Sörbo - Krokstad socken 23-2 - Versionshistorik

Lennart: Länk

2025-07-15T16:14:34Z

Länk

← Äldre version		Versionen från 15 juli 2025 kl. 18.14
Rad 3:		Rad 3:
	Sörbo skrevs Saurbun 1160, Saurboe 1273, Saurbiom, Saurbioom 1433, Sörbo 1544, Sörby, Söbyi 1573, Siödböenn 1581, Sörboo 1680, Sörbo 1697– 1881.		Sörbo skrevs Saurbun 1160, Saurboe 1273, Saurbiom, Saurbioom 1433, Sörbo 1544, Sörby, Söbyi 1573, Siödböenn 1581, Sörboo 1680, Sörbo 1697– 1881.

	Sörbo är den äldsta kända gården i Krokstad, häradsnamnet Sörbygden har uppstått ur namnet Sörbo – Saurboeja härad. Sörbo var en kungsgård, kungsgårdarna var Kronans egendom. Tidigmedeltida kungadömen var kringresande och de fanns i olika landskap i landet, Bohuslän tillhörde Danmark/Norge vid denna tid. Till kungsgårdarna kom kungen och hans krigarfölje och hov. Där fick de färska grönsaker, ägg, mjölk och kött. Dessutom fick kungligheterna husrum och god mat. Senmedeltidens ständiga konflikter gjorde det osäkert att resa mellan gårdarna, vilket fick dåtidens kungar att vara mera nära huvudstaden, Köpenhamn/Oslo, och därför var de bara kortare tider på kungsgårdarna.		Sörbo är den äldsta kända gården i Krokstad, häradsnamnet [[Sörbygdens härad\|Sörbygden]] har uppstått ur namnet Sörbo – Saurboeja härad. Sörbo var en kungsgård, kungsgårdarna var Kronans egendom. Tidigmedeltida kungadömen var kringresande och de fanns i olika landskap i landet, Bohuslän tillhörde Danmark/Norge vid denna tid. Till kungsgårdarna kom kungen och hans krigarfölje och hov. Där fick de färska grönsaker, ägg, mjölk och kött. Dessutom fick kungligheterna husrum och god mat. Senmedeltidens ständiga konflikter gjorde det osäkert att resa mellan gårdarna, vilket fick dåtidens kungar att vara mera nära huvudstaden, Köpenhamn/Oslo, och därför var de bara kortare tider på kungsgårdarna.

	Som kungsgård nämns Sörbo redan tidigt om i historien.		Som kungsgård nämns Sörbo redan tidigt om i historien.

Lennart: kategori tillagd

2024-11-21T17:23:49Z

kategori tillagd

← Äldre version		Versionen från 21 november 2024 kl. 19.23
Rad 15:		Rad 15:
	Text: Lena Gunnarsson		Text: Lena Gunnarsson

	~~Bildtext~~		[[Kategori:Munkedalsbygden]]
			[[Kategori:Munkedalsbygden 23-2]]
	~~Sörbo kvarn med den gamla valvbron~~

Lennart: Länkar

2024-11-21T17:23:06Z

Länkar

← Äldre version		Versionen från 21 november 2024 kl. 19.23
Rad 1:		Rad 1:
	Munkedals Hembygdsförening driver sedan ett par år tillbaka ett projekt Lokala Skattkistor, som vi skrivit om i tidigare nummer av Munkedalsbygden. Inom detta projekts ram tar vi fram många intressanta texter, bl.a. texten om Sörbo. Det är en av de platser som under medeltiden spelat en stor roll med händelser som format en del av den samtida Norska historien		[[Munkedals Hembygdsförening]] driver sedan ett par år tillbaka ett projekt Lokala Skattkistor, som vi skrivit om i tidigare nummer av [[Munkedalsbygden]]. Inom detta projekts ram tar vi fram många intressanta texter, bl.a. texten om Sörbo. Det är en av de platser som under medeltiden spelat en stor roll med händelser som format en del av den samtida Norska historien

	~~Munkedals Hembygdsförening driver sedan ett par år tillbaka ett projekt Lokala Skattkistor~~, ~~som vi skrivit om i tidigare nummer av Munkedalsbygden. Inom detta projekts ram tar vi fram många intressanta texter~~, ~~bl. a. texten om~~ Sörbo. ~~Det är en av de platser som under medeltiden spelat en stor roll med händelser som format en del av den samtida~~		Sörbo skrevs Saurbun 1160, Saurboe 1273, Saurbiom, Saurbioom 1433, Sörbo 1544, Sörby, Söbyi 1573, Siödböenn 1581, Sörboo 1680, Sörbo 1697– 1881.

