Skillnad mellan versioner av "Tankfartyget Nanny"
Lennart (diskussion | bidrag) m (Bild infogad) |
Lennart (diskussion | bidrag) |
||
(En mellanliggande version av samma användare visas inte) | |||
Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Fil:Nanny NB298.jpg|miniatyr|Foto från boken ”Uddevallavarvet - HISTORIEN OM 40 ÅR I SKEPPSBYGGNADENSTJÄNST” av Jan Hermansson]] | [[Fil:Nanny NB298.jpg|miniatyr|Foto från boken ”Uddevallavarvet - HISTORIEN OM 40 ÅR I SKEPPSBYGGNADENSTJÄNST” av Jan Hermansson]] | ||
När Munkedals blev hemvist för världens största oljetanker Nanny av Munkedal | När Munkedals blev hemvist för världens största oljetanker Nanny av Munkedal | ||
[[Fil:Manny går under Tjörnbron2675.jpg|miniatyr]] | [[Fil:Manny går under Tjörnbron2675.jpg|miniatyr|Nanny går under Tjörnbron (Almösundsbron)]] | ||
'''''Rederi AB Monacus i Kungsbacka, som ägdes av [[Haakon Onstad|Haakon Onstad,]] beställde 1973 från Uddevallavarvet det som vid leveransen var ett av världens största tankfartyg. Det var en mycket omtalad affär''''' '''''som höll på att knäcka [[Munkedals AB]] som pappersbruket då hette. Låt oss följa vad som hände.''''' | |||
Nanny var en imponerande skapelse på alla sätt. Hon var på 499 000 dwt och hade en längd totalt på 365 meter, bredden var 79 meter och ett djupgående på 30,5 meter. Lasttankarna rymde tillsammans 596 700 kbm olja. Hon drevs av två stycken ångturbiner på totalt 52 600 axelhästkrafter. Hon blev världens bredaste fartyg och det största fartyget i världen som kunde gå in Rotterdams hamn med full last. Ångturbinerna var den enda tekniken man ansåg möjlig för ett så stort fartyg men de var oljeslukande, vilket inte var så stort problem just då eftersom oljan var relativt billig och oljefrakterna mycket lönsamma. Det förbrukades 250 ton olja per dygn vid marschfarten 15 knop. Det är lika mycket om 50 normalstora villor brukade förbruka på ett år. | Nanny var en imponerande skapelse på alla sätt. Hon var på 499 000 dwt och hade en längd totalt på 365 meter, bredden var 79 meter och ett djupgående på 30,5 meter. Lasttankarna rymde tillsammans 596 700 kbm olja. Hon drevs av två stycken ångturbiner på totalt 52 600 axelhästkrafter. Hon blev världens bredaste fartyg och det största fartyget i världen som kunde gå in Rotterdams hamn med full last. Ångturbinerna var den enda tekniken man ansåg möjlig för ett så stort fartyg men de var oljeslukande, vilket inte var så stort problem just då eftersom oljan var relativt billig och oljefrakterna mycket lönsamma. Det förbrukades 250 ton olja per dygn vid marschfarten 15 knop. Det är lika mycket om 50 normalstora villor brukade förbruka på ett år. | ||
Rad 16: | Rad 16: | ||
Bild från Bertil. | Bild från Bertil. | ||
Efter provturen fick hon ett uppdrag att frakta olja för Exxon Co från Arabien till Aruba i Västindien. Det var en lönsam resa som man tjänade 10 mkr på utöver driftkostnaderna. Sedan blev det tyvärr inga flera fraktuppdrag med olja men hon användes som oljelager för Shell i Aruba fram till 1981. Efter ytterligare uppdrag som vattenmagasin såldes hon slutligen till Kina för upphuggning år 2003. | Efter provturen fick hon ett uppdrag att frakta olja för Exxon Co från Arabien till Aruba i Västindien. Det var en lönsam resa som man tjänade 10 mkr på utöver driftkostnaderna. Sedan blev det tyvärr inga flera fraktuppdrag med olja men hon användes som oljelager för Shell i Aruba fram till 1981. Efter ytterligare uppdrag som vattenmagasin såldes hon slutligen till Kina för upphuggning år 2003. | ||
