Skillnad mellan versioner av "Sägner från bygden 88-1"
Lennart (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'Det var en gång en från Håby, som hade köpt en gammal släktgård i närheten av Trollhättan. Några bekanta följde med honom upp, och en av dessa hade pd kvällen varit ute och festat en smula, thott han var en del livad, når han gick hem. När han kom in i trädgården, som omgav huset, så mötte han en dam. "Är frö- ken ute och går så sent?" sade hart. Hon talade da om, att hon gått så i fyra hund- raår och att hon inte fick ro, emed...') |
Lennart (diskussion | bidrag) |
||
(2 mellanliggande versioner av samma användare visas inte) | |||
Rad 1: | Rad 1: | ||
Det var en gång en från Håby, som hade köpt en gammal släktgård i närheten av | === Gengångare === | ||
Det var en gång en från Håby, som hade köpt en gammal släktgård i närheten av Trollhättan. Några bekanta följde med honom upp, och en av dessa hade på kvällen varit ute och festat en smula, så att han var en del livad, när han gick hem. | |||
När han kom in i trädgården, som omgav huset, så mötte han en dam. "Är fröken ute och går så sent?" sade han. Hon talade da om, att hon gått så i fyra hundraår och att hon inte fick ro, emedan det inte blivit känt, vem som mördat henne. Hon rev upp klänningen för bröstet och visade honom ett blodrött, gapande sår, och så försvann hon. Men mannen blev så sjuk efter mötet att han måste ligga till sängs i ett par dagar. | |||
Sedan lfck de reda på, att den kvinnan brukade visa sig varje gång som gården bytte ägare, men aldrig oftare. | |||
Sedan | |||
bytte ägare, men aldrig oftare. | |||
Håby. A.O. | Håby. A.O. | ||
sig en bonde från Roane på lur i närheten av ugnen. Tjuven kom för att | === Tjuvommen === | ||
Vid nordvästra stranden av Klevvattnet liner ett högt berg med namnet Uroskullen. Vid dess fot som vetter di sjön till finnes en kammare, av allmogen benämnd Tjuvommen (Tjuvugnen). Där skall enligt sägnen en tjuv uppehållit sig en längre tid. Han hade troligen rymt från något krig, ty han var väl försedd med vapen och ammunition. Tjuven var illa sedd av allmogen, enär han stal från dem allt vad han behövde och ingen vågade förhindra honom. Femtio riksdaler blev utfäst till belöning för den som kunde döda honom. En julkväll i slutet av 1700-talet lade sig en bonde från Roane på lur i närheten av ugnen. Tjuven kom för att hämta vatten i sjön. Pang! Tjuven föll, därvid yttrande orden: "Hade jag trott dig om detta at —". Ehuru han ej var värre träffad än han kunde draga sig in i ugnen på alla fyra, ljöt han inom en kort stund döden. Tjuven hade släktingar i Rimseröd i Navetstad. De föranstaltade om att en kista blev gjord, som dock utan ceremonier blev stående i ugnen. Än idag finnas rester i ugnen efter tjuven och hans kista. | |||
=== Krokstad === | |||
En gammal gumma här i Bärfendal berättade om en flicka som dränkt sig i bäcken här. Hon fick ej begravas på kyrkogården utan begrovs på ett ställe i närheten av bäcken, men sedan ropade hon alltid mot väderombyte, och en del kunde se henne vid bäcken, hon satt där och kammade håret. | |||
En gammal | |||
av | |||
Bärfendal. M.E. | Bärfendal. M.E. | ||
Det var en gång på ett ställe som det | === Silverskeden === | ||
Det var en gång på ett ställe som det hände sig att en silversked kom bort. Då de ej kunde hitta igen den, så började de tro, att den var stulen och beskyllde pigan på garden för att ha gjort detta. Och den, som var svårast till att göra detta, var dottern i huset. Men så dog denna dottern och en tid därefter, så flyttade den drängen, som hade vart där och de fick en ny dräng på gården. | |||
Första kvällen som denne var där så var han nere i ladugården och fick då se en vit skepnad, som gick omkring därnere. Delta fortsatte varenda kväll, så till slut vågade drängen knappast gå ner i ladugården. Han rådfrågade några, som sade till honom, att nästa gång sorn han fick se spöket, skulle han säga till det: "Alla goda andar prisa Herren, och vad vill du mig?" Det sade han också, och då talade anden om, att hon var den döda dottern, och att pigan var oskyldig till stölden, ty skeden hade fallit ner i en springa vid köksspisen, och nu ville hon att drängen skulle omtala detta, och få ställt till rätta dessa sakerna. Detta gjorde också drängen och sedan såg han aldrig till några spöken nere i ladugården. Att den förste drängen ej såg henne, berodde på att det ej är alla personer, som kan se spöken. | |||
Hede. A.O. | |||
=== [[Tjuv-Marta]] === | |||
På gården iibolands ägor finnes ett berg som kallas för Tjuv-Martas berg. Där bodde det förr i världen en häxa som de kallade för Tjuv-Marta. Hon var av jättesläkt och ovanligt stor och grov. | |||
