Lennart: Lennart flyttade sidan Stuveryr - mitt barndomshem till Stuveryr - mitt barndomshem 06-1 utan att lämna en omdirigering

2026-04-16T12:25:15Z

Lennart flyttade sidan Stuveryr - mitt barndomshem till Stuveryr - mitt barndomshem 06-1 utan att lämna en omdirigering

← Äldre version	Versionen från 16 april 2026 kl. 14.25
(Ingen skillnad)

Lennart: Länk

2023-11-04T10:43:55Z

Länk

← Äldre version		Versionen från 4 november 2023 kl. 12.43
Rad 21:		Rad 21:
	Inez Jansson		Inez Jansson

	Gården Stuveryr är som artikeln berättar ett minne blott. Husen är sedan länge borta och endast muren till fähuset står kvar. För den som åker skidor och kör milspåret från t.ex. ~~Önnebacka passerar~~ ungefär halvvägs denna grund. Den är då en ofta använd pausplats i skidåkandet. Om man till fots vill ta sig dit så kan man från vägen mellan Saltkällan och Vågsäter ta av norrut vid vägen som går till Hult vid Kvarndal.		Gården Stuveryr är som artikeln berättar ett minne blott. Husen är sedan länge borta och endast muren till fähuset står kvar. För den som åker skidor och kör milspåret från t.ex. [[Önnebacka]] passerar ungefär halvvägs denna grund. Den är då en ofta använd pausplats i skidåkandet. Om man till fots vill ta sig dit så kan man från vägen mellan Saltkällan och Vågsäter ta av norrut vid vägen som går till Hult vid Kvarndal.

	.		.
	[[Kategori:Munkedalsbygden]]		[[Kategori:Munkedalsbygden]]
	[[Kategori:Munkedalsbygden 06-1]]		[[Kategori:Munkedalsbygden 06-1]]

Lennart: Bild infogad

2023-05-16T17:55:39Z

Bild infogad

Visa ändringar

Lennart: Skapade sidan med 'Stuveryr - mitt barndomshem På Stuveryr bodde min farfar Johan Strömberg, född Carlsson, med min farmor Justina, född Muhr. Tretton barn föddes här i detta lilla hus, med bara ett rum och kök, samt en liten veranda. Stuveryr var ett litet torpställe med några åkerlappar och lite skog. Farfar arbetade i fabriken i Munkedal, för det gick ju inte att klara sig på ett litet torp. Barnen föddes i rask takt. Det var Ernst, John, Tyra, Axel, Gunnar,...'

2023-04-12T08:25:43Z

Skapade sidan med 'Stuveryr - mitt barndomshem På Stuveryr bodde min farfar Johan Strömberg, född Carlsson, med min farmor Justina, född Muhr. Tretton barn föddes här i detta lilla hus, med bara ett rum och kök, samt en liten veranda. Stuveryr var ett litet torpställe med några åkerlappar och lite skog. Farfar arbetade i fabriken i Munkedal, för det gick ju inte att klara sig på ett litet torp. Barnen föddes i rask takt. Det var Ernst, John, Tyra, Axel, Gunnar,...'

Ny sida

Stuveryr - mitt barndomshem

På Stuveryr bodde min farfar Johan Strömberg, född Carlsson, med min farmor Justina, född Muhr. Tretton barn föddes här i detta lilla hus, med bara ett rum och kök, samt en liten veranda. Stuveryr var ett litet torpställe med några åkerlappar och lite skog.

Farfar arbetade i fabriken i Munkedal, för det gick ju inte att klara sig på

ett litet torp. Barnen föddes i rask takt. Det var Ernst, John, Tyra, Axel,

Gunnar, Torborg, Sven, Valdemar, Henry, Magdalena, Axel, Ida och

Torbjörn. Att det var två som fick heta Axel berodde på, att den förste

Axel dog innan han var femton år. Han ramlade ute vintertid när han på

kvällen skulle gå hem från en kamrat och blev liggande och frös ihjäl.