	~~Norska historien.~~		Sörbo är den äldsta kända gården i Krokstad, häradsnamnet Sörbygden har uppstått ur namnet Sörbo – Saurboeja härad. Sörbo var en kungsgård, kungsgårdarna var Kronans egendom. Tidigmedeltida kungadömen var kringresande och de fanns i olika landskap i landet, Bohuslän tillhörde Danmark/Norge vid denna tid. Till kungsgårdarna kom kungen och hans krigarfölje och hov. Där fick de färska grönsaker, ägg, mjölk och kött. Dessutom fick kungligheterna husrum och god mat. Senmedeltidens ständiga konflikter gjorde det osäkert att resa mellan gårdarna, vilket fick dåtidens kungar att vara mera nära huvudstaden, Köpenhamn/Oslo, och därför var de bara kortare tider på kungsgårdarna.

	~~Sörbo skrevs Saurbun 1160, Saurboe 1273, Saurbiom, Saur�bioom 1433, Sörbo 1544, Sörby, Söbyi 1573, Siödböenn 1581, Sörboo 1680, Sörbo 1697– 1881.~~

	Sörbo är den äldsta kända gården i Krokstad, häradsnamnet Sörbygden har uppstått ur namnet Sörbo – Saurboeja härad. Sörbo var en kungsgård, kungsgårdarna var Kronans egendom. Tidigmedeltida kungadömen var kringresande och de fanns i olika landskap i landet, Bohuslän tillhörde Danmark/Norge vid denna tid. Till kungsgårdarna kom kungen och hans krigarfölje och hov. Där fick de färska ~~grön�saker~~, ägg, mjölk och kött. Dessutom fick kungligheterna husrum och god mat. Senmedeltidens ständiga konflikter gjorde det osäkert att resa mellan gårdarna, vilket fick ~~dåti�dens~~ kungar att vara mera nära huvudstaden, Köpenhamn/Oslo, och därför var de bara kortare tider på kungsgårdarna.

