Skillnad mellan versioner av "Foss socken och Munkedal 89-1"
Lennart (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'Ur Lysekilsposten N:o 93 Fredagen den 18 juni 1936 Foss socken och Munkedal En rapsodi av G. Alvar Lindh (1887-1948) En av Bohusläns vackraste och bördigaste socknar är Foss, ett omdöme, som redan gav av Bohusläns störste häradtecknare Axel Emanuel Holmberg på den tiden han var prost i Tanum_ Socknen har givetvis sedan dess ofalt- ligt utvecklats, bl a har Munkedals pappersbruk, landskapets största indust- riella an...') |
Lennart (diskussion | bidrag) |
||
Rad 273: | Rad 273: | ||
är mycket besökt av campare. | är mycket besökt av campare. | ||
En idealisk sommarplats! A.C. | En idealisk sommarplats! A.C. | ||
Det hände att det en första maj skulle hållas möte i brukssamhället med en | |||
okänd talare. Arbetare från lantbruk och skogsbruk var inbjudna att komma | |||
och lyssna. Det kom inte många utifrån. | |||
Första maj var nämligen vardag, och då var det inte många som fick ledigt | |||
från sina arbeten. En av två ogifta systrar, Emma och Augusta, som arbetade | |||
på pappersbruket och bodde gemensamt, hade en "oäkta" son, som också | |||
arbetade på Bruket. Han strävade allt han kunde för arbetarrörelsen, och | |||
han var Mycket högröstad, spin agitator. Nu steg han upp i talarstolen och | |||
gav med stark stämma uttryck för sin socialdemokratiska tro och att arbe- | |||
tarrörelsen blott genom socialdemokratin kunde tillkämpa sig fullständig | |||
21 | |||
medborgarrätt. När Alvar Lindh, så hette han, talat några minuter kom en | |||
högre polis i sällskap med ortens fjärdingsman, drog ner honom från talar- | |||
stolen och förde bort honom. Han var övertygad om att polismännen snart | |||
måste släppa honom fri. Inte tolererade arbetarna sådana fasoner! Men han | |||
fick uppleva en rejäl besvikelse. Arbetarna nedanför talarstolen förhöll sig | |||
passiva. Ett fåtal av dem som tydligen inte begrep, vad det var frågan om, | |||
skrattade och ett par till och med klappade händerna. Han kände igen dem | |||
som ungdomssocialister. Djupare var alltså inte deras tro på arbetarrörelsen, | |||
konstaterade han. övriga arbetare i närheten, som såg vad som hände, var | |||
likaledes passiva. Fortsättningen blev, att Alvar Lindh efter mötets upplös- | |||
ning släpptes med polisorder att gå hem, vilket han gjorde. Men på kvällen, | |||
när han gick för att ansluta sig till ett lag ungdomar, mötte han ett par bo- | |||
lagstjänstemän, som bad honom följa med in på bolagskontoret. Han för- | |||
stod, var det var frågan om trots vänligheten, och ropade därför åt några | |||
mötande arbetare att hålla sig i närheten av kontoret. Men de var tydligen inte | |||
av den "rätta" sorten. De bara skrattade, vinkade åt honom och fortsatte | |||
sin väg. Inne på kontoret vankades stryk och bestämd tillsägelse att genast | |||
sluta upp med all socialistpropaganda. Eljest kunde han räkna med snabbt | |||
aysked. De var tydligen underordnade tjänstemän. De ledande högra tjän- | |||
stemännen eller högsta cheferna skulle säkert inte burit sig åt på det viset. | |||
Tack, sa Alvar Lindh, jag betraktar detta som aysked! Därmed tog han | |||
sin halmhatt och gick. Nästa morgon kom han inte till arbetet. | |||
Han hade inte bara slutat hos pappersbruksbolaget. Han tog under natten | |||
farväl för alltid av arbetarrörelsen. Nästa dag fick han arbete i en högborger- | |||
