Krönika 05-1

Gökotta

firades traditionsenligt på Kristi Himmelsfärdsdag, vilken i år inföll den 20 maj, - och naturligtvis på vår vackra hembygdsgård Kaserna. Bo Sandberg ledde gudstjänsten i solskenet utanför Wiknerstugan. Psalmsången beledsagades för-tjänstfullt av en något försenad musikant. Ett gemytligt kaffesamkväm vidtog. Det fanns många idéer och tankar att utbyta. Någon hade hört göken...

Som avslutning gick vi en trevlig poängpromenad. Det var Ingela och Elsie som hade lagat till de lagom kluriga frågorna.

Picknick i det gröna

på Stale mark 27 maj. Vi samlades på den plats där förr i tiden en populär och livligt frekventerad dansbana var belägen.

För att liva upp gamla minnen hade vi inbjudit Svarteborgs spelmanslag, som under ledning av Lars Ahlberg framförde en del dansstycken från början av

1900-talet. Dansbanan var i bruk fram till världskrigets slut. På 20-talet dansa-de man på banan vid Syrdammen. I början av 30-talet invigdes Folkets park och denna har allt sedan dess varit munkedalsdansens högborg.

Bengt Blomberg  på Stale gård berättade livfullt om 1900-talets Stalebor och i synnerhet om dem som bott i närheten av den gamla dansbanan. Berättelsen var i form av ett fiktivt fotoalbum och han lockade fram bilder för oss från olika decennier och årtal, ja allt från sin barndom och uppväxt på gården fram till de förhållanden som råder i dag. Många intressanta gestalter passerade revy, bland annat den bekante Justus. I anslutning till detta deklamerade Yngve Carlsson några dikter av Justusdottern Greta Berndtsson-Olsson. Greta bodde ett tag inte så långt från Stale dansbana.

Nationaldagen

6 juni, som i år inföll på en söndag.

På den gamla nationaldagskommitténs (Ekendahl, Enarsson) tid var firandet för det mesta förlagt till hembygdsgården. Sedan följde en lång period med samlingar mestadels på Centrumtorget, någon gång i Örekilsparken, någon gång i Folkets park. Numera är det kommunens kulturförvaltning som står för arrangemanget och i år hade de ansvariga kommit på den goda idén att samlas under den svenska fanan på Kaserna. Vad kan väl vara en lämpligare plats att fira nationaldagen än på vår vackra hembygdsgård? Vi hoppas att detta var in-ledningen till en lång tradition. År 2005 kommer riksdagen troligen att besluta om 6 juni som lagstadgad helgdag. I framtiden  kan vi alltså räkna med lika många - om inte fler - festdeltagare.

Lottakåren bildade fanvakt kring friluftsscenen som beträddes av högtidstalaren överstelöjtnant Torbjörn Segelod. I sitt tal berörda han bl a Vikens gamla historia och de politiska omständigheterna kring de perioder då svenskarna hade makten i vår provins. Vi hörde än till Danmark-Norge, än till Sverige. Segelod berättade om försvenskningens långdragna process.

Jan Alexandersson delade ut kommunens miljöpris. Mottagare var Friluftsfrämjandet, som representerades av Anita Bjurström och Gunnar Eklund.

I övrigt upptog programmet musik och sång. Vi fick tillfälle att glädjas över att så många begåvade och kunniga ungdomar finns i kommunens upptagningsområde.

Wiknerspelen

Midsommardagen, 26 juni.

En lyckad tillställning med många besökare. Biljettförsäljarna Vivan och Marie-Louise tar emot i var sin port.

Ett myllrande folkliv ute på grässluttningarna och inne i stugorna. En kö som aldrig tycks ta slut. Folk vill in i bakstugan. Man vill åt de läckra lefsorna. Astrid Blomberg och hennes stab får det hett om öronen. Spisvärmen är stark. Trängseln gör att det blir ännu varmare. Men det är roligt att jobba här. Det är stimulerande att veta att gästerna tycker om det man gör...

Hantverkarna - sådana som porslinsmålaren Hjördis Kallin och mattväverskan Alice Axelsson med flera med flera -  visar sina alster. Varvschefen Ingvar Trogen försäljer sin nyskrivna bok ”Varvet runt” och har vänligheten att skänka en stor del av intäkterna till hembygdsföreningen. Åskådarna trängs också kring Örjan Hehdman när han knuttimrar och vid Gunnar Eklunds tjärbränning. Musikanter från dragspelsklubben är utspridda över festområdet. Så samlas vi vid friluftsscenen för att delta i den sedvanliga sommarguds-tjänsten. Det är kyrkoherden själv som leder den. Hon är en god predikant och har en mycket vacker sångröst.

Men knappt är mässan klar förrän fiolmusik hörs uppe i backen. Det är Munkedals folkdansgille som startat sin uppvisning i gröngräset. Anförare för musiken är Lars Ahlberg. Barnen dansar kring midsommarstången och rycks därifrån av dramapedagogen Lena Mohlin i några underfundiga lekar. Andra ungar får åka häst och kärra med Ove Flodstrand. Det är liv och rörelse över allt. Knappt är Lena klar med barnprogrammet förrän det åter hörs toner från teaterscenen. Bandet Tonsteget från Uddevalla med sångerskan Mia Månsson underhåller. Det är andra gången som Mia uppträder här på Kaserna; första tillfället var någon gång på 80-talet. Då var det främst sången som gällde, nu har hon också en stor repertoar av roliga historier och anekdoter.

