En dagbok berättar 14-2

Som vuxen glömmer man ofta vad man gjorde som barn. Själv minns jag givetvis många enskilda händelser men har delvis glömt hur vardagen såg ut. Vi vuxna pratar också om hur barnen lever idag jämfört med hur vi själva levde. Det är kanske lätt att romantisera vår egen barndom, men i mitt fall så verkar allt ha varit mycket bra. Det var en härlig tid och miljö jag fick växa upp i. För några år sedan återfann jag flera av mina dagböcker från tiden när jag ar liten. Det är särskilt en dagbok som fascinerar mig nämligen den från år 1957 då jag var 12 år. Dagboken är skriven fram till 30 augusti då skrivandet slutade tvärt genom att jag bröt benet. Denna lilla betraktelse handlar bara om tiden från 1 januari fram till påsk. Så här börjar den:

Onsdagen den 2 januari 1957

4-5 grader. Snö

12 Jag har sovit till nu(12)

13 Ätit middag. Hämtat posten.

14 Jag har varit ute

15 Jag är ute

16 Jag är ute

17 Jag är ute

18 Jag är ute

19 Jag kom in

20 Jag byggt ett flygplan B-25

22 Lagt mig. 1 grad frost

Nästa dag 3 januari ”Magistern dragit ut spiken i benet. Jag och Gunilla sovit till kl 12. Sedan kl 2 kom det främmande hit och dom var t. Elsa, Paula, Jenny, Tommi, fru Konstans och hennes sköterska. Dom stannade här till kl 5. Kl halv 7 var vi bjudna till t. Hildur på supé. Och där var Schewenius’, utan Greta och Knut, och Niklasson. Vi var inte hemma förrän kl 24.30”

Dagboken fortsätter att detaljerat berätta vad jag gjorde timma för timma från kl 8 på morgonen till 21 på kvällen. På varje blads baksida kunde jag skriva ytterligare text. Därför kan man helt följa livet hos en tolvåring som bodde i ett hus på Lyckevägen i Munkedal. Familjen bestod av mamma Gertrud, pappa Gottfrid och syster Gunilla. Vi hade en 1 år gammal katt som hette Mirran och som tillhörde Gunilla. Pappa hade bara cykel och ingen bil. Hans cykel var av märket Nordstjärnan och jag själv hade också en mindre variant av samma märke. De var givetvis köpta hos cykelhandlare Bertil Andersson på Stale. Jag fick min när jag var sex år, men första året fick den stå i garderoben tills jag växt till mig. Jag minns att den stod på sitt cykelställ så jag kunde sitta på den och trampa. Jag minns lukten än i dag. Mamma hade en beige cykel av märket Svanen och det var den jag lärde mig cykla på.

Vi var väldigt ofta hos våra grannar Hildur och Calle Edvardsson som bodde bra drygt hundra meter från oss. De hade inga egna barn så de fungerade som våra reservföräldrar. Både Gunilla och jag tyckte mycket om dem. De fanns nästan alltid tillhands när mamma eller pappa var borta eller när vi barn ville ha lite omväxling. De hade alltid tid att prata med oss. Ofta fick vi en god kaka som t. Hildur hade bakat. Hon var bra på det. Dagboken berättar om hur vi tog med oss vårt Fiaspel eller kortlek t.ex. löjliga familjen och vi spelade tillsammans.

Dagboken fortsätter att berätta om alla vi umgicks med och vilka jag lekte med. Jag berättar att min syssling och skolkamrat Jeanette (Johansson från Önnebacka) kom till oss och bodde över natten. Hennes mamma hade dött något år tidigare och Jeanette var ganska ofta hos oss. Jag minns hur roligt vi hade tillsammans. Jag skriver: ”Jeanette, Lis-bet, Gunilla och jag lekte gömme” i flera timmar, varefter vi gick och hälsade på vår granne t. Hildur.

På dagarna lekte jag många timmar varje dag. Min närmaste lekkamrat hette Åke Hansson ”i Bräcka”. Han var två år äldre än jag och hade alltid många uppslag om vad vi skulle hitta på. En annan av mina bästa lekkamrater hette Björn och bodde i ett av skolhusen på Lycke (nuvarande Färgarevägen). Vi var klasskamrater och hade ofta sällskap hem från skolan. Ibland följde jag med honom hem och ibland följde han med mig hem. Hos honom lekte vi på deras spännande stora skolvind. Där fanns massor av intressanta saker att upptäcka.

