Wiknerspelen 1994 95-1

1594 - 1964 Dessa båda  årtal har  en stor betydelse i  denna vår   hembygds historia. 1594, alltså för exakt 400 år sedan beskrevs Foss och Håby mycket utförligt av Biskop Jens Nilsson från Oslo i samband med   dennes visitationsbesök detta år.

Foss pastorat låg under Oslo biskopsdöme.  Under resans  lopp  upptecknade han  icke bara visitationsprotokoll utan också noggrann redogörelse för färdvägar och avstånd till olika platser, vidare historiskt intressanta händelse fordomdags samt geografiska namn   på åar, sjöar och broar. År 1594 kom han tydligen från Krokstad över Kärnsjön till Torps herrgård och fortsatte vidare förbi Bråland, Öbbön   och  Hoga till Foss prästgård, där prästen Mogens bodde. Visitationsakten i Foss kyrka inleddes av Biskop Jens själv, då han predikade över Rom  5:8: "Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss".

Dagen  var  mörk, regnig  och blåsig, sades det. På eftermiddagen  var det bjudning i  prästgården med alla dåtida kändisar:  länsman Niels på Bråland, fogden  Morten Niels i Kila, Mouritz på Kvistrum, Anders i Röstorp, Jens och Kirstin i Munkedal.

Så .drog följet vidare till Skredsvik över Kvistrums bro, Brevik (Saltkällan) till Svinebacka, där prästen  från Herrestad mötte. Reseberättelsen  är som synes mycket detaljerad. Övrigt beskrivs Håby kyrkas läge  och laststället Farley. För Örekilsälvens  och Munkedalsälvens  lopp  och utflöde i Gullmarn redogör Biskop  Jens mycket  noga.

1964, alltså för 30 år sedan bildades Munkedals  fornminnes- och   hembygdsförening. Föreningen  bildades vid en tid historielösheten började breda ut sig i ett tekriokratiskt samhälle. Man befarade, att distansen till arvet från gångna tider och till våra rötter i hembygden skulle synas bli för lång. De frön, som då såddes  i den andliga odlingens tjänst har visat sig ha haft en enorm växtkraft.

Hembygdsföreningen arbetar verkningsfullt i vår bygds mångfacetterade kulturverksamhet. För oss, som  på nära håll följt hembygdsrörelsens aktiviteter under de gångna 30 åren, måste beundra dessa kvinnors  och mäns  hängivna arbete till kultrens och hembygdsvårdens   fromma.  Vårt tack går i denna dag till Er, som tack vare oegennyttigt id gör Wikner-spelen till en folkfest av stora mått — inte bara idag utan också under  de 24-25 år dessa fester anordnats vid midsommartid — den  tid på året, då naturen står som rikast, då solen står som högst, då solen är varmast och färgerna starkast, då klövern och rosorna blomma.

Vår tanke går  i denna  dag till pionjärerna för föreningsbyggandet. Det är omöjligt att räkna  upp dem alla, men jag dristar mig att  nämna namnen   på dessa föregångsmän.  Centralfiguren i inledande skede var givetvis Alfred Carlsson. Kring   honom fanns männen just från denna trakt,  nämligen Helge Melin, Gunnar Karlsson och   Torsten Hermansson:  vidare Gilbert Bäckström  och Gertrud Andersson. Något senare tillkom Bertil Johansson och Karl Gunnar Blomqvist.

Vi hyllar också de män och kvinnor, som står som värdar till dagens fest och som dessutom håller denna fina hembygdsgård  i gott skick. Så kära hembygdsmänniskor, känn  Er stolta för vad Ni uträttat under de gångna åren och var med  i det fortsatta kulturarbetet i vår bygd — med dess speciella särart — även i fortsättningen.

                                                      Gunnar Dahlqvist