	Som kungsgård nämns Sörbo redan tidigt om i historien.		Som kungsgård nämns Sörbo redan tidigt om i historien.
Rad 15:		Rad 11:
	Vid denna tid ska det vid Hajums bro ha varit marknadsplats, tingsplats och sägs också ha varit en avrättningsplats.		Vid denna tid ska det vid Hajums bro ha varit marknadsplats, tingsplats och sägs också ha varit en avrättningsplats.
	[[Fil:Sörbo 23-2.jpg\|miniatyr\|Sörbo kvarn med den gamla valvbron.]]		[[Fil:Sörbo 23-2.jpg\|miniatyr\|Sörbo kvarn med den gamla valvbron.]]
	Då var Sörbo ett viktigt centrum i Sörbygden. Biskop Jöns Nilsson från Oslo gjorde visitationsresa i Bohuslän och ~~passe�rade~~ Sörbygden 1594. Här är ett utdrag ur hans beskrivning av Sörbo, i en något förenklad form och med förklaringar inom parentes. »Herr Gunder, dåvarande kyrkoherden i Krokstad, mötte biskopen, som kom från Naverstad, i Tordskleven (i Hålterödsfjället, vid gränsen till Bullaren). Och drogo vi från Krokstad – efter visitationen där – i öster samma väg som vi drogo in på gården dagen innan. Då vi kommo utanför grinden, drogo vi söderut och sydost en halv fjärdingsväg till Hajum. Där ligger fyra gårdar å rad, hus vid hus i öster och väster från varandra på vänster hand. Foro sedan förbi den västra gården i sydost »ett pilskudd« (* gammalt längdmått, lika långt som man kunde skjuta en pil.) * till en bro, kallad Hajums bro. Där står ett kvarnhus på vänsterhand, strax vid bron, mitt i fossen. Sedan vi passerat bron, drogo vi söderut »två eller tre pilskudd« till länsmansgården Sörby, liggande på vänster hand alldeles vid vägen. Vid avfärden från Sörbo anslöt »länsman Erik« till följet. Länsman var vid denna tid en syssla, ungefär som våra dagars landshövding och han ~~re�siderade~~ på Sörbo. Han var den norske kungens ombudsman, vice syssloman, på den gamla kungsgården. Sörbo ~~Övergår�den~~ – kallas Ofwergården o. d. från 1697, Sörbo Nedergården – kallas så från 1697. Gårdarna som nämns ovan är Sörbo Kungsgården som delades upp, som förut ägts av Plate ~~släk�ten~~. Kvarn har funnits sedan tidig medeltid, och på senare delen av 1800-talet startades också ett sågverk. Gästgiveri från 1740-talet, nuvarande byggnad byggd 1853. Varannan mil fanns det en gästgivaregård med skjutsskyldighet, vilket var häst och vagn. På Sörbo gästgiveri fanns en tavla, på vars ena sida var det avbildat en ko, Sörbygdens vapen och på den andra stod det: »Sörbo gästgivargård skjutsar mellan ~~Åbo�land~~, Gesäter och Dyrtorp«. De sista i Sörbygden som körde gästgivarskjutsar var bröderna Gustav och Johannes Plate, som ansvarade för skjutsarna mellan 1909 –1918. ~~Alltefter�som~~ bilarna började bli fler så upphörde gästgiveriskjutsarna under 1920-talet. Gästgivargården finns kvar idag, men inga andra byggnader som stall o. d. finns kvar. Bröderna Plates hus finns också kvar. Även kungsgården finns kvar.		Då var Sörbo ett viktigt centrum i Sörbygden. Biskop Jöns Nilsson från Oslo gjorde visitationsresa i Bohuslän och passerade Sörbygden 1594. Här är ett utdrag ur hans beskrivning av Sörbo, i en något förenklad form och med förklaringar inom parentes. »Herr Gunder, dåvarande kyrkoherden i Krokstad, mötte biskopen, som kom från Naverstad, i Tordskleven (i Hålterödsfjället, vid gränsen till Bullaren). Och drogo vi från Krokstad – efter visitationen där – i öster samma väg som vi drogo in på gården dagen innan. Då vi kommo utanför grinden, drogo vi söderut och sydost en halv fjärdingsväg till Hajum. Där ligger fyra gårdar å rad, hus vid hus i öster och väster från varandra på vänster hand. Foro sedan förbi den västra gården i sydost »ett pilskudd« (* gammalt längdmått, lika långt som man kunde skjuta en pil.) * till en bro, kallad Hajums bro. Där står ett kvarnhus på vänsterhand, strax vid bron, mitt i fossen. Sedan vi passerat bron, drogo vi söderut »två eller tre pilskudd« till länsmansgården Sörby, liggande på vänster hand alldeles vid vägen. Vid avfärden från Sörbo anslöt »länsman Erik« till följet. Länsman var vid denna tid en syssla, ungefär som våra dagars landshövding och han residerade på Sörbo. Han var den norske kungens ombudsman, vice syssloman, på den gamla kungsgården. Sörbo Övergården – kallas Ofwergården o. d. från 1697, Sörbo Nedergården – kallas så från 1697. Gårdarna som nämns ovan är Sörbo Kungsgården som delades upp, som förut ägts av Plate släkten. Kvarn har funnits sedan tidig medeltid, och på senare delen av 1800-talet startades också ett sågverk. Gästgiveri från 1740-talet, nuvarande byggnad byggd 1853. Varannan mil fanns det en gästgivaregård med skjutsskyldighet, vilket var häst och vagn. På Sörbo gästgiveri fanns en tavla, på vars ena sida var det avbildat en ko, Sörbygdens vapen och på den andra stod det: »Sörbo gästgivargård skjutsar mellan Åboland, Gesäter och Dyrtorp«. De sista i Sörbygden som körde gästgivarskjutsar var bröderna Gustav och Johannes Plate, som ansvarade för skjutsarna mellan 1909 –1918. Allteftersom bilarna började bli fler så upphörde gästgiveriskjutsarna under 1920-talet. Gästgivargården finns kvar idag, men inga andra byggnader som stall o. d. finns kvar. Bröderna Plates hus finns också kvar. Även kungsgården finns kvar.

	Text: Lena Gunnarsson		Text: Lena Gunnarsson

Lennart: Ny sida

2024-11-21T17:21:22Z

Ny sida

Ny sida

Munkedals Hembygdsförening driver sedan ett par år tillbaka ett projekt Lokala Skattkistor, som vi skrivit om i tidigare nummer av Munkedalsbygden. Inom detta projekts ram tar vi fram många intressanta texter, bl.a. texten om Sörbo. Det är en av de platser som under medeltiden spelat en stor roll med händelser som format en del av den samtida Norska historien

Munkedals Hembygdsförening driver sedan ett par år tillbaka ett projekt Lokala Skattkistor, som vi skrivit om i tidigare nummer av Munkedalsbygden. Inom detta projekts ram tar vi fram många intressanta texter, bl. a. texten om Sörbo. Det är en av de platser som under medeltiden spelat en stor roll med händelser som format en del av den samtida

Norska historien.

Sörbo skrevs Saurbun 1160, Saurboe 1273, Saurbiom, Saur�bioom 1433, Sörbo 1544, Sörby, Söbyi 1573, Siödböenn 1581, Sörboo 1680, Sörbo 1697– 1881.

