Tack (dikt) 93-1

Tack

Tack för havet, tången, caprifolen

och för min lycka att kunna se och ta.

jag gläder  mig helt visst

för att få leva här i Bohuslän.

Jag skrapar saltet på berget

efter stormens sista vågor.

Då förstår jag naturens under.

Klipporna är hala och kala.

Brännmanetens trådar är många och långa

och dess färg är röd

och spröd

Dess konsistens är som gelé

Höstfärgsprakten är kolossal.

Se på bergens skiftningar.

Det är berg med mäktighet.

Ljung, asp och rönn samt ene

ger berget liv.

Solens strålar ger vattnet blågrön nyans.

Krabbans gång bland tången.

är en hemlig dans.

Doften från havsmättad luft är stark

Måsen slår sina slag i luften.

Sillstimmet står packat

nedanför bergets klack

Det susar i stimmet.

Ja , det kokar minsann,

Och måsar  och tärnor slår vakt

om att få sig en munsbit av havets slakt.

Vid havets strand av klippor och sand

finner jag mäktighet och friskhet.

Och för havet har jag vördnad och respekt.

                       Hå.Ge. Karlsson

Ur Munkedalsbygden 1993