Lennart: Bild infogad

2024-01-12T21:34:48Z

Bild infogad

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 Sjökvist  hör av sig
-     Det händer någon  gång, att Sjökvist ringer på och för det mesta är det trå-
+ Det händer någon  gång, att Sjökvist ringer på och för det mesta är det tråkigt eller ledsamt, det han anförtror mig. Nu har jag inte riktigt uppfattat om det var Sjökvist eller Sjörud han hette eller rentav Sjöman, något åt sjö- var det i alla fall. Sjökvist anförtrodde mig, att han sedan en följd av år, varit pensionerad, en sak jag aldrig reflekterat över, ty jag hade för mig, att han var i medelåldern eller där  omkring. Sjökvist var inte längre i aktiv ålder och han nämnde något om, att han fått en stor gratifikation, när han lämnat sin anställning. Han hade haft arbete vid en enskild järnväg och vid banan  varit något av mångsysslare. Vid ett tillfälle, sa Sjökvist, ville järnvägsledningen pröva om jag dög till biljettgranskare.
-kigt eller ledsamt, det han anförtror mig. Nu har jag inte riktigt uppfattat om det
+klippa alla biljetterna fore tåget kom till nästa station. Och åren gick och Sjökvist fick lämna sin befattning  efter ayslutade tjänsteår. Allmänheten saknade Sjökvist —  som  han själv sa. Detta kom också till arbetsgivarens kännedom och dessa hade en överläggning  huruvida det var lämpligt att efter en lång arbetsdag, lämna   någon form av gåva, till den vitale och omtyckte järnvägsmannen.  Någon föreslog en segelbåt, en annan en biljettklippartång i silver.
-var Sjökvist eller Sjörud han hette eller rentav Sjöman, något åt sjö- var det i alla
+Men så dök det upp en idé bland järnbolagets styrelse — varför inte ge Sjökvist en bättre, avpolletterad passagerarvagn — dessa skulle ju skrotas och kom aldrig mer i trafik. Sagt och gjort. Sjökvist hade en stor tomt och ett antal meter räls skickades  med för att vagnen hade  något att stå på. Efter en hel del arbete, kom vagnen  en dag att prydligt stå uppställd i Sjökvists trädgård bland aplar  och plommonträd.   Sjökvist var mäkta  stolt över gåvan och städade sin vagn nästan dagligen så den skulle se fin ut och välputsad ut.
-fall. Sjökvist anförtrodde mig, att han sedan en följd av år, varit pensionerad, en
+Sjökvist brukar i vanliga fall, berätta något vemodigt, men denna  gång var han något  av en optimist. Han till och med skrattade, vilket hör till sällsyntheterna. Men så efter en tid tyckte järnvägsbolaget att dom borde ta en titt på Sjökvists rullande  järnvägsåkdon och ett par representanter åkte för den sakens skull till Sjökvists hemort för att beskåda  underverket. Nu  hör det till saken, att dagen i ära, vädrets makter inte var de bästa, det blåste och regnade men Sjökvists tomt låg ej så långt från stationen. Döm  om  herrarnas förvåning när de var  nästan framme  vid  trädgårdsvagnen, Sjökvist satt utanför och rökte pipa. Trots det usla vädret blev de stående  en stund och tog sig en funderare. Vid deras fråga, varför han inte satt inne  och rökte, svarade Sjökvist helt lugnt: "Det går inte, vagnen är en Icke rökare".
-sak jag aldrig reflekterat över, ty jag hade för mig, att han var i medelåldern eller
+Sjökvist  var verkligen på gott humör, när han berättade sin historia, det är  inte varje gång han är så belåten som han var, när jag samtalade med honom.  Nu får vi se, vad Sjökvist har för sig nästa gång han hör av sig — eller var det Sjösten han hette, har så svårt for namn.
-där  omkring. Sjökvist var inte längre i aktiv ålder och han nämnde något om, att
+[[:Kategori:Munkedalsbygden 81-4|Ur Munkedalsbygden 1981-4]]
 [[Kategori:Munkedalsbygden]]
 [[Kategori:Munkedalsbygden 81-4]]

Lennart: Skapade sidan med 'Sjökvist hör av sig Det händer någon gång, att Sjökvist ringer på och för det mesta är det trå- kigt eller ledsamt, det han anförtror mig. Nu har jag inte riktigt uppfattat om det var Sjökvist eller Sjörud han hette eller rentav Sjöman, något åt sjö- var det i alla fall. Sjökvist anförtrodde mig, att han sedan en följd av år, varit pensionerad, en sak jag aldrig reflekterat över, ty jag hade för mig, att han var i medelåldern...'

