Ledare 15-1 - Versionshistorik

Lennart: länk

2026-03-28T10:19:16Z

länk

← Äldre version		Versionen från 28 mars 2026 kl. 12.19
Rad 6:		Rad 6:
	Nyligen läste vi en artikel av hembygdsforskaren [[Gunnar Dahlqvist]], som delgav oss en del historiska data. Så här skriver han:		Nyligen läste vi en artikel av hembygdsforskaren [[Gunnar Dahlqvist]], som delgav oss en del historiska data. Så här skriver han:

	”Fordomdags utgjorde gästgivaregården en central plats i bygden och så var även Kvistrum. En skjutsstation var förlagd här. Tidigare hölls ting i gästgivaregården. Sven Rydstrand skriver att häradsrätten sammanträdde redan 1685 i det då nybyggda gästgivarehuset. Det första tingshuset byggdes 1737 och var efter dåtida begrepp en ansenlig byggnad av trä i två våningar. Byggnaden var i bruk till 1917, revs i 1920-talets början. Lagstiftning om hållande av tingslokaler hade ej funnits före 1734 skriver Å.G. Forsström. Tiden före Kvistrums ting höll man till i närheten av Foss prästgård, Foss lagsaga. Kvistrums gästgivaregård, tingshus och skjutsstation låg så att säga på historisk mark vid det välkända passet vid Kvistrum och på lagom avstånd från de övriga gästgivaregårdarna Svarteborg, Åboland och Herrestad --- Nuvarande ägare till gästgivaregården är Hans (Hasse) Andersson och hans hustru Lilian. Hans är tredje generationen i släkten Andersson. Julia Andersson, i dagligt tal kallad Julia på Kvistrum, började som arrendator på 1800-talets mitt och förvärvade rörelsen 1895. Sonen Ivar och hans hustru Ester övertog rörelsen år 1924. Ivar Andersson dog 1936 och hustrun Ester 1966. Redan 1954 var nuvarande ägaren Hans, född 1927, verksam för att år 1959 bli ensamägare i familjeföretaget, vilket han alltjämt driver. Han är sålunda den senaste länken i gästgivarefamiljen Andersson i ett månghundraårigt företag i det sägen omspunna Kvistrum.”		”Fordomdags utgjorde gästgivaregården en central plats i bygden och så var även Kvistrum. En skjutsstation var förlagd här. Tidigare hölls ting i gästgivaregården. [[Sven Rydstrand]] skriver att häradsrätten sammanträdde redan 1685 i det då nybyggda gästgivarehuset. Det första tingshuset byggdes 1737 och var efter dåtida begrepp en ansenlig byggnad av trä i två våningar. Byggnaden var i bruk till 1917, revs i 1920-talets början. Lagstiftning om hållande av tingslokaler hade ej funnits före 1734 skriver Å.G. Forsström. Tiden före Kvistrums ting höll man till i närheten av Foss prästgård, Foss lagsaga. Kvistrums gästgivaregård, tingshus och skjutsstation låg så att säga på historisk mark vid det välkända passet vid Kvistrum och på lagom avstånd från de övriga gästgivaregårdarna Svarteborg, Åboland och Herrestad --- Nuvarande ägare till gästgivaregården är Hans (Hasse) Andersson och hans hustru Lilian. Hans är tredje generationen i släkten Andersson. Julia Andersson, i dagligt tal kallad Julia på Kvistrum, började som arrendator på 1800-talets mitt och förvärvade rörelsen 1895. Sonen Ivar och hans hustru Ester övertog rörelsen år 1924. Ivar Andersson dog 1936 och hustrun Ester 1966. Redan 1954 var nuvarande ägaren Hans, född 1927, verksam för att år 1959 bli ensamägare i familjeföretaget, vilket han alltjämt driver. Han är sålunda den senaste länken i gästgivarefamiljen Andersson i ett månghundraårigt företag i det sägen omspunna Kvistrum.”

	Så långt Dahlqvist.		Så långt Dahlqvist.

Lennart: Länk

2025-06-02T16:41:41Z

Länk

← Äldre version		Versionen från 2 juni 2025 kl. 18.41
Rad 4:		Rad 4:
	Hur länge skall denna gamla ärevördiga kulturbyggnad få stå och förfalla? Bilburna besökare som svänger in vid [[Kviström\|Kvistrum]] häpnar när det första intryck de får av Munkedals samhälle är den mångomtalade Gästgivargården i detta bedrövliga skick! Denna berömda byggnad som rymmer så mycket historia!		Hur länge skall denna gamla ärevördiga kulturbyggnad få stå och förfalla? Bilburna besökare som svänger in vid [[Kviström\|Kvistrum]] häpnar när det första intryck de får av Munkedals samhälle är den mångomtalade Gästgivargården i detta bedrövliga skick! Denna berömda byggnad som rymmer så mycket historia!