Ibland kunde vi bygga en koja bland alla sakerna. Det var väldigt roligt, minns jag. Björn, jag själv och några till bildade en klubb som heter Frihetens Vänner förkortat FV.”Jag är kassör, så länge”. Högkvarteret var skolvinden förstås. Dagboken berättar många gånger att vi har haft FV-möte. Det skall börjas i tid, det där med att vara föreningsaktiv.

Jag kan i dag fundera på vad vi gjorde när det inte fanns någon TV att titta på. Dagboken berättar att utöver alla timmar vi lekte både ute och inne så lyssnade vi också på radio. Programmet hette bl.a. ”Snurran”, ”Kvitt eller dubbelt”, Pekka Langers program som kan ha haft titeln ” Packa med Pekka”. Mamma köpte alltid Allers familjejournal i Konsum på Lycke. I Allers fanns det klippdockor för flickor och hus mm för pojkar. Jag byggde en modell av en medeltida borg. Vi väntade alltid på att nästa nummer skulle komma så att bygget kunde fortsätta.

Tidningen fanns undanlagd (reserverad) till oss så att inget nummer skulle missas. Utöver pappersmodeller byggde jag modellflygplan och andra modeller av båtar t.ex. hangarfartyget U.S.S Forrestal. Dels var det plastbyggsatser från Rowells men också flygplan av balsaträ. Att leka med TEKNIK-byggsatsen (mekano) var också en uppskattad sysselsättning av både mig och mina kompisar.

Dagboken berättar vidare att jag hjälpte min pappa att lasta koks i jutesäckar på Munkedals Herrgård, där pappa arbetade. Senare på dagen fick jag följa med när han med lånad häst körde hem detta. Jag hjälper mamma att sortera procentlapparna. Man samlade ihop alla kassakvitton från en viss affär och om man lämnade in dem så fick man någon typ av återbäring. Dessutom skulle summan av alla beloppen räknas ihop och det blev mitt jobb.

Pappa lånade också häst och plogade vägen hem till oss. Oftast kom ”Lennart på Hästhagen” med snöplogen från Munkedals Herrgård och gjorde vår väg framkomlig. Två hästar drog den stora plogen. Den största plogen gick att i viss mån styra men till detta krävdes det flera mans besättning. Familjen umgicks ofta med grannar och släktingar. Efter julen var det särskilt mycket av detta.

Den 12 januari berättar dagboken:

12 Gått ärende för t. Hildur. Jag gått till Björn

13 Är hos Björn

14 Är hos Björn

15 Vi har ätit middag. Torsk.

16 Björn och Ulla varit här

17 Vi har gått till Evert och Stina Lindqvist

18 Lilian, Gunilla och jag lekte affär

19 Ätit frukt och sockerdricka

20 Alla varit med och gömt fingerborg

24.30 Vi har lagt oss

Jag minns dessa kalas hos familjen Lindqvist mycket väl. Där var alltid så julpyntat och fint. Massor av god julmat serverades. Till snapsen eller groggen sjöngs det. Min pappa och Evert var duktiga sångare och de kunde massor av visor. Ingen snaps fick intas utan sång, det var förbjudet. Den sista sången på kvällen slutade ”..... och till morgonen vi spar den lilla återställaren”. Tillsamman med tant Hildur och farbror Calle traskade vi mätta och glada till sist hem på vinternattens snöfyllda vägar. ”0 grader och nyfallen snö”.

Den 10 januari började skolan efter skollovet. Skoldagen började kl 09.10 och slutade på vardagar oftast kl 15. På lördag gick vi till kl 12. Dagboken berättar vilka ämnen vi läste varje dag. Jag var noga med att berätta att jag oftast fick betyget ”a” eller ”A” i matteproven och proven i Engelska. En dag hade vi klassens timma och jag skriver: ”I klassens timme hade jag negermasken med mig (en kolsvart tygmask med stora röda läppar och krulligt hår, som man drog över huvudet!). Mats Hansson hade frågesport, jag läste om människoätande lejon. Vi hade ”skerts” som hette På bussen och jag hade rimtävling om däck”. På en annan klassens timme berättas att Mats Andreasson trollade, att Margareta Hagberg läste om Kalle Blomqvist och Rasmus.

En ofta förekommande aktivitet i skolan var att lyssna på skolradio. Det fanns en speciell skolradioapparat som var grå, stor och lite kantig. Vi lyssnade på skolradio t.ex. Åke och hans värld, I en bondgård på 1500-talet, Abraham Lincoln. Ett program handlade om forskningsresande med bl.a. Sten Bergman som berättade om paradisfåglar från Nya Guinea. Detta inspirerade mig och när magister Josefsson några veckor senare frågade vad vi vill bli minns jag att jag svarade ”jag vill bli upptäcktsresande”, men det blev inte så.

