Spionen i fabriken 92-1 - Versionshistorik

Lennart den 7 april 2026 kl. 08.45

2026-04-07T08:45:59Z

← Äldre version		Versionen från 7 april 2026 kl. 10.45
Rad 177:		Rad 177:
	En vecka senare var montören i blekeriet för att avsluta ett arbete, som han och Svenberg hållit på med ett par söndagar. Blekeriet var inom parentes förfärligt för de flesta som skickades dit. Efter ett par år blev de sjuka och måste förflyttas. De repade sig inte. En och annan som var "bröstsjuk" blev däremot "frisk". Lukten i lokalen var hemsk. Montören kände sig dålig var gång han arbetade där. Svenberg hade aldrig låtit undfalla sig någon anmärkning mot lukten. Nu bar det sig så illa att montören, sedan arbetet fullbordats, föll när han lämnade blekeriet och bröt ena lårbenshalsen. Han måste läggas in på sjukhuset i Uddevalla och opererades. Det tog lång tid innan han var tillbaka i arbetet i verkstaden.		En vecka senare var montören i blekeriet för att avsluta ett arbete, som han och Svenberg hållit på med ett par söndagar. Blekeriet var inom parentes förfärligt för de flesta som skickades dit. Efter ett par år blev de sjuka och måste förflyttas. De repade sig inte. En och annan som var "bröstsjuk" blev däremot "frisk". Lukten i lokalen var hemsk. Montören kände sig dålig var gång han arbetade där. Svenberg hade aldrig låtit undfalla sig någon anmärkning mot lukten. Nu bar det sig så illa att montören, sedan arbetet fullbordats, föll när han lämnade blekeriet och bröt ena lårbenshalsen. Han måste läggas in på sjukhuset i Uddevalla och opererades. Det tog lång tid innan han var tillbaka i arbetet i verkstaden.

	Strax efter kom Svenbergs hyresvärd — Svenberg hette egentligen något annat, vad visste ingen — med tre överkorsade och hopknycklade ritningsblad. Det ena åskådliggjorde Brukets pappersmaskiner, det andra holländeriet och utflödet därifrån. Det tredje visade [[Syrdammens dansbana\|syradammen]] och trärännan mellan fabriken och dammen. På området var tecknade avlövade och torkade träd.		Strax efter kom Svenbergs hyresvärd — Svenberg hette egentligen något annat, vad visste ingen — med tre överkorsade och hopknycklade ritningsblad. Det ena åskådliggjorde Brukets pappersmaskiner, det andra holländeriet och utflödet därifrån. Det tredje visade [[Syrdammens dansbana 20-1\|syradammen]] och trärännan mellan fabriken och dammen. På området var tecknade avlövade och torkade träd.

	Den enkla dansbanan var ritad nära syradammen, och naturen ovanför denna tecknad som en provisorisk amfiteater. Väderstreckspilar fanns inte, och inget blad var signerat. Men bladet, som upptog syradammen, var försett med texten: "Stackars arma människor!"		Den enkla dansbanan var ritad nära syradammen, och naturen ovanför denna tecknad som en provisorisk amfiteater. Väderstreckspilar fanns inte, och inget blad var signerat. Men bladet, som upptog syradammen, var försett med texten: "Stackars arma människor!"

Lennart den 18 december 2023 kl. 09.30

2023-12-18T09:30:35Z

@@ Rad 81: / Rad 81: @@
    — Det var en katten så dryg flaska du har, Svenberg! En sådan skulle man ha ibland! Montören märkte inte, att när han gick ut for att låta sitt vatten, hade Svenberg  möjlighet till påfyllning.
---- Sida 19 saknas---
+En eftermiddag kom skiftmästaren och montören och tog Svenberg med sig upp till laboratoriet. Där uppe var driftsingenjören, laboratoriechefen och ett laboratoriebiträde. Svenberg spelade alldeles förvånad. Ingenjören sade sig ha fått veta, att Svenberg haft vissa tankar om bänkinredningen, vilket han visste att montören haft någon gång. Man  ska tillvarata varje ny tanke från de arbetande. De visar sig många gånger vara praktiskt tänkande. Sakkunskapen får sedan visa om deras tänkande är bra eller inte.
-entusiastiska inför Svenbergs tanke. Så inom  kort skulle han och  Svenberg lägga  om rörsystmet. En skiss var redan framställd på ritkontoret. Nu skulle de  två få arbeta  samman igen en  lördag  och söndag och  kanske få  några kronor extra.
+  — Hur  var det nu, Svenberg? frågade ingenjören.
    Det blev sent  innan de pratat färdigt och  punschen hade gått åt för att smörja munlädren,  som Svenberg uttryckte det.