	Nyligen läste vi en artikel av hembygdsforskaren Gunnar Dahlqvist, som delgav oss en del historiska data. Så här skriver han:		Nyligen läste vi en artikel av hembygdsforskaren [[Gunnar Dahlqvist]], som delgav oss en del historiska data. Så här skriver han:

	”Fordomdags utgjorde gästgivaregården en central plats i bygden och så var även Kvistrum. En skjutsstation var förlagd här. Tidigare hölls ting i gästgivaregården. Sven Rydstrand skriver att häradsrätten sammanträdde redan 1685 i det då nybyggda gästgivarehuset. Det första tingshuset byggdes 1737 och var efter dåtida begrepp en ansenlig byggnad av trä i två våningar. Byggnaden var i bruk till 1917, revs i 1920-talets början. Lagstiftning om hållande av tingslokaler hade ej funnits före 1734 skriver Å.G. Forsström. Tiden före Kvistrums ting höll man till i närheten av Foss prästgård, Foss lagsaga. Kvistrums gästgivaregård, tingshus och skjutsstation låg så att säga på historisk mark vid det välkända passet vid Kvistrum och på lagom avstånd från de övriga gästgivaregårdarna Svarteborg, Åboland och Herrestad --- Nuvarande ägare till gästgivaregården är Hans (Hasse) Andersson och hans hustru Lilian. Hans är tredje generationen i släkten Andersson. Julia Andersson, i dagligt tal kallad Julia på Kvistrum, började som arrendator på 1800-talets mitt och förvärvade rörelsen 1895. Sonen Ivar och hans hustru Ester övertog rörelsen år 1924. Ivar Andersson dog 1936 och hustrun Ester 1966. Redan 1954 var nuvarande ägaren Hans, född 1927, verksam för att år 1959 bli ensamägare i familjeföretaget, vilket han alltjämt driver. Han är sålunda den senaste länken i gästgivarefamiljen Andersson i ett månghundraårigt företag i det sägen omspunna Kvistrum.”		”Fordomdags utgjorde gästgivaregården en central plats i bygden och så var även Kvistrum. En skjutsstation var förlagd här. Tidigare hölls ting i gästgivaregården. Sven Rydstrand skriver att häradsrätten sammanträdde redan 1685 i det då nybyggda gästgivarehuset. Det första tingshuset byggdes 1737 och var efter dåtida begrepp en ansenlig byggnad av trä i två våningar. Byggnaden var i bruk till 1917, revs i 1920-talets början. Lagstiftning om hållande av tingslokaler hade ej funnits före 1734 skriver Å.G. Forsström. Tiden före Kvistrums ting höll man till i närheten av Foss prästgård, Foss lagsaga. Kvistrums gästgivaregård, tingshus och skjutsstation låg så att säga på historisk mark vid det välkända passet vid Kvistrum och på lagom avstånd från de övriga gästgivaregårdarna Svarteborg, Åboland och Herrestad --- Nuvarande ägare till gästgivaregården är Hans (Hasse) Andersson och hans hustru Lilian. Hans är tredje generationen i släkten Andersson. Julia Andersson, i dagligt tal kallad Julia på Kvistrum, började som arrendator på 1800-talets mitt och förvärvade rörelsen 1895. Sonen Ivar och hans hustru Ester övertog rörelsen år 1924. Ivar Andersson dog 1936 och hustrun Ester 1966. Redan 1954 var nuvarande ägaren Hans, född 1927, verksam för att år 1959 bli ensamägare i familjeföretaget, vilket han alltjämt driver. Han är sålunda den senaste länken i gästgivarefamiljen Andersson i ett månghundraårigt företag i det sägen omspunna Kvistrum.”

Lennart: Länk

2023-05-27T09:57:53Z

Länk

← Äldre version		Versionen från 27 maj 2023 kl. 11.57
Rad 2:		Rad 2:
	'''Vad skall hända med Gästis?'''		'''Vad skall hända med Gästis?'''

	Hur länge skall denna gamla ärevördiga kulturbyggnad få stå och förfalla? Bilburna besökare som svänger in vid Kvistrum häpnar när det första intryck de får av Munkedals samhälle är den mångomtalade Gästgivargården i detta bedrövliga skick! Denna berömda byggnad som rymmer så mycket historia!		Hur länge skall denna gamla ärevördiga kulturbyggnad få stå och förfalla? Bilburna besökare som svänger in vid [[Kviström\|Kvistrum]] häpnar när det första intryck de får av Munkedals samhälle är den mångomtalade Gästgivargården i detta bedrövliga skick! Denna berömda byggnad som rymmer så mycket historia!