Fick lyssna även på andra klassers underhållning. Dagboken berättar: ”Björn och jag gått på pjäs i Folkets hus. Den spelades av fröken Lönnqvists klass 6. Den ena pjäsen hette Borta bra men hemma bäst och den andra hette Gumman Avundsjuka, gubben Snål och gubben Självisk”.

Den 3 februari berättar dagboken att Nils-Erik Strömberg och jag varit på film och sett Åsa-Nisse flyger i luften och att Nils-Erik och jag har sett årets första myra. Märkligt nog så minns jag ännu just denna händelse att vi såg den första myran. Tänk att sådana små händelser kan etsa sig fast i minnet.

Någon dag senare har jag fått en ny katalog från Bröderna Tysklind. Jag hade flera kataloger som studerades mycket intensivt. Jag minns Märklinkatalogen och katalogen från Hobbyförlaget och från Åhlén & Holm. Med dessa katalogers hjälp kunde jag drömma mig bort med många roliga leksaker och andra prylar.

Vi befinner oss i februari med mycket snö och många dagar med sträng kyla. Dagboken berättar att vi ofta var ute och åkte skidor, trots kylan. En dag gick vi över en mil, andra dagar byggde vi skidhopp av brädor. Backen var dock så kort att platsen där vi slog ner med skidorna var helt vågrät så det blev ett hårt nedslag, men det klarade vi utan problem. Någon gång var det så dåligt före att farten räckte nätt och jämt ut på hoppet och sedan bar det av med skidspetsarna före rakt ner i backen, vilket en gång resulterade i nya skidor. Den 24 mars berättar dagboken att pappa tog kort på Tommy O, mig själv, Gunilla, Crisse, Jeanette, hunden Snappe (se bilden). Vidare att mamma har varit i Uddevalla och köpt ett ”HellBarium som jag själv hade sparat pengarna till” Det handlade förstås om ett herbarium som jag senare samlade många växter i.

3 april: ”I skolan fick vi i dag både Lyckoslanten och Kamratposten På middagsrasten i dag när jag var hemma tog jag på mig kortkalsonger. Gunilla och jag hittat årets första vitsippa”.

Skolkort från min 5:e klass i Önnebacka skola 1956-1957

6 april: ”nästa hela klassen är ute och hör på fåglar. Vår engelsklärare, magister Roland Engdahl, är ledare. Vi var vid Kaserna.” Jag minns fortfarande att jag såg och hörde en järnsparv. Det hade kallats för kryss i dag. Och dagboken räknar upp vad vi såg: ”tofsmes, rödhake, sädesärla, skogsduva, ringduva, korp, bofink, järnsparv, koltrast, kaja, hare, stare, talgoxe, gröngöling, gärdsmyg, tjäderspillning, renlav, bägarlav, vårfryle, dragande skogsmyror, entita, kungsfågel, puppa av en skalbagge, blåsippor, lummer, kålfjäril”.

På hemvägen gick vi upp på och såg på den 14 meter långa enen vid Kaserna. Enen var en av Sveriges högst men vid detta tillfälle hade den fallit ner och platsen där den stod var omgiven av ett gjutjärnsstaket och märkt av Länsstyrelsen. Detta satt definitivt fart på mitt fågelintresse, som jag har odlat allt sedan dess.

8 april ”Mamma har 45-årskalas i dag. Jag fick en bok av moster Gerda som låg i mammas paket. Den heter Biggles flyger söderut.”

Dagen därpå ”drog vi till påskfyr på Önnebacka med Nils-Erik, Bengt-Arne och Karl-Arne. Fick en grön anteckningsbok om naturföreteelser av magister Engdahl”. Några dagar senare hjälpte jag min pappa att såga ved. Vi eldade med koks och ved i vår kökspanna. Pappa köpte meterved som sedan skulle kapas i mindre längder.

Från pappersbruket fick vi låna en elektrisk sågklinga som Gotthard Karlsson i sin jeep kom bogserandes med. Sedan kopplades den in av elverket direkt på de luftburna eltrådarna vid elstolpen. Detta med att såga ved förde givetvis ett fruktansvärt oväsen men det fick räcka med att man stoppade fetvadd i öronen. Några andra hörselskydd visst vi inte om. Lördagen den 13 april var för mig en mycket sorglig dag. Det var nämligen sista dagen som min kompis Björn var med oss i skolan. Hans familj flyttade den efterföljande påskveckan till Kanalvägen 14L i Sollentuna. Sedan dröjde det massor av år innan vi träffades igen. Dagboken fortsätter sedan ända fram till den 29 augusti med massor av små händelser men det får eventuellt komma en annan gång.

Text och bild: Sverker Balksten