Hon stal allt möjlig: och samlade ihop stora rikedomar inne i sitt berg. Hon hade en hurdehatt, som hon hade fått av den onde, och då hon tog den på sig, så blev hon osynlig. | |||
till | Det var en natt som en tjur blev stulen på ett ställe. De antog med detsamma att det var Marta som hade stulit den och nu tänkte de att del skulle gå att få bevis på henne genom spåren till berget. Det hade nämligen fallit snö samma natt. Men det gick inga tjurspår till berget, utan det farms blott spar efter två karlar, som hade gått från berget och till gården. Tjuv-Marta hade först stulit två par stövlar och dessa tog hon nu bakvänt på tjuren, så att det såg ut som om två karlar gått från berget. | ||
som | En gång tog hon en karl som bodde på Nyröd i Foss socken och denne tog hon in i berget till sig, och så förblindade hon ögonen på honom så att han ej skulle gå ifrån henne. Hon hade tre barn med honom, men dessa dödade hon på så vis, att hon tog ut hjärtat på dem och sedan kastade hon dem i Örevattnet. Då mannen hade varit hos henne i tre år, så samlade sig några av hans grannar och gick till berget om påskdagen på morgonen efter del tuppen hade galit, ty förr kunde de vara alldeles säkra på att det ej gick att komma in i berget. Nu lyckades det dock för dem att komma in, och då stod Tjuv-Marta vid spisen och kokade kött i en stor kittel. Mannen låg uppe i en säng och rökade. Med detsamma som de kom in så gick en av karlarna fram och slog henne på munnen så att hon blödde, och då miste hon så mycket av sin makt, att de kunde fängsla henne. Hon miste även sin makt över mannen så att då var han ej längre förblindad, utan då stod han upp och gick därifrån och hemåt, ty nu mindes hem att han hade hustru och barn. | ||
Då de äntligen hade fått fängslat henne sa sade hon: "Hade jag bara haft min hurdehatt på mig, så skulle ni allt ha sluppit att fängsla mig, men nu ligger den där", sade hon och pekade på golvet, men innan karlarna hade hunnit titta däråt hade den försvunnit. Den onde hade nämligen tagit den tillbaka så att ej någon annan skulle få tag på den. | |||
Innan de förde henne bort från berget uttalade hon en förbannelse över Nyrödsborna och sade, att aldrig någon som bodde på Nyröd skulle komma att få det bra så länge som världen står. | |||
Tjuv-Marta levde i sju och ett halvt år efter det de hade fängslat henne. Sista tiden hon levde blev hon så ilsken, att det knappt gick au få någon fångvaktare till henne. Hon gjorde också ett par rymningsförsök, men lyckades aldrig komma utom fängelset. | |||
Hede. A.O. | |||
[[Kategori:Munkedalsbygden]] | [[Kategori:Munkedalsbygden]] | ||
[[Kategori:Munkedalsbygden 88-1]] | [[Kategori:Munkedalsbygden 88-1]] |
Nuvarande version från 2 december 2023 kl. 15.41
Gengångare[redigera | redigera wikitext]
Det var en gång en från Håby, som hade köpt en gammal släktgård i närheten av Trollhättan. Några bekanta följde med honom upp, och en av dessa hade på kvällen varit ute och festat en smula, så att han var en del livad, när han gick hem.
När han kom in i trädgården, som omgav huset, så mötte han en dam. "Är fröken ute och går så sent?" sade han. Hon talade da om, att hon gått så i fyra hundraår och att hon inte fick ro, emedan det inte blivit känt, vem som mördat henne. Hon rev upp klänningen för bröstet och visade honom ett blodrött, gapande sår, och så försvann hon. Men mannen blev så sjuk efter mötet att han måste ligga till sängs i ett par dagar.
Sedan lfck de reda på, att den kvinnan brukade visa sig varje gång som gården bytte ägare, men aldrig oftare.
Håby. A.O.
Tjuvommen [redigera | redigera wikitext]
Vid nordvästra stranden av Klevvattnet liner ett högt berg med namnet Uroskullen. Vid dess fot som vetter di sjön till finnes en kammare, av allmogen benämnd Tjuvommen (Tjuvugnen). Där skall enligt sägnen en tjuv uppehållit sig en längre tid. Han hade troligen rymt från något krig, ty han var väl försedd med vapen och ammunition. Tjuven var illa sedd av allmogen, enär han stal från dem allt vad han behövde och ingen vågade förhindra honom. Femtio riksdaler blev utfäst till belöning för den som kunde döda honom. En julkväll i slutet av 1700-talet lade sig en bonde från Roane på lur i närheten av ugnen. Tjuven kom för att hämta vatten i sjön. Pang! Tjuven föll, därvid yttrande orden: "Hade jag trott dig om detta at —". Ehuru han ej var värre träffad än han kunde draga sig in i ugnen på alla fyra, ljöt han inom en kort stund döden. Tjuven hade släktingar i Rimseröd i Navetstad. De föranstaltade om att en kista blev gjord, som dock utan ceremonier blev stående i ugnen. Än idag finnas rester i ugnen efter tjuven och hans kista.