Lennart den 17 december 2023 kl. 18.15

2023-12-17T18:15:20Z

Visa ändringar

Lennart den 17 december 2023 kl. 09.48

2023-12-17T09:48:34Z

Visa ändringar

Lennart: Skapade sidan med 'Spionen i fabriken En dag någon gång omkring sekelskiftet kom en man ned till vaktkuren vid träbron, som ledde över älven in på fabriksområdet. Han var klädd i nya mollskinnsbyxor och en ny blåblus. På fötterna hade han ett par slitna kängor. Han frågade vaktmannen efter driftingenjören och om vaktmannen visste om pappersbruket hade behov av arbetskraft. Jaså, ni söker arbete? Är ni härifrån trakten?...'

2023-12-17T09:37:15Z

Skapade sidan med 'Spionen i fabriken En dag någon gång omkring sekelskiftet kom en man ned till vaktkuren vid träbron, som ledde över älven in på fabriksområdet. Han var klädd i nya mollskinnsbyxor och en ny blåblus. På fötterna hade han ett par slitna kängor. Han frågade vaktmannen efter driftingenjören och om vaktmannen visste om pappersbruket hade behov av arbetskraft. Jaså, ni söker arbete? Är ni härifrån trakten?...'

Ny sida

Spionen i fabriken

En dag någon gång omkring sekelskiftet kom en man ned till vaktkuren vid träbron, som ledde över älven in på fabriksområdet. Han var klädd i nya mollskinnsbyxor och en ny blåblus. På fötterna hade han ett par slitna kängor. Han frågade vaktmannen efter driftingenjören och om vaktmannen visste om [[Munkedals AB|pappersbruket]] hade behov av arbetskraft.

Jaså, ni söker arbete? Är ni härifrån trakten?

- Jo, jag behöver arbete. Jag kommer uppifrån landet. Det är dåligt med arbetstillfällen nu och har varit i flera år.

- Jag vet inte, men jag tror allt att ingenjören tar in folk. För närvarande är han inne i fabriken men jag skulle tro att han snart är här. Har ni arbetat i pappersbruk förut?

Ja, men det är ett bra tag sedan. Det var ett mindre bruk, som bara gjorde tidningspapper. Det här bruket har ord om sig att gå framåt och göra flera slags papper.

- Det är riktigt. Men nu kommer ingenjören hitåt. Det är bäst att ni passar på, för han brukar ha bråttom och vara kortfattad.

Ingenjören spände sina ögon i mannen och såg på hans underliga klädsel.

- Vad gör ni här? Söker Ni arbete?

- ja, det gör jag.

- Har ni arbetat tidigare i fabrik? jag ser att ni inte är härifrån trakten.

- Jag är från Västergötland och har arbetat i ett pappersbruk, som lagts ner.

- Ni kan anmäla er i kväll hos skiftmästare Dahlström, klockan sju.

Ingenjören gick utan att säga adjö.

- Det lyckades, sa vakten.

- Ja, det gjorde det. Men finns det• någonstans i närheten att få hyra ett rum? Mat kan jag laga själv. Det fick jag lära av min mamma.

- De som bor där rakt upp under berget tror jag hyr ut rum, om där inte är fullt. Där är bra utsikt över pappersbruket och trevligt i övrigt. Såvitt jag vet är det trevliga människor som bor där. Mannen arbetar i fabriken här som maskinförare. Hälsa från vakten, de känner mig!

Nykomlingen fick hyra ett ganska stort rum på andra våningen. Där fanns ett stort bord, en bra säng och två garderober, den ena låsbar. Värdparet undrade varför han inte. hade någon anmärkning mot hyran, som de ökat på något efter en föregående hyresgäst, som flyttat till en billigare bostad. Det kanske var en dyrare plats han kom ifrån. Vid första avlöningen efter två veckor gick nykomlingen ut och köpte ett par mollskinnsbyxor och en blåblus samt ett par tofflor. Tidigare hade han inte haft något ombyte av arbetsdräkt.

Den nye hyresgästen hade en sliten resväska. Ur den packade han upp en snygg söndagskostym av mörkblå cheviot, ett par snygga kängor, en vit skjorta, blå strumpor och en slips, som inte var någon knut på. Underst i väskan låg en läderportfölj. Han låste den med en liten nyckel och lade in den i sina söndagskläder. Vid nästa avlöning köpte han en ljusblå skjorta och en passande slips. Finkläderna och portföljen sade han sig visserligen inte ha någon nytta av, åtminstone inte som det såg ut nu, då han kallades till arbete i fabriken varje helg. Men någon söndag ska han väl få ledigt, så att han kan åka in till Uddevalla och se hur den stan ser ut.

Prick klockan sju var nykomlingen i pannrummet på söndagsmorgonen. Han hette Svenberg, sa han. Kompisen namngav sig som Lycke. De lade samtidigt bort titlarna. Båda titlarna var arbetare.

— Det blir visst en varm och sotig dag, sa Lycke. Du måste krypa in under pannan och skyffla fram sot och slagg till den här luckan. Utanför står jag och kör bort eländet i den här skottkärran. Men jag avlöser dej om en halvtimme. Medan du svalkar dej får du köra bort sot. Har du något att dricka med dej?

Nej, det har jag inte. Här finns väl vatten?