lig tidning. Där avancerade han snabbt på grund av sina mångsidiga kunska- | |||
per och sin insikt i samhällsfrågor. Men politik av något slag befattade han | |||
sig aldrig med. I framtiden tackade han nej till flera borgerliga tidningar att | |||
bli chefredaktör. | |||
Tidvis bodde han hemma hos sin mor och moster. Bruksbolaget utnyttjade | |||
honom efter många år, då allt var glömt, för visst författarskap. De tjänste- | |||
män, som var med om den otrevliga händelsen, var då borta och glömda, i | |||
annat fall hade inte Lindh åtagit sig något författarskap för pappersbruket. | |||
Henning Wingård, Lysekil | |||
[[Kategori:Munkedalsbygden]] | [[Kategori:Munkedalsbygden]] | ||
[[Kategori:Munkedalsbygden 89-1]] | [[Kategori:Munkedalsbygden 89-1]] |
Versionen från 21 november 2023 kl. 16.55
Ur Lysekilsposten N:o 93 Fredagen den 18 juni 1936
Foss socken och Munkedal
En rapsodi av G. Alvar Lindh (1887-1948)
En av Bohusläns vackraste och bördigaste socknar är Foss, ett omdöme,
som redan gav av Bohusläns störste häradtecknare Axel Emanuel Holmberg
på den tiden han var prost i Tanum_ Socknen har givetvis sedan dess ofalt-
ligt utvecklats, bl a har Munkedals pappersbruk, landskapets största indust-
riella anläggning, tillkommit. Foss socken har 5.000 innevånare, varav ett
par tusen kommer på Munkedal.
Foss utgör sydligaste delen av Tunge härad och bildar liksom häradet i sin
helhet en övergång från kustland till skogsbygd. Redan i de gamla hävderna
finna yi Foss socken omnämnd. Vid Foss kyrka dräptes 1157 kung Östen på
det s:k Galgberget, och än I dag finnes den källa, S:t Östens eller Heliga
Korskälla, som sägnen förmäler ha runnit upp ur jorden på den plats, där
konungen blev dödad. Snorre Sturlassori omtalar, att Foss kyrka var invigd
åt Johannes Döparen.
18
I Foss socken hade år 1317 kung Håkan V till S:t Mikaelskapellet i Töns-
bergshus skänkt 1/2 markabol i Torreby. Och till biskopsstolen i Oslo hörde
1396 en del av gården Röd.
En stor del av de gårdar, som funnos på denna tid, alltså för fem sekler se-
dan, finnas ännu i gott stånd såsom: Kamstorp, Närestad, Stene, Lycke,
Björid, Hede, Brevik, Frötorp, Röd, Smedberg, Skree och Jermunneröd.
Till Dragsmarks kloster hörde enligt anteckning för år 1604, gårdarna Mun-
kedal, Stale, Kvistrum, Kvarndal samt Skälleröd.
Munkedals numera tätbebyggda samhälle har en synnerligen •stor areal
och sträcker sig från Kvistrum i söder till Kaserna och Stallmyr i norr. Kvist-
rum tillhörde mera historiskt beryktade, platserna i Bohuslän på grund av de
strider, som stått där, varav den Gyldenlöfska fejden, är den namnkunnigaste.
Passagen mellan Kvistrum och Saltkällan, den s k Kvistrumsdalen är bekant
för sin fägring och Kvistrums gästgivaregård var förr i världen ett synnerli-
gen gouterat och välrenomerat näringsställe. Numera har en för samhällets
utveckling avogt stämd fullmäktigeinstitution lagt en hämsko på rörelsen ge-
nom allehanda restriktioner och förordningar. Kvistrum är vidare bekant
som en uråldrig tingsplats. I ett hus intill gästgivaregården satt författarin-
nan Emelie Flygare-Carkn och skrev sin bekanta bok "Skjutsgossen". Be-
byggelsen vid och omkring Kvistrum har på senare år starkt tilltagit, den
gamla Kvistrumsbron har grundligt restaurerats och en stor skyddsmur upp-
förts, och allmänna landsvägen åt Sörbygden håller f n på att rätas och bred-
das. Ovanför gästgivaregården ligger det nya imposanta Tingshuset, Bohus-
läns största och dyrbaraste i sitt slag.