Den andre Axel dog också innan han var femton, troligen i en brusten

blindtarm. När min far Valdemar Strömberg gifte sig med min mor Svea,

född Ingman hade han byggt till en våning på huset, men fortfarande

endast ett rum och kök, samt ett litet frontrum över verandan. Här

föddes mina systrar Irma som dog drygt ett år gammal, Eira och jag själv

som heter Inez.. Även min kusin Roland Ingman är född här, på grund av

att min moster Nora och barnen Inge och Anne-Marie bodde hos oss,

den tid Sigfrid var inkallad under kriget. Det är besynnerligt att vi fick

plats, men vi var vana vid, att alltid ha mycket folk omkring oss, och ofta

bodde någon av kusinerna här.

Alla trivdes på Stuveryr, och vi hade en fantastiskt bra och rolig barn-

dom, tack vare enastående föräldrar, och en farmor som var den finaste

människa jag någonsin träffat. Farbror Henry bodde kvar hos farmor, då

farfar dog 1941, och ofta kom fastrar, farbröder och kusiner på besök.

Det var alltid någon som kom varje vecka. På somrarna var det lätt att

bo på Stuveryr men på vintrarna betydligt värre, för det var ju så långt till

allting. Till Saltkällans skola var det sju kilometer: Dit fick vi gå, i bästa

fall cykla, men värre var det när jag skulle "gå och läsa" i Foss. Det var

under vinterhalvåret och i början av hösten kunde jag cykla. Det var en

mil till Kvistrum, och sedan hade jag ytterligare en bit kvar till kyrkan. På

vintern fick jag gå, mestadels genvägen över Stale myrar, det var

jättelångt, och kallt. Två ganger i veckan läste vi, och så till kyrkan varje

söndag. På hemvägen, när det var som kallast, kunde jag gå in till min

kusin Solveig, och värma mig. Det var inte roligt att gå över

Stalegårderna i blåst, kyla och nare. Min farmor dog detta år i januari,

och det var rain läspräst som förrättade jordfästningen. När han av mina

föräldrar fick veta hur lång väg jag hade till kyrkan, sa han att jag inte

behövde komma till Högmässan på söndagar mera. Det gjorde jag

emellertid ändå, fast varannan söndag istället.

Det var ju inte bara jag som hade lång väg till allt, det gällde oss alla som

bodde här. Det var lite av Norrland över Stuveryr. Jag minns särskilt

vintern 1952 då snötäcket var en och en halv meter djupt på slätt mark.

Då fick jag åka skidor för att hämta dricksvatten, det var ungefär

femhundra meter till den dal där kallkällan låg. Det gick inte att pulsa och

gå i så djup snö.

Pappa arbetade på Munkedals AB alla dessa år, men när min syster Eira

fick arbete i Konsum i Munkedal och sedan även jag, så tyckte vi att det

var dags att flytta till samhället, vi var ju tre som skulle dit varje dag. Den

1 december gick flyttlasset, och Stuveryr blev sålt och rivet året efter. Nu

finns bara två mossbelupna trappor kvar, och skogen står hög där det

förut var åkrar. Men för oss alla som bott eller vistats på Stuveryr, är det

fast förankrat i hjärtat för alltid, med för min del, enbart soliga minnen

Text och bild

Inez Jansson

Gården Stuveryr är som artikeln berättar ett minne blott. Husen är

sedan länge borta och endast muren till fähuset står kvar. För den

som åker skidor och kör milspåret från t.ex. Önnebacka passerar

ungefär halvvägs denna grund. Den är då en ofta använd pausplats i

skidåkandet. Om man till fots vill ta sig dit så kan man från vägen

mellan Saltkällan och Vågsäter ta av norrut vid vägen som går till Hult

vid Kvarndal.

.
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 06-1]]

Stuveryr - mitt barndomshem 06-1 - Versionshistorik

Lennart: Lennart flyttade sidan Stuveryr - mitt barndomshem till Stuveryr - mitt barndomshem 06-1 utan att lämna en omdirigering

Lennart: Länk

Lennart: Bild infogad