Beställare av fartyget var Rederi AB Monacus och Munkedals AB och ordersumman var 400 mkr. Från det att hon beställdes till dess hon levererades hände det mycket på oljemarknaden. Oljepriserna ökade kraftigt under dessa år. Detta medförde stora driftskostnader för de oljeslukande ångturbinerna. Dessutom band ett mycket stort kapital i själva lasten under den tid det tog för fartyget att gå runt Afrika. Detta var orsaker till att hon blev utan frakter. Precis när hon var klar upplevde världen en kris för stora tankers. | Beställare av fartyget var Rederi AB Monacus och [[Munkedals AB]] och ordersumman var 400 mkr. Från det att hon beställdes till dess hon levererades hände det mycket på oljemarknaden. Oljepriserna ökade kraftigt under dessa år. Detta medförde stora driftskostnader för de oljeslukande ångturbinerna. Dessutom band ett mycket stort kapital i själva lasten under den tid det tog för fartyget att gå runt Afrika. Detta var orsaker till att hon blev utan frakter. Precis när hon var klar upplevde världen en kris för stora tankers. | ||
Detta ställde till ekonomiska problem för Monacus som var tvungna att göra sig av med hela sin flotta 1978. Med den nya partrederilag som infördes vid denna tid tvingades pappersbruket ta över Monacus andel, när rederiet inte kunde klara sina skyldigheter. Detta skedde trots att det inte förelåg något koncernförhållande mellan Onstadföretagen. | Detta ställde till ekonomiska problem för Monacus som var tvungna att göra sig av med hela sin flotta 1978. Med den nya partrederilag som infördes vid denna tid tvingades pappersbruket ta över Monacus andel, när rederiet inte kunde klara sina skyldigheter. Detta skedde trots att det inte förelåg något koncernförhållande mellan Onstadföretagen. | ||
Munkedals AB övertar då 75 % av fartyget och Uddevallavarvet 25%. Munkedals AB säljer sin del 1981 till Svenska Varv och har skulder på 200 mkr. Detta var givetvis en enorm belastning på pappersbruket som på olika sätt fick sälja av andra tillgångar. Man sålde sin tredjedel i Sveriges ledande pappersgrossist Pappersgruppen till de andra ägarna Papyrus och Stora Kopparberg. Vidare säljs en hel del mark t.ex. Nedre Lycke och delar av Möe till Munkedals kommun och fick på så sätt in pengar. Munkedals AB undgick en hotande konkurs. | [[Munkedals AB]] övertar då 75 % av fartyget och Uddevallavarvet 25%. [[Munkedals AB]] säljer sin del 1981 till Svenska Varv och har skulder på 200 mkr. Detta var givetvis en enorm belastning på pappersbruket som på olika sätt fick sälja av andra tillgångar. Man sålde sin tredjedel i Sveriges ledande pappersgrossist Pappersgruppen till de andra ägarna Papyrus och Stora Kopparberg. Vidare säljs en hel del mark t.ex. Nedre Lycke och delar av Möe till Munkedals kommun och fick på så sätt in pengar. [[Munkedals AB]] undgick en hotande konkurs. | ||
Detta var en uppseendeväckande historia, men Munkedal hade sedan dess inte varit inblandade i flera sjöfartshistorier och ägaren Thomas Onstad har lämnat rederibranschen och satsar nu för full på skog och papper. | Detta var en uppseendeväckande historia, men Munkedal hade sedan dess inte varit inblandade i flera sjöfartshistorier och ägaren Thomas Onstad har lämnat rederibranschen och satsar nu för full på skog och papper. |
Nuvarande version från 23 september 2022 kl. 13.38
När Munkedals blev hemvist för världens största oljetanker Nanny av Munkedal
Rederi AB Monacus i Kungsbacka, som ägdes av Haakon Onstad, beställde 1973 från Uddevallavarvet det som vid leveransen var ett av världens största tankfartyg. Det var en mycket omtalad affär som höll på att knäcka Munkedals AB som pappersbruket då hette. Låt oss följa vad som hände.