Under året har hon också framträtt som conferencier vid dragspelsstämmor. Ljudanläggningen har under hela dagen förtjänstfullt skötts av Munkedals Dragspelsklubb. Det är därför stilenligt att klubben nu får avsluta årets Wikner-spel med ett trevligt scenprogram.

Slåttergille

I juli fick allmänheten tillfälle att prova på den ädla konsten att slå med lie. De flesta som kom var väl insatta men även nybörjare var välkomna. Erfarna slåttermän gav dem deras första lektion.

Erik på Möe visar hur det går till att skärpa en lie med hjälp av brynsten (”senna”)

.

Medlemmar i full slåtteraktivitet

Som i gamla tider har kvinnorna räfsat ihop det slagna gräset. Bengt Blomberg visar nu hur det går till att sätta upp en hässja.

Skördefest

I augusti fick allmänheten tillfälle att lära sig hur det går till att meja havre med lie. Samlingen skedde på Stale gård där Astrid och Bengt Blomberg ställt i ord-ning ett övningsfält. Karlarna gick före med lien och lade säden i skår, kvinnor-na kom efter och ”tog upp”, dvs band kärvar (”negar”). Banden gjordes av havrestrån. Tillslutningen var god trots att inbjudan gavs med kort varsel. Det kommer säkert att bli fler sådana här fester.

Sigvard Hermansson är en av skördefestens entusiastiska deltagare

Besök av andra föreningar

Förhållandet till andra hembygdsföreningar är gott. Vi har alltid haft ett bra samarbete med föreningarna i Svarteborg, Bärfendal och Hede. I år har vi också haft ett långväga besök, nämligen av Knippla hembygdsförening, som i augusti gästade oss. Initiativtagare till bussresan var Britta Larsson som någon gång på 50-talet tjänstgjort som lärare vid gamla Önnebackaskolan. Nu fick hon komma tillbaka till stället i dess nya skepnad, Munkedals Hembygds-

museum. Hon hade förutom alla Knipplabor även sin dotter från Hamburg-sund i sällskap. Gästerna tyckte att museisamlingarna var välordnade.

Därefter fortsatte bussfärden till Kaserna, där värdfolket Elsie och Arno väl- komnade med ett väldukat kaffebord. Alla var imponerade av det natursköna läget och över hur välskött anläggningen är. Detta är ju något som föreningen står i tack till värdfolket för. Elsie Johannesson är sammankallande i kommittén för Kaserna och är mycket mån om att allt skall bli så bra som möjligt.

Yngve berättade föreningens historia i sammandrag för gästerna och kom sedan också in på  Pontus Wikners levnadsöde, intimt förknippat med platsen. Många hade inte hört talas om Wikner förut och för andra var det bara ett namn bland många andra i kulturhistorien.

Avslutningsvis gjordes en rundtur i samhället och dess utkanter. Yngve var med som guide och berättade bland annat om de aktuella utgrävningarna i Foss kyrka och han kom också lite grand in på de norska tronföljarstriderna på 1100-talet. Dessa har ju i hög grad med vårt landskap att göra. Enligt Snorri Sturleson ligger Eystein Haraldsson begravd inne i Foss kyrka.

Arbetsdagar på Kaserna

En mycket viktig del av föreningens verksamhet är medlemssamlingarna på hembygdsgården. Man möts för att städa området, fälla träd och buskar, bränna skräp, snickra och måla, hålla gräset kort, ställa i ordning bord och bänkar om våren, olja in sittplankor mm. Arbetsuppgifterna är många.

Besvärligheterna är lätta att övervinna, problemen lätta att lösa när man ar-betar i god sämja och med gott kamratskap. Säsongen brukar vi avsluta med en trivsam kamratfest. I år avhöll vi den i hembygdsmuséet. Vinterfesten hade vi som vanligt på Kaserna - i år den 4 dec - med julgröt med tillbehör, kaffe, allsång och musik. Sångledare var Ragnar ”Garvis” Nilsson och musikanter Bertil, Odd, Hilding och Yngve.

Alla medlemmar är välkomna att delta i arbetsdagarna på Kaserna! Det finns uppgifter för en och var. Hör av er till Elsie, tel  716 77, eller någon annan i styrelsen!

Pristagare

Det av Munkedals kommun uppsatta kulturpriset för år 2003 delades mellan Jürgen Boldt och Ragnar Wärme, en av hembygdsföreningens mest kända veteraner. Lysekilsposten skriver: ”Ragnar Wärme har varit knuten till Munkedals AB, numera Arctic Paper, och har därigenom skaffat en gedigen kunskap om företagets historia och industriella utveckling.

Han har speciellt intresserat sig för den smalspåriga bruksbanans utveckling samt forskat i MAB:s arbetarbostäder och Gamla Brukets historia.”

En annan känd hembygdkämpe är Gunnar Dahlqvist från Möe. Vid Bohusläns Hembygdsförbunds årsmöte 2004 tilldelades han dess diplom för hängivet arbete i hembygdsrörelsens tjänst. Gunnar belönades för mångårig forskar-gärning med besök i framför allt norska och tyska arkiv om det gamla Viken samt om Thomas Thorild och Pontus Wikner.

Närvarande vid årsmötet var från vår förenings sida Ingela Ingman och Elsie Johannesson.