	Nyligen läste vi en artikel av hembygdsforskaren Gunnar Dahlqvist, som delgav oss en del historiska data. Så här skriver han:		Nyligen läste vi en artikel av hembygdsforskaren Gunnar Dahlqvist, som delgav oss en del historiska data. Så här skriver han:

Lennart den 12 mars 2023 kl. 15.53

2023-03-12T15:53:18Z

← Äldre version		Versionen från 12 mars 2023 kl. 17.53
Rad 14:		Rad 14:
	''(Läser vi i Bohuläningen 27 januari 1990)''		''(Läser vi i Bohuläningen 27 januari 1990)''

	Andra hälften av 1990-talet hände en del inte helt lyckosamma saker med byggnaden. En utländsk intressent tog över och det första han gjorde var att utföra den beryktade fasadmålning som i folkmun kom att kallas ”Löfbergs Lila”. Många medborgare reagerade, dock inte kommunens byggnadsnämnd. Huset började så smått förfalla. Håkan Grundberg besiktigade och konstaterade att varmvatten från radiatorer hade runnit genom två trossbottnar ner i källaren och under vintern bildat ett 30 cm tjockt istäcke. Hela källaren var full av is! Mats Pettersson i Säleby inköpte fastigheten i början av 2000-talet och hade mycket att röja upp efter förre ägaren. Allt var vattenskadat, möbler var förstörda, han måste ta bort ruttna och mögliga heltäckningsmattor, måla om väggar m m. Förre ägaren hade lämnat efter sig kläder och checkhäfte. Han hade visst fått ut 750 000 kr i försäkringspengar och sedan gett sig iväg härifrån.		Andra hälften av 1990-talet hände en del inte helt lyckosamma saker med byggnaden. En utländsk intressent tog över och det första han gjorde var att utföra den beryktade fasadmålning som i folkmun kom att kallas ”Löfbergs Lila”. Många medborgare reagerade, dock inte kommunens byggnadsnämnd. Huset började så smått förfalla. [[Håkan Grundberg]] besiktigade och konstaterade att varmvatten från radiatorer hade runnit genom två trossbottnar ner i källaren och under vintern bildat ett 30 cm tjockt istäcke. Hela källaren var full av is! Mats Pettersson i Säleby inköpte fastigheten i början av 2000-talet och hade mycket att röja upp efter förre ägaren. Allt var vattenskadat, möbler var förstörda, han måste ta bort ruttna och mögliga heltäckningsmattor, måla om väggar m m. Förre ägaren hade lämnat efter sig kläder och checkhäfte. Han hade visst fått ut 750 000 kr i försäkringspengar och sedan gett sig iväg härifrån.

	Mats målade om utvändigt, vi slapp att se den förfärliga lila färgen och nu blev det gult i stället. (Ursprungsfärgen var om vi minns rätt vit.)		Mats målade om utvändigt, vi slapp att se den förfärliga lila färgen och nu blev det gult i stället. (Ursprungsfärgen var om vi minns rätt vit.)

Lennart: kategori tillagd

2022-09-07T10:26:12Z

kategori tillagd

← Äldre version		Versionen från 7 september 2022 kl. 12.26
Rad 23:		Rad 23:

	''Vi i hembygdsföreningen anser att Kvistrums Gästgivargård har ett stort bevarandevärde.''		''Vi i hembygdsföreningen anser att Kvistrums Gästgivargård har ett stort bevarandevärde.''
			[[Kategori:Munkedalsbygden]]
			[[Kategori:Munkedalsbygden 15-1]]

Lennart: Ny sida

2022-09-07T10:24:49Z

Ny sida

Ny sida

[[Fil:Kviströms Gästgivargård 2015.jpg|miniatyr|528x528px|Gästis idag]]
'''Vad skall hända med Gästis?'''

Hur länge skall denna gamla ärevördiga kulturbyggnad få stå och förfalla? Bilburna besökare som svänger in vid Kvistrum häpnar när det första intryck de får av Munkedals samhälle är den mångomtalade Gästgivargården i detta bedrövliga skick! Denna berömda byggnad som rymmer så mycket historia!