Strax ovanför Munkedals bruk finna vi torpet Kaserna, där Pontus Wik-
ner tillbragte sin barndom. Pontus Wikner, filosofen, skriftställaren och
universitetsläraren föddes 1837 på Kikerud på Dal, men kom vid nio måna-
ders ålder hit. Wikners uppfostran bekostades av dåvarande ägaren till Mun-
kedals bruk, kronofogde Herman Julius Nordberg, under vilken Wikners fa-
der var torpare och sedermera gårdsrättare. (För dem, som närmare äro in-
tresserade av Wikner och Kaserna, hänvisas till filosofens skrifer.)
I början av denna artikel nämndes att Munkedal i sitt tidigare skede till-
hört Dragsmarks kloster. 11709 års jordebok står Klosterhemmanet Munke-
dal antecknat såsom ett år 1692 från ett till ett halvt förmedlat hemman med
trenne åbor, varjämte upptages ett halt hemman Kvarndal. Efter att ha varit
i bondehänder och drivits uteslutande som jordbruk inköptes gårdarna på
1820-talet av kronofogde Nordberg (född 1790, död 1880) vilken efter hand
omdanade detsamma till manufakturverk.
I Lignells beskrivning över "Grevskapet Dal" inhämtas i detta samman-
hang följande: "Den 18 maj 1761 erhöll Kornetten Hans Gabriel Natt och
Dag tilstånd att i en bäck uti ängen till frälsehemmanet Sandviken få uppföra
en manufaktursmedja med ett vattenhjul för en räckhammare och 2 spik-
hammare vid en stock där av köpstångjärn förädla 150 skeppund årligen.
Genom resolution den 17 december 1813 bortflyttades 75 skeppund till Rå-
danefors. Den 6 november 1826 bortflyttades återstående 75 skeppund ge-
19
nom resolution. för kronofögde H. J. Nordberg till det nya järnbruket i
Munkedal i Foss socken.. Enligt .husförhötslängderna-för Foss (1799L-1805)
finner man vid denna tid bruksskrivaren Peter Norenberg boende på Munke-
dal. Enligt samma längder för åren 1804-1811 äro fältVåbeln M. Åhlander
och hans maka M Cronander bosatta 1 Munkedal.
Kronofogde Nordberg unlade nu en stångjärnshammare med tryckhärd,
privilegierad till 500 skeppund -smide (nedlagt 1 november 1858) en stålugn
för 300 skeppund -tvenne kniPp- och sex spikhamrar saint en pliddlingstign .
(nedlagd 1859). Detta var den första industrien i Munkedal.
Vidare anlades nu två kvarnar Med tillsammans nio par sammälds- och ett
par siktestenar, en såg med två dubbla finblads- och en enkel grovbladsram,
en vadmalsstamp med färgeri (av Erik Lignell, då boende i nuvarande Eriks-
berg under Nedra Lycke) samt ett oljeslageri och bakom nuvarande stall-
och ladugårdsbyggnader ett brännvinsbränneri. Vid gamla Benker fanns
dessutom vid denna tid en linbana för tillverkning av tågsnören etc. Kvar-
narna och sågen drevos av Munkedalsälven som strax ovan Gamla Smedbru-
ket då ägde en fallhöjd av 18 meter.
På 1840-talet innehades Munkedal till en början av bröderna Gustaf Åke
och Johan August Knut Belfrage, båda söner till major Å.G. Belfrage. Mun-
kedals bruk taxerades 1847 till 45.000 rdr banco. Såsom lantegendom hade
den dock mindre värde. År 1871 bildades Munkedals aktiebolag och driften
omlades nu genom anläggandet av trämassefabrik och pappersbruk. Brukets
specialitet har varit spännpapp och dess varumärke "Munken", känt för -sin
överlägsna kvalitet, behärskar en stor del av den inhemska marknaden.