2024-01-12T18:47:11Z

Skapade sidan med 'Sjökvist hör av sig Det händer någon gång, att Sjökvist ringer på och för det mesta är det trå- kigt eller ledsamt, det han anförtror mig. Nu har jag inte riktigt uppfattat om det var Sjökvist eller Sjörud han hette eller rentav Sjöman, något åt sjö- var det i alla fall. Sjökvist anförtrodde mig, att han sedan en följd av år, varit pensionerad, en sak jag aldrig reflekterat över, ty jag hade för mig, att han var i medelåldern...'

Ny sida

Sjökvist hör av sig

Det händer någon gång, att Sjökvist ringer på och för det mesta är det trå-

kigt eller ledsamt, det han anförtror mig. Nu har jag inte riktigt uppfattat om det

var Sjökvist eller Sjörud han hette eller rentav Sjöman, något åt sjö- var det i alla

fall. Sjökvist anförtrodde mig, att han sedan en följd av år, varit pensionerad, en

sak jag aldrig reflekterat över, ty jag hade för mig, att han var i medelåldern eller

där omkring. Sjökvist var inte längre i aktiv ålder och han nämnde något om, att

han fått en stor gratifikation, när han lämnat sin anställning. Han hade haft arbe-

te vid en enskild järnväg och vid banan varit något av mångsysslare. Vid ett till-

fälle, sa Sjökvist, ville järnvägsledningen pröva om jag dög till biljettgranskare.

Jag fick provåka ett antal gånger på tåg tidtabellsenligt och ansåg mig kallas kon-

duktör, sa Sjökvist. Sjökvist fortsatte vidare att han blev mäkta populär som

konduktör och att han ofta kom i goda kontakter med människor på tåget när

han vandrade genom vagnarna och det hände att han ibland inte hann med att

klippa alla biljetterna fore tåget kom till nästa station. Och åren gick och Sjö-

kvist fick lämna sin befattning efter ayslutade tjänsteår. Allmänheten saknade

Sjökvist — som han själv sa. Detta kom också till arbetsgivarens kännedom och

dessa hade en överläggning huruvida det var lämpligt att efter en lång arbetsdag,

lämna någon form av gåva, till den vitale och omtyckte järnvägsmannen. Någon

föreslog en segelbåt, en annan en biljettldippartång i silver.

forts sid 8 7

Men så dök det upp en idé bland järnbolagets styrelse — varför inte ge Sjökvist

en bättre, avpolletterad passagerarvagn — dessa skulle ju skrotas och kom aldrig

mer i trafik. Sagt och gjort. Sjökvist hade en stor tomt och ett antal meter räls

skickades med för att vagnen hade något att stå på. Efter en hel del arbete, kom

vagnen en dag att prydligt stå uppställd i Sjökvists trädgård bland aplar och

plommonträd. Sjökvist var mäkta stolt över gåvan och städade sin vagn nästan

dagligen så den skulle se fin ut och välputsad ut.

Sjökvist brukar i vanliga fall, berätta något vemodigt, men denna gång var

han något av en optimist. Han till och med skrattade, vilket hör till sällsyntheter-

na. Men så efter en tid tyckte järnvägsbolaget att dom borde ta en titt på Sjökvists

rullande järnvägsåkdon och ett par representanter åkte för den sakens skull till

Sjökvits hemort för att beskåda underverket. Nu hör det till saken, att dagen i

ära, vädrets makter inte var de bästa, det blåste och regnade men Sjökvists tomt

låg ej så långt från stationen. Döm om herrarnas förvåning när de var nästan

framme vid trädgårdsvagnen, Sjökvist satt utanför och rökte pipa. Trots det usla

vädret blev de stående en stund och tog sig en funderare. Vid deras fråga, varför

han inte satt inne och rökte, svarade Sjökvist helt lugnt: "Det går inte, vagnen

är en Icke rökare".

Sjökvist var verkligen på gott humör, när han berättade sin historia, det är

inte varje gång han är så belåten som han var, när jag samtalade med honom. Nu

får vi se, vad Sjökvist har för sig nästa gång han hör av sig — eller var det Sjösten

han hette, har så svårt for namn.
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 81-4]]

Sjökvist hör av sig 81-4 - Versionshistorik

Lennart: Bild infogad