Lennart: Länk

2023-11-04T10:32:53Z

Länk

← Äldre version		Versionen från 4 november 2023 kl. 12.32
Rad 1:		Rad 1:
	»Vår egen« Yngve Carlsson har skrivit texten till visan om Zander och Tildas stormiga äktenskap på Sågekas i Hede socken och den återges nedan:		»Vår egen« [[Yngve Carlsson]] har skrivit texten till visan om Zander och Tildas stormiga äktenskap på Sågekas i Hede socken och den återges nedan:

	Melodi: »Niklasson i Skrällabo« av Skånska Lasse		Melodi: »Niklasson i Skrällabo« av Skånska Lasse

Lennart: Skapade sidan med '»Vår egen« Yngve Carlsson har skrivit texten till visan om Zander och Tildas stormiga äktenskap på Sågekas i Hede socken och den återges nedan: Melodi: »Niklasson i Skrällabo« av Skånska Lasse Det var Alexander Christophersson, Det är säkert – att Håby kom han ifrån. Till Sågekas kom han som änkling med barn och Olina blev galen i karln. Det blev skriftermål, det blev giftermål ty Olina var listig och hal som en ål. Men en dag fram i...'

2023-09-19T18:48:19Z

Skapade sidan med '»Vår egen« Yngve Carlsson har skrivit texten till visan om Zander och Tildas stormiga äktenskap på Sågekas i Hede socken och den återges nedan: Melodi: »Niklasson i Skrällabo« av Skånska Lasse Det var Alexander Christophersson, Det är säkert – att Håby kom han ifrån. Till Sågekas kom han som änkling med barn och Olina blev galen i karln. Det blev skriftermål, det blev giftermål ty Olina var listig och hal som en ål. Men en dag fram i...'

Ny sida

»Vår egen« Yngve Carlsson har skrivit texten till visan om Zander och Tildas stormiga äktenskap på Sågekas i Hede socken och den återges nedan:

Melodi: »Niklasson i Skrällabo« av Skånska Lasse

Det var Alexander Christophersson,

Det är säkert – att Håby kom han ifrån.

Till Sågekas kom han som änkling med barn

och Olina blev galen i karln.

Det blev skriftermål, det blev giftermål

ty Olina var listig och hal som en ål.

Men en dag fram i mars så gick hon och dog.

Och en tredje hustru han tog.

Det var vilda Tilda som Zander fick,

det är säkert – i Hede fruntimret gick.

Kommandora var hon och styrde bestämt

och Zander hon mästrade jämt,

Ja, en gubbestut fick allt fan veta hut

och det hände ibland att han jagades ut

i skogen och där fick han ströva och gå

bland stenar och stickor och strå

Det var Zander som sökte att ta sig in

det är säkert – en natt uti stugan sin

Men Tilda var sniken och inte så snäll

och den utsvultne karlen fick smäll.

På en bänk fick han lägga händerna så

Med ett vedträ hon kunde få hamra och slå

hans fingrar till något som liknande mos

och Zander var blek om sin nos

Ett endaste år var där glädje och ro

det är fakta säkert – och gott att bo

För ett år fick hon sitta i fängsligt förvar

dömd för stöld – ja hon var inte rar!

Men hon kom ju tillbaka, snart var det som förr,

han fick sorgsen och grå stå vid tillbommad dörr

Och en dag han försvann och borta han var.

Hans skor stod på dörrstenen kvar.

Det var bröder två som fann Zanders kropp

det är säkert – ur sjön drog de mansliket opp.

De begrep att han fegt hade surrats med rep

och sänkts ned i ett svallande svep …

Obducenten skrev i kortfattat brev

att Zander hanterats från hjässa till skrev …

»hans huvud är hårlöst och krossat det är

Och i magsäcken finns tre blå bär«.

Det var Zander-Tilda som harvärjan drog

som amen i körka – när körkherren tog

fram boka med kloka och ledande ord

och försåtliga spörsmål om mord.

Men hon stal hans häst och i argaste sken

inom kort red hon bort över stock, över sten

Hon flydde till Norge och inte ännu

har vi hört något från denna fru.
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 22-2]]

Visan om Zander och Tilda 22-2 - Versionshistorik

Lennart: Länk