Gullmarn - dikt av F. Nycander

GULLMARN

Har Gullmarn Du sett, när han i solen han bryter

och blånar en gnistrande högsommardag,

och måsarna singla i darrande slag,

när båtarna dansa med sjungande stävar

och skummet högt upp över tofterna yr

och seglen sig bukta och rorkulten bävar

i handen på skepparn, som spanande styr.

Har Gullmarn Du sett, när han stillnar mot kvällen

och vinden långt hän över vidderna dör,

när solen sig närmar de rodnande fjällen

och gyllene stänk över stugorna strör,

när sång och harmonika höras ur jullen,

som glider helt sakta å vaggande vik

vid årornas plask och den simmande kullen

av ejdrar försvinner vid enslig musik?

Har Gullmarn Du sett i den halvljusa natten,

då vågorna vila i strändernas tång,

då öarna sova på mörkblåa vatten

och gömma ett eko av brisarnas sång?

Har Gullmarn Du sett? Kom att bländas av ljuset

från blänkande sjöar och solhet granit

Den väldiga fjällkyrkan ringer i bruset,

och ekot når långt över gattet. Kom hit!

Fredrik Nycander