Sörbo är den äldsta kända gården i Krokstad, häradsnamnet Sörbygden har uppstått ur namnet Sörbo – Saurboeja härad. Sörbo var en kungsgård, kungsgårdarna var Kronans egendom. Tidigmedeltida kungadömen var kringresande och de fanns i olika landskap i landet, Bohuslän tillhörde Danmark/Norge vid denna tid. Till kungsgårdarna kom kungen och hans krigarfölje och hov. Där fick de färska grön�saker, ägg, mjölk och kött. Dessutom fick kungligheterna husrum och god mat. Senmedeltidens ständiga konflikter gjorde det osäkert att resa mellan gårdarna, vilket fick dåti�dens kungar att vara mera nära huvudstaden, Köpenhamn/Oslo, och därför var de bara kortare tider på kungsgårdarna.

Som kungsgård nämns Sörbo redan tidigt om i historien.

I Håkon Herdebreis saga berättas om striderna mellan kung Inge och Håkon Herdebrei, som senare var kung i Norge mellan 1159 –1162. Sägnen berättar att Håkon och hans män hade nattläger på Sörbo, men överrumplades av Gregorius Dagssons följe, som brände inne eller högg ner stora delar av Håkons folk. Själv räddades han och hans jarl, Sigurd av Reire för att de låg i den mindre gården intill. Sjutton år senare, den 13 mars 1177, var det en händelse som hade stort inflytande på Nordens politiska förhållanden. Då utropades den energiske och kloke Sverre Sigurdsson till Norges kung av birkebeinarna. De var män från skogsmarkerna nära gränsen Sverige–Norge. Sägnen säger att de var så fattiga att de lindade björknäver runt benen, ( björkbenar ). Först efter flera strider blev Sverre allmänt erkänd som kung i hela Norge 1184.

Vid denna tid ska det vid Hajums bro ha varit marknadsplats, tingsplats och sägs också ha varit en avrättningsplats.
[[Fil:Sörbo 23-2.jpg|miniatyr|Sörbo kvarn med den gamla valvbron.]]
Då var Sörbo ett viktigt centrum i Sörbygden. Biskop Jöns Nilsson från Oslo gjorde visitationsresa i Bohuslän och passe�rade Sörbygden 1594. Här är ett utdrag ur hans beskrivning av Sörbo, i en något förenklad form och med förklaringar inom parentes. »Herr Gunder, dåvarande kyrkoherden i Krokstad, mötte biskopen, som kom från Naverstad, i Tordskleven (i Hålterödsfjället, vid gränsen till Bullaren). Och drogo vi från Krokstad – efter visitationen där – i öster samma väg som vi drogo in på gården dagen innan. Då vi kommo utanför grinden, drogo vi söderut och sydost en halv fjärdingsväg till Hajum. Där ligger fyra gårdar å rad, hus vid hus i öster och väster från varandra på vänster hand. Foro sedan förbi den västra gården i sydost »ett pilskudd« (* gammalt längdmått, lika långt som man kunde skjuta en pil.) * till en bro, kallad Hajums bro. Där står ett kvarnhus på vänsterhand, strax vid bron, mitt i fossen. Sedan vi passerat bron, drogo vi söderut »två eller tre pilskudd« till länsmansgården Sörby, liggande på vänster hand alldeles vid vägen. Vid avfärden från Sörbo anslöt »länsman Erik« till följet. Länsman var vid denna tid en syssla, ungefär som våra dagars landshövding och han re�siderade på Sörbo. Han var den norske kungens ombudsman, vice syssloman, på den gamla kungsgården. Sörbo Övergår�den – kallas Ofwergården o. d. från 1697, Sörbo Nedergården – kallas så från 1697. Gårdarna som nämns ovan är Sörbo Kungsgården som delades upp, som förut ägts av Plate släk�ten. Kvarn har funnits sedan tidig medeltid, och på senare delen av 1800-talet startades också ett sågverk. Gästgiveri från 1740-talet, nuvarande byggnad byggd 1853. Varannan mil fanns det en gästgivaregård med skjutsskyldighet, vilket var häst och vagn. På Sörbo gästgiveri fanns en tavla, på vars ena sida var det avbildat en ko, Sörbygdens vapen och på den andra stod det: »Sörbo gästgivargård skjutsar mellan Åbo�land, Gesäter och Dyrtorp«. De sista i Sörbygden som körde gästgivarskjutsar var bröderna Gustav och Johannes Plate, som ansvarade för skjutsarna mellan 1909 –1918. Alltefter�som bilarna började bli fler så upphörde gästgiveriskjutsarna under 1920-talet. Gästgivargården finns kvar idag, men inga andra byggnader som stall o. d. finns kvar. Bröderna Plates hus finns också kvar. Även kungsgården finns kvar.

Text: Lena Gunnarsson

Bildtext

Sörbo kvarn med den gamla valvbron