— Jo, vatten finns det gott om. När vi tar oss en smörgås, ska jag se till att vi får oss en sup, eljest får vi inte ner ett dugg. Kom ihåg det till nästa gång!

— Jag skall inte glömma. Var så säker!

Lycke hade rätt. Det var den hetaste och svartaste dag Svenberg varit med om. LyckeS brännvinskvarter gick åt. Om fyra veckor träffades kompanjonerna igen. Svenberg hade med sig en halvliter trestjärnig konjak.

— Du var mej en f...n till att vara spendersam. Men du har ju inte käring och ungar hemma. Men vi får inte låta någon se flaskan, varken åttondelsbasen eller skiftmästarn! Och då rakt inte ingenjörn, om han kommer! För då tar det hus i he...ke! Var försiktig! Det är en annan sak med Davidsson, som du talat om att du ska vara med på reparationer. Davidsson är en bussig gubbe! Han springer inte med sladder. Men det finns andra som kan få ont i magen. Tro mej!

Nästa lördag och söndag fick Svenberg förfrågan av skiftmästaren om han ville vara med i verkstaden på söndag. Det var så, att det skulle dras nya rör under en bänk i laboratoriet. Natten mellan lördag och söndag hade det inte varit något arbete med rören. Men hela söndagen skulle nog gå åt och kvällen också. Skiftesersättare natten till måndag är bäst att beordra in i stället.

Ja, det gör inget för min del hur det ordnas med arbete och arbetstider: Kan jag vara till någon nytta, det är huvudsaken.

Jodå, en van montör svarar for arbetet och ger anvisningar.

Montören, en medelålders kurre, var en livad fyr som gärna ville berätta och höra historier. När Svenberg och han träffades en söndagsmorgon vid verkstaden tog de med sej lämpliga verktyg och passande rörmaterial. Montören kröp in under bänken med tumstock och vissa andra mätinstrument.

Han blev under bänken en bra stund och gick sedan in. under en annan bänk där han dröjde minst lika länge. När montören kröp under bänkarna, passade Svenberg på att ta upp en minikamera ur en innerficka i kläderna. Han fotograferade etiketterade flaskor, retortrar och rumsinteriörer. Då och då böjde han sej ner och frågade montören om det var något han behövde.

— Ropa bara, så står jag genast till tjänst. Är det besvärligt och kan jag hjälpa ,till på något sätt?

— Nej, inte ännu! Det tar en stund för alla mått måste vara ytterst noggranna. När jag kommer fram ska vi ta oss en kopp kaffe.

Svenberg hann ta flera bilder, av vilka flera var närbilder på etiketter. I en liten anteckningsbok skrev han flitigt in det han fotograferat. Småningom hade montören tagit de fiesta behövliga mått. Han bjöd Svenberg på ljummet kaffe ur en antagligen hemmagjord flaska, med vilken följde två öronlösa tekoppar. Kaffet smakade brännvin, och Svenberg försäkrade att det inte var ofta han fick så gott kaffe.

— Nja, Du förstår att det är bra att vara knepig. Några pixtabletter är alltid bra att ha med mot dammet och sotet. Sehär, ta några! Självaste ingenjörn sa en gång att det är klokt att ha sådana tabletter med. Nog kan även de lärde lura sej på lukten — ha, ha!

Under en halvtimmes rast, vilken de två männen hade rätt till, lade sig montören på golvet och kavajen och händerna under huvudet. Svenberg däremot tyckte det var intressant att ta en titt på. närliggande avdelningar. Där hade han inte varit förut. Det kunde 'vara bra att försöka lära sig hitta in och ut i fabrikslokalerna. Det är ju så många lokaler här i fabriken.

När montören och Svenberg arbetat ett par timmar efter rasten, tog Svenberg montören under armen och drog honom med sig till ett hörn, som var belamrat med några konstiga höga lämmar. Där drog han upp ett tunt läderfodral, gömt innanför blåblusen. I fodralet låg en tunn flaska och på dennes hals satt två små bägare. Något sådant hade montören inte sett tidigare.

— Du är kanske en hyvens man, tänkte jag när jag gick hemifrån! Det var rätt. Du är en fin arbetskompis. Nu tar vi oss ett par whisky, det har du väl inget emot! Men säj inte något till någon! Vi får kanske tillfälle att arbeta tillsammans fler gånger. Här får Du en tablett, som är mycket bättre än den där pixen eller vad du kallade den. Denna tabletten gör dej absolut säker.

Montören blev så glad att han tog Svenberg om halsen. Vi ska träffas ibland, lita på det!

Det var midnatt innan arbetet blev klart. Då var kaffet och smörgåsarna som montören haft med sig slut. Innehållet i Svenbergs flaska var också slut..

— Det var en katten så dryg flaska du har, Svenberg! En sådan skulle man ha ibland! Montören märkte inte, att när han gick ut for att låta sitt vatten, hade Svenberg möjlighet till påfyllning.
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 92-1]]