Krokstad[redigera | redigera wikitext]
En gammal gumma här i Bärfendal berättade om en flicka som dränkt sig i bäcken här. Hon fick ej begravas på kyrkogården utan begrovs på ett ställe i närheten av bäcken, men sedan ropade hon alltid mot väderombyte, och en del kunde se henne vid bäcken, hon satt där och kammade håret.
Bärfendal. M.E.
Silverskeden[redigera | redigera wikitext]
Det var en gång på ett ställe som det hände sig att en silversked kom bort. Då de ej kunde hitta igen den, så började de tro, att den var stulen och beskyllde pigan på garden för att ha gjort detta. Och den, som var svårast till att göra detta, var dottern i huset. Men så dog denna dottern och en tid därefter, så flyttade den drängen, som hade vart där och de fick en ny dräng på gården.
Första kvällen som denne var där så var han nere i ladugården och fick då se en vit skepnad, som gick omkring därnere. Delta fortsatte varenda kväll, så till slut vågade drängen knappast gå ner i ladugården. Han rådfrågade några, som sade till honom, att nästa gång sorn han fick se spöket, skulle han säga till det: "Alla goda andar prisa Herren, och vad vill du mig?" Det sade han också, och då talade anden om, att hon var den döda dottern, och att pigan var oskyldig till stölden, ty skeden hade fallit ner i en springa vid köksspisen, och nu ville hon att drängen skulle omtala detta, och få ställt till rätta dessa sakerna. Detta gjorde också drängen och sedan såg han aldrig till några spöken nere i ladugården. Att den förste drängen ej såg henne, berodde på att det ej är alla personer, som kan se spöken.
Hede. A.O.
Tjuv-Marta[redigera | redigera wikitext]
På gården iibolands ägor finnes ett berg som kallas för Tjuv-Martas berg. Där bodde det förr i världen en häxa som de kallade för Tjuv-Marta. Hon var av jättesläkt och ovanligt stor och grov.
Hon stal allt möjlig: och samlade ihop stora rikedomar inne i sitt berg. Hon hade en hurdehatt, som hon hade fått av den onde, och då hon tog den på sig, så blev hon osynlig.
Det var en natt som en tjur blev stulen på ett ställe. De antog med detsamma att det var Marta som hade stulit den och nu tänkte de att del skulle gå att få bevis på henne genom spåren till berget. Det hade nämligen fallit snö samma natt. Men det gick inga tjurspår till berget, utan det farms blott spar efter två karlar, som hade gått från berget och till gården. Tjuv-Marta hade först stulit två par stövlar och dessa tog hon nu bakvänt på tjuren, så att det såg ut som om två karlar gått från berget.
En gång tog hon en karl som bodde på Nyröd i Foss socken och denne tog hon in i berget till sig, och så förblindade hon ögonen på honom så att han ej skulle gå ifrån henne. Hon hade tre barn med honom, men dessa dödade hon på så vis, att hon tog ut hjärtat på dem och sedan kastade hon dem i Örevattnet. Då mannen hade varit hos henne i tre år, så samlade sig några av hans grannar och gick till berget om påskdagen på morgonen efter del tuppen hade galit, ty förr kunde de vara alldeles säkra på att det ej gick att komma in i berget. Nu lyckades det dock för dem att komma in, och då stod Tjuv-Marta vid spisen och kokade kött i en stor kittel. Mannen låg uppe i en säng och rökade. Med detsamma som de kom in så gick en av karlarna fram och slog henne på munnen så att hon blödde, och då miste hon så mycket av sin makt, att de kunde fängsla henne. Hon miste även sin makt över mannen så att då var han ej längre förblindad, utan då stod han upp och gick därifrån och hemåt, ty nu mindes hem att han hade hustru och barn.
Då de äntligen hade fått fängslat henne sa sade hon: "Hade jag bara haft min hurdehatt på mig, så skulle ni allt ha sluppit att fängsla mig, men nu ligger den där", sade hon och pekade på golvet, men innan karlarna hade hunnit titta däråt hade den försvunnit. Den onde hade nämligen tagit den tillbaka så att ej någon annan skulle få tag på den.
Innan de förde henne bort från berget uttalade hon en förbannelse över Nyrödsborna och sade, att aldrig någon som bodde på Nyröd skulle komma att få det bra så länge som världen står.
Tjuv-Marta levde i sju och ett halvt år efter det de hade fängslat henne. Sista tiden hon levde blev hon så ilsken, att det knappt gick au få någon fångvaktare till henne. Hon gjorde också ett par rymningsförsök, men lyckades aldrig komma utom fängelset.
Hede. A.O.