Att gå in på en historik över pappersbruket, som i år fyller 65 år låter sig
inte .göras i en kort tidningsartikel som tillika skulle utgöra en rapsodisk be-
handling av FoSS.socken: Pappersbruket SysSelsätter cirka 500 arbetare, var- .
av 100 kvinnliga, och dess chef är direktören Olof Vincent Bildt (av den kända.
bohuslänska släkten). 1911 efterträdde denne Albert Harald Carlander.
Munkedals bruk och dess samhälles senare störa utveckling är övervägande
grad direktör.Olof Bildts förtjänst: Aktiernas övergång på ett fåtål händer
och de utomordentligt .gynnsamma konjunkturförhållandena ha i förening
med direktör Bildts frikostighet och framsynthet visat vad som kan uträttas
när ålla goda vägar löpa in i samma mål. Utom att själva fabrikationen ut-
vecklats genom nya .och moderna maskiner • i nästan ålla avdelningar med
därav följancle-ökad tillverkning av bolagets olika fabrikater, har han hurinit
med att omgestalta själva samhället på ett sätt, som. medfört trevnad för alla.
Jordbruket har kommit i hög kultur, vägväsendet har förbättrats överallt,
personalens bostadsförhållanden hat; genonigått en revolutionerande omda-
ning: I bolagets bostäder. bor ett 60-tal familjer medan antalet egna hem •
överstiger 3.00. Bolaget stöder egnahemsbyggarna ekonomiskt och låt oss inte
glömma det — estetiskt: Ett utmärkt. badhus, tvättstuga tried torkvind; en
vacker föreläsningssal, som också-användes för kyrkliga gudstjänster ni m.
Dessutom har dir B. låtit iordningställa en idrottsplats; som torde vara en av
de bästa i Bohuslän och i Omedelbar närhet därav en folkpark med ett idea-
20
liskt läge å den s k Skansen, vilken torde vara den ståtligaste i landskapet.
F n håller det på att tillbyggas en avdelning för barnen med skjutbana, karu-
sell o dyl. Det blir ett Liseberg i miniatyr. De olika organisationerna ha fått
nyttjanderätten till parken men äganderätten tillkommer Munkedals bolag.
Foss bildar tillsammans med Håby ett pastorat sedan 1921. Tidigare hörde
awn Svarteborgs socken till detta gäll. Foss kyrka är, som redan nämnts, ur-
åldrig och har under årens lopp genomgått många förändringar. En större
reparation gjordes på 1890-talet och den senaste restaureringen ägde' rum
1929, varvid bl a taket dekorerades med symboliska bilder av artisten Kristian
Lundstedt, Göteborg. I Munkedal planeras ett kapell å Möe egendom, vartill
tomt skänkts av numera avlidne hem äg Gottfrid Winberg. Kapellstiftelsen
har f n ett belopp av 15.000 kronor och direktör Bildt har ställt i utsikt, att
Munkedals bolag skulle bisträcka med en summa — en gåva som kommer
att mycket uppskattas av bruksfolket. Pastoratsvården utövas av kyrkoherde
Carl Norborg, som sedan 1926 är kyrkoherde. Ständig adjunkt i Munkedal
är pastor Evert Hjorth vilken tillträdde befattningen 1 maj 1934.
Få platser i Bohuslän torde i fråga om naturskönhet kunna tävla med
Munkedal. De senaste åren har också gjorts mycket för samhällets utsmyck-
ning i alla ayseenden. De prydliga, nyuppförda boningshusen, med vackra
välvårdade trädgårdar, landsvägarnas goda kultur, bolagets ekonomiska
stabilitet, allt har gjort, att den kris, som eljest rått i Bohuslän, i stort sett
gått Munkedal förbi. F n håller också järnvägsstationen på att moderniseras
och restaureras, varvid bättre utrymme kommer att givas den alltmera väx-
ande buss- och bilparken.
