Lennart: mellanslag borttagna

2025-03-25T09:45:53Z

mellanslag borttagna

← Äldre version		Versionen från 25 mars 2025 kl. 11.45
Rad 1:		Rad 1:
	Notiser om von Böhnen och Nordberg		Notiser om von Böhnen och Nordberg

	I slutet av 1700-talet bodde en kapten von Böhnen på Torp i [[Håby]]. De gamla ~~kallade honom~~ kapten "Bön". ~~Han var mycket rik~~ och på ~~samma gång~~ övermodig. De har sagt, att han tog pappersdalrar med sig som toalettpapper på avträdet.		I slutet av 1700-talet bodde en kapten von Böhnen på Torp i [[Håby]]. De gamla kallade honom kapten "Bön". Han var mycket rik och på samma gång övermodig. De har sagt, att han tog pappersdalrar med sig som toalettpapper på avträdet.

	~~En gång~~ var han ~~ute på~~ [[Kärnsjön]] och fiskade. Därvid kastade ~~han sin~~ ring i vattnet och sa, att lika omöjligt som det var att få igen den ringen, lika omöjligt var det for honom att bli fattig. Men ringen kom igen. De fann den i en gädda. ~~Och Böhnen blev~~ så fattig, att han dog av svält. Han fick lämna gården, och sedan gick han ~~omkring i~~ gårdarna. Han gav silverskedar som ersättning för mat och husrum. Till sist dog han på luffarhärbärget på [[Kviström]].		En gång var han ute på [[Kärnsjön]] och fiskade. Därvid kastade han sin ring i vattnet och sa, att lika omöjligt som det var att få igen den ringen, lika omöjligt var det for honom att bli fattig. Men ringen kom igen. De fann den i en gädda. Och Böhnen blev så fattig, att han dog av svält. Han fick lämna gården, och sedan gick han omkring i gårdarna. Han gav silverskedar som ersättning för mat och husrum. Till sist dog han på luffarhärbärget på [[Kviström]].

	~~Kronofogden~~ [[Herman Julius Nordberg]], Pontus Wikners mecenat, var bosatt på gården Lilla Foss. Denne ~~man har~~ gått till eftervärlden for sin godhet mot Wikner, ~~men i~~ folktraditionen har han inte något vackert namn. Han omtalas ofta ~~under benämningen~~ "~~gamle fuden~~" (fogden).		Kronofogden [[Herman Julius Nordberg]], Pontus Wikners mecenat, var bosatt på gården Lilla Foss. Denne man har gått till eftervärlden for sin godhet mot Wikner, men i folktraditionen har han inte något vackert namn. Han omtalas ofta under benämningen "gamle fuden" (fogden).

	~~Nordberg skall~~ ha råkat ut for en tragisk kärlekshistoria. Han skulle gifta sig ~~och hade~~ rest till bröllopet. Den kväll han skulle komma åter med sin brud, hade gårdsfolket samlats för att bringa de nygifta sin hyllning, och allén upp till mangårdsbyggnaden var illuminerad och upplyst. En vagn kom. I den åkte Nordberg — ensam. ~~Bruden hade nämligen i~~ sista stund sagt — nej.		Nordberg skall ha råkat ut for en tragisk kärlekshistoria. Han skulle gifta sig och hade rest till bröllopet. Den kväll han skulle komma åter med sin brud, hade gårdsfolket samlats för att bringa de nygifta sin hyllning, och allén upp till mangårdsbyggnaden var illuminerad och upplyst. En vagn kom. I den åkte Nordberg — ensam. Bruden hade nämligen i sista stund sagt — nej.

	~~Kanske~~ var det denna händelse, som ~~gjorde honom till~~ den okänsliga ~~järnmänniska, han~~ var. Han lånade bort pengar till allmänheten mot en oskäligt hög ränta — ända ~~upp till~~ 40% sades det		Kanske var det denna händelse, som gjorde honom till den okänsliga järnmänniska han var. Han lånade bort pengar till allmänheten mot en oskäligt hög ränta — ända upp till 40% sades det.