Nanny var en imponerande skapelse på alla sätt. Hon var på 499 000 dwt och hade en längd totalt på 365 meter, bredden var 79 meter och ett djupgående på 30,5 meter. Lasttankarna rymde tillsammans 596 700 kbm olja. Hon drevs av två stycken ångturbiner på totalt 52 600 axelhästkrafter. Hon blev världens bredaste fartyg och det största fartyget i världen som kunde gå in Rotterdams hamn med full last. Ångturbinerna var den enda tekniken man ansåg möjlig för ett så stort fartyg men de var oljeslukande, vilket inte var så stort problem just då eftersom oljan var relativt billig och oljefrakterna mycket lönsamma. Det förbrukades 250 ton olja per dygn vid marschfarten 15 knop. Det är lika mycket om 50 normalstora villor brukade förbruka på ett år.
Nanny var en stolthet för Uddevallavarvet när hon levererades i november 1978. Hon är det största fartyget som någonsin levererats från Skandinavien. Det berättades att när hon vid provturen testades med maxfart så var det inga vibrationer alls i skrovet. Man ställde ett mynt på högkant på relingen vid maskinrummet och myntet rörde sig inte, vilket givetvis var ytterst imponerande för alla dem som visste hur ett fartyg kunde vibrera vid maxfart. Med sina två propellrar var hon mycket kursstabil och hade en osedvanligt god manöverförmåga. För att bygga fartyget gick det åt 60 000 ton järn som levererades av svenska järnbruk.
Dopet förrättades i juli 1978 av Bodil Langenskiöld från Munkedal. Hon krossade champagneflaskan så att skummet yrde ordentligt, både på sig själv och på flera andra gäster.
Tidningarna, särskilt de från Göteborg, skrev om hur dumt det var att bygga en så stor båt långt inne i Uddevalla. Den gick ju inte att få ut i havet. Men så var det givetvis inte. En del sprängningsarbete i närheten av Tjörnbron gjordes och skorstenen på fartyget fick göras fällbar. Det var ändå på ett hår (ca 1 meter) som skilde bryggvingarna från Tjörnbrons bågformade valv. Massor av människor stod på bron för att med spänning följa vad som skulle hända men inget oförutsett hände. Med bogserbåtarna hjälp kunde man manövrera henne med stor precision förbi grunden och holmarna.
Bild från Bertil.
Efter provturen fick hon ett uppdrag att frakta olja för Exxon Co från Arabien till Aruba i Västindien. Det var en lönsam resa som man tjänade 10 mkr på utöver driftkostnaderna. Sedan blev det tyvärr inga flera fraktuppdrag med olja men hon användes som oljelager för Shell i Aruba fram till 1981. Efter ytterligare uppdrag som vattenmagasin såldes hon slutligen till Kina för upphuggning år 2003.
Beställare av fartyget var Rederi AB Monacus och Munkedals AB och ordersumman var 400 mkr. Från det att hon beställdes till dess hon levererades hände det mycket på oljemarknaden. Oljepriserna ökade kraftigt under dessa år. Detta medförde stora driftskostnader för de oljeslukande ångturbinerna. Dessutom band ett mycket stort kapital i själva lasten under den tid det tog för fartyget att gå runt Afrika. Detta var orsaker till att hon blev utan frakter. Precis när hon var klar upplevde världen en kris för stora tankers.
Detta ställde till ekonomiska problem för Monacus som var tvungna att göra sig av med hela sin flotta 1978. Med den nya partrederilag som infördes vid denna tid tvingades pappersbruket ta över Monacus andel, när rederiet inte kunde klara sina skyldigheter. Detta skedde trots att det inte förelåg något koncernförhållande mellan Onstadföretagen.
Munkedals AB övertar då 75 % av fartyget och Uddevallavarvet 25%. Munkedals AB säljer sin del 1981 till Svenska Varv och har skulder på 200 mkr. Detta var givetvis en enorm belastning på pappersbruket som på olika sätt fick sälja av andra tillgångar. Man sålde sin tredjedel i Sveriges ledande pappersgrossist Pappersgruppen till de andra ägarna Papyrus och Stora Kopparberg. Vidare säljs en hel del mark t.ex. Nedre Lycke och delar av Möe till Munkedals kommun och fick på så sätt in pengar. Munkedals AB undgick en hotande konkurs.
Detta var en uppseendeväckande historia, men Munkedal hade sedan dess inte varit inblandade i flera sjöfartshistorier och ägaren Thomas Onstad har lämnat rederibranschen och satsar nu för full på skog och papper.