Just nu står sommaren i sin fulla prakt, trafiken från och till Dalsland och
Norge som går genom samhället är påtaglig; vid Gårvik, Munkedals hamn
och Saltkällan råder ett rörligt badliv i Gullmarens goda vatten och trakten
är mycket besökt av campare.
En idealisk sommarplats! A.C.
Det hände att det en första maj skulle hållas möte i brukssamhället med en
okänd talare. Arbetare från lantbruk och skogsbruk var inbjudna att komma
och lyssna. Det kom inte många utifrån.
Första maj var nämligen vardag, och då var det inte många som fick ledigt
från sina arbeten. En av två ogifta systrar, Emma och Augusta, som arbetade
på pappersbruket och bodde gemensamt, hade en "oäkta" son, som också
arbetade på Bruket. Han strävade allt han kunde för arbetarrörelsen, och
han var Mycket högröstad, spin agitator. Nu steg han upp i talarstolen och
gav med stark stämma uttryck för sin socialdemokratiska tro och att arbe-
tarrörelsen blott genom socialdemokratin kunde tillkämpa sig fullständig
21
medborgarrätt. När Alvar Lindh, så hette han, talat några minuter kom en
högre polis i sällskap med ortens fjärdingsman, drog ner honom från talar-
stolen och förde bort honom. Han var övertygad om att polismännen snart
måste släppa honom fri. Inte tolererade arbetarna sådana fasoner! Men han
fick uppleva en rejäl besvikelse. Arbetarna nedanför talarstolen förhöll sig
passiva. Ett fåtal av dem som tydligen inte begrep, vad det var frågan om,
skrattade och ett par till och med klappade händerna. Han kände igen dem
som ungdomssocialister. Djupare var alltså inte deras tro på arbetarrörelsen,
konstaterade han. övriga arbetare i närheten, som såg vad som hände, var
likaledes passiva. Fortsättningen blev, att Alvar Lindh efter mötets upplös-
ning släpptes med polisorder att gå hem, vilket han gjorde. Men på kvällen,
när han gick för att ansluta sig till ett lag ungdomar, mötte han ett par bo-
lagstjänstemän, som bad honom följa med in på bolagskontoret. Han för-
stod, var det var frågan om trots vänligheten, och ropade därför åt några
mötande arbetare att hålla sig i närheten av kontoret. Men de var tydligen inte
av den "rätta" sorten. De bara skrattade, vinkade åt honom och fortsatte
sin väg. Inne på kontoret vankades stryk och bestämd tillsägelse att genast
sluta upp med all socialistpropaganda. Eljest kunde han räkna med snabbt
aysked. De var tydligen underordnade tjänstemän. De ledande högra tjän-
stemännen eller högsta cheferna skulle säkert inte burit sig åt på det viset.
Tack, sa Alvar Lindh, jag betraktar detta som aysked! Därmed tog han
sin halmhatt och gick. Nästa morgon kom han inte till arbetet.
Han hade inte bara slutat hos pappersbruksbolaget. Han tog under natten
farväl för alltid av arbetarrörelsen. Nästa dag fick han arbete i en högborger-
lig tidning. Där avancerade han snabbt på grund av sina mångsidiga kunska-
per och sin insikt i samhällsfrågor. Men politik av något slag befattade han
sig aldrig med. I framtiden tackade han nej till flera borgerliga tidningar att
bli chefredaktör.
Tidvis bodde han hemma hos sin mor och moster. Bruksbolaget utnyttjade
honom efter många år, då allt var glömt, för visst författarskap. De tjänste-
män, som var med om den otrevliga händelsen, var då borta och glömda, i
annat fall hade inte Lindh åtagit sig något författarskap för pappersbruket.
Henning Wingård, Lysekil