanns en arrestlokal.

Två systrar födda på Borrby hade lanthandel i Pilegård (fru Jensen) och Röd (fru Valör). En lanthandlare skulle klara sig på 5 kunder.

Flinck, gamle herrgårdskusken.

Nedtecknat 2007-03-28

av Håkan Grundberg