Skillnad mellan versioner av "Tack (dikt) 93-1"
Lennart (diskussion | bidrag) |
Lennart (diskussion | bidrag) |
||
Rad 63: | Rad 63: | ||
Och för havet har jag vördnad och respekt. | Och för havet har jag vördnad och respekt. | ||
Hå.Ge. Karlsson | Hå.Ge. Karlsson | ||
Ur [[Munkedalsbygden]] 1993 | |||
[[Kategori:Munkedalsbygden]] | [[Kategori:Munkedalsbygden]] | ||
[[Kategori:Munkedalsbygden 93-1]] | [[Kategori:Munkedalsbygden 93-1]] |
Nuvarande version från 19 december 2023 kl. 11.46
Tack
Tack för havet, tången, caprifolen
och för min lycka att kunna se och ta.
jag gläder mig helt visst
för att få leva här i Bohuslän.
Jag skrapar saltet på berget
efter stormens sista vågor.
Då förstår jag naturens under.
Klipporna är hala och kala.
Brännmanetens trådar är många och långa
och dess färg är röd
och spröd
Dess konsistens är som gelé
Höstfärgsprakten är kolossal.
Se på bergens skiftningar.
Det är berg med mäktighet.
Ljung, asp och rönn samt ene
ger berget liv.
Solens strålar ger vattnet blågrön nyans.
Krabbans gång bland tången.
är en hemlig dans.
Doften från havsmättad luft är stark
Måsen slår sina slag i luften.
Sillstimmet står packat
nedanför bergets klack
Det susar i stimmet.
Ja , det kokar minsann,
Och måsar och tärnor slår vakt
om att få sig en munsbit av havets slakt.
Vid havets strand av klippor och sand
finner jag mäktighet och friskhet.
Och för havet har jag vördnad och respekt.
Hå.Ge. Karlsson
Ur Munkedalsbygden 1993