Nyligen läste vi en artikel av hembygdsforskaren Gunnar Dahlqvist, som delgav oss en del historiska data. Så här skriver han:

”Fordomdags utgjorde gästgivaregården en central plats i bygden och så var även Kvistrum. En skjutsstation var förlagd här. Tidigare hölls ting i gästgivaregården. Sven Rydstrand skriver att häradsrätten sammanträdde redan 1685 i det då nybyggda gästgivarehuset. Det första tingshuset byggdes 1737 och var efter dåtida begrepp en ansenlig byggnad av trä i två våningar. Byggnaden var i bruk till 1917, revs i 1920-talets början. Lagstiftning om hållande av tingslokaler hade ej funnits före 1734 skriver Å.G. Forsström. Tiden före Kvistrums ting höll man till i närheten av Foss prästgård, Foss lagsaga. Kvistrums gästgivaregård, tingshus och skjutsstation låg så att säga på historisk mark vid det välkända passet vid Kvistrum och på lagom avstånd från de övriga gästgivaregårdarna Svarteborg, Åboland och Herrestad --- Nuvarande ägare till gästgivaregården är Hans (Hasse) Andersson och hans hustru Lilian. Hans är tredje generationen i släkten Andersson. Julia Andersson, i dagligt tal kallad Julia på Kvistrum, började som arrendator på 1800-talets mitt och förvärvade rörelsen 1895. Sonen Ivar och hans hustru Ester övertog rörelsen år 1924. Ivar Andersson dog 1936 och hustrun Ester 1966. Redan 1954 var nuvarande ägaren Hans, född 1927, verksam för att år 1959 bli ensamägare i familjeföretaget, vilket han alltjämt driver. Han är sålunda den senaste länken i gästgivarefamiljen Andersson i ett månghundraårigt företag i det sägen omspunna Kvistrum.”

Så långt Dahlqvist.

I slutet av 1980-talet avvecklade dock Hasse och Lilian (Svärd) rörelsen och den övertogs av systrarna Gun och Annelie Sohlberg jämte deras kusin Lis-Marie Karlsson. Men det dröjde inte länge förrän Anderssonsläkten åter kom in i bilden. Hasses brorson Jörgen på Åtorp och dennes döttrar Angith och Yvette tog över. ”Därmed blev Angith och Yvette den 5:e generationen i krögarfamiljen Andersson på just Kvistrums gästgiveri. Och det syntes direkt. Sveriges, ja kanske Europas högsta julgran har kastat sitt traditionsenliga ljus över nejden för första gången på femton år. Den som engelsmännen fick av Norge i julas och hade på Trafalgar Square i London var 22 meter hög, julgranen på Kvistrum är 31 meter. Den planterades av Yvettes och Angiths gammelgammelfarmor Julia Andersson 1911. Hon tog över krogen av sina tidigare arbetsgivare som gick i konkurs 1895”

''(Läser vi i Bohuläningen 27 januari 1990)''

Andra hälften av 1990-talet hände en del inte helt lyckosamma saker med byggnaden. En utländsk intressent tog över och det första han gjorde var att utföra den beryktade fasadmålning som i folkmun kom att kallas ”Löfbergs Lila”. Många medborgare reagerade, dock inte kommunens byggnadsnämnd. Huset började så smått förfalla. Håkan Grundberg besiktigade och konstaterade att varmvatten från radiatorer hade runnit genom två trossbottnar ner i källaren och under vintern bildat ett 30 cm tjockt istäcke. Hela källaren var full av is! Mats Pettersson i Säleby inköpte fastigheten i början av 2000-talet och hade mycket att röja upp efter förre ägaren. Allt var vattenskadat, möbler var förstörda, han måste ta bort ruttna och mögliga heltäckningsmattor, måla om väggar m m. Förre ägaren hade lämnat efter sig kläder och checkhäfte. Han hade visst fått ut 750 000 kr i försäkringspengar och sedan gett sig iväg härifrån.

Mats målade om utvändigt, vi slapp att se den förfärliga lila färgen och nu blev det gult i stället. (Ursprungsfärgen var om vi minns rätt vit.)

Efter två år sålde Mats vidare till Magnus Jilleskog som satte upp den stora skylten på söderfasaden: JILLES ANTIK & LOPPIS. Han använde huset som lagerlokal i främsta hand för möbler. I övrigt hände inte så mycket med byggnaden, han hade väl ingen större användning för den. Gästgivargården fick förfalla. ”Men 2013 köptes fastigheten av företageren Jimmy Hoppe som hade långt framskridna planer på att rusta upp och renovera den gamla fastigheten.” ( ''Bohusläningen 5 februari 2015)''

Och hur ser det ut nu? Vi ser ett rostigt plåttak, en på ett iögonfallande sätt flagnande gul fasadfärg och västerut ett nedfallet långsamt ruttnande fruktträd. En del av Julias mäktiga julgran har brutits av höststormen och slungats in mot entrédörren. Inget positivt händer. Enligt Mikael Hoppe ”finns det i nuläget inte några planer för fastigheten utan en upprustning kan bli aktuell i framtiden.” Och den framtiden önskar vi oss så nära förestående som möjligt!

''Vi i hembygdsföreningen anser att Kvistrums Gästgivargård har ett stort bevarandevärde.''