	Under nödåren 1869-1870 skänktes från staten utsäde till bönderna, genom länets landshövdings försorg. ~~Denne~~ meddelade sedermera, att Karl ~~XV hade~~ sagt, att Fossbönderna icke hade tackat honom for gåvorna. Då visade det sig, att bönderna själv hade betalt det av kungen överlämnade ~~utsädet till~~ Nordberg. Emellertid fick en av hans drängar skulden för detta. Nordberg ordnade omedelbart ~~emigration till~~ Norge.		Under nödåren 1869-1870 skänktes från staten utsäde till bönderna, genom länets landshövdings försorg. Denne meddelade sedermera, att Karl XV hade sagt, att Fossbönderna icke hade tackat honom for gåvorna. Då visade det sig, att bönderna själv hade betalt det av kungen överlämnade utsädet till Nordberg. Emellertid fick en av hans drängar skulden för detta. Nordberg ordnade omedelbart emigration till Norge.

	(Meddelat från [[Hjalmar Karlsson 1882-1963 90-1\|Hjalmar Karlsson]] ~~och andra meddelare från Foss~~ i "Folkminnen och Folktankar" år 1920, i vilken David Mill, ~~född 1890~~ från Smedberg var medarbetare.)		(Meddelat från [[Hjalmar Karlsson 1882-1963 90-1\|Hjalmar Karlsson]] och andra meddelare från Foss i "Folkminnen och Folktankar" år 1920, i vilken David Mill, född 1890 från Smedberg var medarbetare).

	G.D.		G.D.
	[[Kategori:Munkedalsbygden]]		[[Kategori:Munkedalsbygden]]
	[[Kategori:Munkedalsbygden 91-1]]		[[Kategori:Munkedalsbygden 91-1]]

Lennart: Ny sida

2023-12-07T12:06:30Z

Ny sida

Ny sida

Notiser om von Böhnen och Nordberg

I slutet av 1700-talet bodde en kapten von Böhnen på Torp i [[Håby]]. De gamla kallade honom kapten "Bön". Han var mycket rik och på samma gång övermodig. De har sagt, att han tog pappersdalrar med sig som toalettpapper på avträdet.

En gång var han ute på [[Kärnsjön]] och fiskade. Därvid kastade han sin ring i vattnet och sa, att lika omöjligt som det var att få igen den ringen, lika omöjligt var det for honom att bli fattig. Men ringen kom igen. De fann den i en gädda. Och Böhnen blev så fattig, att han dog av svält. Han fick lämna gården, och sedan gick han omkring i gårdarna. Han gav silverskedar som ersättning för mat och husrum. Till sist dog han på luffarhärbärget på [[Kviström]].

Kronofogden [[Herman Julius Nordberg]], Pontus Wikners mecenat, var bosatt på gården Lilla Foss. Denne man har gått till eftervärlden for sin godhet mot Wikner, men i folktraditionen har han inte något vackert namn. Han omtalas ofta under benämningen "gamle fuden" (fogden).

Nordberg skall ha råkat ut for en tragisk kärlekshistoria. Han skulle gifta sig och hade rest till bröllopet. Den kväll han skulle komma åter med sin brud, hade gårdsfolket samlats för att bringa de nygifta sin hyllning, och allén upp till mangårdsbyggnaden var illuminerad och upplyst. En vagn kom. I den åkte Nordberg — ensam. Bruden hade nämligen i sista stund sagt — nej.

Kanske var det denna händelse, som gjorde honom till den okänsliga järnmänniska, han var. Han lånade bort pengar till allmänheten mot en oskäligt hög ränta — ända upp till 40% sades det

Under nödåren 1869-1870 skänktes från staten utsäde till bönderna, genom länets landshövdings försorg. Denne meddelade sedermera, att Karl XV hade sagt, att Fossbönderna icke hade tackat honom for gåvorna. Då visade det sig, att bönderna själv hade betalt det av kungen överlämnade utsädet till Nordberg. Emellertid fick en av hans drängar skulden för detta. Nordberg ordnade omedelbart emigration till Norge.

(Meddelat från [[Hjalmar Karlsson 1882-1963 90-1|Hjalmar Karlsson]] och andra meddelare från Foss i "Folkminnen och Folktankar" år 1920, i vilken David Mill, född 1890 från Smedberg var medarbetare.)

G.D.
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 91-1]]

Notiser om von Böhnen och Nordberg - Versionshistorik

Lennart: mellanslag borttagna

Lennart: Ny sida