Skillnad mellan versioner av "Sjöormen i Gullmaren"

Från MHF-Wiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
m (Resterna efter ormen flöt upp i Gårvik där de låg länge och stank.)
(Bild infogad)
 
(En mellanliggande version av samma användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
På Munkedals centrala torg, anlagt omkring 1989, finns en skulptur av sten (granit från Im-mestad) utförd av konstnären Ingemar Andersson och Per Agelii 1992.  
[[Fil:Sjöormen Fjodor.jpg|miniatyr|455x455px|Utanför kommunhuset i Munkedal finns sjöormen Fjordor, vår alldeles egna drake som enligt legenden levde i Gullmarsfjorden för länge sedan. Fjordor har varit en stor glädje för många barn genom åren, då han är utmärkt att klättra på!]]
På Munkedals centrala torg, anlagt omkring 1989, finns en skulptur av sten (granit från Immestad) utförd av konstnären Ingemar Andersson och Per Agelii 1992.  


Skulpturen föreställer sjöormen i Gullmaren. Sjöormen i Gullmaren var så lång, att han närapå räckte tvärs över fjorden, då han låg ut-sträckt. Han gjorde stor skada i trakterna runt omkring genom att ta både djur och människor till föda. Denna skaffade han sig på enkelt sätt. Han lade huvudet uppe på land och öppnade gapet, så kom både kor och får springande dit och försvann i ormens svalg. Han drog dem till sig med sin blick. Vid tillfälle fick en karl se en kviga stå och titta ner åt fjorden, där ormen skymtade. Hon satte benen i marken och stretade emot, men drogs ändå oemotståndligt allt närmare stranden. Men karlen satte sin höga stormhatt framför kvigans huvud, så att hon inte kunde se ormen, och det hjälpte, kvigan blev räddad.
Skulpturen föreställer sjöormen i Gullmaren. Sjöormen i Gullmaren var så lång, att han närapå räckte tvärs över fjorden, då han låg utsträckt. Han gjorde stor skada i trakterna runt omkring genom att ta både djur och människor till föda. Denna skaffade han sig på enkelt sätt. Han lade huvudet uppe på land och öppnade gapet, så kom både kor och får springande dit och försvann i ormens svalg. Han drog dem till sig med sin blick. Vid tillfälle fick en karl se en kviga stå och titta ner åt fjorden, där ormen skymtade. Hon satte benen i marken och stretade emot, men drogs ändå oemotståndligt allt närmare stranden. Men karlen satte sin höga stormhatt framför kvigans huvud, så att hon inte kunde se ormen, och det hjälpte, kvigan blev räddad.


Tre livdömda slavar skulle ta död på ormen. De seglade över ormen med träflottar, undertill försedda med skarpa liar, och skar på det sättet av honom på tre ställen. Blodet flöt så ymnigt, att vattnet i Gullmaren var rött tre år därefter, men därmed var sjöormen bragt ur världen.
Tre livdömda slavar skulle ta död på ormen. De seglade över ormen med träflottar, undertill försedda med skarpa liar, och skar på det sättet av honom på tre ställen. Blodet flöt så ymnigt, att vattnet i Gullmaren var rött tre år därefter, men därmed var sjöormen bragt ur världen.
Rad 12: Rad 13:


Bengt af Klintberg
Bengt af Klintberg
BILD PÅ SJÖORMEN
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 22-1]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 22-1]]

Nuvarande version från 22 oktober 2022 kl. 10.08

Utanför kommunhuset i Munkedal finns sjöormen Fjordor, vår alldeles egna drake som enligt legenden levde i Gullmarsfjorden för länge sedan. Fjordor har varit en stor glädje för många barn genom åren, då han är utmärkt att klättra på!

På Munkedals centrala torg, anlagt omkring 1989, finns en skulptur av sten (granit från Immestad) utförd av konstnären Ingemar Andersson och Per Agelii 1992.

Skulpturen föreställer sjöormen i Gullmaren. Sjöormen i Gullmaren var så lång, att han närapå räckte tvärs över fjorden, då han låg utsträckt. Han gjorde stor skada i trakterna runt omkring genom att ta både djur och människor till föda. Denna skaffade han sig på enkelt sätt. Han lade huvudet uppe på land och öppnade gapet, så kom både kor och får springande dit och försvann i ormens svalg. Han drog dem till sig med sin blick. Vid tillfälle fick en karl se en kviga stå och titta ner åt fjorden, där ormen skymtade. Hon satte benen i marken och stretade emot, men drogs ändå oemotståndligt allt närmare stranden. Men karlen satte sin höga stormhatt framför kvigans huvud, så att hon inte kunde se ormen, och det hjälpte, kvigan blev räddad.

Tre livdömda slavar skulle ta död på ormen. De seglade över ormen med träflottar, undertill försedda med skarpa liar, och skar på det sättet av honom på tre ställen. Blodet flöt så ymnigt, att vattnet i Gullmaren var rött tre år därefter, men därmed var sjöormen bragt ur världen.

Resterna efter ormen flöt upp i Gårvik där de låg länge och stank.

Uppteckning från Mo socken

Svenska folksägner

Bengt af Klintberg